Ibland är man tacksam över småsaker; idag det faktum att jag hann ta in mina hästar vid 14.00 när det började hällregna.
Jag stod och tvekade i dörröppningen en sekund men beslöt mig för att hämta dom och minuten efter blandades det ihärdiga regnet med småhagel.
Det var verkligen som om himlen hade öppnat sig och när jag hade satt in hästarna i sina boxar var det bara att sätta in alla kläder jag hade på kroppen i tvättmaskinen. På den nivån alltså…..
Efter en knapp timme hade det slutat regna så då kunde jag släppa ut gossarna igen.
Någon timme innan detta debacle invigde hästarna sina däck eftersom det blåste väldigt kraftiga vindar.
Jag hade ingen lust att ge dovhjortar eller grannens hästar flygande ensilage så däcken kändes som en god idé.
Även den initialt skeptiske B fick se hungern segra över misstänksamheten; se bildbeviset ovan!
Vicke har ätit ur däck många gånger förut; han är expert på att bokstavligen strö sitt foder omkring sig oavsett kärl men detta är väl det som hindrar honom bäst känns det som. Dessutom har jag inga träd där jag kan hänga slowfeedingnät som jag gjorde hos Anette och även där/ med detta spreds hans mat en hel del.
På tal om Vicke har vi varit hos Nina idag igen och det gick som det brukar; bra och med små men dock märkbara framsteg.
