Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jag tror/ vet att det finns massvis av hästmänniskor, inte bara från min gamla ridskola utan från hela Skåne som minns Lotta Rössel.
Hennes hängivenhet och den tid hon bokstavligen skänkte MCR kommer ingen att komma i närheten av någonsin vågar jag påstå och hon har tveklöst bidragit till att fostra många barn och ungdomar till att bli bättre versioner av sig själv.
Gjorde man något som man visste inte var 100 % ok så kunde man ge sig fan på att Lotta dök upp som gubben i lådan 🙂 och det är väldigt mycket hennes förtjänst att ridskolan fungerade som en fantastisk fritidsgård och fostrare under decennier.
Jag flyttade från MCR för ca 10 år sedan och efter att ha varit där dagligen sedan jag var 15 år (!) och kan bara hoppas att nya krafter tar vid även om ingen kan mäta sig med Lotta; det vågar jag än en gång påstå!
…..lien (alltså bara ordvitsen är ju to die for 😂)!
Klockan 10:38:
Klockan 10:42 och några svettdroppar mer och kalorier mindre:
Jag har även tidigare berättat för er om hur jag har använt lie för att tex skrapa ihop i vart fall lite grönt åt Vicke sommaren 2018 när torkan gjorde att hans gräshage såg ut som en stäpp i Afrika.
Nu har jag inte det problemet men däremot har vi tex en massa brännässlor som har tillåtits svämma över både här och där. De måste ”så klart” bort och med gräsklippare kommer man inte åt och trimmern är för klen.
Man kan så klart köpa en röjsåg för någon tusenlapp och det ska vi absolut göra men man kan faktiskt också använda en lie som den här som jag har köpt begagnad av en bonde för 100 spänn:
Observera vad jag slipade den med; en knivslipare från Ikea för runt en femtiolapp vilket fungerade ypperligt!
Så en lie kan jag absolut rekommendera: bra motion, behövs ingen el eller bensin som till en röjsåg, lätt att bära med sig och skulle man hugga i en sten tex så är det inte hela världen, lien går att slipa och skulle man i värsta fall förstöra den så har den inte kostat en förmögenhet!
Kanske borde jag köpa en vattenspridare för att få samma fantastiska effekt när jag rider som igår 🙂 ?
För idag var det en ”mattare” Vicke som jag satt på och det berodde då inte på någon trötthet eller dylikt utan är ju mer ett normaltillstånd. Men väldigt fin, absolut så jag ska inte klaga.
Även min utebana var fin efter harvning så det kommer jag att fortsätta med; att harva den precis innan jag rider så att jag får upp lite fukt till ytan.
Här ser ni några andra djur som kanske vill ha en ridlektion i ridhuset:
Väldigt orädda är de även om de faktiskt…ta i trä…har slutat att äta mina penséer! De kanske initialt bara ville visa vem som bestämmer?
Min lilla ponny börjar bli mer och mer van vid sin nya tillvaro känns det som.
Han har ju uppfört sig heeeelt perfekt från den första sekunden han kom hit men han har en inneboende skygghet som jag var väl medveten om när jag köpte honom som tex innebär att man inte bara kan rusa fram och grabba tag i honom (grimman) så som man trots allt kan göra med en hel del hästar fast de inte känner en.
Kommer man med en spann eller en morot låter han sig tas utan minsta problem men annars kan han bara vända på klacken och gå iväg, inte alls hotfullt eller så att han springer iväg men han stannar liksom inte kvar.
Inget som alls stör mig det minsta men det kräver som sagt en spann om inte annat och lite förmåga att läsa en häst vill jag påstå.
Och nu märker jag att Baltazar blir mer och mer intresserad av att komma fram till grinden även utan att lockas av en spann så vi kommer nog att bli riktigt bra vänner vad det lider.
På tal om spann så är han sååå duktig när han äter till skillnad från en viss ”matkastare” och ”matslafsare”.
Hade Vicke fått betfor på detta vis:
…..kan jag garantera er att spannen hade varit vält inom 2 sekunder medan detta lilla djur sörplade i sig allt så noga. Och nej, det har inte bara att göra med att deras huvud är olika stora (för övrigt har de cob-träns bägge två).
Watch and learn Vickster, watch and learn!
För övrigt tar jag nu igen mig efter en ny batalj med gräsklipparen.
Gräset hade tillåtits växa så högt innan inflytt så första klippningen höll på att ta kål på mig men idag gick det betydligt lättare.
Vi har också haft besök av sotaren (i full mundering med sin lilla svarta hatt bland annat) som hittade 3 döda fåglar i röret!
Jag tror inte vi kommer att elda särskilt mycket, det är lite ”nyhetens behag” men minns hur det gick till när jag och min x-man köpte vårt hus.
Den första gången vi skulle köpa ved gjorde vi detta på Bauhaus som säljer sådana där pyttesäckar för svindyra pengar; sedan lärde vi oss vår läxa och började köpa ved i kubik (som jag hämtade med hästtransporten) 🙂 !
