Inlägg av

Skrivet

Dagens (ersättnings)fråga

På tal om några kommentarer kring det staket Kreon sparkade itu på tävlingen i helgen undrar jag hur ni resonerar kring det här med att ersätta saker er häst eventuellt förstör i stallet?

En del stall har ju, även om jag TROR att det inte är så vanligt, inskrivet i uppstallningskontraktet att man som hästägare får ersätta det som hästen tar sönder.

Skulle ni våga skriva på ett sådant kontrakt eller har ni det så redan nu rent utav?

Tycker ni att det är självklart att laga/ ersätta saker (staket, vattenkopp, brädor i boxen osv) som er häst förstör eller inte?

Själv har jag inte stått i stall enligt ovan och skulle faktiskt inte våga det heller- själv är jag totalt ohändig och vissa saker kan ju bli ganska kostsamma om stallägaren skulle välja att laga det (tänker tex på ett rejält hål i vår ridhussarg som en häst har åstadkommit).

Inte bara Kreon utan även mina andra hästar har genom åren förstört olika saker och jag är väldigt glad att ha sluppit diskussioner kring vem som skulle laga/ ersätta detta.

För det är enligt min uppfattning inte alltid helt självklart heller- har saken gått sönder för att underhållet varit eftersatt sedan tidigare eller för att någon annan häst eller hästägare har varit ”medskyldig”?

Man kanske inte alltid heller kan bevisa att det är häst X som dragit ner tråden mellan flera hagar eller vad det nu kan handla om.

Ett skräckexempel som jag tänker på ibland är den tjej som blev krävd på att byta ut i princip alla stolpar i sin hästs hage när hon skulle flytta (mitt i vintern dessutom- jättelätt att byta en massa stolpar DÅ…).

I min värld var faktiskt stallägaren ”medskyldig” till de omfattande skadorna för han MÅSTE rimligtvis ha sett hur hästen pö om pö gnagde på stolparna- det kan hästen inte ha hunnit göra på en och samma dag utan det måste ha skett ÖVER TID.

Jag anser att stallägaren redan då han såg de första tecknen på skadegörelse borde ha varnat inackorderingen och exempelvis bett henne att smörja trästolparna med något medel och också informerat om vad som annars skulle bli konsekvensen = krav på ersättning för alla gnagda stolpar.

Nu vet jag inte hur just den historien faktiskt slutade men OM hon fick byta ut alla stolparna var det ju knappast gratis precis…

När man bor i lägenhet betalar man VANLIGTVIS inte saker som går sönder i denna och så vill jag att min stallplats ska fungera också.

Skillnad vore kanske om man förstör saker genom grov vårdslöshet eller medvetet men hur ofta inträffar DET?

Ja, så tänker jag- hur tänker ni?

Skrivet

Måndag- en fick vila och en fick slita

Idag fick Kreon vila sig och bara träffa sin ägare som hastigast men han såg inte allt för beklämd ut för det.

Soya däremot fick, om inte slita som rubriken antyder, så i all fall springa rejält i Dalby.

Åsa, Vilja och jag höll henne sällskap fast Åsa och jag valde att varken äta lite allt möjligt som hittades i snåren eller att rulla oss i gud vet vad medan Vilja ställde upp på det sedvanliga ”ryck-racet” varefter flickorna mest gick och snusade på var sitt håll.

Efter över en timme var i alla fall jag och Åsa ganska nöjda (och lite svettiga)- doggysarna hade säkert kunnat gå samma runda en eller två gånger till utan att klaga :).

Skrivet

Veckan som gått

En ur ridhänseende mestadels mycket bra veckan tycker jag där jag både har ridit på min egen Kreon och någon annans uppgraderade version av mitt djur som vi kan kalla Kreon 5,0.

Var den sistnämnde kommer ifrån har jag inte den blekaste aning om men jag skulle byta bort min mupp mot honom any day!

Måndagen började med en vilodag efter strapatserna söndagen innan och på tisdagen var det Christina-träning som vanligt.

På onsdagen fick jag för första gången stifta bekantskap med Kreon 5,o och det var i sanning fullständigt underbart. Jag red på vår utebana och bara njöt av allt denna fina häst levererade, framför allt en otroligt fin samlad galopp men till och med några galoppombyten som jag annars undviker eftersom de kan bli lite väl tjoiga ibland (detta arbete tar X hand om för tillfället).

Kreon 5,0 återkom även på lördagen-även då på utebanan och med likartade prestationer som på onsdagen vilket gladde mig oerhört eftersom den vanlige Kreon, när han var i sina glans dagar (läs: som mest djävlig) visade fruktansvärda prov på tex den högre skolan där, både med mig och Mini i sadeln.

I torsdags red jag ut och det går faktiskt också bättre och bättre med våra mått mätt även om det alltid måste ske med eftertanke och planering.

Man kan liksom inte bara rida ut och ”ta vägen dit den kommer” utan måste hela tiden tänka på att ”där har dom galna hundar lösa i trädgården och där kan man riskera att möta en jättelångtraderare osv….”.

I fredags fick Kreon studshoppa på morgonen och gå på promenad med Soya på eftermiddagen och veckans sista dag var det åter dags för tävling.

Jag tycker att denna tävlingen gick BÄTTRE men så klart inte BRA- att sparka bakut när jag sitter på är aldrig OK och jag hoppas verkligen att detta beteende är på utdöende.

