Inlägg av

Måndag

Morgonen inleddes som vanligt i stallet- plusgrader och regn denna dag.

När jag kom tillbaka efter jobbet var regnet utbytt mot lite snö och mycket blåst, inte alls behagligt!

Jag mockade och fixade iordning Archies mat så snabbt jag kunde och sprang sedan bort till hagarna för att skona honom från de hårda vindarna.

Eftersom både Archie och mina tidigare hästar alltid fått gå ute i alla väder utan pjosk så stod han så lugnt i hagen och gnäggade visserligen när han såg mig (mycket ovanligt) men verkade i övrigt inte desperat över att få komma in i värmen (vilket jag var, ha ha).

Efter intaget av honom och boxgrannarna Bröta och Rocky kunde jag hoppa in i bilen och köra hem, glad över att Archies vilodag inföll just idag.

Imorgon tänkte jag skritta ut och hoppas att solen jag såg i tidningens väderleksprognos vill göra oss sällskap.

Veckan som gått

Under den gångna veckan har vi i Skåne äntligen börjat att i alla fall ana att vintern kanske kommer att ta slut någon dag; ett tag misströstade jag totalt faktiskt!

Några av dagarna innehöll både plusgrader och snösmältning i massor så förhoppningsvis går det stadigt åt rätt håll nu utan några retliga bakslag.

Själv kom jag tack vare det förbättrade vädret iväg till båda träningarna och Archies tandläkarbesök i Bollerup vilket var en lättnad.

Fick också träffa Lina som jag inte sett på evigheter och hon var snäll och både filmade tisdagens träning och följde med till Bollerup som ”hjälpare i nöden” om vi skulle ha kört fast i någon snödriva.

På träningen i fredags då Ebba nog red det bästa passet på Archie hittills aviserade hon att hon ska ha 10 dagars semester och jag bestämd mig snabbt för att även låta Archie få ett litet break från allt ”dressyrande”.

Vi har tränat på väldigt konsekvent och ibland intensivt sedan tävlingssäsongen tog slut och Archie blev friskförklarad från den senaste (tänk om man kunde skriva SISTA NÅGONSIN….) hältan.

Om det blir som jag vill (inshallah– som många av mina klienter säger) kommer vi att både träna och tävla fram till vintern och då kan det behövas både fysiska och mentala små-pauser ibland, det är det som främjar träningen bäst tror jag.

Jag tror inte lika mycket på flera veckors/ månaders vila för fullt friska hästar- de blir antingen jobbiga med en massa överskottsenergi som kan resultera i att de skadar sig i hagen eller så blir de bara feta och förslöade om de är utan motion tillräckligt länge.

Nu blir det bara några få dagars slappande med någon uteritt i skritt men det räcker ibland för att ”ta nya tag”. Inte för att jag tycker att Archie verkar det minsta sliten eller ”sur” men man behöver ju verkligen inte vänta tills DET eventuellt är ett faktum. Bättre att mota Olle i grind!

På hundfronten vet ni att Soyas efterlängtade fleeceoverall kom till mångas förtjusning och dagen då jag visade den på bloggen slogs det ett stort besöksrekord!

Jag vet att jag är oerhört fjantig när det gäller det svarta lilla livet och kanske (med största sannolikhet) beter jag mig varken i skrift eller IRL inte som den mogna 43-åring jag kanske borde vara (???) men det skiter jag ärligt talat i.

Jag kommer att fortsätta att prata bebis-språk med snabbspringaren och skriva ”glyttiga” (skånska för barnsliga) kommentarer om henne vilket jag hoppas att ni uthärdar.

Nu väntar jag på att en bur jag köpt åt Soya ska komma och denna kommer jag förhoppningsvis att ha ÄNNU mer nytta av än av overallen :=).

Söndag

Idag kom våren på besök till Skåne! Strålande sol, lite värme och fågelkvitter! Härligt!

Jag hade bytt stalljour med My som är i Göteborg så idag har jag varit i stallet i flera omgångar för att fodra, släppa ut och ta in, rida osv.

Red ut med Arch och Soya på morgonen och det var ingen höjdare direkt. För mycket tung blötsnö här och var och jag vågade mest skritta.

På eftermiddagen var det dags att återse Sally efter hennes skidresa och konstatera att hon hade alla ben obrutna:-).

