Skrivet
Det är lite lustigt det där….
Jag kan ibland ”försäga” mig och liksom mena att jag nästan aldrig UNNAR MIG något ”eftersom nästan alla mina pengar går till hästen”.
Sedan hör jag själv hur dumt det låter för nog tusan är en sådan dyr livsstil något man unnar sig :)?!?!?!
Skrivet
Igår när maken och jag gick med Soya i Dalby konstaterade vi som så många gånger förut att dagarna flugit förbi och att det kändes otroligt att det redan hade gått en hel vecka sedan vi var där sist.
Men mycket har hunnits med i alla fall- det har mestadels varit intensiva dagar där jag haft fullt upp.
Det som känns trist men är oundvikligt är att vi nu går mot både mörkare och kallare tider och jag tycker att jag hör många röster om trötthet vilket jag tolkar beror på just det antågande mörkret- i alla fall jag känner mig mycket piggare när det är ljust ute både när jag vaknar och går och lägger mig och så är det inte lägre.
I måndags provade jag att träna för en för mig ny tränare, Zacks ordinarie som känner djuret väl.
Även om Zack inte visade sig från sin bästa sida just då (han valde sin framtunga appearance för dagen tyvärr) så var jag nöjd med träningen och den input jag fick och jag hoppas få kunna fortsätta detta samarbete.
Nästa gång jag red Zack, i torsdags, var den lilla tjockisen som förbytt och gick så lätt och fint att jag var glad hela dagen och på tävlingen i lördags gick det nästan ännu bättre med en häst som jag kunde jobba på ett mycket lättare sätt och med bättre effekt.
Rosett blev det också (en röd) och fina procent (nästan 69%) så just nu ligger Zack på plus kan man säga :).
I onsdags kom Vicke ÄNTLIGEN till Grevie och fram tills i skrivande stund har jag bara lovord att ösa över honom.
Vi, eller i alla fall jag, befinner oss definitivt i nyförälskelsestadiet :)!
De 4 dagarnas motion av Vicke har varit så omväxlande som man bara kan önska:
Dag 1 i ridhuset
Dag 2 på gräsbanan
Dag 3 tömkörning på grusbanan
Dag 4 uteridning
Jag har medvetet tagit det lugnt även om Vicke är en rutinerad häst sin ringa (6) ålder till trots- tids nog kommer jag att skärpa kraven.
Men som ”alla” vet är det en omställning när en häst byter både ryttare, sadel, underlag, foder och allt möjligt annat på en gång och risken för skador ökar helt klart om man inte i alla fall försöker att tänka efter hur man rider, var, hur länge osv.
Skrivet
Idag dök det mycket hastigt upp ett erbjudande som var för svårt att motstå; en stallkamrat med SNÄLL häst som även lotsat Kreon runt Grevies ägor på den tiden det begav sig skulle rida ut och frågade om jag ville följa med.
Trots att jag hade joggingbyxor (!) på mig och det kanske egentligen var lite för tidigt att prova på att rida ut efter att Vicke inte ens har varit i stallet i en vecka så accepterade jag- sällskapet var som sagt det bästa och just söndagar brukar ju vara veckans mest lugna dag vad gäller trafik och annat på vägarna.
Vicke tackade för förtroendet och skötte sig helt perfekt- vi började med att skritta en lång runda på både asfalt och gräs/stubbåker och sedan blev det faktiskt både trav och underbar samlad galopp på en gigantisk stubbåker.
Och där kan man väl säga att Vicke bekände färg- hade han inte varit så snäll som han faktiskt är så hade det säkert varit väldigt frestande att bara försöka sticka iväg i full fart över detta jättefält, särskilt som han har tagit det lugnt i nästan en vecka nu och skulle kunna vara full av överskottsenergi.
Men nej, bortsett från något taktande steg i skritten här och där och att han, helt naturligt, tittade till på vissa saker så gick han, som jag brukar säga ”som ett urverk”.
Skrivet
Skrivet
Igår försökte jag ta lite kort på Vickis i hagen.
Jag skriver försökte för jag tycker inte att jag lyckades speciellt bra….
…och det vill jag faktiskt skylla på hästen denna gången….
….inte fotografen :)!
Maken till efterhängsen häst har jag aldrig varit med om….
…och han kom nästan hela tiden så nära att det inte GICK att ta kort eller….
…så blev det typ så här :).
Men när ens häst kommer fram och är så gosig och vill kela är det lätt att förlåta dåliga kort faktiskt…det kommer fler tillfällen!
Skrivet
Idag skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka alla vänner och bekanta, arbetskamrater, blogg och facebookläsare med flera för ert enorma engagemang sedan jag förlorade Kreon.
Era kommentarer har hjälpt mycket ska ni veta och att bara kunna skriva av sig har underlättat.
Jag kan inte ens räkna de otaliga tips på annonser, uppfödare, hemsidor med mera som jag fått under jakten på min nya häst, responsen har varit överväldigande och jag har inte kunnat följa upp ens hälften av förslagen- då hade jag fått ägna mig åt detta dygnet runt i flera månader tror jag :).
Till slut blev det ju som jag hoppades- att jag hittade en häst genom kontakter vilket jag tycker känns tryggare än att köpa en vilt främmande häst som ingen vet det minsta om (fast är det ens möjligt i alla-känner-alla-i hästvärlden?).
Ett speciellt tack vill jag också rikta till min ”expert-panel” bestående av de kunniga dressyrkvinnorna Lena B, Hedwiginnan, Liv och sist men inte minst AnnH som ju var den som ”fann” hästen.
