Inlägg av

Skrivet

Veckan som gått

3 veterinärbesök har det blivit i veckan- verkligen bedrövligt men om man ska se det från den positiva sidan så är jag oerhört tacksam över att de alla föregåtts av väldigt korta väntetider vilket gjort att jag har sluppit gå och våndas i onödan.

Veckan började således med att jag i måndags 07.45, 15 minuter innan utsatt veterinärtid ringde och klagade min nöd hos ”Kreons klinik” och jag fick tid för hältkontroll redan på onsdagen.

Dagarna fram tills dess red jag ut lite lätt, kände ingen hälta men var också övertygad om att X inte hade inbillat sig något på lördagen utan att det med största sannolikhet skulle konstateras en rörelsestörning hos veterinären.

Så blev det också, åter är det höger bakknä som spökar även om jag tror att vi upptäckte hältan långt tidigare än i sensomras förra året då jag nog red i några veckor på en inte helt 100 häst.

Jag får ju säga att Kreon, likt många andra hästar, har visat sig vara ett tåligt djur- han har hela tiden gjort det vi har bett om och om man vet vad han är kapabel till så är detta ingen självklarhet tycker jag.

Efter veterinärbesöket i onsdags har Kreon bara gått i hage fram tills igår då jag skrittade ut en kort runda och det är så planen ser ut- att fortsätta att skritta 30 minuter om dagen fram tills återbesöket 22 maj.

Inte nog med att Kreon alltså inte helt frisk just nu, till råga på allt elände fick Soya sitt andra EP-anfall i måndags (det första fick hon 11 februari) och ett tredje i torsdags.

Så även lilla Mimmi har varit hos veterinären, både i fredags då bla blodprov togs (perfekta värden) och igår då EKG och ultraljud av hjärtat visade samma sak- en till synes kärnfrisk hund.

När nästa anfall kommer vet ingen i hela världen och jag känner att jag inte kan oroa mig för något jag omöjligt kan påverka även om det är lättare sagt än gjort att slappna av.

Jag läste om en annan kvinna som aldrig lämnade sin hund mer än max några minuter då och då och så varken kan eller vill jag leva.

Dels har jag ett arbete som måste skötas och dit hundar inte är välkomna och dels KAN jag inte släpa med mig Soya överallt.

Nu är det ju extremt sällan hundar dör under ett EP-anfall (då de däremot är medvetslösa) så jag känner faktiskt ingen direkt rädsla för DET men så klart vill jag ju helst vara närvarande om det går.

Nå, nog om sjuka djur- förhoppningsvis kommer båda igen och som jag redan har skrivit många gånger; så här ÄR det, mer eller mindre att ha djur. Man får räkna med sjukdomar och olycksfall, precis som när man har barn för den delen- att sedan vissa är mer drabbade än andra…tja…livet är orättvist även i detta avseende och så är det bara.

Skrivet

Mera söndag- trots

Hästdagen har innehållit lite allt möjligt och inleddes med stalljour i det stora stallet vilket innebär fodring, utsläpp och intag av närmare 20 hästar.

När alla hästarna var lyckligt tillbaka i sina boxar var det dags för mig att försöka mig på en skrittrunda med Kreon tänkandes att det kunde gå hur som helst eftersom han bara har gått i hagen i 3 dagar.

Worse case scenario hade varit en helt överpigg häst som vägrade lämna stallplanen utan att härja och detta slapp jag tack och lov men däremot blev det mycket protester när vi hade skrittat typ 50 meter och var vid ridhuset.

Längre än så tyckte inte Kreon att vi skulle gå och jag fick verkligen jobba mig svettig för att övertyga honom om att det är JAG som bestämmer.

Men iväg kom vi och det kändes otroligt skönt att det gick.

Jag hoppas verkligen slippa skritta runt i en överhettat ridhus framöver utan ska försöka vara ute så mycket det bara går.

bild(53)

Gullis kollar in vad Soya gör.

Jag är verkligen förtjust i min gula kompis som är så klok. Hur han förstår att just Soya är snäll och inte är det minsta rädd för henne trots att jag har sett honom skena iväg när han sett en annan hund på låååångt avstånd begriper jag inte men det är väldigt trevligt att de kan vara nära varandra.

Skrivet

Söndag- hos veterinären igen

Idag var det alltså dags att kolla Soyas hjärta, dvs så att inte något med detta utlöser hennes epilepsi-anfall.

Veterinären som är specialist på hjärtultraljud jobbade bara söndag denna veckan- därav den udda tiden men det passade mig bara bra.

