Månadsarkiv: november 2020

Tisdag- ögon

På bilden ser ni en post-training Vicke som tar några munfullar gräs innan han går till hagen där mellis väntar.

Birgitta 10 år tycker det är roligt att ha sin häst lös ibland….

Efter ridhuspasset möttes jag av ett sms där min man undrade om han fick bjuda mig på lunch.

Eftersom jag inte ens hade hunnit äta frukost passade det mer än bra och spättan med remouladsås slank väldigt lätt ner i magen kan jag säga 🙂 .

Om någon timme är det dags att ta in hästarna från hagen och numera är det så mörkt när jag hämtar dom att jag använder mig av en pannlampa samt deras ögon för att hitta dom.

Hästarnas ögon är det enda som lyser i mörkret och det i samma sak med dovhjortarna. Vi ser inte deras kroppar men ögonen lyser som små prickar när vi går ut med Molly på kvällen eller kör iväg någonstans.

”Såg du några ögon” säger vi till varandra och då vet ni vad vi menar 🙂 .

Livet på landet

Om ni frågar mig blir livet på landet inte helt lätt om man är rädd för diverse större eller mindre kryp.

Man får tåla spindlar, skalbaggar, maskar och tja…även möss tex.

Att mössen kommer när det börjar bli kallare är lika säkert som amen i kyrkan och det har inget att göra med om man har ett stall eller inte anser jag.

Jag och min förra man bodde i ett hus mycket nära åkrar och varje höst var det samma sak; vi fick in enstaka möss i huset.

Redan då blev jag härdad; dels lärde jag mig vilka musfällor som var lättast att gillra utan att riskera sina egna fingrar och ännu viktigare; att tömma dessa när de hade fullgjort sitt jobb.

Det märkligaste jag varit med om var när 2 (TVÅ) möss fastnade i en och samma fälla samtidigt !?? Snacka om ”ta två betala för en…..”.

Det giljotinerade offret på bilden ovan hittade jag i min foderkammare igår.

Det märkliga med DET var att hen eller någon av hens släktingar hade vittjat fällan redan för flera dagar sedan och jag hade inte orkar preparera den igen men det behövdes tydligen inte !?!

Molly lekte med en mus i ridhuset härom dagen berättade Henrik och gissningsvis skrämde hon livet ur den till slut för jag hittade en död mus på ridhusbotten två dagar senare.

Och nej….jag har inte ett havrekorn framme utan allting är i rejäla plasttunnor men mössen kommer uppenbarligen ändå så det är bara att fortsätta med fällorna eller ”stå ut”.

Måndag- jag pallade

Började dagen med att göra något som verkligen inte är likt mig; jag glömde att jag skulle träna för Nina klockan 10 i stället för som vanligt 9.15 så jag var ute i minst sagt god tid.

Som tur var ville den som egentligen skulle rida 9.15 vänta till 10 av olika anledningar så det löste sig på bästa vis….ibland har man tur i oturen!

Jag har skrivit om det här med Vickes förbättrade galopp tidigare och det är verkligen en stor skillnad på hur bakbenen sätts i marken nu mot för…säg 1 år sedan.

Innan liksom ”snabbdoppade” han hoven/ framför allt tån i marken medan han nu verkligen lägger vikt på hela hoven rakt ner. Svårt att förklara men jag ska försöka filma nästa gång Nina rider för det är väldigt lärande att se en sådan skillnad tycker jag. Och ett utmärkt exempel på hur galoppen kan förbättras till att bära mer vikt bak.

Efter träningen pallade (ordvits nummer 1) jag köra iväg till nästa projekt- jag pallrade (ordvits nummer 2) mig iväg till min ensilageleverantör för att lämna av de lastpallar som han lämnade balarna på hemma hos mig i förra veckan.

Nu är alla +40 balar intryckta i lösdriften så pallarna behövs inte mer och ordningen är återställd.

Hundratalet meter från vårt hus kan man nu beskåda detta granris-berg som förbereds för juldekorationer.

Björnstorps och Svenstorps gods som vi hyr huset av har 3 ”ben” att stå på; skogsbruk, jordbruk (vi hade majsfält väldigt nära oss i år) och uthyrningen av runt 150 hus/ gårdar.

Granriset är en del av skogsbruket och det avverkas också en hel del träd i den skog där jag rider.

Hästklippning som inkomst

Härom dagen såg jag att en bekant annonserade att hon klipper hästar mot betalning och jag drog en tacksamhetens suck över att detta är ett sedan länge avslutat kapitel för min egen del.

Det fanns en tid när de pengar jag fick för att klippa andras hästar var ett extremt välkommet tillskott till min skrala kassa och detta bidrog också till att jag gav mig i kast med att klippa inte alltid så snälla hästar.

Idag skulle jag aldrig i livet ta sådana risker eller ens lägga tid på att klippa annat än möjligtvis extremt snälla hästar under väldigt ”smidiga” förhållanden, tex om någon körde hit en ponny som var både snäll och gick snabbt att klippa.

Men att köra x mil för att jaga någon livrädd/ bortskämd jättehäst på stallgången för några hundralappar; nej tack…det överlåter jag åt andra!

Annars är hästklippning ett område där prisbilden har sett nästan likadan ut i hur många år som helst; jag gissar att det beror på att det idag går att köpa klippmaskiner avsevärt mycket billigare än för 20 år sedan och att det därför finns många fler potentiella ”klippare” som slåss om kunderna?

Själv skulle jag absolut rekommendera alla med ridhästar att köpa en egen billig maskin; att klippa en häst är verkligen inte rocket science och man tjänar in kostnaden för maskinen på 1-2 år.

En majoritet av alla ”normala”, vuxna hästar är snälla att klippa eller går att träna men är de dumma så ge er för guds skull inte i kast med klippning om ni känner er det minsta osäkra eftersom man i vissa positioner verkligen blir en lätt måltavla för sparkar.

Då är det bättre att överlåta denna tråkiga syssla till de som desperat behöver pengarna och själv slippa riskera att skada sig.

Söndag- ute

Dagens B

Det har varit en väldigt vacker dag på Ryhus och det har bland annat märkts på Skåneleden som går precis utanför Vickes hage.

En mängd promenerande människor, hundar i koppel, några ryttare och en hel del cyklister har passerat.

Några barn stod högst upp vid B:s hage (tänk vid staketet bakom honom på bilden) och vrålade och skrek; gissningsvis i förhoppning att locka honom till sig men det hade de inget för; han är ju inte så sällskaplig om han inte känner en och man inte råkar ha en hink i händerna ha ha ha.

Vicke är hans raka motsats och jag studerade honom i smyg härom dagen när några förbipasserande lockade på honom. Han kommer direkt och är så oskuldsfull, inte alls som sin mindre kamrat.

Eftersom det var så fint väder idag passade jag på att rida på utebanan. Det var inte det minsta kallt och det känns lite märkligt att det faktiskt är november och bara 1,5 månad till jul!