Nedan läste jag på Silverbjälkes Facebook igår; mannen man antingen älskar eller hatar vad jag förstått.
Oaktat vilket tycker i alla fall jag att jag kan skönja mer än några få korn av sanning:
Det finns så mycket att tänka på som häst & ridsportsintresserad.
Varför sitter så många islandsryttare på korset, finns risk att man skänklar den lilla hästen på hovskägget eller behöver man inte skänkla alls när man åker liten häst jättefort utan att veta vad lätt sits är ?
Hur många måste man vara för att orka marklyfta en westernsadel och vad går det ut på att snurra jättefort på samma ställe, är det som när man är på midsommarfestlekar och skall hitta tillbaka efter att ha snurrat runt sådär ni vet… fast man tävlar i att hitta utgången ?
Får man rida terräng utan att ha långa tyglar och luta sig bakåt eller är det reglerat ?
Används rekvisitan från Prideparaden av distansryttare eller färgar de sin utrustning själva ?
Får alla tävla WE eller måste man vara över 47, byggs banan alltid av sånt man hittar på gården under vårstädningen eller tar man med sig sånt man vill bli av med ?
Har någon vunnit i fingerkrok mot en dressyr ryttare någon gång, Hade sitsen förbättras av att sätta förbygel & graman på ryttaren ?
Krävs det mer än en minimal vilja till variation för att bli travkusk, tänk att hela sitt liv tävla exakt likadant i exakt samma vänstervarv….
Körningens dressyr… hur ser ett otränat öga skillnad på dressyrmomentet och om hästen bara är trög.
Att välja hoppning som gren var lätt, Det är mer logiskt. En snygg lastbil, ett nytt pannband, ett instagramkonto och saken är biff. Er andra förstår jag mig inte på riktigt.
Vid varje flytt (även om jag flyttar väldigt sällan) uppkommer frågan ”spara eller slänga”!
Ibland inser ”man” att man sparat en del saker på tok för länge och kan inte längre se någon anledning att fortsätta; så var det nu senast då jag slängde alla almanackor jag sparat sedan gymnasietiden 😱!
Från början tänkte jag kanske att det kunde vara roligt att titta tillbaka i almanackorna många år senare och att det också kunde vara bra att ha dokumenterat när olika saker inträffade men nej…jag tittade aldrig i alla dessa småböcker som trots allt hade blivit en ansenlig hög som tog plats. Så nu blev det soprummet!
En del annat har jag däremot haft i otroligt många år och kommer nog aldrig att slänga, som detta leksakståg från att jag var i princip nyfödd:
Den här tingesten fick jag av en dåvarande hästskötare för typ 30 (!!!) år sedan och även om borsten är utbytt hur många gånger som helst så är ”kärlet” kvar och jag gillar det fortfarande:
Bilderna är tagna från en tidigare lägenhet där jag bodde själv men både tåget och toalett- grejen är installerade i huset liksom måååånga andra saker som borde få någon form av hållbarhetspris.
Kan berätta att jag tex även har en trasmatta från IKEA som jag köpte när jag flyttade till min första egna lägenhet; den är således snart 35 (!!!) år gammal.
Det ”roliga” med mattan är att den är lika ljus (benvit) nu som då trots att min förra hund Soya valde den som ”spyplats” ……ehhh…en hel del gånger! Maskintvättad är den ”tusen” gånger ungefär men har inte ändrat utseende det minsta.
Mattan är liten och kostade typ 20 kronor när det begav sig så den är verkligen inte dyrbar men jag liksom bara gillar hela grejen med att hålla den vid liv!
Det är inte bara vi och hästarna som verkar trivas bra på Ryhus!
Även Molly har det bra och det är så klart också viktigt.
Som jag har berättat tidigare har hon lidit helvetets alla kval kring nyår på grund av okynnes-smällande, ett år satte detta igång redan i oktober (!) och höll på till januari och vi hade fruktansvärt jobbiga månader med henne.
Flytten kommer förhoppningsvis att innebära ett mycket större lugn på den fronten, vi har inga grannar i närheten som kan smälla och jag gissar att ingen gör sig omaket att köra hit för att panga.
Idag var jag ute och cyklade med doggy i skogen och det var så roligt att se skillnaden mot hur det gick till när jag gjorde detta i Staffanstorp.
Där sniglade hon sig fram om man hade henne lös och jag fick ropa på henne heeeela tiden; ”Molly skynda dig”, ”kom nu Molly”.
Inte alls kul och jag slutade snabbt med cyklingen för det blev bara jobbigt för oss båda.
Idag sprang hon framför cykeln för egen maskin och behövde inte påminnas en enda gång och då känns det också roligt att ta med henne.
På träningen för Nina idag fick jag uppleva det bästa passet jag någonsin haft på både Vicke och i livet vill jag påstå!
Stora ord men det var verkligen såååå häftigt!
