Månadsarkiv: juli 2020

Fredag- jag skrattar och spretar

Ny träning för Nina idag och den gick väldigt bra.

Vi fokuserar nu mycket på bjudningen och att jag INTE får sitta och klämma med skänklarna konstant; så som jag gärna gör omedvetet.

Nina är ”på” mig och det vill jag att hon ska vara hela tiden annars blir det svårt att bryta denna dumma ovana som jag haft i många år.

Nina menar att jag måste ”lägga bort” skänklarna och för att förtydliga HUR kallar hon det att jag måste ”spreta” med benen, dvs inte ha dom tryckta mot Vickes sidor.

”Spreta”, ”spreta” hörde jag flera gånger i öronsnäckan och jag började vid ett tillfälle att skratta högt för det lät så kul.

”Tur att ingen kan höra oss” sa jag till Nina 🙂 🙂 🙂 ……vi hästmänniskor va’ …..

Torsdag- halm vs spånpellets

Medan Vicke har haft en vilodag har jag varit lite mer aktiv.

Mitt mål är som vanligt under semestern att försöka göra i vart fall något ”vettigt” varje dag och inte bara fördriva tiden med att slöa.

Idag har jag fyllt på mitt halmförråd så att Baltis nu har strö för ett år framöver och det var mitt mål.

Jag vill inte köpa ”pö om pö” och stå och lasta ur halm i regn eller snö utan har hellre ett rejält lager, precis som med spånpelletsen som jag också har en årsförbrukning av hemma.

Jag hittade billig halm hos en familj som köpt en gård men som inte har djur; halmen är från förra året och jag betalade 10 kronor per bal (prutade från 15). Var tvungen att öppna några balar för att kontrollera dom eftersom de vägde multum (säkert 20 kilo) men de såg bra ut och ska ju dessutom inte användas som foder.

Min tanke var från början att båda hästarna skulle stå på spånpellets eftersom halm dels tar mycket mer plats att lagra och dels fyller gödselstacken långt mer.

Detta var innan jag visste att jag skulle köpa superrenliga Baltis som förbrukar….tja inte ens en tredjedel av den mängd halm Vicke hade behövt för att ha ordentligt med strö i boxen.

Så nu får Baltis fortsätta att stå på halm som han är van vid och Vicke får stå på spånpellets.

För mig som i alla år använt en halmbal om dagen oavsett häst är det smått fantastiskt att numera använda 2-3 balar i veckan och ändå ha rejält med strö i Baltis 12 kvadratmeter stora box- jag är, som ni nog vet, allergisk mot ”snålströande” som jag tycker är en vanlig men tråkig ovana hos en del hästägare.

Lifehacks om du har eget stall

En del hästar äter ” med hela huvudet”; slänger omkring maten som fastnar på väggar och annat.

Mitt tips: fodra ”blötfoder” utomhus!

Där kan hästen grisa bäst den vill!

Ett annat tips är att fodra ur en mjuk gummikrubba på marken i boxen; det skonar också väggarna och en sådan krubba är lättare att rengöra än de som sitter fastskruvade i väggen!

Den här jätteskyffeln tycker jag är jättebra till att plocka upp bajs enkelt! Den medföljande ”krattan” i järn tycker jag personligen är värdelös men skopan är desto bättre!

Om du har egna hagar och möjlighet att bygga dom som du vill; gör 2 ingångar till en och samma hage!

Det är ju oftast vid ingången hagen blir som mest geggig och kan du alternera mellan 2 olika in/utsläpp så minskar du risken för total sörja.

Att förvara foder i soptunna är en annan fiffig grej: framför att eftersom kärlet går att rulla lätt.

Jag som åker och köper havre i lösvikt uppskattar det i alla fall!

Avslutningsvis ett enkelt städtips:

Dra över fönsterkarmar, väggar och dylikt med en enkel dammvippa då och då för att få bort löst damm och spindelväv.

Några tag med vippan då och då gör att det inte ”gror igen” och ser trevligare ut i stallet.

