Skrivet
Scenario:
Du besöker en hästsäljare efter att ha ringt på dennes annons.
Säljaren hinner inte själv visa hästen i många minuter förrän du inser: ”nej, den här hästen är TOTALT ointressant”.
Vad gör du:
* Säger att du inte behöver rida då du ser att hästen inte passar dig.
* Rider av ”artighet” (eller barmhärtighet som en vän en gång uttryckte det) men säger därefter att hästen inte passar dig.
* Rider av ”artighet” och säger att du ska återkomma fast du inte har några planer alls på detta.
Skrivet
Bättre än så här blir det inte med min I-phone tyvärr och gossen var inte sååå sugen på att strike a pose med öronen framåt.
Jag blir fortfarande lika överraskad över hur snabbt jag når marken när jag hoppar av :), har ju inte ägt en så här ”liten” (163 cm) häst själv.
Skrivet
Idag red jag och Zack i precis lagom sommarväder, soligt men med fläktande vindar.
Efter 2 dagars dressyrande fick den rödhårige gossen gå i en något generösare ram, dock fortfarande i form vilket den pålagda gramanen såg till att upprätthålla.
Jag ville kunna galoppera ute på tygeln men lugnt, i harmoni och utan dragkamp och så blev det också.
Vi har på både denna ute-turen och den föregående råkat ut för saker som Kreon högst troligt inte bara hade protesterat högljutt åt utan rent ut sagt vägrat att gå i närheten av; i onsdags en gigantisk brasa i en hage (en hobbybonde som eldade gud vet vad och där lågorna stod höga i vinden) och idag en annan trädgårdsarbetare som klippte häcken precis där vi var tvungna att passera med typ 1 meter tillgodo på häcksaxen.
Nu ska det sägas att även Zack tittade på elden och ärligt talat hade jag trott att han var lobotomerad annars men häcksaxen hade han inga åsikter kring utan gick bara förbi.
Det är verkligen både skönt och tidsbesparande 🙂 att ha en häst som bara går och inte ställer frågan ”ska vi verkligen….” heeeela tiden och vi kom långt på den timme vi var ute.
Skrivet
Jag vet inte hur det är hos er andra hundägare men ovanstående säger jag och maken till varandra dagligen :).
Vi pratar båda med Soya som om hon var en människa….
Huruvida man är en ”crazy dog owner” då eller ej….tja…jag bryr mig inte :)!
Skrivet
Insåg när jag funderade på det här med hästfärger att jag faktiskt har ägt hästar med alla de mest förekommande hästfärgerna.
Och om jag får vara Birgitta 12 år och ÖNSKA färg på min nästa häst så skulle jag vilja rangordna dom så här:
1. Svart (Archie)
2. Mörkbrun (Heron)
3. Brun (Kreon)
4. Fux (Décima och Menelli)
5. Skimmel (Flash)
Ska jag vara ärlig så vill jag HELST inte ha en fux och det ska otroligt mycket till för att jag skulle köpa en skimmel medan färgerna 1-3 egentligen är ganska likvärdiga.
Och ja, jag är fullt medveten om att att det inte är på färgen man rider men hur det än är så ÄR jag en estet och har alltid varit och vill gärna verkligen njuta när jag ska titta på något i kanske 10 år framöver.
Sedan tror jag visst att man både vänjer sig och till och med lär sig att tycka om något som man från början inte gillat men det är så jag känner idag.
Skrivet
Idag fortsatte Zack och jag vårt dressyrarbete- fortfarande på grusbanan.
Vi har ju en stor gräsbana också men personligen tycker jag att den är för stum för arbete där man önskar mjuka bakben hos hästen, ju hårdare underlag desto svårare blir det för hästen att få hjälp med att liksom gripa tag i underlaget med bakbenen. Sedan får det givetvis inte var ett för tungt underlag heller- det blir ännu jobbigare för hästen att gå och dra i.
Gårdagens arbete med att stanna kvar i ramen även vid övergångar fortsatte och går numera tämligen lätt i trav, sådär i höger galopp och mindre bra i vänster dito.