Kreon har ju tidigare visat att han kan sluta med en del idéer som han haft i sin skalle och andra saker har mildrats oerhört och dyker bara upp under extrem press så detta tillsammans med att jag ”lär” mig hästen mer och mer ska förhoppningsvis göra att det kommer att bli säkrare att tävla framöver.

Skrivet

Söndag- 62,3

Nu är jag trött!

Efter att ha fodrat 25-talet hästar, släppt ut ca 20 i hagen, mockat till 3, fixat 9 höpåsar osv osv kunde jag äntligen bege mig till Flyingeortens ryttarförening för att åter rida en LA:3 med Kreon.

På denna tävlingsplats debuterade Kreon med X förra sensommaren och då minns jag att han gick som ett urverk tills det var 3 minuter kvar till start.

Då från ingenstans och utan någon som helst förklaring började bakutsparkarna, Kreon välte några hinderstöd som man hade som avspärrningar och jag trodde aldrig att X skulle hinna få honom lugn innan startsignal (vilket han fick ganska bra).

Med förra söndagens cirkuskonster färskt i minne (dom kommer jag sent att glömma) tänkte jag att vad som helst kunde hända idag och det gjorde det också höll jag på att säga.

Nä…lite skämt och lite allvar: Kreon blev lika knäpp när jag hoppade upp i sadeln även idag och började GENAST att sparka bakut (med X hände det ofta inte direkt och det har numera upphört och bara ersatts av en argt piskande svans vilken man kan få se efter 20 eller 45 minuters ridning- det går aldrig att veta på förhand).

Nu var jag både mer beredd och bestämd vilket visade sig vara en bra kombination även om jag vidhåller att hästen är URLÄBBIG när han håller på så här.

Dock upphörde bakutsparkandet idag efter ca 15 minuter och inte 40 som förra söndagen så DET var ju ett stort framsteg.

Jag ska dock tillägga att Kreon INNAN lugnet infann sig hann rasera ett av flera hinder som fanns på den stora framridningen samt att SPARKA ITU (!!!!!) en bit av staketet som omgav banan.

Jag förstår nu till fullo att han, när han är i detta tillstånd SÖKER sig till saker han kan backa in i eller sparka mot så det gäller att så gott man kan undvika att han lyckas hoppa iväg så pass att han får chansen.

Men efter 15 minuter och endast ETT misslyckat försök till galopp (det var då han smashade staketet) så KUNDE jag alltså galoppera så det är ju faktiskt också ett storartat framsteg.

Eftersom utebanan var så stor kunde jag hela tiden undvika de andra hästarna (jag höll mig i en egen vrå dit nog ingen VÅGADE rida) och sedan var jag bara i framridningsridhuset i kanske 3 minuter och fick lite argt svanspiskande från Kreon men inget mer.

Inne på banan och inför en enhövdad (!) publik skötte sig Kreon som sist ungefär- han gjorde det han skulle men domaren önskade bla mer energi.

Det KÄNNS inte som att jag sitter och håller igen men det gör jag säkert omedvetet (och kan man klandra mig efter sådana galenskaper som jag har fått uppleva?) och Kreons trav har ju aldrig varit direkt lysande vilket framför allt märks i ökningarna där inte ens X brukar få mer än 6.

Slutprocenten (62,3) och resultatet (mitt i klassen) var väl inget att yvas över men just nu får jag ju verkligen vara tacksam över att jag ens KAN tävla och SITTA KVAR på min dåre.

Så vem som än bytte ut honom mot en dressyrmästare utan dess like i veckan återlämnade i alla fall den gamle Kreon idag fast liiiite bättre ändå skulle jag vilja säga :).

Skrivet

Mera lördag- måste jag gå upp 50 kilo?

När nu dagens dressyrpass hade gått så strålande drabbades jag av hybris och tänkte efteråt försöka skritta iväg till Husarvägens slut (för er som känner till omgivningarna), en sträcka som kan ta typ 20-30 minuter om Kreon är på DET humöret och som för en normal häst tar 10 minuter att tillryggalägga.

Jag kan också säga som så att Kreon ska vara mycket tacksam att i alla fall jag aldrig rider med pistol/ gevär för i så fall hade jag endast betalat kallhyra i stallet sedan väldigt läääääänge.

De gånger jag har varit så arg att jag hade kunnat skjuta honom på plats har varit väldigt många om man säger så….

Men idag var hästen dels rastad och dels så provade jag en ny strategi- jag FÖRSÖKTE att göra mig så tung, så tung i sadeln samtidigt som jag verkligen kramade om djuret med skänklarna OCH sporrarna och….DET FUNKADE!!!!

Ja, inte perfekt men mycket bättre!

Ju tyngre jag kunde göra mig i sätet desto villigare gick Kreon och även om det blev flera stopp så går det inte att jämföra med hans normaltillstånd vilket ju till och med har gjort att jag har slutat att rida på Husarvägen utan i stället valt att leda honom just där för att inte dra ut på ritten i en evighet.

Jag inser nu att det inte varit så smart att rida ut i halkiga termobyxor och curlingkängor- det ger inte den stabilitet och tyngd i sadeln som jag behöver- framöver får det bli helskodda ridbyxor, stövlar och sporrar och helst någon form av TYNGD i baken :).