Inlägg av

Dagens träning

Idag tränade vi på lite allt möjligt fast med lite fokus på att försöka få Archie att träna sig på att sätta höger bak inunder sig.
Även om han har svårt för att göra detta, i alla fall i trav så måste han ju träna/ öva annars blir han ju aldrig fysiskt starkare så att han KAN göra detta lätt.

Bland annat så fick jag börja göra skänkelvikning i trav och när det började ”ta emot” så tog jag ner honom till skritt och fortsatte rörelsen. I skritt går det mycket lättare.

Jag fick också rida en del förvänd galopp på volt (också detta stärkande), uppridningar i galopp för att kontrollera rakriktningen samt fram och bakdelsvändningar.

Bakdelsvändningarna börjar arta sig riktigt bra nu även om jag fortfarande har lite problem att ställa I rörelseriktningen (framför allt i vändningarna åt vänster). Archie vill gärna gå spikrak eller motställd.

Jag provade också att rida med ”rull-sporrar” idag, detta för att se om Archies känslighet för sporren skulle öka (tänkte ffa på skänkelvikningarna….suck…). Märkte ingen direkt skillnad och kommer att återgå till mina vanliga sporrar eftersom rullsporrarna är ganska skarpa och kan göra märken i hästen om man är fladdrig i benen (som jag tyvärr är).

I eftermiddag kommer kiropraktorn på återbesök, rapport om detta imorgon!

Tävlingsrapport

Idag var det dags för debut i LB:2 och LA:3 hos en av våra närmaste grannklubbar; Södra Sallerups ryttarförening (www.ssrf.nu).

Båda programmen går på lång bana vilket vi aldrig hade tävlat på förut men det är ju snarare lättare än svårare än att rida på 20 x 40-bana som vi gjort hittills.

Eftersom tävlingarna för min del inte började förrän 13.30 hann Archie med en vända till hagen med Birk och de stod och solade och sov när jag kom för att hämta hem dom.

I första klassen, LB:2 kändes ritten ”sådär”, inga missar men jag hade velat ha Archie lite mer på bakbenen och rak på de raka spåret och inte för mycket böjd i volterna. Nu blev det lite krokig hals och annat i den stilen men jag tror det kändes mer än vad det såg ut.

Poängen blev hyfsad, 66% och 3:e ekipage utanför placering. Till mitt ”försvar” får jag säga att alla som red i denna klass även skulle rida LA:3 så konkurrensen var något hårdare än vanligt.

De som bara skulle rida LB:2 fick rida i en klass för sig, det fanns alltså 2 LB:2 klasser på samma dag.

Till LA:n red jag fram ovanligt noggrant i säkert 30 minuter (brukar annars rida fram ca 20 minuter och inte längre till den andra klassen) och i stället för att bli trött så gick Archie ännu bättre än i LB:2 och hamnade till slut på en 2:a plats av ca 30 startande!

Den stora akilleshälen är fortfarande skänkelvikningen för höger skänkel och under LA:3 programmet hände något som jag sent ska glömma. Jag skrattar bara jag tänker på det!

När jag precis hade avslutat skänkelvikningen för höger skänkel (man rider den som ”snett igenom från långsida till långsida) så blåste domaren i sin visselpipa och jag FATTADE INGENTING?!?!?!?

”Du skulle ha ridit skänkelvikning där” sa domaren.

”Men det var det jag GJORDE” sa jag konfunderat.

”Jaha…det var inte mycket till tvärning det inte” sa domaren.

”Ja, jag kan inte bättre” svarade jag.

Min tränare Birgitta kommer säkert att skratta ihjäl sig åt detta imorgon eftersom hon brukar säga typ samma sak, dvs jag TYCKER att jag flyttar hästen åt sidan men enligt Birgitta HÄNDER INGENTING :=)!

Nåväl…..den obefintliga skänkelvikningen till trots så ledde jag klassen länge och jag hann åka till stallet, lämna av och duscha Archie, putsa alla saker och sedan komma tillbaka till tävlingen innan samma ryttare (Ulrika Andersson på Wonderboy) som slog mig i Trelleborg (då jag också blev 2:a) tog en överlägsen ledning.

Jag skojade med Ulrika på prisutdelningen och sa att jag absolut ville se hennes tävlingsschema eftersom det går så bra när vi tävlar tillsammans.

