Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Nu börjar det bli kallt ute, i alla fall tidiga morgnar och på kvällarna/ nätterna så den här frusna tjejen valde att inte rida på sin utebana trots strålande solsken.
I stället blev det denna arena:
Vicke och jag tränade på 6237 övergångar i allmänhet och tempoväxlingar i synnerhet och det går framåt skulle man kunna säga lite ordvitsigt.
Jag skulle önska ännu mer ”explosivitet” när jag ber om ”framåt”- nu blir det ibland liiiiite seeeegt i stället för ”pang”.
Men all in all var jag nöjd; Rom byggdes inte på en dag och det går tyvärr inte så fort att ändra invanda beteenden heller.
Varje gång det uppstår ett misstänkt fall av knivskärning på häst så blir det en del hysteri som jag i sak absolut kan förstå.
Men man måste ändå besinna sig liiiite och inse att hästar kan skada sig själva på banne mig allt möjligt och omöjligt.
Här ett exempel på vad man absolut hade kunnat tro var en knivskärning och ändå så visade en obduktion något helt annat!
Som sagt ska man absolut vara vaksam men lika lite som att alla som kör vita skåpbilar på landsbygden är mördare eller tjuvar så innebär inte alla sår på hästen att någon varit inne i hagen/ stallet med en kniv…..
Scenario: Du har hittat en häst du jättegärna vill köpa men din tränare avråder å det bestämdaste med motiveringen att du och hästen inte alls passar ihop (tränaren har sett dig rida både aktuell häst och tidigare hästar).
Vad gör du?
*Köper hästen i alla fall och fortsätter att träna för tränaren.
*Köper hästen och tänker att det alltid går att byta tränare om det inte känns bra efter ett tag.
*Köper hästen men byter tränare direkt.
*Köper inte hästen.
Nej, detta handlar inte om mig 🙂 ! Men jag hade troligen valt det sista alternativet eftersom jag den hårda vägen lärt mig att jag borde ha lyssnat bättre på tidigare tränare. Detta hade besparat mig mycket bekymmer med facit i hand.
Vad kreti och pleti tycker struntar jag ofta i men det blir för mig lite märkligt att ha en långvarig tränare/elevrelation om man inte är överens om rätt grundläggande saker.
Vaknade till några enstaka grader i morse och släppte ut hästarna i kompakt mörker vid 5.30 men efter några timmar blev det så här underbart:
En stark kandidat till ”Veckans bild” gissar jag 🙂 ?
En liten stund efter att jag tagit bilden ovan körde vi till Nina där jag från marken kunde konstatera att galoppen, som ett tag verkligen var det Nina kallade tralopp, nu ser heeelt annorlunda och avsevärt förbättrad ut! Trägen vinner (ibland i alla fall)!
Både Nina och jag var ense om att det (så klart) är begränsande att bara rida en häst och det kan också lätt bli så att man vänjer sig vid sådant som inte alls är bra, som Vickes tralopp tex.
När jag började träna för henne och hon kritiserade galoppen kunde jag inte precis känna det hon såg (och som jag också såg på film och som domare anmärkte på) ; jag var så van vid att det var så det ”skulle” kännas.
Bortsett från dagens träning har jag hunnit harva mitt ridhus, åka och plocka 2 stoooora påsar äpplen till hästarna (årets sista tror jag så nu får vi ransonera…..) och på tal om årets sista även klippa allt gräs för vad jag gissar sista gången för i år.
Jag kan verkligen inte klaga på årets grästillväxt- kan hästarna alltid beta halva året (maj- oktober) och bara få kvällshö är det mer än jag hoppats på och både skönt för djuren och plånboken.
Så här ser det ut i Vickes hage (till vänster i bild) idag:
Så det finns absolut grönt kvar att sätta i sig och även om det inte handlar om några ”munfullar” så blir det ändå en del ner i magen på 11-12 timmar/ dygn.
Jag har alltid haft hästar som har varit mycket snälla och pålitliga vid uteritter, exklusive galenpannan Kreon som var allt annat än stabil men som jag ändå envisades med att rida ut.
Kreons problematik var ju ”tack och lov” främst att han frös fast och vägrade att gå; hade han i stället velat skena eller bocka och bralla hade jag överlåtit uteritterna till någon annan ärligt talat.