När jag fattar vänster galopp vill Zack dra sig lång/längre och lämna ramen medan min strävan är att denna inte ska lämnas en mikro-milimeter och någonstans där mitt emellan befinner vi oss just nu.
På tal om RAMAR tycker jag att man kan jämföra en oinramad häst med en dito PLANSCH.
Om man bara hänger upp en plansch som den är på väggen riskerar den att skadas av allt möjligt: fukt, nikotin, folk som råkar gå emot den, den kan fläckig, ful och rent av gå sönder.
Och samma sak kan i värsta fall hända med den oinramade hästen, i alla fall om vi ständigt låter den vara oinramad och samtidigt kräver arbete av den- då kan även hästen gå sönder!
Skrivet
Igår var det dags för en ny titt på saluhästar där jag sedan ett tag tillbaka särskilt hade liksom spetsat in mig på en av dom utifrån en film jag sett.
Säljaren hade i förväg aviserat att hästen av olika anledningar nog inte skulle passa mig men jag kände ändå att jag var ”tvungen att få den ur systemet” så att säga.
Ibland kan det ju vara så för mig i alla fall; att jag har fokus så inställt på en viss sak att jag inte bryr mig om något annat och det kan ju så klart visa sig vara hur galet som helst.
Keep an open mind Birgitta borde jag nog säga till mig själv 🙂 !
Nåväl, nu är detta djuret avbockat från min lista i alla fall.
En annan häst som jag initialt inte var intresserad av BLEV jag efter lite funderande trots allt sugen på att åka och kolla på men då var DEN säljaren redan nerringd av andra som inte varit lika senfärdiga som jag så det var redan bokat 5 (!!!) provridningar. Så det djuret lär bli sålt fortare än kvickt- det var vad säljaren trodde i alla fall och jag är benägen att instämma efter vårt samtal.
”Mister du en står dig tusen åter” får jag kanske tänka i detta fallet 🙂 .
Om bara några dagar drar Falsterbo Horse Show igång och jag funderar på hur mycket detta kan ligga mig i fatet?
Har hört viskas att det är inför Falsterbo man vill passa på att sälja sina hästar i tron (?) att det kommer en massa penningstarka ”Stockholmare” och andra långväga gäster.
Att betes-säsongen är i full gång kan också vara ett aber kanske?
Har man inte fått sålt har man kanske tröttnat och tar en paus medan hästen i princip inte kostar en något medan den äter gräs, tappar kondition och blir smällfet ha ha ha?
Den enda provridningen jag har inplanerad för stunden är på söndag, en resa på en knapp timme som jag också är lite ”uppeldad” kring. Flera av mina ”rådgivare” har gjort tummen upp i alla fall men även i detta fallet finns det flera tveksamheter (hästen storlek, 175 cm tex) som jag dock måste bedöma IRL så att säga.
Sedan väntar jag på en tid för provridning av en häst som 2 olika bloggläsare tipsat mig om oberoende av varandra och där en stallkamrat känner säljaren så åter igen rör jag mig i den lilla hästvärlden.
Skrivet
På tal om en samvetsfråga kring en jobbig stallkamrat som jag publicerade för några veckor sedan och de svar som kom in skulle jag vilja dela med mig av mina åsikter kring det här med att stå uppstallad hos andra, dvs att inte ha eget stall.
Det finns nog få ställen som kan vara en sådan grogrund för tyckande och tänkande som ett (större) stall- det säger mig både egen och andras erfarenhet på området.
För många hästägare är djuret deras egen lilla bebis och det finns lika många åsikter om hur detta jätte-barn ska skötas som det finns ”mammor” (mer sällan pappor enligt min erfarenhet- det där med att förmänskliga hästar är OFTARE en kvinnogrej).
Det är, tror jag, för många otroligt lätt att dras in i diverse (skit)snack om hur andra gör, rider, sköter- jag har själv ramlat in i den fällan ibland.
Om man väljer att helt hålla sig utanför allt prat finns risken att man betraktas som lite udda, som en enstöring som inte bryr sig om andra och den andra ytterligheten är då de som har åsikter om ALLT och högt och ljudligt basunerar ut dessa- både ombedda och o-ombedda.
Sedan finns det så klart allt däremellan och i alla fall min strävan är att bry mig ”lagom” om mina stallkamrater.