Hela dagen bjöd på strålande solsken och en otrolig hetta (vi tävlade i ridhus) och jag var ganska matt efter mina ritter. Som tur är verkar Archie inte bekommas särskilt mycket och nästa helg är det, om inget oförutsett inträffar, den första utomhustävlingen för året.

Nytagna bilder från mitt icke-hästliv!

Själv har jag alltid varit oerhört nyfiken på hur folk bor. Kanske för att ett av mina intressen är heminredning?

Nedan tänkte jag visa lite nytagna bilder som visar hur jag bor även om detta är en hästsida :=).

Vår lilla stuga bakom vårt enda äppelträd. I stugan förvaras allt som de som har källare (vilket vi saknar) brukar ha där, dvs vinterdäck, målarburkar, verktyg, trädgårdsredskap mm.

Äppelträdet har sedan vi flyttade hit för 5 år sedan gett mängder av frukt varje år. Det räcker till att både fylla frysen för framtida äppelkakor och för att utfodra Archie rejält!

Vårt hus sett från vägen (108:an). Framför huset syns våra små päronträd. Lika mycket äpplen som äppelträdet ger lika dålig avkastning har vi haft från päronträden vilket kanske är tur eftersom ingen av oss äter päron. Första året fick vi 1 (ETT) päron och förra året var rekordskörden ca 20 stycken!

En annan sida av huset med ”fin-ingången” som döljs av en thuja som vi nog snart måste såga ner innan den tar sig in i huset :=)!

Så här nära (40 meter) bor vi utmed väg 108 mellan Staffanstorp och Svedala.

Utsikt från en sida av huset (vad som odlas på åkern varierar från år till år).

Utsikt mot vår närmaste granne och deras parkliknande trädgård med en anlagd och renad damm där vi brukar bada. Sedan vår granne ordnade ett så lätt-tillgängligt badställe har jag helt slutat att åka till stranden faktiskt. Vattnet är som sagt renat och hyfsat varmt och dammen ligger kanske 50 meter från vårt hus.

Här inspekterar jag mina lavendelplantor. Jag har lite dille på just lavendel och hoppas att få en hel rabatt tjock av denna växt. När vi köpte huset fanns här några gräsliga lagerblads-aktiga buskar som alltid såg halvtråkiga ut och jag bestämde mig för att ta bort dom. Att dra loss ett 10-tal gamla buskar var inte det lättaste och jag grävde, drog och slet i vad som kändes som en evighet. Minns att jag ägnade mig åt detta när jag precis hade sålt Décima och var hästlös. DÅ hade man tid med sådana projekt!

Delar av vår trädgård som till stor del är naturtomt utan några större krav på trädgårdskötsel av den högre skolan. Pefekt tycker jag!

Tillbakablickar: Heron får en grapefrukt under magen!

När jag såg equiterapeuten behandla Archies svullna ben med laser häromdagen kom jag att tänka på en annan laserbehandling som jag provade, då på stackars Heron.
Jag skriver ”stackars” eftersom det var på grund av rent slarv från min sida som han öht BEHÖVDE behandlingen.

Jag hade varit och tävlat dressyr och ridit 2 klasser dagen innan när jag kom till stallet en morgon och fann att det såg ut som att Heron hade svalt en grapefrukt som hade satt sig under magen, där sadelgjorden hade legat. Ett mega-svullad med andra ord och denna kunde inte komma från något annat än från en för länge åtdragen sadelgjord.

Jag hade som sagt tävlat dagen innan och min vana otrogen låtit Heron stå i släpet med sadeln på mellan klasserna UTAN att lätta på sadelgjorden. Då märkte jag ingenting men nästa dag hade han alltså en desto större svullnad.

Jag blev mer än förskräckt och insåg att det fanns stor risk för barbackaridning under en längre tid om inte svullnaden gick ner.

Genom ett otroligt lyckosamt sammanträffande hade en stallkompis precis köpt och börjat behandla hästar med någon form av laser-apparat och hon erbjöd mig en gratis-behandling av Herons jätte-bula. Jag kan inte påstå att jag hade någon större tilltro till den apparat hon införskaffat, snarare var jag extremt skeptisk men hur det nu var så förvann svullnaden efter endast en behandling.

Om det var laserapparatens förtjänst eller bara naturen som hade sin (läknings) gång låter jag vara osagt men som sagt…svullnaden försvann lika snabbt som den kom! Och jag slapp rida barbacka :=)!

