Såg att flera vänner länkat till denna artikel  på Facebook idag.

Min egen kommentar är att jag flera gånger blivit förvånad över hur vissa bloggare kommenterar LÄTT identifierbara domare som de anser har dömt deras hästar rätt eller fel- oftast FEL.

Själv vågar jag nog påstå att jag aldrig skrivit ett negativt omdöme om någon specifik domare på min blogg- av flera olika anledningar.

Dels tycker jag i sak inte att man på bloggar ska göra ner folk som kan identifieras så vida det inte handlar om något extremt och dels så kan det ibland kännas som lite ”surt sa räven”.

För även om JAG tycker att min ritt KÄNDES hur bra som helst så är det faktiskt inte alls säkert att det verkligen SÅG UT som det kändes eller så var det kanske oavsett vilket så att mina medtävlare var ÄNNU BÄTTRE än jag?

Sedan är jag dessutom av den åsikten att domare inte är mer än människor de heller och att de, hur OBJEKTIVA de än vill vara och TROR SIG vara det inte alltid och till 100 % kan styra sitt undermedvetna.

Jag skulle helt enkelt inte heller VÅGA att offentligt klaga på en domare som kanske skulle läsa om sig själv på min blogg eller få veta vad jag skrivit på omvägar (vi vet ju alla hur litet häst-Sverige är) och kanske sedan kort därefter åter döma mig.

Jag skulle inte vara 100% säker på att en sådan domare faktiskt inte, om så undermedvetet, lät sig påverkas av att veta att jag tycker si eller så om dennes sätt att döma- kalla mig paranoid eller ej.

Avslutningsvis tycker jag nog också att vi får vara rädda om de domare vi har- visst ska vi ställa krav på dom men kanske inte genom IBLAND ”barnsliga uthängningar” på bloggar och dylikt där genomslagskraften ändå ibland kan bli ganska stor.

Minns att det var en domare, förvisso en HOPP-domare, som förra året blev näst intill mordhotad av någon bloggares mobb och många av de personerna (barn och ungdomar gissar jag men det ska egentligen inte vara en ursäkt) hade förmodligen inte en susning om vad de EGENTLIGEN skriade om- de ville väl bara stötta sin bloggaridol.

Men om det blir vanligare och vanligare att man på sociala medium tycker att man har rätt att öppet kritisera domare hur som helst finns ju också risken att inte så många vill döma till slut- så tänker jag.

Har ni varit med om att ni har läst något som ni själva har skrivit för länge sedan och nästan SKÄMTS när ni börjat läsa :)?

”Nej, usch så pinsamt….skrev jag verkligen DETTA”- så har i alla fall jag tänkt ibland.

När jag idag såg att någon (anonymt) hade kommenterat ett inlägg som jag skrev för nästan 5 (!!!) år sedan tänkte jag att jag måste gå tillbaka och se om jag skrivit något pinsamt som jag inte inte kan stå för idag :).

Men nej…jag tycker fortfarande precis samma sak vad gäller ”hästleksaker i boxen” så på den punkten har jag inte ändrat mig det minsta.

För att inte upprepa mig kopierar jag det gamla inlägget rakt av- tycker ni som jag, precis tvärtom eller något mitt emellan får ni gärna kommentera:

BEHÖVER HÄSTAR LEKSAKER?

Ja, ni som känner mig och/ eller har läst bloggen en längre tid vet nog vad JAG skulle svara på ovanstående fråga: ett rungande NEJ så klart!!!!!

Om man anser att ens häst BEHÖVER någon form av leksak i boxen är det för mig främst ett sätt att försöka kringgå/ blunda för hästens behov av fysisk och psykisk stimulans på ett väldigt konstlat och fel sätt.

Om hästen är så rastlös i boxen att den behöver ”leka” anser jag att det är ägarens skyldighet att se till att hästen kommer ut i hagen mer och / eller rids mer; då kommer med största sannolikhet även det oroliga beteendet av försvinna. Undantag är väl då hästen pga någon fysisk skada måste ha boxvila.

Jag läser ibland tips till hästägare hur de kan tillverka olika leksaker till sina hästar, tex av petflaskor som ska dingla inne i boxen och jag blir lika glad varje gång att ingen i ”mitt” stall har fått några sådana idéer (ännu?!?!?).

För många, många år sedan hade vi TVÅ (huuu) privathästar vars ägare tyckte att de (hästarna) behövde roas med hjälp av var sin boll i hårdplast som de hade hängt in i boxarna. Framförallt den ena hästen kunde ibland stå och slå med denna djävla boll i EVIGHETER och ljudet av bollen mot järngallret höll på att driva mig till vansinne. Dunk, dunk….dunk, dunk…

Inte nog med att JAG stördes den korta stund jag var tvungen att lyssna medan jag gjorde i ordning min häst; jag tänkte med fasa på att alla andra hästar kanske stod och lyssnade på detta oljud nätterna igenom. Stackars djur!

Vid ett tillfälle blev jag så tokig av ljudet att jag gick in i boxen och helt sonika slet ner bollen som var upphängd med hjälp av ett balsnöre.
Ägarna trodde sedermera att det var HÄSTEN som i sin ”lek” hade åstadkommit detta och ärligt talat sa jag ingenting (är det sådant som kallas ”egemäktigt förfarande”?).

Idag hade jag gjort allt för att övertyga en eventuellt leksugen hästägare att bespara oss de oljud som kan uppkomma när hästar dribblar med bollar, biter i petflaskor, gnager på vedklabbar osv.