Månadsarkiv: maj 2020

Ko-lugn, eller inte?

Precis ovanför våra hagar (högst upp i bild, där man kan skymta hagstolpar som redan står) har vi noterat att det är inhägnat men eftersom vi har haft annat att stå i och det är just inhägnat har vi inte brytt oss om/ tagit oss tid att utforska om området används så att säga.

Vi har bara sett spår efter dovhjortar och inga andra djur och det finns inte heller något hus i anslutning till hagen så vi trodde ärligt talat att detta var gammal hagmark som inte används (det finns enorma ytor i området som både används och som står oanvända).

Härom dagen insåg jag att våra spekulationer var i alla fall delvis fel, hagmarken används troligen inte året om men väl nu eftersom jag såg ”en drös” kor innanför staketen!

Den minnesgoda läsaren vet att Vicke är livrädd för 2 saker i livet; kor och vattenspridare och som sagt…det var inte det sistnämnda jag såg bredvid hans hage 🙂 !

Nu är Vickes hage tack och lov väldigt stor så han behöver inte gå/ stå precis bredvid korna om han inte vill och jag kan bara hoppas att denna möjlighet att studera dom på närmare håll men med möjlighet att ”komma undan” ska dämpa hans tidigare rädsla? Tiden får utvisa…..

Torsdag- ensam

I morse var det dags att åka och träna för första gången efter flytten och jag valde på rekommendation av Baltatzars förra ägare att lämna honom ensam i boxen och inte hagen- så här i början.

Det verkar ha gått utmärkt; jag mockade hans box innan jag körde och kunde vid hemkomst konstatera att den såg ”bra” ut och inte som om någon hade vankat omkring oroligt i den.

Vicke är ju tack och lov extremt van att åka transport hit och dit så han var helt oberörd av att lämna stallet och sin nya vän och på träningen skötte han sig exakt likadant som alltid gör, läs: bra 🙂 !

Vi tränar fortsatt på våra skolor, piruetter och passagen; det är där fokus ligger just nu.

Just idag är det härlig sommarvärme ute och jag måste påminna mig om att det inte alltid kommer att vara så här fantastiskt på landet.

Men just nu är det så och jag är så tacksam över varje stund!

Nerskräpning

Det finns fan folk till allt….

Hittade denna dumpade ensilageplast kanske 500 meter från mitt ridhus!

Det finns inga hus eller gårdar på några kilometer och jag tror knappast att plasten flugit dit själv och gömt sig lägligt i buskaget…..

Tillbakablickar: när vi inte mockade

De diskussioner om övergödning och förslaget om krav på mockning av hagar samt två till tre hästar per hektar hage får mig att minnas hur det gick till ”förr”:

Som ni vet stod jag på en mkt stor (800 medlemmar) ridskola i ca 20 år och flyttade därifrån för ca 10 år sedan.

Jag minns när jag första gången kom i kontakt med ”mocka i ridhuset”; då hade jag haft egen häst i flera år och min dåvarande tränare Maria Borg byggde eget ridhus och krävde då att man skulle ta bort bajs. Detta var för mig ett dittills okänt fenomen.

Jag tyckte idén var så god att jag föreslog att vi skulle göra likadant på ridskolan. Betänk att ca 80 hästar (inklusive polisrytteriet) nyttjade detta.

Jag möttes av totalt ointresse!!!

Tro fan av ridhusbottnarna såg ut som de gjorde på den tiden, inte bara på vår ridskola.

Först x år senare kom någon annan på att det skulle mockas i ridhuset och då var tiden mogen.

Något år senare började även hagarna mockas – det hade dittills aldrig gjorts!

Intressant att min dåvarande häst Heron nollade på maskprov när jag kollade efter flera år och trots ovan och att han ej var avmaskad på x år. Det gick ju huuuuur många hästar som helst i dessa, ibland med berg av hästskit fulla, hagar.

När jag skriver detta låter det som att jag levde i ett u-land på 1700-talet 😂 men det är banne mig inte såååå många år sedan! Och detta var (är) en fin/ bra ridskola!

