Månadsarkiv: maj 2020

En oväntad present

Igår fyllde mitt favoritbarn Sigrid, Elisabets dotter 5 år!

Hon har på barns vis haft en nerräkning och informerade mig redan nyligen om att det var ”11 dagars tills hon fyllde år”, därefter 7, 4 osv….

Själv har jag under ännu längre tid än så sorterat en miljard saker som vi haft i källaren framför allt och härom dagen kom turen till ett set ”mockakoppar” enligt bild ovan.

Henrik fick dessa 10-12 koppar när han var tonåring (!) och eftersom de rymmer typ 2 matskedar kaffe har de stått oanvända sedan dess.

Jag har annonserat ut dom för ynka 60 kronor vid något tillfälle utan ett enda svar.

Plötsligt i rensningen slog det mig att Sigrid kanske skulle vilja ha kopparna att leka med; hon har en barnspis tex och dessutom brukar ju små barn gilla allt som glimmar 🙂 !

Efter att ha frågat Elisabet om råd blev det så och födelsedagspresenten blev mycket uppskattad!

Jätteroligt när till synes oanvändbara saker plötsligt kan få ett nytt liv hos någon annan tycker jag.

Som en rolig kuriosa kan jag berätta att jag själv har en liten servis i guld, till skillnad från de koppar Sigrid fick så är mina koppar, kanna och annat ”riktiga” leksaker, dvs ännu mindre än mockakopparna. Jag fick dessa guldfärgade porslinstingestar av en släkting när jag var barn och dom vill jag inte ge bort utan har som en liten köksprydnad sedan många år tillbaka (just nu nerpackade så jag kan inte visa er).

Måndag- väderomslag

Exakt 2 månader sedan denna bild togs- tiden går fort….

Huuuuu vad kallt det var i morse….jag var helt stelfrusen efter harvningen och passet på utebanan.

Vicke tyckte att blåsten kunde ursäkta att han ville gå med kort hals och dålig kontakt med bettet så vi hade en liten diskussion om det samtidigt som jag sa för mig själv ”bara rid vidare, försök att få ut halsen och rid MED LÅG HAND” .

Jag tror att mitt mantra hjälpte rätt så bra och det ska bli ett kommande projekt det där med händerna.

Henrik ringde och berättade att städfirma nu är bokad till huset- ett steg närmare flytten och sällskapsponnyns ägare hörde också av sig för att bestämma lite detaljer inför flytten så det börjar i alla fall närma sig.

Vad gäller hästarna (nej det blir inte flytt till helgen utan senare) är min tanke att de ska ”sammanstråla” i det nya stallet så att jag kör dit Vickster och ponnyns ägare kör dit honom så att ingen börjar med att vara ensam och orolig i en ny miljö (hade för övrigt varit omöjligt för min stora gosse).

Sedan får de stå i boxarna från sen eftermiddag/ kväll och till nästa morgon så att de får tid att komma till ro innan det är dags att bekanta sig med nästa nya miljö; hagarna.

Ny träningstävlingsform?

När jag deltog i en Pay and ride i lördags fick jag en idé som jag skulle vilja testa på er; en ny form av träningstävlan!

Vad skulle ni tycka om att rida med headset och få domarens betyg och kritik direkt i örat så att säga, medan ni rider?

Domaren skulle tex direkt efter varje avslutat moment kunna säga ”6, för lite tvärning” eller rent av ”avbryta” redan under pågående moment genom att tipsa: ”tvära mer”.

Jag vet inte hur viktiga betygen vs själva den verbala kritiken skulle vara för er och en domare kan ju inte hinna säga hur mycket som helst men vad tänker ni spontant? Hiss eller diss?

Jag som är van vid att träna med öronsnäcka säger tveklöst hiss men kanske är det inte en så god idé som jag inbillar mig?

Sedan menar jag så klart inte att ”min” träningstävlingsform ska ersätta något som redan finns utan mer vara ett komplement för de som är intresserade. Olika former passar ju olika ryttare/ ekipage.

Berättigade frågor om tävlande i dagsläget

De frågor Maria Gretzer ställer i detta inlägg är exakt mina funderingar.

Jag har dessutom svårt att se hur det ur smittskyddssynpunkt är bättre att barn och ungdomar tillåts tävla då dessa aldrig kan åka iväg själva vilket många av oss vuxna alltid gör. Jag har aldrig medhjälpare med mig tex men som barn funkar det ju inte så.

Frågan är hur många arrangörer som ens kommer att ordna tävlingar för barn och unga för det känns som rätt så svårt att genomföra på ett vettigt vis och dessutom med vinst vilket väl trots allt är ett viktigt incitament för de flesta klubbar gissar jag?

Söndag- feedback

Idag fick Vicke en välförtjänt vilodag och imorgon gissar jag att jag får lite extra jobb med rengöring av densamme 🙂 :

Det finns absolut fördelar med täcke om man säger så hi hi….

Nu har jag precis avslutat ett telefonsamtal med Nina som ville ge mig feedback på gårdagens ritt.

Jag skickade både film och kritik till henne (älskar dagens teknik….) och hon instämde i mina och domarens åsikter och reflektioner.

Även om det dröjer ytterligare en tid innan vi ska flytta har vi börjar packa så mycket vi hinner och kan; vi vill inte stå med allt samma dag som dagen F är här, då lär vi stupa.

Fast varken jag eller Henrik är några ”samlare” har vi ändå saker så det räcker och blir över…ja, ni känner nog igen det där.

Lördag- dubbelt upp

Titta vilka fina bilder jag tog på väg hem från vårt kommande hus igår kväll! Skåne at it’s best, helt klart!

Någon som faktiskt också var hyfsat ”at his best” var Vicke på dagens Pay and ride på Flyinge, dvs i det ridhus där jag vanligtvis tränar för Nina.

Jag måste åter fråga mig hur mycket det påverkar att jag rider med spö (utan att använda det) för han marscherade på väldigt bra under hela programmet och gjorde det mesta ungefär så bra som han/ vi förmår för stunden. I den ena slutan kom baken före och just vänsterslutan ÄR rätt mycket svårare även på träning (blir gärna lite orytmisk) men det var också det enda som vi fick underbetyg på.

Glädjande nog kom Elisabet och filmade; dels är det så klart jättenyttigt att bli filmad och dels var det roligt att kunna visa henne Vicke när han är mer så som jag skulle önska att han gick på tävling, alltid.

Även inputen från domaren var väldigt bra; bland annat ville hon att jag skulle korta tyglarna och sänka händerna så att det inte ser ut som att jag bär omkring hästen vilket jag definitivt inte gör 🙂 .

Denna domare är dessutom själv en aktiv tävlingsryttare på min nivå och högre vilket jag tycker är ännu bättre än att bli bedömd av någon som inte tävlar alls.

Nu måste jag ”bara” försöka rida likadant när vi åter kan tävla som vanligt…får se om jag lyckas!