Jag har, på gott och ont alltid varit ganska och ibland på tok för öppen med vad jag tycker om olika saker.
Att inte alltid säga det jag tänker är något jag har fått jobba med mycket under årens gång och min stora käft har ibland straffat mig på olika vis.
Jag har utan tvekan ibland både skrivit och sagt saker som jag i efterhand inte varit så stolt över men något jag däremot är stolt över är att jag har ganska lätt för att ge positiv feedback, berömma och uppmuntra.
Jag berömmer ofta mina arbetskamrater tex, och till och med min chef, om någon gör något som jag tycker ska uppmärksammas positivt.
Och jag har noterat dels hur otroligt uppskattat det är att få beröm och dels hur förvånade en del tycks bli för det är som att det är ganska ovanligt att man ger varandra beröm ”bara sådär”.
Ibland tror jag att folk är rädda för att ge beröm av rädsla att det ska uppfattas som fjäsk (om man berömmer chefen tex), ibland handlar det tyvärr om ren missunnsamhet (man vill inte berömma andra) och ibland om….tja….obetänksamhet, dvs att man inte tänker på att man faktiskt kan säga några positiva ord.
Om jag ska generalisera grovt och överdriva så tycker ingen om kritik men alla gillar beröm och även om det inte är riktigt så svart eller vitt så ”tjänar” man mycket på om man tar sig tiden att berömma någon annan.
Man förbättrar oftast relationen, man ökar sannolikheten för att i framtiden få ett ännu bättre bemötande/ samarbete/ hjälp och man gör något så enkelt som att man glädjer någon annan. Inte så bara faktiskt…och heeeelt gratis ha ha ha!
Jag blir i alla fall väldigt glad när någon spontant berömmer något jag sagt/ gjort/ skrivit!
Sedan tycker jag att det man säger ska komma från hjärtat så att säga; de som känner mig tex vet att jag inte ”hittar på beröm” bara för att vara snäll utan säger jag något positivt så menar jag det verkligen.
Jag tror också att många ser igenom falskhet och när man säger något bara för vinning eller för att ”spela god” och sådant ägnar i alla fall inte jag mig åt.
Men fundera lite på hur du själv är; har du lätt för berömma andra och om inte: fråga dig varför.
Kanske är detta något du kan förändra för som sagt kan jag nästan garantera att det kommer att främja även dig själv! What goes around comes around…..
Så sant….
Håller verkligen med. Jag tycker att jag är ganska rättfram och ärlig med mina åsikter åt båda hållen. Jag tror att svenskar överlag har svårt för att ge beröm/komplimanger för att man inte vill verka ”nosig” eller för nära inpå tror jag.
Klart att det är kul att få komplimanger/beröm, men jag tycker det är ännu roligare att ge. Jag ger ofta komplimanger när jag ser något som jag tycker är jättefint på en annan människa och det är jättekul att se hur förvånade och sen glada dom blir
Sant!
Jag vill berömma dig för din blogg, den
är behaglig att läsa, välskriven och med ett harmoniskt flyt i språket.
Mvh /Språkpolisen
Ps. Såklart är innehållet intressant också
Tack så mycket!
Så sant Håller med föregående din blogg både är välskriven och underhållande! Läser ofta även om jag efter 50 år lämnat hästlivet, bakom mig. Kommer ihåg när min son Emil gick och fikade hos dig på MCR, han är 30 år idag
Tack för berömmet!
Jag vägrar att tro att Emil är 30….han var ju bara en liten glytt nyss ha ha ha.
Och jag minns din första häst…långt innan jag köpte min första. Men bara för det kan jag inte komma på hans namn….