Inlägg av

Fråga från en läsare: hur tömkör man?

Dagens läsarfråga kommer från Archies ”gamla” (läs före detta) hästskötare Lina som nu är medryttare på en häst som hon funderar på att börja tömköra.

Ja, hur tömkör man?

Om vi börjar med hästens utrustning så kan jag väl vara lite ”kärringen mot strömmen” och påstå att det går utmärkt att använda sig av mycket enkel utrustning även om det finns tömkörningsgjordar och tömmar som kostar det tiodubbla mot det jag använt mig av i alla år.

Som med mycket annat är det inte i första hand utrustningen som avgör hur bra det går när man rider/ tömkör utan ”vem som sitter bakom sparkarna” men så klart kan man ha stor hjälp av välsittande och funktionsduglig utrustning- det håller jag absolut med om!

En gjord med ringar som de som syns på bilden ovan (kostar inte ens 200:– på Börjes i Tingsryd) behövs för att kunna ha hästen inspänd men longeringslinor är nästan lättare att hålla för den som är ovan än de långt tyngre lädertömmarna som man egentligen ”ska” använda.

När man tömkör lite mer ”avancerat” är en rejäl lädergjord med flera ringar i olika höjd (så att man kan variera inspänningen) att föredra men jag talar nu om den allra mest basala utrustning som man behöver när man börjar/ ska lära sig att tömköra.

Som träns kan man ha det huvudlag man i vanliga fall rider med, det är bara att ta av tyglarna.

Benskydd använder jag själv inte då Archie aldrig stryker sig men man kan lika gärna sätta på dom om man känner att det är ”better safe than sorry”.

Om man vill prova på det här med tömkörning räcker som sagt ovanstående mer än väl, vill man sedan ägna sig åt regelbundna tömkörningssessioner kan man för all del köpa en gjord för någon tusenlapp och tömmar av bättre kvalitet.

En del förespråkar att man har hjälm när man tömkör, själv har jag det aldrig men där får man själv ta ställning vilket som känns bäst tycker jag, samma sak med handskar.

När man börjar tömköra ska man absolut göra detta på inhängnat område, helst inom 4 väggar men i alla fall i en paddock som går att stänga till.

Om man inte vet att hästen är van vid tömkörning bör man börja med att tömköra hästen oinspänd och i skritt tills man vet att hästen är bekväm med gjorden, tömmarna och att den lyder basala kommandon (gå fram, stanna).

En del hästar kan initalt reagera ganska kraftigt på att bli ”fastlåsta” genom inspänningen och kan då börja snurra in sig i linorna, bocka, backa och göra annat icke önskvärt som inte blir så lätt att hantera om man är ovan och ensam.

Gå snett bakom hästen och ha pisken beredd (glömde att nämna detta viktiga hjälpmedel när jag tog upp vad man har för utrustning) om hästen vill stanna, backa eller gå emot dig (vanligt i början, eller i varje fall inget man ska bli chockad över om hästen gör).

Det vanligaste felet hos tömföraren är att man vill ”hjälpa till” (eller varför man nu gör det) och hamnar framför hästen.

Ett lika vanligt fel är att man trasslar in sig i linorna.

Tänk på att inte vira överblivna lin-stumpar runt armar/händer = gigantisk olycksrisk om hästen rusar iväg och du tappar kontrollen.

Lättast att börja tömköra är att följa spåret, då vet både du och hästen var ni är på väg.

När detta går bra kan du flytta dig och tömköra på en stor volt.

Försök att tänka på tömmarna som inner respektive yttertygel och pisken och rösten som dina skänklar (framåtdrivande hjälper).

Mina egna hästar har alla mycket lätt förstått tömkörningens grunder men har man en ”trög” ( i bemärkelsen inte så lättlärd) häst kan man i början be en medhjälpare att hjälpa till att driva hästen framåt med pisken om man själv tycker att det blir för mycket att hålla ordning på; både två tömmar och en pisk.

Ja, detta var en mycket kortfattad introduktion så undrar ni något så är det bara att fråga.

Och kan jag inte svara så har jag en vän som till och med gör galoppombyten på töm som vi kanske kan konsultera:-).

Djurägare och termometrar

Är det bara som jag inbillar mig eller håller vi djurägare (framför allt vi som har hund och/ eller häst) extra koll på både väderlek och temperatur?
Jag kan inte minnas att jag brydde mig ett dyft om hur många grader varmt eller kallt det var innan jag köpte häst- jag konstaterade liksom bara ATT det var varmt eller kallt.
Numera har jag stenkoll på gradantalet och kan tex berätta att det i tisdags 07.00 var minus 12 grader, igår samma tid var det minus 3 och idag var det plus 1 grad.
Avdelning ”Intresseklubben antecknar”…..