Har ni några lifehacks som ni vill dela med er av?

Onsdag- dockhus för vuxna

Som jag berättade igår regnade det massor, det kom riktiga skyfall emellanåt varför det är glädjande att konstatera att min utebana tåler ganska mycket vatten utan att bli ”pölig”.

Jag har påbörjat min semester och går mest runt och småpysslar med allt möjligt, främst häst/ stallrelaterat.

Ända sedan vi flyttade hit har jag ofta känslan av att ”leka med dockhus” fast i någon form av vuxenversion vad gäller mitt stall.

En bidragande anledning till flytten var att jag faktiskt ville ha MER att göra; jag kände att jag satt för mycket i soffan med ipaden i knät i vår lägenhet och nu kan jag uppfylla denna önskan nästan hur mycket jag vill.

Jag BEHÖVER inte ”jobba” massor om jag inte vill; stallet är tex så lättskött så det är skrattretande men om jag känner för det kan jag tex gå ut och slå gräs till hästarna, harva utebanan före varje ridpass, torka brännässlor inför hösten i min lösdrift och annat som man också kan strunta i om man vill.

En del är måhända ”nyhetens behag”; det får tiden utvisa, annat kanske jag kommer att lägga ännu mer tid på i framtiden?

Goda grannar?

Sitter och läser om vilka problem en facebookvän har med sina grannar och kan åter konstatera att det finns folk till allt, oavsett var man bor.

En del som bor i hyreshus verkar tex helt omedvetna om vilka krav på hänsyn detta innebär; det ÄR inte som att bo ensam utan grannar långt ut på landsbygden.

Man kan inte hamra, spika, spela musik och bullra på annat vis vilka tider som helst och dessutom tycka att grannarna är ”skitnödiga” när de dristar sig till att klaga.

Men inte heller ”på landet” går man fri; det vet jag tex från de olika stallen där jag har haft mina hästar uppstallade.

Jag har varit med om diverse märkliga grannfejder och klagomål på allt möjligt, det har tex handlat om förbud att rida på vissa vägar eller att grannar visat noll hänsyn när man har kommit ridande (exempelvis kört med en motorsåg fast man vänligt bad om denna kunde stängas av bara för en kort stund medan man passerade med en rädd häst).

Jag skulle kunna ge väldigt många exempel och ibland har både jag och andra haft en enorm lust att be vissa grannar att dra åt helvete rent ut sagt. Men vi har behärskat oss, tänkt att detta bara skulle göra en del saker värre osv.

Att medvetet skrämma hästar känns inte som varken smart eller ”grannfrämjande” men detta har jag också varit med om och fattar ärligt talat inte hur man vågar sig på.

Hur irriterad man än är på ryttare, hästar, deras bajs eller jag vet inte vad så förstår jag inte hur man vågar riskera någons liv genom att nästan ramma ett ridande ekipage, sätta ner uppstickande armeringsjärn utmed sin tomtgräns eller på annat vis riskera allvarliga olyckor.

Ibland förstår jag inte heller varför man väljer att bosätta sig på landsbygden om man stör sig på allt möjligt som är vanligt förekommande där?

En förklaring kan förvisso vara att det såg ut på ett visst sätt när man flyttade till platsen medan det därefter, och med åren har tillkommit tex flera stall, ridhus, hagar osv. Detta var kanske inte vad man förväntade sig när man flyttade och kanske är det därför man känner sig så störd?

Jag är väldigt glad över att jag nästan alltid haft jättebra grannar där jag bott, en del har jag knappt sett röken av och andra har jag haft bra samarbeten med kring olika saker och det har varit till stor hjälp.

Som vi bor nu har vi ingen granne direkt inpå och det är jag otroligt tacksam över; med både hund och hästar kan det finnas allt möjligt att störa sig på om man vill.

Själv saknar jag absolut inte någon ”vägg i vägg”, med allt jag vet att andra upplevt på grannfronten bor jag hellre utan detta sällskap.