Onsdag- bonus

Har upptäckt en mycket bra bonus med Baltazar; han är väldigt renlig av sig och så här ser hans box ut efter mockning och trots att jag inte strödde varken igår eller idag!

Idag var det dags att inviga ridbanan och jag måste säga att allt från det att jag tog in Vicke från hagen och tills han åter befann sig i den gick utmärkt och långt bättre än förväntat.

Lika stirrig som Vicke var igår när han blev ensam i stallet när jag tog ut Baltazar lika lugnt stod han i uppbindningarna när jag skulle borsta och sadla idag.

Det ”vet” jag ju sedan innan att det fungerar mycket bättre i stallgången än i boxen men jag blev ändå förvånad över att det gick så bra!

Baltatzar däremot ”grät-gnäggade” i hagen efter sin vän men Vicke ignorerade detta fullständigt och varken svarade eller blev uppeldad av ljudet.

När jag sedan red märktes det att det alltid har fungerat bra att just rida på främmande platser; noll reaktion och jag kunde rida helt som vanligt.

Baltazars hage gränsar till utebanan men han brydde sig inte heller om att jag red och slutade dessutom att gnägga efter ett tag när jag tog in Vicke för att sadla av efteråt.

Summa summarum: så här långt är jag mycket nöjd!

Utebanan är tack och lov både ”o-stenig” och dammade inte det minsta men jag skulle nog ha harvat den precis innan jag red och inte igår.

Nu blev det en liiite hård som ytskorpa som det kan bli när blött underlag torkar i sol och det kan man som sagt undvika om man harvar precis innan ridning.

Henrik kom precis när jag nästan hade ridit klart så det blev både foto och en kort filmsnutt (på instagram):

Efter passet blev det lunch för Vicke:

….medan jag invigde vår gräsklippare och klippte en massa övervuxet gräs.

Henrik ville inför flytten att vi skulle köpa en åkgräsklippare medan jag tyckte att det i dagsläget var en onödig kostnad så vi köpte en bensindriven ”vanlig” gräsklippare.

Jag kan efter dagens klippning lite diplomatiskt säga att jag borde ha lyssnat på min man och inte min plånbok ha ha ha!

Första brevet

Detta var vårt första brev i brevlådan efter flytten!

Jag har ingen aning om vem denne Tommy är och kommer att göra allt i min makt för att inte stifta närmare bekantskap med honom heller.

Jag mimade redan i första klass när de andra klasskamraterna sjöng psalmer vid vår frökens orgel (nu låter det som att jag var barn på 1800-talet….) – så mycket ateist är jag och har aldrig tvivlat.

Man kan, vilket jag gissar att många gör, bara göra sig lite lustig över brev som ovan men jag blev vid närmare eftertanke faktiskt även smått irriterad.

Att liksom ta sig rätten till ”oanmälda hembesök” tycker jag inte är ok; jag vill inte ens att mina föräldrar eller vänner bara står i farstun och ännu mindre vilt främmande människor.

Det är i min värld inte alls ett lämpligt sätt att marknadsföra sig och framför allt inte om man besöker folk som bor ensligt och kan ha svårt att ”freda sig”.

Jag har inga problem med att låta bli att öppna dörren osv men man kan ju också bli rädd när det bara dyker upp någon sådär eller så vill man inte vara ”ofin” och släpper därför in fast man egentligen inte vill.

Så tänker jag- hur tänker ni?

Tisdag- en miljon saker senare

Puh…..nu har jag landat i soffan (kl 15.00) efter att ha hållit igång konstant sedan 6.30.

Jag började med det för mig ångestladdade projektet att släppa ut hästarna i sina hagar och som väntat blev Vicke väldigt upprörd när jag gick iväg med Baltazar.

Som tur är har jag bara en mycket kort sträcka mellan hagarna och stallet så jag kunde hämta honom mycket snabbt.

Det kändes som pest eller kolera: hade jag släppt ut Vicke först i en vilt främmande enorm hage hade han sprungit som en galning så då var det bättre att han for runt i boxen några minuter.

Jag vågar inte gå med båda hästarna än, Baltazar må vara 23 år men kan enligt tidigare ägare bli väldigt spooky och då gäller det att hålla i! Vi känner ju inte heller varandra än och då är det dumt att ta några risker.

Nåväl; när båda hästarna var utsläppta for de iväg som skjutna ur var sin kanon, inte heller detta speciellt överraskande (film finns på Instagram).

De lugnade tack och lov ner sig väldigt snabbt och har därefter fördrivit dagen med att strosa runt i närheten av varandra, i både ösregn och sol.

Vi får väl se hur intaget ska gå….återkommer om det 🙂 !

Själv har jag ägnat mig åt en miljard saker!

Jag har skrivit över Baltazars försäkring till mig och betalat ägarbytet till Svenska ridponnyföreningen eller vad de heter.

Jag har packat upp en massa grejer hemma, packat upp alla hästsaker och smort det som behövde smörjas.

Mockat, harvat utebanan, tömt och städat både min bil och mitt släp.

Att använda framför allt bilen som transportmedel av fan och hans moster i flera veckor gagnar inte interiören kan jag säga och jag trivs egentligen inte alls med att köra omkring i en soptipp men har inte haft mycket val om allting skulle köras iväg hit och dit.

Nu känns det bra när ordningen är återställd även om att bo med grusväg 2 kilometer till asfalterad väg så klart kommer att påverka bilens yttre. Då är det skönt att ha en ”slitvarg” som jag inte är sååå rädd om; jag hade knappast heller harvat med en ny bil tex 🙂 .

Gällande harvningen kunde jag glad konstatera att min bana verkar tåla en del nederbörd utan att bli pölig eller gyttjig.

Det har regnat en hel del sedan gårdagen men den såg ut så här:

Hästarna brydde sig inte heller om att jag harvade, som ni kan se på den sista bilden gränsar paddocken till Baltazars hage.

Som ni kanske förstår blev det en planerad vilodag för Vicke som dels har motionerats sedan förra måndagen och dels kunde få dagen till att landa i sin nya miljö.

Gullungen

Måste visa er min avskedspresent från Elisabets dotter Sigrid, mitt favvobarn!

Vad sägs om detta konstnärliga mästerverk 🙂 ?

Som synes har hon till och med fått med Vickes blåa regntäcke och om ni undrar om ”Bigan” så är Biggan familjens smeknamn på mig 🙂 !

Välkommen Baltazar

Så har jag då äntligen fått hem min fina ponny Baltazar!

Jag fick kontakt med hans förra ägare redan i mars och hälsade även på Baltazar då och har fått förmånen att kunna välja när jag skulle köpa och ta hem honom- verkligen otroligt generöst och inget alla säljare hade gått med på.

Men det kändes som att säljaren var väldigt mån om en på alla vis bra försäljning och inte bara ett sätt att ”bli av med” en ponny familjen haft i 14 år.

Baltazar är 23 år ung och har ett ganska säreget utseende; jättefin är han tycker jag!

Jag har ibland skojat om Vickes stora rumpa; ”an ass to harass” men här ligger han måååånga hästlängder efter; Baltazars häck skulle göra vilken ardenner som helst avundsjuk och hovskägget är som taget ut Budweisers Clydesdales-hästars reklam!

Någon form av cob-korsning är han, ursprungligen importerad från England och han var ett kort tag ridskoleponny på Staffanstorps ridklubb.

Jag hoppas att han ska bli Vickes BFF i många år!

För övrigt tycker jag att det är lite kul att gossen heter Baltazar!

Ni som är i min ålder minns kanske den tecknade serien ”Professor Baltazar” som är en av Kroatiens bästa export-produkter.

Som ni kanske vet kommer mina föräldrar från fd Jugoslavien till vilket Kroatien hörde på den tiden serien visades och för övrigt har både jag och Henrik verkligen fastnat för Kroatien som semesterresmål.