Inlägg av

Tisdag- det tar sig- på flera håll

Eftersom Christina fyller år idag tyckte jag att Vicke kunde ge henne en present i form av att ”gå fint” under lektionen och det önskemålet får jag nog säga att han uppfyllde.

Det är långt ifrån perfektion med det mesta men det går bättre och bättre och det räcker bra för mig!

Idag blev det mycket skänkelvikningar som flyter på bättre men där Vicke nu ibland sätter huvudet på sned när man flyttar för vänsterskänkeln. Det är mycket att hålla reda på för i alla fall mig som ska se till att tvärningen blir tillräcklig, att hästen är rak i kroppen, följer linjen, håller tempot och som sagt inte vrider iväg huvudet där det inte ska vara :).

Skolor utmed långsidorna följde därefter och där var det inte mindre att hålla reda på; tvärning, att hästen ska vara böjd i bålen för innerskänkeln men ändå titta rakt fram, att man själv sitter korrekt.

I galoppen blev det en del förvänd galopp (inte byta fast du kan lille vän……) och enkla byten över medellinjen där fattningarna är mycket bra men avbrotten tenderar att bli för bryska. Mer mjuka bakben är således önskvärt och detta kommer jag att uppnå med mer samling, genom att själv sitta tungt i sadeln och helt enkelt träna mer..

Men som rubriken säger så ”tar” det mesta sig och jag har den senaste tiden noterat att det samma gäller för Vickes hull vilket varit mitt mål sedan jag köpte honom.

Han har helt klart blivit rundare över lag och satt mer muskler- skitsnyggt konstaterar jag heeelt opartiskt :)!

God (?) morgon!

morning

Inte för att jag känner att jag har riskerat att bli SKJUTEN precis 🙂 men nog har jag upplevt att det konstigt (?) nog har provocerat en del att jag i perioder tex har ridit väldigt tidigt på morgnarna.

På ridskolan gick det så långt en gång för en massa herrans år sedan att någon ”bror Duktig” gick runt med en namninsamlingslista bland de andra hästägarna för att förhindra att jag red innan stallets ordinarie öppet-tid ”för att hästarna blev störda”.

Det ska då sägas att jag och en annan stallkamrat hade ridit på detta vis i några år- inte varje dag men tämligen ofta och nu säger jag inte detta för att det var jag som gjorde det men jag upplevde VERKLIGEN inte att hästarna ”blev störda” av detta.

Alla hästarna stod helt tysta medan jag gjorde i ordning min egen häst och under tiden jag red hann ordinarie personal komma och börja jobba.

Nej, jag fick verkligen känslan att det bara RETADE en del att jag ORKADE rida innan jobbet och om inte andra orkade så skulle minsann jag inte heller ha denna möjlighet.

Trist var det och en starkt bidragande orsak till att jag i sinom tid bytte stall efter ca 20 år.

Och jag fattar som sagt inte det där med att man ska anses som sååå konstig eller för den delen DUKTIG bara för att man stiger upp tidigt på morgonen.

Man har ju olika dygnsrytm och jag skulle tex aldrig i livet orka rida efter klockan 19.00 som hur många människor som helst gör men rider man på morgonen så är man tydligen hur konstig som helst.

Ser också ibland att någon bloggar om att de minsann har ridit innan klockan 8 på morgonen som om detta var en världssensation typ. Inte det minsta märkvärdigt för mig alltså utan bara något man kan göra om man känner för det och har möjlighet.

Skenet bedrar

bild(14)

Dödens käftar!

Jag får ganska ofta frågan hur det går med min nya häst och om jag är nöjd med köpet och efter ca 4 månader som Vicke-ägare måste jag säga att jag är JÄTTENÖJD!

Till skillnad från många som inte alls förstod vad jag såg hos Kreon tyckte jag att han var superfin och därför var jag också mycket ledsen över att mista honom.

Att jag nu har en värdig efterträdare som på många sätt är mycket mer lik honom än vad man kan tro vid första anblicken är mer än vad jag vågade hoppas på när jag började min hästjakt och inte heller jag såg i början hur lika dessa hästar egentligen är (och då pratar jag inte om deras utseende).

Jag skojar ju ibland och säger att Vicke är ”Kreon gone soft” och med det menar jag att Kreon nog I SINOM TID hade blivit som Vicke redan är- energisk, arbetsvillig, känslig OCH snäll.

För Kreon var ju inte alls så ”allmänt snäll” som Vicke är- han var mycket besvärlig att rida ut ensam, spände sig ohyggligt på tävling och var för oerfarna människor inte ens lätt att tex leda in från hagen.

Så länge man red dressyr ensam i ridhuset visste man i princip med 100 %-ig säkerhet att man skulle få ett pass to die for men så fort det kom till andra aktiviteter fick man ständigt vara på sin vakt, ligga steget före, aldrig slappna av.

Efter årets höst och vintermånader med Vicke har jag märkt att han har samma känslighet som Kreon men han döljer det på ett helt annat sätt och behärskar sig också på ett sätt som Kreon inte alls gjorde.

Vicke SER till att börja med långt mer avspänd ut än vad han ibland är- han har ett väldigt näpet ansikte som fångar mångas uppskattning och tittar man bara på DET så förstår man inte alltid vad som utspelar sig i kroppen på honom.

För mig blev det så tydligt när fysioterapeuten besökte oss senast och Vicke skulle undersökas ensam i stallet (han hade haft en kompis som sällskap gången innan).