Snö-storm!

Vad är det man säger ibland:
att man ska tänka sig för vad man önskar sig för det kan hända att man får det!

Så känns det efter gårdagens snöstorm faktiskt eftersom jag för någon vecka sedan avundades de som kan konditionsträna sina hästar i snö.

Här har det mest varit fruset men barmark och knappast läge för några utomhusgalopper men nu så kanske….

Igår kom det en del snö och framför allt så blåste det rejält!

Jag var mycket glad över att jag inte skulle åka och träna (det hade absolut varit en omöjlighet)och att jag har ett fint ridhus att träna i.

Men inte ens i ridhuset kunde jag slippa snön helt, den yrde faktiskt in lite grann och ”fläktade” mig i ansiktet (som om DET skulle behövas i denna kyla…) då och då innan den föll till marken.

Efter avslutat pass var det inte helt lätt att pulsa tillbaka till stallet i blåsten och över snöhögar som fykt ihop lite här och där och när jag skulle köra hem var det knappt jag såg vägen framför mig.

Jag vet inte hur många som lyckades ta sig till stallet men jag misstänker att många hästar nog INTE såg skymten av sina ägare just igår!

Nu på morgonen var det bara att konstatera att Sverige i mångt ändå är ”fantastiskt”!

Redan 04.30 var vägen utanför vårt hus (en 90-väg) kliniskt rensad från all nederbörd och vägen till stallet (en 70-väg) var nästan lika fint iordninggjord.


Som synes lyckades en del snö till och med tränga sig in i ridhuset. Tur att man har en häst som inte bryr sig om eventuella ”konstigheter”.

På väg från ridhuset och till stallet.


Vägen till ridhuset sedd från motsatt håll. Inser att bilderna inte tillnärmelsevis illustrerar hur mycket det stormade och hur snön yrde.


Väl i stallet var det skönt att pusta ut!


Och så en lite mer ”normal” bild! Han vet att se söt ut den lille rackaren….

Täckes-tips (om spännena går sönder)


Titta på grimmans karbinhake- den är ungefär likadan som…..
….snabbspännet ovan!
Snabbspännen, 4-pack
Artikelnr. 690041
49 Kr
Praktisk reservdel till täcken med snabbknäppen.

Nu har Hööks kommit ut med sin nya vårkatalog och bland ”nyheterna” (har säkert funnits tidigare också) hittade jag ovanstående snabbspännen!

Väldigt praktiskt får jag säga och jag kommer absolut att göra en liten investering vid tillfälle.

Jag har ju i inlägg efter inlägg lovordat Ullareds täcken av alla de slag och jag vidhåller att de, sett till priset, håller en väldigt bra kvalitet samt sitter bra och är snygga att se på men om jag måste hitta en nackdel så är det att SPÄNNENA ofta går sönder tämligen lätt medan själva tyget verkar hålla hur bra som helst.

Huruvida även andra täcken än de från Ullared har spännen som lätt går sönder får jag låta vara osagt eftersom det var länge sedan jag köpte något sådant täcke men det måste ju finnas ett skäl till att Höök säljer dessa spännen :=). De tänker nog inte på Ullareds kunder i första hand inbillar jag mig….

Sedan är det ju inte konstigt om små klena spännen går sönder när en 600-kilos häst lägger sig på dom med full kraft och kanske rullar runt på hårda underlag men det är ju hur som helst bra att lätt kunna byta dessa om täcket i övrigt är intakt.

Om man tillhör de sparsamma kan man använda karbinhaken från kasserade grimmor som den på bilden ovan; de går också att använda som snabbspännen.

Över huvud taget kan jag rekommendera att man när man slänger trasiga grimmor och täcken ser över om det finns någon ”reservdel” man kan använda, på täckena kan man ju ta av bensnören och hela spännen tex.

Veckans träning och lite (eller ganska mycket…) om lastning

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.
Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).
Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.
Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.
Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda…).
Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:
”Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp”.
Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten…..
Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!
Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit…eller…så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!
Jag skrattade och sa att ”det här var ju pinsamt” på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.
Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag…jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med ”vett och vilja” och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.
Jag skrev en ”bekännelse” på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.
mvh kvast-TJUVEN :=)!