När jag har nämnt något om att jag har haft ”hästskötare” tidigare har en del reagerat väldigt förvånat- hästskötare förknippas för dessa kanske mest med ”proffs” men på en ridskola med över 800 medlemmar och där det vimlar av hästtokiga tjejer var det i alla fall när jag hade häst där ganska vanligt att barn och ungdomar ville sköta en ”privathäst”.

Jag har alltid varit väldigt restriktiv med att ta hjälp av andra, mycket för att jag alltid har velat, kunna och hunnit rida själv och då minskar intresset för att hjälpa till om man inte också får rida.

Men 3 hästskötare har jag haft; 2 Petror och en Lina och jag har än idag kontakt med alla 3 om än på olika sätt och i  olika omfattning.

Den första Petra började hjälpa mig när hon var runt 12 år, jag är 13 år äldre men vi har faktiskt alltid haft en kompisrelation där i alla fall jag inte stördes av den då ganska stora åldersskillnaden eftersom Petra var väldigt vuxen/ mogen för sin ålder.

På den tiden ägde jag Heron och Petra och jag kuskade runt på olika tävlingar tillsammans med honom och kan än idag skratta åt en hel del dråpligheter som vi råkade ut för.

Frågar man Petra gissar jag att hon, liksom jag, bäst minns dels meetinget i Willands som jag berättade om igår men också när vi fick för oss att jag skulle HOPPA över en på marken liggande Petra!!!!!

Heron kunde vara lite tittig på hinder, framför allt vattenmattor och för att träna på detta kom Petra på att vi kunde ta hennes föräldrars sopsäckar (som var ljusblå) och lägga dom på marken och så kunde jag hoppa över dom.

När vi ändå höll på fick hon även för sig att lägga sig under ett lågt hinder och att en 12-13 åring kan få en sådan idé må väl vara förlåtet men att en VUXEN går med på att utföra det….nej…JAG var nog inte så mogen på den tiden :)!

Den andra Petra som hjälpte mig i något år jobbade också som hästskötare på ridskolan och hon följde troget med på otaliga träningar som hon filmade lika troget.

Jag har fortfarande kvar filmerna men måste erkänna att jag aldrig tittar på dom och en del har jag nog bara sett en enda gång- om ens det.

Denna Petra ”tvingade” jag också ut i en åker en mörk kväll för att vi skulle STJÄLA sockerbetor till min häst på väg hem från en träning och man kan väl säga att jag fick mitt straff då betorna förblev orörda i krubban- det var ingen uppskattad kost så min kriminella gärning var helt bortkastad.

Sist ut bland hästskötarna var Lina som också var runt 13 när hon började hjälpa mig.

När jag tänker på hennes karriär som hästskötare minns jag nog bäst då hon red ut Décima i galoppsadel och ponnyhack- inget jag var road av att pyssla med med snälla Dessan ställde upp och det gick hur bra som helst.

Nu är det flera år sedan jag och Lina delade stall men hon har tagit många kort här på bloggen och filmat ännu mer och ställer fortfarande troget upp om jag ber om någon tjänst.

Ja, det var mina flickor det; de har nog många gånger skakat på huvudet åt sin knäppa ”arbetsgivare” men roligt har vi haft…i alla fall jag 🙂 !