Inlägg av

Söndag- härlig novembersol

bild(3)

Mmmm vilket härligt väder vi har i mina trakter idag!

Läser på Facebook att det stormar i Norrland- här är det vindstilla, sol, och 9 plusgrader!

I denna välkomna sol har jag, Åsa, Vilja och Soya varit i Dalby och vandrat omkring i de vackra omgivningarna- verkligen skönt!

bild(2)

Vilja poserar lite motvilligt och….

bild

…..Soya som tydligen inte får tillräckligt med mat hemma gräver upp rötter :)!

Fråga från en läsare om att hänga upp träns och kandar

En fundering jag har är hur folk spänner ihop sina träns när de är putsade och upphängda -D. Vissa snurrar käkremmen runt huvudlaget  …. vissa spänner nosgrimman runt huvudlaget … vissa gör en habrovink med tyglarna och vissa gör en habrovink med snokremmen :-D. Det är alltid kul när man kommer in i ett proffsstall och ser hur de snurrar ihop tränsen tycker jag 😀

Ja, vad säger ni läsare; spänner ni ihop era huvudlag innan ni hänger upp dom och hur gör ni?

Jag gör det INTE och skratta inte nu: jag vet inte hur man gör :)!

Kan ju bero på att jag inte sett någon anledning att lära mig då jag inte tycker att det är snyggt. Jag tycker alltså att det är snyggare att bara hänga upp huvudlaget ”rakt upp och ner”.

Fråga från en läsare om frisering

Hur gör ni med man och svans? Kort/ lång?

Själv vill jag ha kort man på hästen- ungefär en handsbredd kort.

Är manen riktigt tjock tunnar jag ur den genom att rycka för hand, annars använder jag mankniv och ve och fasa (enligt vissa….) KLIPPER manen med sax. Tycker att det blir hur bra som helst.

Vill inte ha klippt man (stubb) vid nackstycket så det är ett projekt med Vicke nu- att låta föregående ägares stubb växa ut.

Inte heller svansen vill jag ha klippt upptill så även detta är ett projekt som kommer att ta några månader till gissar jag.

Längden tycker jag ska vara ungefär vid kotan eller strax ovanför och svansen får absolut inte nästan släpa i marken. Dels är det enligt mig fult och dels vill jag inte riskera att hästen ska trampa på sin egen svans.

DSC_7869

En aningens för lång man här!

DSC_9396

Lagom lång svans!

DSC_9514

Man får ju tänka på att svansen höjs när hästen är i rörelse.

 

Lördag- enligt ordination

En riktig slappar-dag har det varit idag, mycket beroende på att det kändes som att alla måsten redan var avklarade sedan tidigare.

Annars brukar jag, som många andra gissar jag, använda helgen till att hinna ikapp sådant som har blivit eftersatt på vardagarna- kanske fixa lite extra med hästens utrustning, städa hemma eller annat som inte kan lämnas orört hur länge som helst.

Vicke blev i alla fall friserad idag- DET var en sak som jag hade lämnat åt sitt öde lite för länge och nu kunde jag använda mitt gamla skämt ”vi får se upp så ingen kommer och selar för dig i tron att du är en TRAVARE”.

Nu är manen kapad till sin, enligt mig, rätta längd och jag passade även på att ta bort lite örontofsar och hovskägg.

Dagens motion bestod av longering i lång och låg form enligt gårdagens ordination från fysioterapeuten och det är en ren fröjd att göra detta med Vicke.

Han är så snäll och samarbetsvillig och varje gång man gör halt för att byta varv ställer han upp sig fullständigt korrekt- som den dressyrhäst han är :). Märks att han är bra skolad sedan innan…

Nu har maken och jag ätit tacos med chokladglass till efterrätt och om några timmar är det Downton Abbey på tv- är bra kväll enligt mig!

Så olika det kan vara (om skotträdda hundar)

Sedan någon vecka tillbaka jagas det (fasan bland annat) i de omgivningar där vi bor.

Idag när jag var ute och cyklade med Soya sköts det ”hej-vilt”, det kom ganska många skott per minut och jag studerade Soya medan det smällde: inte ett lyft ögonbryn!

Hon är alltså fullständigt oberörd medan jag tex har en vän vars hund blir helt förstörd om det smäller.

Det är för övrigt samma sak med smällare och raketer; Soya sover sig igenom nyårsfirandet helt oberörd.

Så klart är jag mycket tacksam över denna egenskap hos min hund; jag känner ganska många som har större eller mindre problem med sina hundar just runt nyår och de får antingen resa bort eller försöka ge hunden någon form av lugnande medel med varierande resultat.

Det enda JAG är rädd för när jakt pågår är att Soya ska förirra sig och bli misstagen för…ja, en hare eller vad vet jag och själv bli skjuten.

Nu tror jag ju inte att sannolikheten för detta är särskilt stor; dels för att vi inte går precis där jakt pågår och dels för att hon inte brukar försvinna inom synhåll men konstigare saker har ju hänt- det var väl en häst som blev skjuten härom året i tron att den var en älg eller hur det nu var?!?!?

Fråga från en läsare om medelsvår dressyr

Jag läste nyss  en blogg där en persons dröm sedan länge gått i uppfyllelse iom att hon startat msv dressyr. Och klassen var MSV C. Det är lite intressant … för jag känner att trots att LA5/6 numera går under benämningen MSV så känns det fortfarande som att det är LA och att ”riktig” msv är MSVB .. dvs när bytena kommer. Det här är ju enbart en filosofisk fråga …. för visst har hon ridit MSV iom att klassen heter det … och visst är det superbra gjort!!! Men min första tanke är ändå alltid när jag hör det att: ”nej du rider LA” … skittrist att tänka så egentligen… det vore intressant att veta om fler än jag är så här ”inskränkta” så jag tänkte att detta kanske kan vara ett spännande inlägg som dina läsare har en massa åsikter om 😀

Ja, vad säger ni läsare; har ni några åsikter i frågan?

Om jag ska börja med att svara så tänker jag nog som läsaren; för mig är MSV C egentligen ”gamla LA” men det beror kanske på att jag ”varit med” så länge att jag tävlat LA5/6 i många år innan de bytte namn.

Jag har haft lite liknande funderingar när ungdomar skriver att de har ridit SM/SM-kval. Det LÅTER ju ganska avancerat men går ju inte alls att jämföra med den nivå som gäller för vuxna.

Var och varannan unge kan liksom rida dessa SM-kval och så är det verkligen inte för seniorer.

Men visst; egentligen spelar det ingen roll som läsaren skriver men jag kan ändå tycka att det är konstigt med denna skillnad och kanske, bara kanske ger det  också barn och ungdomar en fel/ skev bild av deras prestationer?

Har man tävlat framgångsrikt på ponny på SM-nivå kanske man inte förstår att det är en milsvid skillnad mot att göra detsamma på stor häst som senior?

Ja, inte vet jag…jag har aldrig ens tävlat ponny på någon nivå så jag är väl inte rätt person att yttra mig?

Era tankar om läsarens fråga?

Mera fredag- fysioterapeutbesök

Idag har Vicke haft besök av fysioterapeuten Eva Cavell som jag även anlitat till Archie och Kreon vid ett fåtal tillfällen.

Kreon ansågs av Eva som ”perfekt” och kunde lämnas utan åtgärd medan Vicke efter dagens genomgång måste få ett återbesök för att se att Evas ”bankande”, ”tens-ande” och masserande har hjälpt.

Eva hittade en hel del spänningar i Vickes rygg (ländryggen framför allt)och jag kan väl inte säga att jag är helt förvånad.

Efter dessa månader ihop med min fina häst anser i alla fall jag att han tar upp spänningar i just ryggen framför allt och mina extrema svårigheter att sitta ner på honom i början stärker mig i den teorin.

NU kan jag sitta ner i traven på honom som på vilken annan häst som helst men jag tror faktiskt inte ”bara” att detta är en träningssak utan han VAR säkert mycket mer spänd i ryggen i början och det tillskriver jag miljöombytet med allt vad det har inneburit för Vicke med ny ryttare, sadel, underlag osv.

Det ÄR ju en känslig häst även om han är snäll och det är väldigt ofta han visar denna känslighet även om den enligt mig i sak är mycket positiv. Men gränsen mellan KÄNSLIGHET och SPÄNNING är många gånger hårfin!

Eva trodde dessutom att dessa spänningar är gamla så det är inget som har kommit de sista veckorna precis utan kan också härröra från innan han ens kom till mig.

Det positiva var att Eva blev glatt överraskad över hur väldigt rörlig Vicke är spänningarna till trots och inte heller detta förvånade mig- jag har ju inte upplevt honom som styv på några vis.

Nu ska lilla hästen longeras/ tömköras i 2 dagar och återbesök blir det om 14 dagar. Fram tills dess skulle jag också massera några halsmuskler som Eva visade mig också var spända- det blir min hemläxa under denna tid.

Annars skötte sig Vicke (så klart höll jag på att säga) fint och skämde inte ut sin ägare på några vis :).