Hur ser jag ut?

Efter en diskussion på ett annnat forum om hur vi som bara träffas över nätet egentligen ser ut kommer här en relativt nytagen bild som visar hur denna skribent ser ut :=).
 
Bilden är tagen i november förra året då vi är på väg till Lanzarote. Håret har hunnit växa någon centimeter men annars ser jag ut så här!

Fråga från en läsare: att rida bettlöst?

Nedersta bilden visar ett ”milt” hackamore, den övre ett skarpare dito. Jag har använt mig av båda (finns att köpa på tex Hööks för ca 200:–).

En läsare av bloggen har ställt frågan om jag har någon erfarenhet av bettlös ridning på tex sidepull och/ eller hackamore.Jo, jag har erfarenhet av att rida bettlöst, TYVÄRR höll jag på att skriva eftersom det berodde på att jag provade ALLT för att försöka få bukt med min förra häst Décimas tungproblem.

Mina erfarenheter av bettlös ridning är enbart positiva. Jag vet inte hur mycket mina åsikter påverkas av att jag endast provat detta på EN häst och att denna häst var både extremt lydig och snäll = tämligen obefintlig risk för att hästen tex skulle skena iväg okontrollerat.

Idag skulle jag vilja säga att det är bra OM man kan rida bettlöst liksom det är bra att kunna rida så varierat som möjligt. Dels tror jag att all form av genomtänkt variation är bra och minskar ”slitaget” på våra hästar och dels är det givetvis långt bättre att KUNNA ”nyttja” sin häst även om den tex får ett tandproblem eller sår i munnen utan att behöva ställa av den i flera veckor ”bara” för att den inte kan ha bett i munnen.

Jag tror att bettlös ridning lämpar sig bäst på en redan hyfsat utbildad häst, i alla fall om man vill rida mer än ”rakt fram” ute i skog och mark eller möjligtvis lite enklare ”avrastnings/motions-ridning” på banan. Hur det än är så är det lättare för hästen att följa ett ledande tygeltag när den har bett i munnen än om man försöker göra detsamma på ett hack, bara för att ta ett exempel.
Om hästen redan utbildats till en viss nivå är det nog inga större problem att få hästen att utföra samma sak utan bett men att LÄRA hästen att gå i tex öppna och sluta bettlöst tror jag skulle vara svårare. Eftersom jag dock inte har erfarenhet från mer än 1 (utbildad dessutom) häst så får ni ta mina synpunkter med en viss reservation.

Även utifrån säkerhetsaspekten skulle jag inte rida unghästar eller mycket hetsiga hästar bettlöst, se mer om detta nedan.

Första gången jag red bettlös gjorde jag detta på rekommendation av tandläkare Torbjörn Lundström som jag konsulterat pga Décimas tungproblem = hon stack ofta ut tungan då man red.

Torbjörn tyckte att jag kunde prova att rida på hackamore för att låta munnen vila från bett och även om jag var skeptisk till att rida dressyr på ett ”hack” så provade jag.

Jag glömmer aldrig det första ridpasset! Det var fullständigt underbart och jag var helt chockad över hur bra Décima gick utan bett i munnen. Hon tog av förklarliga skäl inte ut tungan en enda gång och lydde min minsta vink trots tämligen avancerade dressyrövningar.

Allt eftersom jag red på hacket blev dock Décima tyngre och tyngre i handen med denna betsling; ett vanligt fenomen efter vad jag förstått på andra ryttare. Jag hade därför från början ett väldigt milt ponnyhack som jag efter ett tag bytte ut till ett långt skarpare dito.

Eftersom Décima var så snäll var det inga problem att varken rida dressyr, hoppa, rida ut eller tömköra på hack men jag skulle tex inte rida ut Archie med det idag. Jag har aldrig fått tillfälle att prova förmågan att STANNA en skenande häst med hjälp av ett hack och det vore inte så trevligt om det visade sig att det är mycket svårt eller rent av omöjligt :=).

Det som jag upplevde som det största problemet med hack var att Décima fick sår på nosryggen. Jag fick flytta hacket upp och ner längst nosryggen för att avlasta den och jag fick också klä in hacket i…..MINK!!!! Så vitt jag vet är Décima den enda häst som haft mink-fodrat huvudlag i vårt stall….en brud i lyxförpackning med andra ord!

Ska man rida bettlöst då man rider dressyr tror jag att man ska variera detta med vanlig träns/ kandarridning så att hästen inte blir så tung i handen. Man måste också försöka att rida hästen så mycket ”på bakbenen” som den förmår för sin ålder och utbildningsståndpunkt så att det inte blir framtung ridning där man måste dra i hacket och då riskera att skada nosryggen.

När jag började rida hörde jag ibland skrönor om hästar som fått nosryggen KNÄCKT av hack-ridning. DET tror jag däremot inte att man behöver oroa sig för, man får nog dra rätt så rejält för att lyckas knäcka en hästs näsa och personligen tror jag att man i så fall lär dra itu tyglarna först :=)!

Drömmen om det egna stallet

Som rubriken antyder så har jag i massor av år haft en DRÖM om att ha eget stall. Först nyligen har jag dock äntligen insett att det varit just en dröm och inget jag längre vill förverkliga.

När jag och min man köpte vårt hus utanför Staffanstorp för ganska exakt 5 år sedan antog de flesta att vi dels hade köpt en gård och dels att jag skulle ha min häst hemma. Inget av detta stämde, vi har ingen möjlighet att ha någon form av uppstallning och min tanke var aldrig att flytta Décima och numera Archie från ridskolan.

På den tiden jag var ung, tjänade långt mindre än nu och dessutom var ensam om alla räkningar var stallhyran en mycket betungande post och jag inbillade mig att jag skulle komma långt billigare undan om jag hade eget stall och dessutom möjlighet att tjäna pengar på eventuella inackorderingar.

Idag har jag en annan ekonomi och har framför allt insett att man inte TJÄNAR pengar på att ”driva stall”, det är snarare, om inte en förlustaffär så i vart fall någon form av subventionerad välgörenhet åt andra hästägare :=).

Jag har en bekant som för några år sedan köpte en gård med ridhus och plats för ca 10 hästar. Trots detta står merparten av boxarna tomma och det är endast bekantens egna 2 hästar som huserar i stallet. Bekanten har en sådan ekonomi att hon inte är i behov av de pengar eventuella inackorderingar skulle kunna betala och anser dessutom att det är mer besvär med att ha en massa folk springande i hennes hemmiljö än vad man tjänar på det rent ekonomiskt. Jag förstår henne….

Nu när min man då och då slänger ur sig att det ju kunde vara roligt att ha Archie ”hemma” så har jag insett att det hade varit mer besvär än nöje, i alla fall så som våra liv ser ut just nu.

Vi arbetar båda heltid, är tämligen ohändiga och dessutom vana vid att kunna ta det lugnt på vår fritid. Inget av detta är optimalt om man har ett eget stall, det kan nog alla stallägare skriva under på.

På ridskolan har jag all service jag behöver. Archie blir fodrad 4 gånger om dagen, ridhuset harvas varje dag och om hagen går sönder så lagar personal den. Vill jag resa bort finns det många både vuxna och ungdomar som kan ta hand om Archie och skulle en olycka inträffa finns en ATG-klinik på 5 minuters promenadavstånd. Jag har en fast månadskostnad för uppstallning och foder (ca 3300:–/ månad med det extra ensilage jag köper till) och oavsett hur många gånger boxen behöver målas om, staketet lagas, brädor spikas fast eller vad det nu kan röra sig om så påverkar det inte MIN plånbok. Dessutom behöver jag inte bekymra mig om hur eller varifrån foder köps in, allt finns på plats utan mina insatser.

Nej, skulle det osannolika inträffa att jag vinner så mycket pengar att jag kan sluta arbeta och köpa en mer eller mindre underhållsfri gård med ridhus så flyttar jag med blixtens hastighet men annars lär jag bli ridskolan trogen i många år till :=)!

Equiterapeut-besök

Måste börja med att skriva att den jag felaktigt kallade ”kiropraktor” i tidigare inlägg (S) är equiterapeut med en 2 årig heltidsutbildning från Katrineholm (läs mer på http://www.htu.nu/). Rätt ska vara rätt!

Hur som helst så gick S igenom Archie idag och det hon kunde hitta var lite spänd ländrygg, en liten låsning i vänster framknä och att höger höft var något högre än den vänstra. Detta är så klart små nyanser och inget jag själv känt eller sett mer än att Archie mer eller mindre konstant vilar höger bak när han står på stallgången (aldrig i boxen) vilket har pågått i mer än 1 års tid (vilket jag också påpekat då veterinär undersökt Archie tidigare).