Till och med jag, ägaren, tyckte att han såg lugn ut där han stod i uppbindningarna men fysioterapeuten KÄNDE att han var spänd som en fiolsträng av att ha blivit lämnad ensam kvar i stallet.

I tex detta fallet hade Kreon försökt att RIVA STALLET medan Vicke bara stod stilla men som en hård boll, hela han.

Och jag har ju redan flera gånger berättat om vilket helsike jag hade med att sitta ner i traven på honom de första veckorna- nu är jag helt övertygad om att detta berodde till absolut största del på spändhet och inte en rörlig rygg tex.

Hur kan man annars förklara att Vicke idag travar bättre än någonsin (sedan jag köpte honom i alla fall)  men att jag ändå sitter fullständigt obehindrat på honom- precis som på vilken häst som helst?

Nej, där är mer nerv i detta djur än vad hans söta lilla ansikte avslöjar och om inte annat märker man det i ridhuset- varenda jäkla gång man kommer dit.

Delar av vårt ridhus ena kortsida används till halm och hinderförvarning- vi har alltså ganska många storbalar halm uppstaplade där samt diverse hindermaterial som används regelbundet (se bild).

VARJE GÅNG jag rider förbi denna kortsida de 5-10 första varven ska Vicke glo, gå på snedden, någon enstaka gång nästan hoppa till innan han slutligen accepterar att ”ok, jag kommer inte att bli uppäten av halmbalarna idag heller”.

Nu ska det sägas att väldigt många av de hästar som rids i vårt ridhus BRUKAR ”glo”- mer eller mindre men jag har ändå liiite svårt att förlika mig med att min sååå snälla häst liksom ”måste” ha detta lilla mini-drama där varenda eviga gång.

Och nu ska ni höra något konstigt; Kreon brydde sig ALDRIG någonsin om dessa balar/ hinder- inte ens förra hösten när så gott som ALLA hästar i ridhuset fick riktiga tokryck då och då när deras ryttare ville rida förbi (vi gissade i efterhand att det kanske låg kattungar eller andra djur som hästarna hörde men inte såg i halmen).

Men bortsett från detta ”kortside-gloende” som jag suckar trött åt varje gång jag börjar rida så tycker jag att Vickes känslighet bara är av godo- i alla fall om vi ska komma någon vart i vårt dressyrtävlande.

Jag har haft ”okänsliga” hästar så att det räcker och blir över och har verkligen insett att jag aldrig mer vill ha det så- att man sedan får ta det onda med det goda när känsliga hästar ibland reagerar lite ”för mycket”/ fel får man acceptera och använda känsligheten till sin fördel- så tänker jag.

Måndag- mjukstart

Vicke och jag mjukstartade veckan med en ren vilodag- det var ett tag sedan han slapp sadeln helt och hållet.

Jag nöjde mig med att leda honom i ridhuset en liten stund, sedan fick det räcka med ”motion”.

Att han skulle ha motionerat i hagen finner jag ganska osannolikt- dessa är åter djup-geggig ovh inbjuder verkligen inte till spring och hästarna står mest och hänger i någon hörna.

Sprutlackering utföres eller Vickes nya jobb

För att dryga ut vår hästkassa har Vicks beslutat sig för att starta eget.

Han funderade ett tag på inom vilka områden han hade en naturlig talang så att säga och kom fram till att han kunde bli MÅLARE, och inte vilken målare som helst utan en som utförde sprutlackering med intrikata mönster.

Det krävdes faktiskt ingen träning alls innan han uppnådde perfektion; se själva.

Och önskar ni få något arbete utfört kan ni kontakta honom via hans otacksamma ägare som varje vecka envisas med att radera hans konstnärliga alster från väggen vid krubban.

För övrigt kan tilläggas att Vicke endast använder sig av NATUR-baserad färg- i detta fallet främst uppblött lucern. Miljötänk så det STÄNKER om det (sade hon ordvitsigt).

bild(11)

Innan målningen har påbörjats.

bild(10)

Och efter avslutad gärning.

Veckan som gått

Som vanligt tycker jag att veckan bara har flugit förbi- vart tar dagarna vägen?

I måndags och lördags skrittade jag och Vicke ut, i tisdags tränade vi för Christina och både onsdagen och torsdagen var vikta för hoppning.

I fredags och söndags dressyrtränade vi på egen hand och tja…det var veckans ridning i ett nötskal.

Jag vill helst hinna med 4 dressyrpass på en vecka, att det inte blev så berodde på den extra hoppträningen som måste stryka på foten framöver- det får räcka med en dags hoppning i veckan framöver.

Men det var roligt att se Vicke hoppas av någon annan så det kan mycket väl hända att det blir fler gånger någon gång i framtiden om än inte på en regelbunden basis.

Just nu är jag ovanligt peppad att träna just dressyr- inte för att det brukar vara något fel på min motivation i det avseendet någonsin men som sagt; nu är det EXTRA roligt när Vicke går så fint och känns så pigg och positiv och vi inte behöver tänka på några tävlingar på ett tag utan kan träna mer stärkande utan att tänka på den och den linjen ur det eller det programmet.

Annars inte mycket nytt under solen…eller snarare sagt REGNET. För det har regnat mer än vad solen har visat sig denna veckan men så är det ju på vintern.

Inga minusgrader än i alla fall och termoridstövlarna ligger kvar i sin kartong.