Förklaringen stavades tyvärr vattenspridare; de var igångsatta utomhus och Vicke kunde så klart inte se dom men måste ha hört dom (Nina och jag gjorde det inte) för han fick en sådan bjudning och kadens att det var helt magiskt.
Lite trist att känslan skapades av rädsla/ skräck men jag kunde påverka honom hur fint som helst och det kändes som att jag bara gled omkring och gjorde bättre skolor, passage och piruetter än någonsin.
Och som både Nina och jag vet är det ju där det brister på framför allt tävling; jag har/ får inte 100%-ig bjudning (snarare kanske 70%-ig, om ens det ibland) och när jag då som idag får 150% så kan ni tro att skillnaden var enorm.
Vi var ”tvugna” att avbryta passet i förtid för dels gjorde Vicke allting såååå himla bra och dels tog han i så med kroppen att Nina var rädd att han skulle få träningsvärk om vi hade fortsatt.
Jätte, jättehärligt var det hur som helst; känslan av att han kan så mycket mer än vad han visar och jag ska leva länge på detta även om jag över lag har haft väldigt bra ridpass hur länge som helst.
Men just denna fantastiska power (tänk hingst som visar upp sig) har jag aldrig känt på detta viset förut annat än i kanske sekunder i taget; den dagen jag kan rida ett helt pass så här kommer jag inte att önska mer av mitt ridliv- det lovar jag!
Om man inte är spyfärdig efter alla bilder jag har visat på vår husrenovering (som jag igen vill poängtera inte har utförts av mig och Henrik utan av hantverkare och helt bekostats av hyresvärden) kommer här en sammanfattning av allt som gjorts innan vi kunde flytta in:
Den ena ytterdörren har målats om (liksom trappräcket). Dessutom har 2 lampor satts upp ovanför dörren vilket inte syns på bild.
Den andra ytterdörren byttes ut:
Alla innerdörrar har bytts ut eller målats om:
En plastmatta på hallgolvet och i trappan ner till källaren revs ut och ersattes med trä och klinkers:
I den andra hallen byttes ett klinkergolv mot ett annat:
Trappan upp till ovanvåningen målades:
I vardagsrummet målades allting, kablar frästes in i väggarna, golvet slipades:
Köket har bara målats från gult till vitt och fått ny diskmaskin och fläkt:
Många fönster har bytts och andra har målats:
Kontakter, eluttag, ventiler och golvlister har bytts:
Sovrummet har målats, fönster har bytts, golvet slipats, garderobsdörrar och innerdörr är målade:
De 2 andra rummen på ovanvåningen (kontor och gästrum) har genomgått samma förvandling:
Nu är allting klart och vi är även klara med inflyttningen av våra möbler.
Vi är verkligen jätte, jättenöjda men hur en del människor orkar flytta ”stup i kvarten” övergår mitt förstånd.
Jag tycker definitivt inte att jag är någon samlare tex men vid varje flytt har jag nästan haft lust att slänga vissa saker bara för att det till slut har känts så övermäktigt att packa och transportera allt. Nu hoppas jag att vi ska trivas här och stanna i många år!
Morgonen började med att containern som stått vid vårt hus i någon månad och där vi dumpat alla kartonger, skräp, nersågade grenar och annat brännbart hämtades.
Jätteskönt att ha haft den att slänga allt skrymmande i:
Jag har idag även ridit ut på egen hand och inser hur mycket värt det varit med alla ställen dit jag släpat med Vicke under årens lopp.
Han tycker oftast inte att det är det minsta konstigt eller skrämmande att ridas ”var som helst” och det är så klart skönt nu när jag inte har sällskap vare sig jag skulle vilja ha det eller inte.
Om ni undrar lite mer exakt var vi bor och någon gång har besökt ”The Lodge” så ser ni här på bilden nedan vägen till vårt hus.
Om man svänger höger i stället för vänster till The Lodge så kommer man till vårt hus efter ungefär 1 kilometer, enkelt förklarat.
Förutom all underbar skog har jag faktiskt en hel del öppna gräsfält att rida på.
Om ni tittar noga ovanför Vickes högra öra på bilden ovan ser ni Baltazar som en prick!
På förmiddagen såg jag förresten att Vicke hade upptäckt dovisarna (finns film på Instagram); han stod och betraktade en klunga ganska nära hans hage utan att reagera nämnvärt.
Och tur var det för när vi var ute på vår tur var vi tvungna att passera en hel drös dovhjortar som låg och vilade i gräset.
Jag ska inte påstå att Vicke bara skrittade förbi som ingenting, han fnös jättehögt och ville egentligen vända men jag kunde övertala honom att gå med mycket små och spända steg tills vi hade passerat. Och detta med mitt lilla ponnyhack….
När vi var tillbaka i stallet konstaterade jag att jag har en dold talang 🙂 !
Jag hittar oftast ridturer som varar nästan på minuten en timme 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer