Internet är fascinerande på många vis; ett av dom är att man kan utge sig för att vara någon som man inte är; på väldigt många vis så klart. Ibland oskyldigt, ibland livsfarligt och i olika grader.

Något jag själv betraktat med förundran i många år är hur detta kan visa sig när det gäller mitt eget stora intresse; hästar och ridning.

Jag har varit väldigt aktiv på nätet i massor av år och deltagit i många cyberdiskussioner på diverse forum och slås verkligen ibland av hur en del ”inte lever som de lär”.

På nätet är det lätt att ge sken av att man är näst intill en expert, att man har väldigt stora kunskaper kring whatever.

Jag har personligen bekanta/ folk jag känt till i många (+10) år som med det skrivna ordet framställer sig som väldigt kunniga och som ofta kan och vill ge råd kring i princip allt som har med hästar att göra.

Det som stör mig är att jag ”vet” hur personernas egen hästhållning ser ut; jag skriver ”vet” inom citationstecken eftersom jag inte alltid sett allt med egna ögon men framför allt fått det beskrivet av personerna själva (och varför skulle de ljuga om inte så smickrande infomation?) eller ibland av folk i deras närhet som jag litar mycket på.

Jag känner en del hästägare som själva ”förbrukar” hästar i en aldrig sinande ström; varenda häst de köper/ lånar får alla sjukdomar man kan tänka sig, varav en del knappt är uppfunna höll jag på att säga och historierna slutar alltid med att hästen får tas bort.

Att stå med skadade och sjuka djur och även få ta bort desamma har nog de flesta hästägare råkat ut för, så även jag ”givetvis” men när det händer ”hur många gånger som helst”? Kan man då ana att allt inte riktigt står rätt till och hur många gånger kan man egentligen ha ”otur”?

Andra hästägare/ ryttare är väldigt frikostiga med råd och dåd kring allt möjligt som har med våra fyrbenta vänner att göra men gör själv de konstigaste val, fattar märkliga beslut osv i en aldrig sinande ström – så till den grad att jag verkligen vill ifrågasätta deras omdöme. Kanske borde de granska vad de själv sysslar med och även ta råd från andra innan de så snabbt vill vägleda omgivningen?

Det ”farligaste” (allting är relativt) tycker jag är när så kallade influencers utger sig för att ha kunskaper kring whatever; de har oftast en stor skara följare som ibland är liksom helt förblindade av den de följer och sväljer allt som personen säger och skriver med hull och hår, helt okritiskt.

Och jag som är både äldre och mer kritisk kan ibland se att allt inte är guld som glimmar eller i vart fall skulle man absolut hitta ”inte så bra” saker med influencerns hästhållning/ ridning/ utfodring/ whatever om man bara vågade skrapa på ytan och ifrågasätta.

Men det är också en fascinerande sak med nätet; har man sitt entourage av okritiska följare så går det nästan inte att ställa frågor som ens andas kritik utan att både influencern och framför allt följarna skriker att man är avundsjuk, en ”hatare” osv.

Eller så gör man helt enkelt så som influencer/ storbloggare att man raderar/ inte publicerar det man själv uppfattar som negativa kommentarer utan låter bara mycket berömmande ord komma till tals så att det ser ut som att precis alla läsare tycker som man själv…..

Kan som en parentes nämna att jag själv på (enligt min bloggstatistik) över 45.000 kommentarer har raderat typ 10 stycken- jag är inte rädd för kritik!

Så jag rekommenderar en stor skopa källkritiskt tänkande och att verkligen försöka kolla upp ”källan” om man vill förlita sig på råd från folk man inte känner och via nätet.

Mycket kan låta väldigt klokt och bra men som sagt; det finns ibland mer ”than meets the eye”!

Ett tips jag tagit upp tidigare också:

Vill ”man” att ”folk” ska plocka upp skit efter sina hästar så gör man klokast i att tillhandahålla adekvata redskap. Med andra ord: inte en grep som den på bilden.

Risken är att folk ”skiter i” (observera ordvitsen) att plocka upp efter sitt djur om det blir för meckigt och det är väl onödigt?