Nyligen kommenterade jag till en vän hur tacksam jag var över nuvarande ”bergsget” ❤️ som oförskräckt tar sig an alla små stigar, backar, stenrösen och gud vet allt som jag tycker att han ska gå på/ över på vilket hon svarade att det inte var så intressant för hennes del om en häst går att rida ut eller ej; man kan göra annat utomhus, tex tömköra menade hon.
Detta fick mig att fundera över det här med uteritter, också eftersom det nyligen pågått en ganska intensiv debatt hos en annan bloggare om detta ämne.
Jag ställde mig själv frågan om jag hade kunnat köpa en häst som inte går att rida ut säkert på och kom fram till att ”nej, det skulle jag högst troligt inte göra”.
Så som jag bor och har hästarna just nu skulle det bli för bökigt att försöka hitta någon som ville och säkert klarade av att rida ut en ”dum” häst och själv är jag på tok för feg för att ge mig i kast med dylika projekt.
Att tömköra ute anser jag är för farligt; jag tappade ju Kreon vid tömkörning utomhus vid ett tillfälle och det var mer tur än något annat att han faktiskt inte omkom utan bara fick tillbringa rätt många veckor i sjukhage….
Och att ha en häst som jag bara kan rida på bana eller i ridhus….näe…jag skulle liksom inte kunna försvara det hur mycket hagvistelse den än fick. Så tror jag.
Sedan ska man aldrig säga aldrig; hade jag fått chansen att köpa ”världens finaste häst” i övrigt hade jag kanske ändrat åsikt?
Men vad tycker ni? Hade ni kunnat ha en häst som inte går att rida ut på? Hur viktig är uteridningen för er?
Idag lämnade jag dressyrhästen hemma och lät bergsgeten lufta sig- han är verkligen fantastiskt fin för detta ändamål min duktiga häst.
Och faktiskt piafferade vi lite på hemvägen efter att ha klättrat upp och ner i olika backar så helt lämnade vi inte vår huvudsakliga gren inom ridningen.
Hemma har jag varit huslig så det räcker för många veckor framöver.
Dels gjorde jag storkok av 2 olika grytor och dels blev det en banankaka på övermogen frukt:
För er som gillar engelska serier á la ”mord på landsbygden” så har Grantchester börjat visas på ettan igen.
Vill ni ägna lördagskvällarna åt annat kan ni se serien på SVT Play- jag tycker den är mysig och så där bra som engelska serie ofta är!
Nyligen läste jag på Fejjan hur en annan ”dressyrmänniska” hade plockat nypon och torkat dessa för att använda som hästgodis.
Jag frågade henne efter närmare detaljer eftersom jag har en nyponbuske vid ridbanan och hon skickade mig en del länkar enligt vilka man kan ge hästar alla sorters nypon; de är inte giftiga och uppskattas som godis.
Jag plockade en hop:
Efter några timmars torkning i ugnen på 50-80 grader är nyponen redo för att bli uppsmaskade av mina gossar:
Jag kommer som sagt att ge nyponen som godis och har man gott om buskar kan man ju använda nyponen som lite pyssel med sina barn tex.
Eller så kan man engagera sig själv i projektet och förpacka nyponen efter torkning i små fina förpackningar och ge bort till hästägare som en liten present?
Efter en massa regn i natt bestämde jag mig för att stänga av en del av den hage där Vicke går just nu.
Hagen är ”på pappret” Baltis eftersom den är mindre men den har visat sig innehålla mer gräs ändå så Vicke går där just nu.
Den lille är bättre på att äta, dvs han är inte lika kräsen så han får nog i sig tillräckligt ändå och gör ju inte av med så mycket eftersom han inte rids.
Som synes är ingången till hagen jättelerig så jag flyttade helt enkel bak denna (ingången alltså) längre in i hagen:
Där lär det så klart också bli ”uppkört” men det är ändå bättre att ha olika ingångar för att fördela slitaget på marken.
Vickes ursprungshage gjorde vi 2 olika ingångar till redan när vi byggde den och det känns som ett smart drag.
Eftersom ridbanan såg ut så här red jag i ridhuset för första gången på många veckor.
Det blev ett kortare bra pass med en enda åskådare; den här lilla varelsen:
Nu har vi varit och handlat på Ikea som vi lämnade snabbt eftersom det var massor av folk där.
Det blev middag på Staffanstorps Gästis där vi först var 2 sällskap men rätt snabbt blev helt ensamma; ett tips till er i Coronatider. Bättre att äta middag tidigare på dagen och dels få supersnabb service och dels slippa exponera sig för potentiell smitta.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer