Vaknade till en blåsig dag med fallande blötsnö i mängd men vi bedömde ändå att det skulle gå att släppa ut hästarna så ut kom dom och jag kunde ägna en stund åt att mocka åt Vicke och 2 andra hästar samt fixa med deras mat.

Att det hade kommit en hel del snö insåg jag om inte förr då jag provade att cykla (!!!) på grusvägarna kring vårt hus- det gick inte så bra om man säger så :).

Soya var inte heller förtjust i att snön yrde runt henne men eftersom hon var ute i typ sammanlagt 10 minuter igår (helt sant och detta var under vilda protester) så tyckte jag att hon gott kunde få springa lite även om det ven runt rumpan.

När det var dags att rida valde jag, troligen som enda ryttare i mina trakter, att rida ut- jag såg inte ett enda ekipage på min tur i alla fall och inga gamla hovspår heller.

Det sista var kanske inte så konstigt, den kraftigt fykande snön gjorde att till och med en del av mina egna hovspår var spårlöst borta på hemvägen.

Men det har onekligen sin tjusning att trava och galoppera i orörd snö medan solen lyser igenom och allt blir gnistrande vackert- att det sedan ven ordentligt runt öronen när man vände och fick motvinden hårt i ansiktet….tja….man kan inte få allt här i världen.

Jag var ändå glad över att jag red ut; dels tycker jag att Vicke behöver komma ut och på vardagarna är det nästan omöjligt och dels gäller det (väl?) att passa på medan snön ligger- som erfaren skåning vet man ju att den kan vara spårlöst borta i ett nafs.

Idag, det gräsliga vädret till trots har jag varit och både lämnat och hämtat min bil hos killarna på RK Bilskrot som sedan flera år hjälper mig perfekt med min bil.

Det var dags att åtgärda de saker som senaste bilbesiktningen hade synpunkter på och nu är jag nästan 4000 kronor fattigare men har en ombesiktigad och servad bil som förhoppningsvis ska tjäna mig i minst ett år till.

Så som vi bor skulle jag inte klara mig utan bil en enda dag; det skulle ta mig en evighet att ta mig till jobbet tex och i väder som vi haft idag hade jag inte ens gått till stallet även om avståndet i sig inte är avskräckande.

Det blåser fortfarande och jag undrar om jag kommer att vara den enda som kommer att ha besökt vårt ridhus idag- hörde att någon hade valt att gå med sin häst i stallgången för att den skulle få röra på benen.

Imorgon MÅSTE detta skitväder ge sig…eller?

Igår skulle det storma och det gjorde det.

Idag skulle stormen sakta bedarra- DET HAR DEN INTE GJORT?!?!?!!?

Klockan är nu strax 12 och det blåser som satan rent ut sagt, det har dessutom spöregnat, snöat och haglat inom loppet av typ en timme- den timme jag var i vårt ridhus och red!

Jag kan ju börja med att säga att ingen NORMAL människa hade fått för sig att ens prova att flyga upp till ridhuset med en häst men jag är ju som jag är och Vicke är snäll så vi lyckades både ta oss in och ut från ridhuset OCH rida ett fint pass men vi hörde också utanför hur vädret härjade.

I ena minuten smattrade som sagt regnet, sedan kom det hagel osv och när vinden tog i tänkte jag i ett ögonblick ”tänk om något lossnar här inne och far emot oss”…

Som sagt; tur att man har en klok häst som la fokus på att jobba- Kreon hade jag till att börja med aldrig ens fått ut från stallet och det hade definitivt inte gått att sitta på honom i detta väder.

Soya vägrade att gå ut med maken i morse så henne SLET jag ut med våld (faktiskt) nyss- då hade hon inte varit ute sedan 21-tiden igår!

Ja, det har inte varit någon rolig semesterdag hittills men jag är ändå glad att jag är ledig och kan hålla lite koll här hemma så får man väl se när detta skitväder ska ge sig.

Är det bara inbillning från min sida eller stormar det mycket oftare och häftigare nu än för säg 10 år sedan?

Ja, inte vet jag men jag är väldigt glad att jag tog varningarna på allvar och såg till att ha hästen riden i morse.

Jag gissar att jag annars hade varit mer en ensam i ridhuset i kväll om jag hade fått för mig att rida- det blåser verkligen REJÄLT!

Nej, jag såg till att fixa stallsysslorna väldigt snabbt efter jobbet idag, en del hade jag dessutom redan förberett i morse och sedan var det tack och hej Vicks och full fart hemåt.

Soya lär få nyttja sin superblåsa i kväll/natt- att få ut den lilla 14-kilosfjädern i detta väder bedömer jag som tämligen utsiktslöst.