Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ytterligare en sak att lägga till listan ”saker jag aldrig trodde jag skulle göra på landet”:
Stappla ut på gräsfältet vid vårt hus (mitt emot Vickes hage) i beckmörker för att försöka skrämma bort en…..ursäkta…kåt dovhjort som grymtar så att min fina häst blir störd 🙂 🙂 🙂 !
Jag är väldigt glad att en bloggläsare för ett tag sedan upplyste mig om att det grymtande ljudet vi börjat höra i gryningen varken är en dieselmotor på upphällning eller ett vildsvin som gör sig redo för en attack utan bara en horny dovis.
Om man tror på övernaturliga ting….och märk väl….det gör jag inte….så skulle man kunna tro att Baltis är tankeläsare eller att något annat mycket märkligt utspelar sig kring honom!
Det började när jag skrev om att han hade börjat roa sig med att välta ut sin vattenspann, ibland i boxen, ibland i hagen.
Jag hann inte mer än skriva det så slutade han med denna ovana och höll upp ett bra tag. Nu gör han det enstaka gånger i boxen.
Sedan gnällde jag på bloggen om att han smutsade ner sig i hagen; från att ha gjort det dagligen gjorde han så fort jag publicerade inlägget ett avbrott på många dagar och redan då tänkte jag ”ha ha ha…han har läst bloggen och blivit rädd att jag ska sälja honom om han inte skärper sig”.
Igår skrev jag igen om att gossen återupptagit grisandet. Som ”bevis” tog jag bilden ovan klockan 10.40.
Vid intaget runt 18.00 (i beckmörker) planerade jag att helsanera min ponny- av förståeliga skäl!
När jag går in i boxen, med en piggborste i högsta hugg är djuret knappt märkbart lerig!?!? Hur ska man förklara detta?
Det har inte ösregnat, inga stormar har farit fram över hagarna och blåst av all lera och jag kan definitivt inte tänka mig att någon mänsklig hand varken har varit inne i hagen och borstat på djuret eller ens lyckats, ens om någon skulle försöka (B är mycket bestämd på punkten huruvida man ska borstas i hagen eller ej).
Så hur tusan har han lyckats att skrapa av 90% av den lera han så omsorgsfullt bakat in i hårremmen?
Har han hittat en gömma med borstar som någon har dumpat i hans hage och rullat 654 varv över dom?
“It’s for me to know and you to find out” skulle han säkert säga om han kunde (han kommer från Storbritannien så engelska kan han 🙂 ) och jag får väl grunna vidare på min mystiska häst!
Jag måste fråga mig samma fråga som en bloggläsare som såg bilden ovan på min Instagram; hur lyckas detta djur ens finna en plats att grisa ner sig så här på när 99% av hagen består av gräs???
Vicke skulle aldrig nedlåta sig till något dylikt (tack fina häst!!!) men den här mammuten verkar nästan göra det för att retas 🙂 !
Skämt å sido; så länge han är smidig nog att rulla omkring som en boll så är jag glad å hans vägnar.
Men om en borste kan ha känslor så gråter nog mina rotviskor 🙂 !
Vicke reds i ridhuset idag och jag utnämner härmed mitt lilla budgetbygge till ett av Skånes bästa ridhus vad gäller utsikten!
Kanske inbillar jag mig eller så är det bara en slump men jag tycker det blir vanligare med ridhus ”med utsikt” och ni måste väl hålla med om att det ger en annan känsla än ”plåtlådevarianten”?
Sedan är man knappast i ridhuset för att beundra utsikten utanför och vindnätet gissar jag kommer att göra att ridhuset känns kallare än de traditionella om det blir minusgrader ute?
Jag har visat er min lilla läkare (utan sittplatser) tidigare och här ser ni mitt lilla pentry. Inget jag hade lagt pengar på själv men när det nu finns där så kan man ju lika gärna använda det.
I hästvärlden förekommer det en del hysch-hysch, det har säkert även ni märkt.
Många vill tex inte skriva ut vad hästen kostar när den ska säljas även om en majoritet av potentiella köpare vittnar om att det är väldigt irriterande och ibland till och med skäl att inte ringa på sådana annonser.
Ett annat område där hemlighetsmakeri förkommer är när hästar skadas vilket denna artikel belyser.
Jag håller med artikelförfattaren; liksom ingen människa går hela livet utan att vara sjuk eller skada sig så gör ingen häst det heller.
Och när man vet att man inte är ensam så tycker i alla fall jag att det känns lättare?
Kanske beror hysch-hyschet på att man känner sig ”skyldig” till hästens skada eller så vill man ”bara” inte att det ska påverka en framtida försäljning?
En del säger att de inte orkar med folks välmenande råd om de skulle berätta vad som felas hästen men där tänker jag att man tjänar mer på att sortera och faktiskt kanske också få klok input från någon som varit med om något som man kan dra nytta av. Folk kommer alltid att ha åsikter och ibland blir det värre av att leka hemlig eftersom det drar igång ännu mer snack och spekulationer.
Själv lever jag i tron att allting kommer fram förr eller senare så mörkläggning tjänar oftast ingenting till och kan tvärtom bli kontraproduktivt och pinsamt i slutändan.
Puh…..jag är fortfarande lite skakig efter en händelse för bara en liten stund sedan….
Jag såg från köksfönstret att Henrik kom körande från jobbet men innan han kom in i huset ringde han.
Jag fattade inget och ännu mindre när jag svarade och han frågar ”är det dina hästar som springer ute”.
Long story short: när jag öppnar ytterdörren ser jag 2 bruna hästar med reflexutrustning i full sken bakom mitt ridhus och det är inte bara dom som skenar; det gör mina hästar också i ren upphetsning.
Visar sig att 2 kvinnor som skulle flytta hästarna från ett stall till ett annat har ridit efter en karta, hamnat fel, ramlat av och tja….jag fångade in hästarna på 5 sekunder med en havrespann utanför min lösdrift.
Kvinnorna var oskadda och hästar och utrustning likaså men jag var faktiskt mest orolig för mina egna djur.
Baltazar visade sin upprörda sida och galopperade upp och ner i sin backiga och ganska regnhala hage- inte ett drömscenario för en 23- årig häst helt ur kondition.
Och Vicke…min guldklimp som jag försöker skydda från allt….ja, hans skor satt i alla fall kvar efter hans racing.
Han kändes faktiskt en aning trött efter ett mycket fint pass hos Nina idag så full galopp i kuperad terräng var kanske inte vad han behövde?
Nåväl…det är sådant som händer och som jag sa till Henrik kunde detta ha slutat mycket, mycket värre.
Mörkret faller på nolltid nu och hade kvinnorna ramlat av då och/ eller skadat sig allvarligt hade det inte varit lätt att hitta dom.
Jag får hoppas att de hittade till sitt nya stall och att jag slipper dylika påhälsningar i framtiden.
Då och då och framförallt nu i tider när lera väntar i några månader läser jag inlägg från hästägare på nätet där ”smart höförvaring utomhus” efterfrågas. Att hitta det 100% oförstörbara/ säkra kärlet till detta som dessutom hindrar stråfoder från att flyga omkring / trampas ner i marken anser jag är omöjligt men ni får gärna överbevisa mig 🙂 .
Jag ”vet” att hästar kan skada sig på precis allt och ingen behållare kan hålla exakt allt foder på plats, framför allt vid blåst.
Sedan handlar massor om vilken typ av häst(ar) man har; en del hästar lyckas förstöra allt i sin väg, andra äter jätteslarvigt, någon skulle dammsuga upp vartenda strå från marken även om det är lite lerigt osv.
Jag har tex en häst som förvisso är ganska ”försiktig” och sällan tar sönder saker men som i gengäld lyckas dra ut foder från ”allting” och som är extremt kräsen= massvis med foder går till spillo när det hamnar på marken.
Med detta sagt tycker jag att höförvaringen på bilden ovan ändå ser relativt bra/ säker ut och dessutom inbillar jag mig att man hade kunnat snickra ihop något liknande ganska billigt och hyfsat enkelt om man är händig?
Just att kärlet inte står direkt på marken och att regn/ nederbörd kan rinna igenom är nästan nödvändigt- frågan är hur man förankrar hela ställningen så att den inte välter?
Men vad tror ni; hiss eller diss?
Själv ska jag köra med mina traktordäck; det är det närmaste ”säkert” jag tror på även om det finns invändningar mot däck också (en del påstår att hästarna kan få i sig gummirester vilket jag bedömer som ganska osannolikt med mina, inte så glupska hästar).
Vilodag för Vicke så idag blir det bara gräsbetande för båda.
Jag har kanske berättat det förut men när jag går ut i hagarna med deras morötter, betfor eller whatever skulle jag nästan behöva en machete för att freda mig!
Inte från Vicke; han är både väluppfostrad och VET att mat finns i överflöd och att han inte behöver skrapa upp vartenda strå och smula från marken men den lille…..
Som sagt får man nästan slå sig fri- han är helt otrolig!
Han är även min nya slasktratt och äter både gammalt (hårt) bröd och annat som Vicke säger ”ehhhh….think not” till. Som plommonen i somras!
Så klart ger jag honom inte vad som helst; kolik är det sista jag vill framkalla men att tex få en brödskiva tycker jag gott att han kan få nu när han är en sådan gam 🙂 !
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer