Redan när jag tog in Vicke från hagen för att rida kände jag att han var nästan svettig i sin nysatta mammutpäls och i 20-gradig värme.

Fast det inte var planerat och jag egentligen inte hade tid slet jag fram min gamla skördetröska, Aesculapen från 1700-talet och satte igång att klippa som den värsta australiensiska fårklipparen 🙂 !

Jag har nog aldrig helklippt en häst på 35 minuter men idag så…och det såg dessutom bra ut, i alla fall i min ganska skumma stallbelysning.

Jag kanske hittar världens tofsar när jag gör en noggrann kontroll imorgon, det skulle inte vara första gången! Ibland undrar jag hur jag har kunnat missa rejäla pälsstycken men man blir nog lite ”blind” när man har stått och klippt länge.

Nu fick jag dessutom möjlighet att göra en ordentlig hullbedömning och den utföll till belåtenhet tack och lov.

Det kan ju vara lite lurigt att se hur smal/ tjock en häst egentligen är när vinterpälsen frodas och man dessutom bara ser hästen stillastående i hagen/ på stallgången och Vicke kräver rätt mycket mat för att hålla sig fin.

Den lille har ännu tjockare päls än Vicke och satte den också tidigare och även om det kliar i klipp-fingrarna så kommer jag ”så klart” inte att klippa honom.

Än så länge ser han bara ut som en välskött nalle med glänsande svart hårrem= fint men jag kan ju tänka mig hur han kommer att förvandlas om han fortsätter med sina dagliga rullningar när det är lerigt ute 🙂 .

Nåja…han får med ålderns rätt behålla allt hår på kroppen och i stället klara sig med bara ett regntäcke när det är som ruggigast ute.

Idag är det 4 månader sedan, dvs en tredjedel av ett år sedan jag tog hem hästarna! Jag kan nästan bli rädd över hur fort tiden går ibland!

I morse var det ännu kallare än igår, 4,5 grader när jag släppte ut hästarna strax innan 6. Frost på gödselstacken så det var ju ännu någon grad mindre i natt.

Eftersom solen har strålat hela dagen blev det snabbt varmare och när jag och min bergsget utforskade lite nya stigar senare på dagen var det riktigt behagligt.

Den här mysiga stigen går precis utmed min ena hage och efter ett tag kom jag in i ett skogsparti där jag hittade både flera stigar och helt plötsligt en till synes övergiven stuga:

Jag är ju väldigt långt ifrån en ”skogsmulle” 🙂 men det är onekligen mycket tacksamt att ha en häst som man utan rädsla kan rida ”överallt” helt ensam. Och något annat hade blivit väldigt svårt här eftersom det inte precis kryllar av ridsällskap och framför allt inte på förmiddagen när jag helst vill rida.

Glömde att berätta att Baltis igår ”från ingenstans” hade en del styngflugeägg på benen, blä!

Han hade dom inte vid utsläppet men när jag skulle åka och träna 2 timmar senare såg jag dom.

Och jag tänkte först vänta med att skrapa hans ben tills jag kom tillbaka från Nina men jag klarade inte av att vänta utan sprang in i hagen och började dra av dom äckliga äggen så att jag fick ro i sinnet.

Nu är det annars mycket mindre insekter över lag och inga alls i skogen så det är i alla fall en bra grej med hösten!