Bra var det också med hjärtat och föga förvånande finns det inget där som förklarar anfallen- det visade både EKG och ultraljud.

Veterinären tyckte INTE att vi ska sätta in medicin (Fenemal) än utan vänta tills nästa anfall om detta kommer ganska snart- kommer det anfall med månaders mellanrum och de är så milda som Soyas varit hittills får man fundera på om man vill ta det onda med det goda eftersom medicinen är långt ifrån biverkningsfri.

Dels har den ganska stor leverpåverkan och dels kan hundarna bli ganska trötta och allmänpåverkade av den så det är inte BARA att köra igång och tro att allt ska lösa sig med den.

Veterinären skulle också kolla upp om en  ny medicin mot EP, Pexion, kan vara ett bättre alternativ OM Soya ska börja medicineras. Det JAG har läst om Pexion säger mig att denna medicin inte heller är varken biverkningsfri eller ger 100 % effekt.

Jag kände i alla fall förtroende för denna veterinär och tyckte att hon resonerade klokt och givetvis får tiden utvisa hur vi ska agera framöver.

Skrivet

Sadelgjordsfråga

Har läst väldigt mycket positivt om denna sadelgjord och undrar vad era erfarenheter är?

Just nu har jag en Amerigo-gjord som jag tycker är mycket snygg så frågan är vad som skulle berättiga till ett byte av denna, enligt mig, mycket fulare gjord.

OBS! Kreon har INTE sadeltvång.

Skrivet

Lördag- lugnt

Här händer det inte så mycket just nu.

Den lilla hästen hagvilar fortfarande, borstas och får Metacam dagligen men mycket mer action än så blir det inte och just ACTION vill jag inte ha heller, varken nu eller fram tills nästa veterinärbesök.

Jag hoppas snarare på att djuret håller sig lugn, både i hagen och när jag ska börja skritta- det är så ordinationen ser ut i alla fall.

Skrivet

Dagens (prioriterings)fråga

Du blir i jobbet erbjuden att resa på en tjänsteresa där du har möjlighet att till en mycket låg kostnad stanna kvar på orten över helgen, dvs inte resa hem på fredagen när själva jobbet upphör.

Precis den helgen har du anmält dig till ett efterlängtat meeting alternativt en helgkurs för en tränare som bara kommer 2 gånger om året.

Orten det handlar om är Paris/ New York/ Rhodos (välj det som skulle attrahera dig mest).

Hur gör du:

* Jag stannar kvar på orten och avbokar tävling/ helgkurs utan att tveka.

* Jag stannar kvar på orten men grämer mig också mycket över det jag ställt in.

* Jag reser hem på fredagen.

Skrivet

Mera fredag- veterinärrapport

Jaha, då har vi kommit hem från veterinärbesöket- inte så mycket klokare kanske men i alla fall liiiite lugnare eller vad jag ska säga.

Nu känner jag i alla fall att jag har gjort allt jag kan för att försöka utreda vad som orsakar Soyas anfall även om dagens undersökningar (blodprov) inte visade något annat än perfekta värden vad det än gällde (lever, njurar, blodkroppar och allt vad det var).

Svar på fästingprov kommer i nästa vecka och nu på söndag ska ett ultraljud av hjärtat ske.

Om detta ultraljud inte visar något onormalt så ska Soya börja medicineras med Fenemal, den vanligaste epilepsimedicinen på hund och den som jag i förra inlägget skrev kunde ha olika effekt på olika hundar.

Jag fick även recept på Stesolid som man kan ge om anfallet inte ger med sig (visste jag redan) men också OM det ger med sig (nytt för mig) för att förhindra nya anfall inom kort.

Eftersom Soya alltid varit verkligt kärnfrisk så måste jag lära mig att leva med att denna sjukdom SER hemsk ut men egentligen inte påverkar hunden medan ett anfall pågår (då är hunden medvetslös) och så länge hon bara blir trött efteråt så…tja…vad ska jag säga…det kanske inte är hela världen?

Rasen är ju Sveriges tröttaste oavsett 🙂  och sovit hela dagarna har hon ändå alltid gjort så skillnaden kanske inte blir så stor EGENTLIGEN (Birgitta 12 år griper efter halmstrån…)?

Nu ska jag åka och hälsa på den andra sjuklingen och borsta lite på honom, ge honom Metacam (sååå bra med medicin som smakar gott…minns när man gav Fenylbutazon som inte ens det värsta matvraket gick i närheten av frivilligt).