Denna kvartett har jag antastat med ständiga och otaliga mail och sms med frågan ”den här då???” och ”kan det va´nåt” och de har fått titta igenom gud vet hur många filmer av tveksam kvalité å mina vägnar. Att ni bara orkat engagera er som ni har gjort ger er en stor guldstjärna i min bok!
Skrivet
Efter morgonens bestyr med Vicke styrde jag kosan till Vellinge för att fixa i ordning Zack och köra med honom till Eslövs ridklubb för att rida en LB:1.
Vädret var minst sagt omväxlande, jag red i både sol och ösregn så det var tur att det var varmt ute eftersom allting hann bli genomblött.
Framridningen var utomhus medan själva tävlingen hölls i ett litet ridhus som nog precis höll måtten eftersom domarbordet var placerat typ 30 centimeter från dressyrstaketet.
Många hästar hade stora problem med detta och glodde hur mycket som helst och även Zack tittade ovanligt ”häftigt” och länge innan han konstaterade att allting var som det skulle.
För att vara så iskall som han är i så gott som alla situationer så är det lite lustigt att han nästan alltid tittar på domarbordet- men han gör det oftast en gång och sedan är det bra.
Känslan på framridningen var nog den bästa hittills även om Zack faktiskt alltid gått bättre på tävling än hemma (konstig häst men inte mig emot det minsta….) och jag var otroligt nöjd med att han var så VÄLDIGT lätt i handen, inte alls så där otäckt stark och nästan opåverkbar som han då blir.
När han blir tung i handen blir också hela fronten 100 kilo tyngre och det är inte tal om att lägga någon vikt på bakbenen så allting blir en väldigt ond cirkel- svårt och jobbigt att rida och det ser så klart inte så kul ut heller då hästen redan i sig är kortbent.
Men idag var alltså känslan hur bra som helst och vi tog med oss den in på banan där Zack efter att ha glott lite på domarbordet innan startsignal gjorde ett fint program som belönades med nästan 69 %.
Procenten räckte till en 4:e plats (3:an hade en HALV poäng mer så det är verkligen oftast knivskarp konkurrens) och jag fick med mig 2 par ridstrumpor hem för besväret. Bra pris då detta var precis vad jag behövde!
När Zack var tillbaka i sin gräshage åkte jag en snabb sväng till Vickis för att borsta lite på honom och ge honom några kilo morötter.
Nu lagar maken mat och med tanke på att allt jag ätit tills nu, 18.00, är några bitar sockerkaka och en smal korv med bröd så ska det bli väldigt gott med mat.
Skrivet
Denna morgon har jag tömkört Vicke- tänkte att det kunde vara ett bra sätt att introducera vår grusbana för honom.
Den ligger ju utmed en 70-väg där allt möjligt kan komma väldigt hastigt uppdykande och till och med Zack kunde titta till lite skrämt ibland så jag tyckte det kändes säkrare om jag stod på marken idag.
Men jag hade inte behövt oroa mig, Vicke vickade inte ens på örat utan gick precis som han blev tillsagd i 30 minuter.
Efter denna motion fick han testa en av våra gräshagar (har gått i grushagarna de andra dagarna) och inte heller det var något konstigt :).
Skrivet
En trogen läsare har skickat in följande samvetsfråga:
Scenario:
Du rider ibland i ett ridhus där betalningen för att nyttja detsamma ska erläggas i en brevlåda som är uppsatt i ridhuset. Du är en person som vanligtvis inte går omkring med kontanter på dig.
Hur agerar du:
* Jag ser till att ändå aldrig glömma att ta med mig pengar då jag tycker att det är viktigt att man gör rätt för sig.
* Jag glömmer kontanter ibland men är noga med att ta med mig dubbelt nästa gång för att göra rätt för mig.
* Jag är inte främmande för att någon gång hoppa över betalningen- så himla noga är det inte.
Skrivet
Månadens mest kryptiska rubrik kanske- vad kan jag syfta på tro :)?
Tja…det var min slutsats och analys efter att jag hade ridit färdigt Vicke idag och funderade på hur han är i jämförelse med Kreon och Zack.
Som jag redan har nämnt är Vickis superjobbig att sitta på i traven och jag kände mig faktiskt väldigt lättad när hans ägare i ett sms igår bekräftade att hon upplevde samma sak när HON började rida hästen.
Min vän Ann som ju rekommenderade köp av Vicke och som själv har ridit honom kan man tyvärr inte lita på :), människan har en mycket användbar gåva- hon kan LÄTT sitta på vilken häst som helst i trav!
Jag som då inte be-GÅVATS med denna egenskap håller fortfarande på att skumpa av Vicke efter bara några meters trav och inbillar mig att det syns hur tydligt som helst vilket tack och lov betraktare har bekräftat har lovat inte är fallet.
Så-dagens analys är följande:
___ = Kreon: Att sitta på honom var som att sitta på en lagom fast madrass!
U= Zack: Att sitta på honom är som att försjunka djuuuupt ner i en skön fåtölj.
O= Vicke: Att ”sitta” (läs skumpa) på honom är som att sitta ovanpå en pilatesboll.
Må bollen snarast bytas ut mot i varje fall madrassen och helst fåtöljen säger jag :)!
Annars skötte sig Vicke utmärkt- jag red i 30 minuter på vår gräsbana.
Senaste kommentarer