Inlägg av

Mera fredag- fysioterapeutbesök

Idag har Vicke haft besök av fysioterapeuten Eva Cavell som jag även anlitat till Archie och Kreon vid ett fåtal tillfällen.

Kreon ansågs av Eva som ”perfekt” och kunde lämnas utan åtgärd medan Vicke efter dagens genomgång måste få ett återbesök för att se att Evas ”bankande”, ”tens-ande” och masserande har hjälpt.

Eva hittade en hel del spänningar i Vickes rygg (ländryggen framför allt)och jag kan väl inte säga att jag är helt förvånad.

Efter dessa månader ihop med min fina häst anser i alla fall jag att han tar upp spänningar i just ryggen framför allt och mina extrema svårigheter att sitta ner på honom i början stärker mig i den teorin.

NU kan jag sitta ner i traven på honom som på vilken annan häst som helst men jag tror faktiskt inte ”bara” att detta är en träningssak utan han VAR säkert mycket mer spänd i ryggen i början och det tillskriver jag miljöombytet med allt vad det har inneburit för Vicke med ny ryttare, sadel, underlag osv.

Det ÄR ju en känslig häst även om han är snäll och det är väldigt ofta han visar denna känslighet även om den enligt mig i sak är mycket positiv. Men gränsen mellan KÄNSLIGHET och SPÄNNING är många gånger hårfin!

Eva trodde dessutom att dessa spänningar är gamla så det är inget som har kommit de sista veckorna precis utan kan också härröra från innan han ens kom till mig.

Det positiva var att Eva blev glatt överraskad över hur väldigt rörlig Vicke är spänningarna till trots och inte heller detta förvånade mig- jag har ju inte upplevt honom som styv på några vis.

Nu ska lilla hästen longeras/ tömköras i 2 dagar och återbesök blir det om 14 dagar. Fram tills dess skulle jag också massera några halsmuskler som Eva visade mig också var spända- det blir min hemläxa under denna tid.

Annars skötte sig Vicke (så klart höll jag på att säga) fint och skämde inte ut sin ägare på några vis :).

Fredag- semesterdag 2

Då var det dags för lite semester igen och ni kan inte ana hur jag njuter.

Jag började ”fira” redan igår genom att sitta uppe till 23.30 (!!!, fatta…jag som kan gå och lägga mig 21.00 utan problem)- det går ju an när man vet att man ska vara ledig nästa dag.

Då vräkte jag i mig en massa chips, gick och småpysslade med allt möjligt i lugn och ro och tog en cykeltur med Soya i månskenet :).

I morse satt jag i sadeln kl 8 för att rida ut i det kalla men sköna vädret och Vicke och jag passade på att utforska några stigar på vilka han aldrig hade varit förut och jag inte hade vågat rida med Kreon.

Bland annat red vi över en bred träbro täckt med någon form av gummikross (?), den har jag inte ridit över sedan jag ägde Archie som sin godhet till trots tyckte att den var liiiite otäck.

Att ens prova att rida över den med Kreon bedömde jag som fullständigt utsiktslöst och jag vill aldrig ge mig i kast med häststrider jag inte tror jag kan vinna så jag försökte aldrig ens men Vicke….han bara gick rakt över bron som om han brukar göra det flera gånger om dagen!

Soya har redan varit ute på en ny cykeltur- igår i mörkret fick hon vara kopplad medan hon idag har skenat runt som en yster unghäst. Inget fel på den flickans kondition och ork kan jag säga…

Nu står lite annat på agendan denna dag men om det tänkte jag berätta om i sett separat inlägg senare.

KATTA-strof-vilken historia?!?!?!?

Igår morse när Gullis som så ofta dök upp när jag var i stallet noterade jag hur otroligt fin han hade blivit.

Jag tyckte att hans päls hade fått en helt annan färg (!), liksom mer orange (han är ju annars gul) och hans ansikte såg ut att ha fått en större yta av vit teckning.

Jag lyfte som vanligt upp honom, gosade med honom mot mitt ansikte och informerade honom om hur väldigt fin han var och han såg ut att hålla med :).

Lite senare dök en stallkamrat upp och jag kunde inte låta bli att nämna Gullis förvandling för henne på vilket hon undrade om det verkligen var han 🙂 och inte en annan katt.

”Nej, du tänker på den SVARTA katten som var så lik Hatten och som vi trodde var hans pappa som smög omkring här ett tag” svarade jag ”men han är död”.

Stallkamraten (själv kattägare) framlade en teori om att Gullis teckning i huvudet kanske såg större ut i och med att hela katten har *harkel* ”breddat sig” (han har blivit väldigt mycket tjockare 🙂 ) och så var det inte mer med det.

I morse mötte jag åter Gullis i stallet och eftersom han verkade lite hungrig så fick han en näve torrfoder som han satte sig att knapra på medan jag gjorde i ordning Vickes foderspannar.

Döm om min CHOCK när jag i ögonvrån ser ”Gullis”, dvs en HELT ANNAT KATT smyga omkring i stallet- den katt jag igår höll i min famn och gosade med i tron att det var Gullis?!?!?!?

Nu när man såg båda ganska nära varandra insåg jag att de verkligen är väldigt olika (tro f..n att jag tyckte att Gullis såg annorlunda ut igår *ASGARV*)- precis som tex Kreon och Vicke, fast de PÅMINNER om varandra har de både olika storlek, färg och tecken och det är exakt samma sak mellan Gullis och den främmande katten.

Främlingen är mycket större, orange och inte gul och har som sagt mycket mer vitt i ansiktet.

Nu blev han rädd och sprang iväg innan jag hann forska mer i om han har någon märkning eller annat och ska jag vara ärlig så hoppas jag att han inte kommer tillbaka- fast det verkar ju inte så sannolikt?

Vi har ju redan 2 hankatter i stallet och en tredje är INTE önskvärd av NÅGON, möjligen av mig som tycker han är jättefin. Men även jag är så klart rädd att det nu ska bli fight på hög nivå och det vill ju ingen.

Men fatta att JAG, jag som har hållit Gullis i mina armar tusen gånger inte såg att jag höll i fel katt igår?!?!?

Det bara bevisar hur hjärnan kan spela en spratt när man liksom är så säker på något.

Jag har för övrigt gjort samma misstag med två fuxar på ridskolan en gång- jag släppte både ut och tog in den ena i hagen i tron att det var den andra hästen utan att inse mitt misstag- bara för att de hade bytt box!

Och tack gode gud att den här främmande katten ”måste” vara tam- tänk om han hade varit helt vild och jag hade försökt att grabba tag i honom som jag gör med min snälla Gullis.

Jag höll till och med mitt ansikte mot honom….nej, jag är fortfarande helt chockad faktiskt :).

bild(32)
Här smiter han iväg innan jag hann torka av linsen på telefonen….

Ni som har häst kring Grevie- någon teori vems han är?

Överlag bra underlag

Vitsig rubrik va :)?

För några dagar sedan skrev jag om vilka krav jag har på en stallplats och jag tänkte spinna vidare på en av de saker jag nämnde då; RIDHUSUNDERLAGETS betydelse för mig.

För detta med hur underlaget i ett ridhus ser ut och sköts är tveklöst en av de viktigast sakerna för mig; är bottnen dålig spelar ridhusets övriga faciliteter ingen som helst roll- då vill jag inte rida där ändå.

Minns när jag var och tittade på stallplats på en större anläggning för några år sedan.

När jag blev visad ridhuset och på frågan ”hur ofta brukar ni harva” fick svaret ”när vi tycker att det behövs” backade jag direkt eftersom ridhuset enligt MIG hade behövt harvas för många dagar sedan.

Jag vägrar att rida på tex potatis-åkerliknande underlag- är livrädd för att låta hästen försöka dra runt sina ben i djup och tung sand och samtidigt försöka jobba meningsfullt- skaderisken är för stor menar jag.

Nu för tiden finns det ju en mängd olika ridhusunderlag att välja bland och det verkar vara rena vetenskapen vilket man ska välja men mitt tips är så enkelt som att man ska välja ett underlag som inte kräver för mycket skötsel som man måste binda upp sin tid kring (som tex daglig bevattning som ju också kostar pengar).

Har man ett ridhus där väldigt få rider kanske man inte behöver fixa med detta så ofta men säljer man tex ridhuskort så måste man  (väl?) försöka hålla kunderna nöjda så att de vill fortsätta att betala för detta.

Givetvis handlar det så klart också om tillgång och efterfrågan men finns det flera bra ridhus inom samma radie så tror jag inte att man får sålt så många ridhuskort om man inte sköter sitt ridhus.

Om jag tittar på hur ridhusunderlagen ser ut idag jämfört med för säg 20 år sedan så har det helt klart skett stora förbättringar.

Då såg man ofta murriga, ”tunga” underlag där det faktum att upp-plockningstvånget inte var infört säkert bidrog till det djupa- gud vet hur många ton hästskit som blandades ut med sanden/ gruset över tid.

Att kräva att alla tar upp bajs efter sin häst skonar helt klart underlaget men jag minns när jag förslog detta på ridskolan efter att ha ”upptäckt” denna nymodighet hos min dåvarande tränare.

Nej…det var då inget för ridskolan fick jag höra då trots den enorma mängd hästar som dagligen trampade i ridhuset.

Ganska många år senare infördes det trots allt upp-plockningstvång även på ridskolan och det tror jag i princip alla ridhus har numera.