Först vid 19.00 var hästeriet över för idag och jag hann faktiskt inte med så mycket mer under dagen.

Om Jante och luktar eget beröm alltid illa? (inlägg nr 1000 förresten!!!)

Hade en väldigt intressant diskussion med en annan bloggskribent, Aramis för ett par dagar sedan (vi står på samma anläggning).

Vi började prata om ”våra vackra hästar”, ha ha, vilket osökt ledde oss in på ämnet beröm och hur svårt det kan vara att både ge och ta emot detsamma.

Jantelagen härskar ibland otroligt starkt i vårt samhälle och man ska verkligen inte tro att man är något, det tycks vara den allmäna åsikten många gånger.

Det gäller att vara lagom och inte förhäva sig, i alla fall om det gäller en själv och ens djur/jobb/boende eller vad det nu kan handla om.

Jag märker att jag själv är mycket präglad av detta synsätt och att jag därför har väldigt svårt för att ta emot och även tro på beröm.

Om någon skulle berömma exempelvis ett plagg jag bär så försöker jag att ”ta ner” berömmet genom att säga något i stil med ”ha ha…den här gamla trasan” eller ”ja, det kostade bara 79 kronor i Ullared” i stället för att bara säga TACK och inget mer.

Samma sak med Archie.

Redan när jag köpte honom blev jag väldigt fort van vid att vilt främmande människor kom fram och uttryckte att de tyckte att han var väldigt vacker.

Egentligen ville jag svara ”jag vet” för även jag tyckte (och tycker) att han är vacker- annars hade jag knappast köpt honom och länsat sparkontot pga köpet.

Men hade jag sagt ”jag vet” så inbillar jag mig att den som tidigare var så positivt inställd till Archie hade tänkt ”Vem tror hon att hon är egentligen- jäkla skrytmåns” för i min värld får man inte säga att man tycker att ens egna häst/ hund/ whatever är skitsnygg/ fin/ underbar.

Just när folk tycker att Archie är vacker så kan jag i alla fall tro dom till 100 % men med ridningen är självförtroendet långt, långt sämre och där kan jag nästan inte ta beröm alls.

Om någon säger ”Gud så bra din häst gick när du red idag” så tänker jag antingen ”Äh…vad vet HON om det….” eller ”Det säger hon bara för att vara snäll- det tycker hon säkert inte innerst inne”.

Är jag knäpp eller kan ni känna detsamma?

Överhuvud taget tror jag att jag borde jobba med mig själv vad gäller detta för jag kunde redan för många år sedan konstatera att jag är vad Bo Tibblin på en föreläsning mycket träffande kallade en FELSÖKARE.

Om jag gör 5 superbra grejer under ett dressyrpass men en grej inte fungerar så har passet som sådant varit skit och jag tänker bara på det dåliga.

Givetvis borde man ”vända på steken” i stället, det hade man absolut mått bättre av.

Sedan finns det ju de som håller på att ramla av stolen av lycka för sådant som för mig är så fullständigt självklart att jag inte fattar vad det är frågan om: ”Åhhh…idag gick min häst på tygeln de 5 sista minuterna av ridpasset” men so what…är de nöjda över det så är det väl FINE?

”Beröm inte hästen för det självklara” brukade min gamle hopptränare Jana Wannius säga ibland och även om det både lät kul och var sant (tycker jag i alla fall) så kanske det inte skulle skada med liiiite mer positiv anda hos vissa somliga ibland, undertecknad inräknad?

Lördag

Idag kunde jag smärtsamt konstatera att det är lätt att glömma vad alternativet är under denna årstid när man står med snö upp till knäna (bokstavligen då).

Eller så kanske man kan säga att man inte saknar kon (snön) förrän båset är tomt och ersatt av massor och åter massor av slask och lera.

På väg hem från stallet i morse var mina termobyxor lerprickiga till max och den helt nyligt rosa fleecefilten som Soya ligger på i bilen var idag förvandlad till något brunt och äckligt.

Måtte nu allt torka upp i rekordfart så att vi får en härlig vår med värme, torra hagar och långa soliga dagar. Man kan ju önska i alla fall…

Morgonen i stallet blev osedvanligt lång och inleddes med fodring av alla djur och mockning till Archie innan jag drog upp honom och Soya till ridhuset för ett dressyrpass.