Snedheten vad gäller höfterna kan också påverka det faktum att Archie haft svårare att flytta sig undan höger skänkel även om många hästar har lättare för att tex gå sidvärts åt det ena än det andra hållet. Det kan alltså bero på andra faktorer också (bara en sådan sak som hur ryttaren sitter i sadeln) men jag tycker ändå att det ska bli oerhört spännande att se om jag kommer att märka någon skillnad efter behandlingen.

Bara för att en equiterapeut hittar ”grejer” på ens häst är jag inte övertygad om att all behandling ger för ryttaren märkbar effekt. Jag tror att hästar reagerar olika precis som människor och vad gäller människosläktet VET jag att vissa känner efer långt mer än andra och ojar sig över sådant som någon annan knappt hade märkt av.

För några år sedan fick vi genom arbetet 5 gratisbehandlingar av en massör. Påd en tiden var de flesta av mina arbetskamrater äldre än jag och framför allt långt mer otränade.
Jag var övertygad om att massören skulle ”göra vågen” över min fulländade muskulatur (tänk vad man kan få för sig…..) men så var det långt ifrån.

Trots att JAG aldrig upplevde att jag hade några problem/ besvär så fann massören flera muskelknutor som då hon väl började bearbeta dom kändes en del. Och visst var det skönt att bli knådad på men jag kan inte påstå att jag egentligen märkte någon effekt eller att jag blev starkare/friskare/ whatever.

Archies behandlingen då….ja, denna bestod av laser, akupunktur och ”mekanisk massage/ knådning”.

S passade även på att ge Archie högra framben lite laserbehandling eftersom det benet fortfarande är lite svullet efter det sår han fick där för 3 veckor sedan.

Jag frågade om jag kunde göra någon form av ”egen-behandling” på Archie och där tyckte S att jag skulle inrikta mig på ”allt som stärker bakdelen”.

Ett återbesök är planerat till nästa vecka och jag är som sagt mycket förväntansfull över eventuella resultat.

Som jag nämnt i tidigare inlägg är jag skeptisk till ”självutnämnda kotknackare” med tvivelaktig eller ingen utbildning men annat som jag TROR eventuellt KAN förbättra Archies prestationer och/ eller välbefinnande och inom rimliga kostnads-gränser tycker jag helt klart är värt att prova.

Själv är jag något (hmm….) mör i kroppen efter gårdagens ”Vårrus” som jag sprang tillsammans med 10600 andra kvinnor i Malmö (5 km).

Jag sprang med en 15 år yngre och mycket vältränad kollega och kände att jag var tvungen att bevisa att 1 ½ års intensiv gym-träning hade gett önskad effekt.

Så jag RUSADE verkligen runt och släppt inte kollegan en milimeter ifrån mig, man kunde ha trott att det gällde liv och död :=). Så nu börjar det kännas i låren…den träning jag bedriver i min ensamhet är inte fullt så intensiv. Men det är kul att fortfarande kunna ge ungdomarna en match :=)!

Dagens träning

På söndag är det meningen att Archie ska gå både LB:2 och LA:3 för första gången. Båda klasserna går på lång bana och vi har hittills bara ridit på kort men just banans längde borde inte vålla några problem.

Vi tränade idag som vanligt på de moment som ingår i framför allt LA:3-programmet, skänkelvikning, serpentiner i galopp, halt ur galopp och travökningar.

Jag vill inte påstå att kvalitén på något av ovanstående var den bästa men det bör duga för godkänt resultat.

Framför allt serpentiner i galopp har alltid varit mitt ”paradnummer” med alla hästar och även Archie gör dom ganska bra redan men det går att få till ännu mer samling om man anstränger sig. Risken är dock att jag får ett avbrott till trav och jag vill samla FÖR mycket så än så länge försöker jag att bara ”rulla på” i lagom friskt tempo och inte samla så mycket.

Skänkelvikningarna är som de är; Archie har svårt att gå åt sidan i trav med bibehållen bjudning och det är förhoppningsvis ”bara” en styrkegrej som kommer att förbättras.

