För ett tag sedan råkade jag på några tidigare stallkamrater efter att inte ha träffat dom på flera år och som vanligt slogs jag av hur liten världen är och hur man aldrig kan veta när folk man haft olika samrören med plötsligt kan dyka upp ”som gubben i lådan”, på gott och ont.
I Skåne, eller i alla fall i min värld är detta så vanligt förekommande att man nästan kan tro att alla hästmänniskor känner varandra för jag råkar ständigt ut för det.
I alla fall hade vi en trevlig pratstund och kom att prata om en sak som jag också har upplevt ibland; hur någon annans upplevelse på ett väldigt bra sätt kan både klargöra och fungera ”tröstande” när man vid något tillfälle blir osäker på sin egen roll i vissa sammanhang/ händelser.
Ni har säkert också upplevt det; att man ifrågasätter sitt eget handlade, sina uttalanden osv och blir osäker eller får en dålig känsla.
Då är det så otroligt skönt att få höra att andra människor varit med om exakt samma sak, upplevt en person på ett nästan kusligt identiskt vis osv.
I mitt fall har det i alla fall varit väldigt befriande att liksom få bekräftat att det jag kände/ tänkte/ gjorde faktiskt var rätt/ klokt och att det var den andra personen som helt felaktigt fick mig att må dåligt och helt felaktigt fick mig att känna en skuld som jag inte borde ha gjort.
Med detta sagt är det viktigt att påminna sig om att det många gånger är bra att diskutera saker med andra även om man kanske tycker att det är jobbigt eller pinsamt i stället för att grubbla i sin ensamhet och få för sig en massa saker som kanske inte alls stämmer.
