Jag fick nyligen en förfrågan om jag ville delta i en Hubertusjakt med Vicke och min spontana reaktion var ”huuuuu…..never!!!!”.

Jag såg framför mig hur Fegis-Birgitta skulle försöka att hålla sin samlade galopp medan alla andra ”brände” förbi henne i full kareta- ingen angenäm syn.

Men eftersom jag aldrig de facto har DELTAGIT i någon Hubertusjakt undrar jag hur det egentligen går till?

Är det ”fullt ös medvetslös” eller vad? Blir hästarna uppjagade av att vara så många som ska springa samtidigt?

Ni som har deltagit: var det roligt, kändes det ”farligt”, är det något ni vill göra om? Tycker ni att man kan delta med vilken ”normal” häst som helst?

Då jag har en vän som ska börja leta medryttare till sin häst undrar jag vad ni tycker om fenomenet som sådant?

Är det en stor hjälp i vardagspusslet eller blir det utlovade guldet och de gröna skogarna inte som man tänkt sig?

Jag tycker att man på tex Bukefalos tämligen ofta läser om väldigt misslyckade konstellationer där antingen hästägaren eller medryttaren är missnöjda med varandra men är det inte så att det är när man är missnöjd som man vill skriva av sig- inte när allt fungerar superbra?

Vad är era erfarenheter? Har ni haft medryttare och hur har detta fungerat?

Finns det fällor man kan undvika att gå i? Ska man skriva kontrakt? Ta betalt? Hur mycket i så fall?

Själv har jag aldrig ens övervägt att ha någon medryttare vilket beror på att jag aldrig sett behovet.

Men skulle jag ha någon så tänker jag spontant att jag hade tagit betalt då min erfarenhet är att man liksom värderar det man betalar för mer än det som är gratis.

Kostar det inget är det kanske lätt att man börjar slira på sina åtaganden, avbokar uppgjorda riddagar med kort varsel eller på annat sätt inte sköter det som bestämts.

Men vad säger ni; fram med era erfarenheter!