Inlägg av

Dagens (veterinär)fråga

Idag undrar jag hur ni agerar när er häst blir sjuk/ halt?

Har ni en speciell veterinär som ni ”alltid” vänder er till eller ringer ni ”var som helst”?

Vad avgör vilken klinik/ veterinär ni vänder er till? Avståndet? Ryktet? Priset? Väntetiden?

Som väl har framgått av mina inlägg genom åren vänder jag mig vid hältor alltid till samma veterinär och det har jag gjort i ganska många år nu trots att jag har några kliniker på närmare håll än till min (till vilken det tar 1 timme att köra).

Ännu längre tillbaka i tiden körde jag faktiskt till ”rullbandsveterinären” PS utanför Halmstad men även om jag var mycket nöjd med hans tjänster så blev det för drygt att köra i ca 2 timmar enkel resa. Att han ofta hade lite längre väntetider bidrog också till att jag bytte och numera brukar jag nästan alltid få tid inom 2-3 dagar vilket passar en hysterisk människa som mig mycket bättre.

Jag minns när jag köpte min första häst; då var det inte ovanligt att man fick vänta i 2 ibland 3 veckor på veterinärtid och det var näst intill outhärdligt tyckte jag. Dessutom tänker jag faktiskt även på hästen; varför ska den behöva gå obehandlad onödigt länge?

Min erfarenhet är att det i Skåne finns ett stort utbud av BRA veterinärer och det gäller ”bara” att hitta någon man har förtroende för.

Jag tror att det är bättre att hålla sig till en och samma person som över tid (om man har otur vill säga) har möjlighet att följa hästen, lära känna dess rörelsemönster och eventuella avvikelser, hur den brukar reagera på bla bla bla osv.

Exempelvis Archie gnisslade alltid argt tänder om man böjde ett ben han hade böjprovsreaktion på vilket tex Kreon inte alls gör. Han ser lika obekymrad ut om man böjer hans onda bakknä som något annat ben.

Förhoppningsvis jag….sen….

tant

At 101 years old, Connie Reeves was still riding her horse every day. she was a huge inspiration to many people. her health was great and her mind was sharp. someone once asked her what her secret to longevity was. she said: “Well honey, you just don’t let that rocking chair take over…you get up and go even if you don’t want to.”

Bloggare som inte svarar på frågor

En sak som jag har börjat irritera mig över är de som bloggar och som inte svarar på sina läsares frågor.

Nu fattar jag att man inte kan/ orkar/ hinner svara på ALLA kommentarer- det gör inte jag heller men om man får en DIREKT FRÅGA typ ”var har du köpt…..”, ”vilket märke är det på….”, ”tycker du att man kan…” så tycker jag att det är ganska respektlöst att inte svara.

Visst kan alla missa detta någon gång men jag tycker att det är väldigt vanligt på vissa bloggar och då undrar jag varför man tillåter kommentarer om man sedan inte vill ha en dialog med sina läsare?

För man kan ju ha en blogg utan möjlighet för läsarna att kommentera eller så kanske man borde gå ut med att man av olika anledningar  högst sannolikt INTE kommer att svara på inkomna frågor.

Nu har jag inte själv råkat ut för att MINA frågor inte blir besvarade och jag brukar sällan undra något i de kommentarer jag lämnar men jag tycker som sagt att det är lite taskigt att bara ignorera de som faktiskt bemödar sig med att skriva något till en.

Mera onsdag- utslagen

bild(49)

Snacka om att den hastig påkomna sommarvärmen har utlöst en veritabel explosion i trädgården.

Nästan allt har slagit ut bokstavligen över natten och det luktar som ett parfymeri- härligt!

bild(50)

Ni som var med och köpte detta körsbärsträd när jag fyllde 40 ska veta att det numera är om än tunt men säkert 5 meter högt!

Onsdag- veterinärrapport

Ja, det var som både jag och X misstänkte- Kreons hälta kom från det berömda högra bakknät, akilleshälen eller den svaga länken ända sedan jag köpte honom.

Varken jag eller veterinären såg någon hälta initialt, inte vid longering och inte när jag sprang rakt fram (skönt att jag inte är heeelt ”lost” för jag har inte heller känt något när jag har ridit ut de senaste dagarna), däremot blev det en 2-gradig böjprovsreaktion (endast på detta ben).

Kreon blev sprutad med cortison i knät, ska äta Metacam i 10 dagar och komma på återbesök om 2 veckor då han kanske ska behandlas om (att man måste behandla om bakknän är ytterst vanligt så det räknar jag nästan med till 100 %).

Jag kunde börja skritta 30 minuter om dagen om 3 dagar.

Veterinären och jag diskuterade lite kring detta svaga ben, om det var konstigt att det visade reaktion igen (inte helt konstigt nej), hur många gånger man kunde spruta knät innan man ”gav upp” (många gånger så länge hästen svarar på behandlingen och är ridbar flera månader däremellan) och om man kan behandla i förebyggande syfte (ja, man kan hjälpa knät med tex tuppkam under en ändå planerad viloperiod, tex efter tävlingssäsongen).

Jag är som vanligt mycket nöjd med det bemötande jag fått och den snabba servicen icke att förglömma.

Jag uppfattar också min veterinär som väldigt seriös och inte någon som är ute efter en ”quick-fix” bara för att tex en ägare ( i  detta fallet jag) vill rida, rida, rida, nu , nu, nu.

Nej, det får ta den tid som behövs tycker han och det är ju helt rätt resonerat.

Jag kan för övrigt berätta att Kreon inte rubbade min svit att ”ägare till världens fogligaste hästar” (denne veterinär har sett 3 av mina hästar) – han skötte sig ”prakt-exemplarigt” trots att vi longerade med en bobcat och en traktor i hasorna mer eller mindre.

Roligt var också att även veterinären nöjt noterade Kreons förbättrade utseende, dels alla muskler och dels att korshalvorna inte skiljer sig åt som de gjorde sist (höger sida var då sämre musklad).

När vi vägde djuret var vi båda säkra på att han hade gått upp 50 kilo (muskler) men där fick vi tji för det var faktiskt bara 20 kilo.

Är jag för misstänksam?

Ofta när jag sitter och läser diverse inlägg på Bukefalos så kan jag inte göra annat än att skaka både förundrat och förskräckt på huvudet åt vad folk kan få för sig att hitta på kring hästar.

* Man köper ridhästar obesiktigade.

* Man köper en barnponny åt sitt barn utan att provrida.

* Man lånar ut hästen till vilt främmande människor.

* Man säljer sin häst på avbetalning.

Kanske är det MIG det är fel på och kanske är det som rubriken säger men jag fattar inte att man VÅGAR?!?!?

För ”givetvis” så råkar människorna i exemplen ovan ut för MEGA-problem mer eller mindre direkt, problem som oftast inte går att lösa ”bara sådär”.

Att man kan få problem så fort man äger ett djur fattar så klart också jag men att liksom BÄDDA för bekymmer som ovan- nej, JAG kan inte förstå det.

Hade ni vågat göra något av ovanstående, har ni rent av gjort det och hur gick det?