När jag stod på ridskolan red jag för övrigt nästan alltid på morgonen precis efter att ridhuset hade harvats så jag märkte aldrig av om vi ibland hade underlag som inte höll för så många ekipage innan det blev dåligt.

På nuvarande anläggning är underlaget alltid bra- nyharvat eller ej och för mig som är där så många dagar i veckan vintertid är det som sagt en förutsättning och inte bara något jag uppskattar.

Torsdag- spetsörat dansar

images

För att hinna med vissa saker på eftermiddagen var jag även i morse tvungen att rida innan jobbet och det var verkligen inga bekymmer kan jag säga.

Till de läsare som skämtsamt tyckt synd om mina hästar som genom åren ”tvingats” upp i ottan kan jag bara åter säga; det är era egna projiceringar som står bakom sådana uttalanden 🙂.

Hästarna bryr sig inte det minsta och det bevisade Vicke med bravur idag.

Han dansade fram i traven och nu vill jag verkligen visa Christina våra framsteg när vi ses nästa gång.

För i alla fall jag tycker att det har hänt en del med både skänkelvikningarna och slutorna, traven över lag som är luftigare och bärigare och formen som är mer ”näsan upp” än tidigare.

Jag avslutade passet med att göra ett 10-tal byten utmed långsidorna, både från rättvänd och förvänd galopp och de flesta blev jättebra och de som inte blev det vara ”bara” ett byte efter hjälpen (min orutin)- varken orena, svajiga eller hetsiga tex.

Mycket nöjd ägare således som åkte glad till jobbet.  

Intressant om fodertillskott

Sitter och läser detta svar på en fråga om foderstillskott och även om svaret i sig inte är direkt något nytt under solen för mig (att nyttan är svårbedömd och individuell) så fastnade jag för detta stycke som jag tycker är väldigt intressant och som jag tror att få är medvetna om (jag var det inte i alla fall):

Man brukar tala om biotillgänglighet och då menar man hur mycket som utnjyttjas av det som tillförs, genom blodet eller genom munnen. När det gäller glukosamin så är biotillgängligheten hos människa 40 procent, hund 10 procent och hos häst 2,5 procent – om det tillförs genom munnen. Då behövs det antagligen stora mängder glukosamin till häst för att det ska ge effekt. Vissa tycker att deras hästar blir bättre medan andra inte ser någon skillnad.

Dels fick jag lära mig ett nytt ord; biotillgänglighet men blev också medveten om hur mycket det alltså kan skilja mellan tex häst, hund och människa.

Fråga från en läsare om lindor

En fråga som jag faktiskt har dryftat med mina kompisar är följande … jag brukar ALDRIG linda benen på min häst när jag rider … har alltid skydd runt om. Har alltid tyckt att det verkar så himla jobbigt att hålla på att linda,  Nu är det så att mina dressyrskydd behöver bytas ut och jag funderar faktiskt på att ge det en chans :-D. Kan ju testa att linda en tid iallafall :-D.  MEN vad skall jag ha för lindor? Vissa säger stretch … andra inte stretch. Varför? Fleece ? Men jag har sett att det finns fleece med strech :-/ (förvirrande .. för de som brukar vara emot stretch säger att man skall använda fleece). Det finns ju även sådana där half and half??? Vilka underlägg är bäst? Ja lite tips helt enkelt om vad man skall investera i om man inte har någonting alls hemma :-D.

Själv har jag i massor av år enbart lindat med helt vanliga fleecelindor utan något under. Det tycker jag fungerar perfekt.

Det är endast om jag skulle linda benen à la stallbandage som jag skulle ha något under men jag har valt att i dessa fall ha back-on-tracks snabb-bandage i stället.

Onsdag- inga träben (idag i alla fall)

Eftersom det var hoppträning i ridhuset igår kväll tänkte jag att jag skulle passa på och utnyttja det faktum att hinderna brukar stå kvar till nästa morgon och således hoppträna lite.

Tji fick jag…när jag kom i morse var allting undanplockat och det var bara att sätta igång och bära och bygga.

Av förklarliga skäl blev det inte så många hinder men många års hoppträningar på egen hand har lärt mig hur man bygger ”språng-effektivt”, dvs så att man kan variera hoppningen ganska mycket med relativt få hinder (exempelvis genom att man kan hoppa dom från båda hållen).l

Gissningsvis var både Vicks och jag varmare i kläderna idag för jag tycker att han hoppade bättre än förra veckan då han ibland hade lite ”träben” och bonkade i en del bommar lite slarvigt.

Nu lyfte han fint på sina gamla dressyrben 🙂 och tycker förhoppningsvis att det är roligt att variera sig lite.  

Själv har jag alltid tyckt att hoppningen fungerar väldigt lösgörande även om Vicks i sig är väldigt mjuk och ”med” men det skadar ju inte med ännu mer av den varan.