Archie kändes mjuk och fin, ovanligt framåt och jag tycker, om jag får säga det själv att jag lyckades skärpa till mig riktigt bra med min sits.

Efter dressyren skrittade vi ut en liten sväng och jag kunde konstatera att snön håller på att smälta undan i rekordfart eftersom den åker där vi för bara en vecka sedan vadat fram i djup snö nu knappt är täckt av densamma.

Soya fick syn på en kanin på håll och tog sig ett rikigt snabb-race (lugn…kaninen försvann snabbt ner i en håla), någon hon inte gjort på länge pga det tidigare tunga underlaget.

Tillbaka i stallet var det dags att mocka till boxgrannarna Bröta och Rocky och sedan stod longering av den sistnämnde på tur.

Rocky är en d-ponny som ägs av en 15-årig tjej (My) som tävlar honom i dressyr.

Eftersom Rocky precis är igångsatt efter en hälta så ville jag inte longera för länge och nöjde mig också med att bara ta upp honom i grimma till ridhuset.

Var lite nyfiken på vad han skulle säga om Soya (som numera har förstånd nog att mest sitta stilla när andra hästar är i ridhuset) och jag vet inte om det var orden ”gör du något mot min hund så är det det sista du gör” som gjorde att han skräpte till sig eller så hade han inte tänkt göra något i vilket fall som helst.

Rocky visade sig vara en fena på longering; han gick i en jättefin form som sagt endast iförd grimma och det är det minsann inte många som gör enligt min erfarenhet.

Han både travade och tog en liten galopp ”på tygeln”, mycket flott!

Den gossen skulle det vara roligt att prova att tömköra måste jag säga men det får bli en annan gång för denna helgen var det som sagt ”lugna puckar” som var bestämt.

Nu har jag precis kommit hem efter att ha tagit in de 3 boxgrannarna från hagen, de fick gå ute några timmar längre än övriga gänget och det verkade de inte ha något emot.

Film från tisdagens träning!

Eftersom fler av er har efterlyst filmer/ bilder som visar Archie I RÖRELSE och inte bara i hagen och stallet så var Lina så snäll och följde med på tisdagens träning för att föreviga oss.

Som jag redan har berättat på bloggen var just den träningen inte någon höjdare i vårt gemensamma dressyrliv men så är det ju ibland.

Nu är nästan allting filmat från väldigt långt håll (läktarplats) men bättre än så här blir det inte så ni får hålla tillgodo.

Som vanligt tackar jag Lina för hennes engagemang.

http://www.youtube.com/watch?v=v-Oqs7Ieeq8

Fredag

Denna helgen är det Gothenburg Horse Show och även om jag inte själv varit där på många år så har eventet påverkat mig i alla fall indirekt.

Jag är nämligen hästvakt åt i princip halva stallet eftersom deras ägare är där så morgonen ägnades åt mockning till 3 hästar i stället för 1 och imorgon har jag 4 adepter att ta hand om.

Inte mig emot faktiskt, det går ju snabbt när alla står i samma stall och dessutom gör jag det inte gratis. Min träningskassa behöver allt tillskott den kan få och detta är ett lika gott sätt att fylla den som något annat.

Jag har precis kommit hem efter att ha varit hos Ebba med Archie och med risk för att upprepa mig gick det mycket bra som vanligt.

Till och med vänsterslutan i galopp flöt på som jag aldrig sett den förut och det är så klart mycket glädjande eftersom Archie haft (osedvanligt?) svårt för just denna rörelse för höger skänkel.

Allt Ebba gjorde idag (skänkelvikningar, öppnor och slutor i trav och galopp, förvänd galopp, bakdelsvändningar osv) flöt på lätt och okomplicerat och det var faktiskt inget som inte gick som det skulle.

Det enda tråkiga idag var att Ebba meddelade att hon ska ha semester till den 10 mars vilket jag tycker ska bli trist men det får ju gå det
med.

Hos tandläkaren

Igår trotsade vi varningar (som med facit i hand var helt grundlösa) om otäckt väder och begav oss till Bollerup och den årliga tandkontrollen av Archies överbett.

Jag har ända sedan ”Décima-tiden” anlitat Torbjörn Lundström som jag verkligen kan rekommendera trots ett i mina ögon mycket högt pris för hans arbete.