Vad gäller halter ur galopp så fick jag till slut göra några ganska bryska sådana då jag med ”vanlig ridning” bara får en häst som vräker sig framåt på bogarna och med ”tusen ton” i händerna. Även detta är förvisso till viss del en styrke-grej men jag VET att Archie kan bättre och det bevisades också efter några abrupta stopp. DÅ kunde han plötsligt stanna med bakbenen mer inunder sig och utan att det kändes som att jag hade bly i händerna.

Det var precis samma sak då jag började lära honom halt ur trav, Archie ville bara vräka sig framåt-neråt och det var inte alls en angenäm känsla.

Ja, ja…vi får se vad som händer på söndag. Antingen går han bättre än idag, eller sämre, eller likadant :=)!

Kiropraktorn ska komma om några timmar; rapport om DET kommer imorgon!

Fin och ful bild + sådan ägare sådan häst?

En smickrande bild på den svarta busen och….

….en mindre smickrande dito :=)! Notera hur man genom att fotografera från en viss vinkel kan ge en fullständigt missvisande bild av en häst. Här ser det ut som att Archie har världens klenaste hals medan han i själva verket -som jag skämtsamt brukar säga- består av 50 % hals och 50 % kropp, dvs halva hästen är en enda stor hals :=)!
Bilderna ovan togs av skötaren Lina idag.
Man brukar ju säga ”sådan ägare sådan hund” men i morse när jag studerade Archie i hagen så slog det mig att både han, Heron och Décima varit väldigt lika MIG, i vissa avseende i alla fall.
Mat: Mat är ett av livets glädjeämnen; det tycker både jag och mina hästar. Aptiten är god och det lämnas aldrig kvar något på tallriken/ i krubban.
Hygien: Jag tycker att jag är hyfsat ordningssam och kan absolut inte ha det stökigt och smutsigt omkring mig. Även hästarna har varit/ är otroligt renliga i hagen.
Om jag jämför Archie med Birk tex så slänger sig Birk ner på närmsta jordplätt och rullar sig utan att verka reflektera över VAR han ligger.
Archie går flera varv runt sin tilltänkta rullningsplats, kollar och nosar noga. Är marken för hård lägger han sig INTE och ännu värre om det är för lerigt/ blött. Då skippar han rullningen tills marken åter är så som han verkar vilja ha den; lagom fast och REN.
Jag är mycket tacksam över denna noggrannhet!
Heron var faktiskt exakt likadan och jag minns en gång då han felbedömde mark-läget och la sig ner på en plats som av hans tyngd drog upp en massa vatten/ lera från indunder ytan som såg till synes torr ut. Heron blev superlerig och han fick nästan ett mänskligt uttryck som sa ungefär ” Kan vi gå hem NU- jag MÅSTE duscha omgående”. Om man kan säga om en häst att den såg äcklad ut så gjorde han det. Faktiskt!
Även Heron gick en period med en ponny som var hans raka motsats. Den kunde lägga sig rakt ner i en vattenpöl mitt i vintern för att sedan stå och darra som ett asplöv. Till råga på allt hade den lätt för att få korsförlamning. Snacka om korkad häst!
Jag stod ibland utanför hagen och bevakade den och brukade skrika och rusa fram då jag såg att den var på väg mot en vattenpöl. Men vad hjälpte det…så fort jag gick därifrån dök ponnyn ner i dyngan…suck….
Försiktighet: Jag har alltid varit mycket rädd om mina saker och har tex leksaker i nyskicks-utseende från när jag mycket liten. Även i vuxen ålder kan jag ha både kläder och annat i många, många år utan att det ser slitet eller förstört ut.
Även hästarna har tack och lov varit försiktiga med sina grejer; tänker då framför allt på täcken.
Heron kunde ha ett och samma utetäcke i hur många år som helst, det blev aldrig den minsta lilla reva.
På Décimas boxdörr hade man kunnat hänga sin 27.000-kronors sadel i veckor utan att vara rädd att hon skulle välta eller bita i den, hon rörde aldrig någonting.
Archie är mer klåfingrig med sådant som hänger utanför boxen och som han kan nå och han har också gjort en del trä-sniderier med tänderna i sin box. Däremot leker han aldrig med hönätet tex eller stallbandagen (som han förvisso bara haft när han har haft sår på benen).
Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam över att jag aldrig behöver bekymra mig över matvägrande hästar, skitiga dito eller saker som hela tiden bits itu, dras sönder eller blir förstörda på annat vis. Tack för det!