Just nu har har jag inte så jättemånga färdigskrivna inlägg på lager och inga direkta idéer om vad jag ska skriva om heller så om NI har det får ni gärna hojta till; här eller genom att maila till bm6610@hotmail.com.

Vill ni skicka in en presentation, ställa en eller flera frågor eller rent av gästblogga så hojta gärna till!

Att vårt språk utarmas mer och mer har vi diskuterat på bloggen tidigare och igår läste jag ännu ett exempel på detta:

En person skriver att ”hästen BESSADES” och det tog mig stund att fatta att detta betydde att hästen BESIKTIGADES.

Ett annat ”ord” jag är allergisk mot är när någon skriver att den har PROMMAT (promenerat med) sin häst. URK!

Idag skulle jag vilja hylla alla de uppfödare och/ eller hästutbildare som gör ett så himla bra jobb med de hästar som sedan blir ”handväskor” som vi som deras ägare kan ha så mycket roligare med utan en massa tjafs, bråk och bekymmer.

Så klart kan hästar utvecklas till ”världens snällaste” utan att en mänsklig hand knappt vidrört dom under uppväxten men varför chansa?

Jag är verkligen tacksam över att i princip alla mina hästar varit (och Vicke ÄR) så enormt lättsamma i nästan all hantering och lider med de som måste lägga en massa onödig energi, tid och ibland också RÄDSLA på att försöka få bukt med hästar som inte vill låta sig fångas in från hagen, som inte står stilla på stallgången, som inte går att tvätta, sko, klippa och/ eller lasta utan kamp osv.

Jag har aldrig slutat att vara tacksam när mina hästar mer eller mindre flyger in i transporten tex- när jag ser de stackare som behöver en hel stab till hjälp och/ eller måste vandra runt på tävlingsplatsen med hästen oavsett väder och vind tänker jag hur otroligt jobbigt det måste vara och så skönt det är för mig att slippa det.

Så som sagt;  TACK ni som ser till att redan den unga hästen fostras och skolas rätt- det är såååå mycket värt senare i livet!

Min absoluta favoritbild på Zack för den visar honom så som jag tror att han själv vill se sig- vacker och liksom REDO (för Världscupen om man hade frågat honom).  Öronen framåt och bättre inne på banan än både hemma och på framridningen- kan man önska mer av en tävlingshäst?

Som flera av er som känner mig IRL vetat sedan ett bra tag red jag Zack för sista gången i lördags :(.

Jag bestämde mig som sagt för flera veckor sedan och även om det känns ohyggligt tråkigt att ”förlora” en häst som passat mig så perfekt så var/ är det ju mitt eget val så det är inget att gnälla om egentligen.

Det var helt enkelt både min ork och mina pengar som tog slut- jag kände att jag inte ville fortsätta att göra slut på varenda krona av min lön på Vicke och Zack för tro mig….att tävla och träna 2 hästar regelbundet kostar pengar; och kan jag inte tävla och träna- då känns det inte värt att rida.

Att Zack har stått i ett stall så långt ifrån min bostad och Vickes stall (30 minuters körning enkel väg) har varit det som egentligen fällde avgörandet; dels forsade bensinen ur min gamla bil av körningen dit men det har också tagit TID- tid som jag varken längre orkar eller VILL lägga på att sitta i en bil; jag som aldrig gillat bilkörning.

Och tycker man att det är tråkigt att köra bil när solen skiner och det är varmt ute så tycker man liksom inte att det blir roligare när det är beckmörkt ute och man har att se fram emot en kanske snöig vinter med oberäkneligt väglag.

Ytterligare en sak som påverkat mitt beslut har varit att TORSDAGEN, som är den enda dag som Zacks ägare liksom ”måste” ha hjälp med honom har blivit den dag som passat mig å min sida absolut sämst denna höst.

Tidigare år har jag brukat ta semester 10 torsdagar i rad under hösten/ vintern och det hade ju underlättat ridningen till 500 % men när detta inte har gått att lösa eftersom vi numera har veckans viktigaste möte på jobbet just på torsdagarna så har mitt alternativ att rida klockan 5 på morgonen tett sig som den enda lösningen- en fruktansvärt jobbig sådan.

Så TYVÄRR….eftersom Zacks ägare trivs bra i sitt stall och jag trivs lika bra i mitt så såg jag ingen annan lösning än att ”hoppa av”.

Nu sitter ju ingen av oss ”i sjön” så att säga; Zacks ägare har engagerat en medryttare som hon känner sedan tidigare och jag….ja jag har ju min underbara Vicke att lägga tiden på.

Jag kommer alltid att minnas Zack med glädje- han har gett mig mycket och hade mitt liv sett annorlunda ut (och han hade varit till salu) hade jag faktiskt mycket väl kunnat tänka mig att köpa honom och det är stora ord från mig- det vet alla som känner till vilka krav jag ställer på hästar.

Nu får jag minnas alla bra tävlingar vi genomförde och också vara glad att både sista träningen för Hans och sista tävlingen (där vi avslutade med en 8:a på det allra sista momentet) kändes så himla bra och att i alla fall jag tycker att vi slutade med flaggan i topp!