Gårdagens behandling (som tog max 10 minuter) kostade 2700:– men som jag sa till medföljande Lina så hade jag inte anlitat någon annan ens om denna person tog 200:– i stället.

Ni har väl följt den pågående debatten i Ridsport om hur mycket lidande så kallade hästtandläkare kan orsaka en häst?

Och har man dessutom haft en häst med enorma mun (läs: tung)-problem så är endast det bästa gott nog och det anser jag att Torbjörn är; BÄST alltså!

Gårdagens undersökning gav vid hand att Archies bett ”håller sig” som det ska och att det räcker med en årlig mindre korrigering/ justering, det tackade min plånbok för!

Även lilla Pippi(Soya alltså) fick en snabbkoll av Torbjörn då jag varit ytterst skeptisk till de rekommendationer och undersökningar som både gjorts och föreslagits av ett djursjukhus gällande en tand som Soya slagit av en flisa på.

Mitt intryck var att man bara ville ”plocka” mig på så mycket pengar det bara gick och detta förstärktes av det Torbjörn sa, dvs att det räcker att jag håller koll på tanden så att den inte ändrar färg och så att tandköttet inte blir inflammerat.

Det är precis så jag själv resonerat (tanden har varit av sedan mer än ett halvår) och jag har bland annat INTE börjat fodra Soya med speciellt TANDFODER (Herregud…..) bara för att en liten del av en tand fattas.

Mimmi (Soya alltså) blev även vaccinerad av veterinären Anders och hon fann sig snällt i att få en spruta trots att jag sa att hon fick bita honom om hon ville :=).

Sedan var det bara att köra hem igen och tacka Lina för det moraliska stödet vad gällde körningen.

Kicki (Soya alltså) och jag kom hem lite lagom trötta men väldigt glada över responsen på bloggen kring hennes outfit som jag ju visade upp.

Mishi (Soya alltså) tackar alla och ber samtidigt om ursäkt för sin pinsamma ägare som envisas med att hitta på alla möjliga smeknamn till henne som hon ändå inte lyssnar på :=)!

Torsdag

Idag, med ridhuset ”fullt” av hinder passade jag på att byta ut det sedvanliga tömkörningspasset mot ett hopp-dito.

Passade även på att byta ut tränset mot hacket och det var som förväntat inga som helst problem. Jag kan inte minnas att jag just hoppat med hack tidigare men Archie är ju inte svårstyrd på några vis så det var som sagt helt friktionsfritt och ett bra tillfälle att ”vila munnen” när vi ändå inte skulle ”dressera”.

Började med att trava över samma serie som igår (se bild under gårdagens blogginlägg) och fokus låg på att rida i så låg form som möjligt så att Archie skulle komma upp med ryggen. Trav-arbetet över bommarna gick lika bra som igår och vi övergick till att hoppa i trav och sedan galoppera över detta lilla hinder:

Efter ett fåtal språng i trav och galopp på Sverige-hindret (baksidan visar Danmarks flagga :=)) så hoppade vi nedanstående studs-serie i galopp.

Avståndet mellan hinderna kan vara mellan 3-3,5 meter beroende på hur stor och/ eller smidig häst man har, ju lägre hinder desto kortare avstånd kan man använda.

Enklast blir det om det första hindret är riktigt lågt; kommer man väl in rätt är det bara att följa med i sprången och man kan höja hinder 2 och 3 allt eftersom hoppningen fortskrider.

Dock ska man tänka på att studs-serier är väldigt ansträngande för hästen så några högre höjder ska man aldrig hoppa oavsett hur bra det går.

Efter studs-hoppningen hoppade jag serien nedan som bestod av 3 hinder med 2 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och hinder 2 och 3.

Även här är det enklast att hoppa in lågt och höja de andra hinderna successivt.

Ja, detta var dagens ridpass.

Nu återstår några timmars ångest inför körningen till hästtandläkaren. Ingen ångest inför själva besöket som sådant utan snarare inför om man ens ska lyckas ta sig dit.

Som vanligt är det diverse varningar om halkor, underkylda regn osv utfärdade och just Österlen är ökänt för sina vinterväglag.

Lina har lovat att följa med och stå och hålla Arch om vi kör fast i en snödriva så det känns ju tryggt i alla fall :=).