Att, som jag tex har varit inne på i tidigare blogginlägg, aldrig fråga stallkamraterna om hur det gått på träningar/ tävlingar tycker jag själv är ganska osocialt och inte så främjande för ett bra stall-klimat men däremot försöker jag att inte o-ombedd börja diskutera sådant där jag vet eller anar att jag och den andra personen har helt olika åsikter om tex ridning, foder, hagvistelse och dylikt.
Ju mer man ”måste” ha kontakt med sina stallkamrater, framför allt i ett kollektivstall där man kanske ofta måste samarbeta kring foder, utsläpp och intag mm desto viktigare är det ju att man har en bra stämning och kommer överens- står man i ett stort inackorderingsstall där man bara behöver ta hand om sin egen häst behöver man kanske inte bry sig lika mycket om övriga uppstallade även om i alla fall jag föredrar när man kan umgås på ett otvunget och lättsamt sätt i stallet även om det kanske handlar om personer som man inte hade valt att umgås med privat.
Man måste också acceptera att människor är olika- en del är väldigt pratglada, andra blyga och reserverade. Vissa BRYR sig faktiskt inte speciellt mycket om andra utan att mena något illa med det medan andra lägger näsan i blöt kring det mesta. Någon tycker att det är ok att låna ut sina saker till höger och vänster- andra bli vansinniga om man så skulle råka flytta på deras grimma från en krok till en annan.
Det viktiga är väl att man försöker att klargöra sin ståndpunkt på ett juste sätt utan att kränka och såra andra- vill man tex inte att andra ska låna ens saker kan man säga det på ett bra sätt utan att genast fara ut i rabiata utbrott och tycker man tex att någon lägger näsan i blöt för mycket kan man också försöka att hantera detta på ett smidigt sätt om det går.
Skrivet
Idag var det åter dags för ett dressyrpass, även detta i vår gruspaddock.
Jag började som alltid med att checka av att det som jag anser är steg 1 och det som jag aldrig ger avkall på fungerar: när jag kortar tyglarna i skritt ska hästen mjukt böja halsen neråt och inte, som en del hästar tyvärr gör, genast börja med att liksom säga NEJ med huvud och hals som körs upp i skyn.
Steg 2 i min skola är att hästen går lätt på tygeln i alla gångarterna- gör den inte det ser jag ingen mening med att börja rida en massa rörelser.
Zack börjar acceptera den ram inom vilken jag vill att han ska gå väldigt bra så länge han går i en och samma gångart men i övergångarna till högre gångart vill han fortfarande tänka lite uppåt eller till och med ta ett steg utanför ramen- inte ok.
Så detta jobbade vi mest med idag- ”tusen” övergångar utan att ramen lämnades.
Den andra saken som jag fokuserar på är att Zack ska komma mer på bakbenen- får HAN bestämma börjar han galoppera med frambenen före bakbenen och ska han bryta av från galopp är det samma sak.
Jag vill (så klart) vända på ordningen- först kommer baken och sedan följer fronten :).
Att ”sätta” sig mer handlar ju både om vilja och ork så det är inget som blir perfekt från en dag till en annan utan kräver en hel del arbete från ryttaren, givetvis lite beroende på hästens förutsättningar också.
Så att komma mer ner på bakbenen, lätta i framdelen utan att lämna ramen- så kan man nog sammanfatta det som jag kommer ägna denna månad åt.
Det ska bli roligt att se om jag kan få fram ännu lite mer gung i traven också- jag har tyvärr inga speglar att titta i men det KÄNNS redan ganska swingande och trevligt och man sitter väldigt mjukt och gungar fram :).
Skrivet
Gå in på denna hemsida:
och läs om den översta hästen som är till salu; Caprio.
Personligen tycker jag att presentationen är otroligt seriös (och besparar tilltänkt köpare en massa frågor) och hade jag haft 200.000 att spendera på en häst hade jag TVEKLÖST åkt och kollat på denna.
Det LÅTER som att den hade passat mig perfekt (suckade hon trånande och besviket……).
Är en insamling på Facebook en HELT GALEN idé *GARV*?!?!?!?
Senaste kommentarer