Inlägg av

Tänt var det här (NOT)!!!!

Jag och Soya på morgonpromenad!

Som jag redan har berättat om har jag själv för vana att traska omkring med Soya i mörker, helt enkelt därför att det är så det ser ut innan klockan 06.00 i mina trakter och den här tiden på året.
På kvällarna går vi på promenad innan det har blivit mörkt, sedan får det bli en ”kiss-runda” i trädgården eller runt huset innan vi går till sängs.
Soya och jag går uteslutande på grusvägar som omges av åkrar och vi möter aldrig någonsin varken andra människor eller annat än tidningsbilen någon enstaka gång och därför har jag tex inga reflexer på mig medan Soya har sitt reflextäcke enbart för att JAG ska se henne.
Nu sedan jag flyttade till nya stallet har jag blivit skrämmande medveten om hur pass vanligt det är att folk, med eller utan hund/ar går på den slingrande och näst intill obelysta 70-vägen som leder fram till stallet och ärligt talat är jag både chockad och förvånad.
FATTAR inte ”folk” hur otroligt dåligt de syns i mörkret, med eller utan reflexer faktiskt?
Jag tror att många sätter en enorm tilltro till just reflexer och tror att de genom att bära dessa blir självlysande pelare som går säkra överallt.
I så fall vill jag bara upplysa om att detta tankesätt är FEL, FEL, FEL för alla reflexvästar och annat som folk sätter på sig är inte alls speciellt ”synliggörande”.
Jag förstår inte att man vågar utsätta sig för den fara det innebär att i mörker gå på vägar där bilar kör så pass snabbt, framför allt om man inte verkligen BEHÖVER.
Det finns i dessa trakter ensliga grusvägar att både jogga, rida och rasta hundar på och själv kommer jag aldrig i livet att skritta en meter på denna väg i mörkret.
Såg igår kväll en väldigt smart (NOT!!!) man som minsann hade satt på sig själv en reflexväst (kanske något han fått gratis på jobbet tänkte jag surt) medan hans KOLSVARTA hund fick gå utan den minsta reflexremsa på sig.
Hade god lust att stanna bilen och upplysa karlskrället om att reflextäcke för hund finns på tex Hööks där jag tror att Soyas täcke kostade 39 kronor.
Ingen större investering med andra ord och ärligt talat, och om man nu förlitar sig till reflexer som skydd: vilket scenario är mest sannolikt: att man som människa plötsligt ska hoppa ut lite oförsiktig på vägen eller att ens hund ska göra det?
Nu gäller det bara att själv komma ihåg att krypköra på vägen när man kommer där i mörkret för efter att ha sett den ”människo-trafik” som förekommer så vill i alla fall inte jag riskera att köra på/ över någon och därmed inte bara förstöra någon annans liv utan även mitt eget.

Stööön….nu när jag inte VILL har ketchupeffekten drabbat mig!

Ja, det var ju det jag hoppades på för någon månad sedan då det stod helt stilla på gårds/ stall-letarfronten men nu när jag väl drabbats så tycker jag inte alls att det är kul.

För bara någon dag sedan nämnde min man hur trist han tyckte att det var att vi inte fick köpa gården i Löberöd (den som vi bjöd på) och vad tror ni händer bara 2 dagar senare?

Jo, mäklaren ringer och förklarar att den familj som vann budgivningen inte ska flytta dit trots allt (personliga skäl) så nu undrar hon om vi fortfarande är intresserade.

Jag blev inte alls glad faktiskt utan kände mest STÖÖÖÖN och beslutsångest!!!!!!!!!!!

Efter en hel del funderande så bestämde vi oss faktiskt, hur otroligt det än kan låta, för att avstå från vidare intresse för detta objekt trots att vi för bara en månad sedan var hur ledsna som helst över att vi inte fick köpa det.

Till att börja med kände vi oss inte manade att ge oss in i en ny budgivning med den andra familjen som också var med och bjöd på gården (vi var sammanlagt 3 familjer som ”slogs”) eftersom vi stannade på 4.185.000 medan den andra familjen stoppade på 4.395.000 och de som nu hoppar av fick den för 4.430.000.
Vi skulle alltså förlora även en ny budgivning för jag kan inte se varför den familj som ville ge 4.395.000 för en månad sedan inte skulle vilja ge i alla fall lite mer än vårt högsta bud som för oss inte är förhandlingsbart.

Nu vet jag ju inte till vilket pris familj nummer 2 kommer att få gården men ärligt talat så bryr jag mig inte längre och skulle troligen inte ens vara intresserad om vi fick den för utgångspriset 3,6 miljoner eftersom även vår ”livssituation” har ändrats sedan budgivningen även om det inte skett på ett lika drastiskt sätt som för familj nummer 1 som hoppar av.

Den största anledningen till att jag över huvudtaget började fundera mer och mer på en egen gård var att jag ville förändra mitt sätt att hålla häst och rida på och trodde att jag aldrig skulle hitta ett inackorderingsstall som skulle kunna tillgodose dessa behov.

Jag ville ha hästen nära min bostad, kunna ha honom ute många fler timmar än på ridskolan och kunna rida utan stress på morgonen (i ett välskött ridhus) och efter att så länge ha sökt stall som uppfyllde dessa krav utan någon som helst respons började jag tro att en egen gård var den enda lösningen.

Nu har jag ju som ni har kunnat läsa om funnit ett nytt stall som hittills (även om det bara har gått en vecka) VERKAR optimalt och jag känner att jag verkligen vill ge detta alternativet en ordentlig chans innan jag kastar mig in ett så kostsamt projekt som ett gårdsköp för flera miljoner.

Visst ser jag fortfarande en del fördelar med en egen gård men jag ska inte sticka under stol med att det även finns stora nackdelar för just mig personligen och dessa måste jag ta hänsyn till.

1. Från gården i Löberöd tar det ca 45 minuter att köra till jobbet, från nuvarande boende tar det 20 minuter och från nuvarande stall 17 minuter. En ganska stor tidsmässig (och kostnadsmässig) skillnad med andra ord. Dessutom ligger gården i Löberöd så pass ”off” att det inte är omöjligt att bli insnöad vid dåligt väder eller i vart fall att det blir ganska svårt att ta sig till jobbet.

2. Om vi köper gården i Löberöd kommer vi att minst fördubbla våra banklån (beroende på vad vi skulle få betala för gården) och också i princip fördubbla vår uppvärmningskostnad och andra kostnader som har med boendet att göra eftersom gården är typ dubbelt så stor som vårt hus med diverse biutrymmen = min nu goda ekonomi kommer plötsligt att inte alls bli speciellt god= TRIST. Jag vet vad det innebär att leva snålt och tycker att jag har gjort det tillräckligt i mina dagar om jag kan slippa.

3. Om jag bor på egen gård måste jag köpa/låna en sällskapshäst åt Archie eftersom jag inte vågar riskera att en eventuell inackordering flyttar från den ena dagen till den andra. Denna häst (läs: troligen en ponny) kommer jag att ha utgifter för i form av veterinärvårdsförsäkring, verkning, strö och foder utan att ha någon annan ”nytta” av den än som rent sällskap (= ganska mycket ”pengarna i sjön” som jag ser det).

4. Gården i Löberöd ligger som sagt väldigt ”off” och såvida jag inte råkar finna en pensionerad, hästintresserad granne som vill engagera sig i just min gård så är jag helt utlämnad till mig själv vad gäller in och utsläpp i hagen och jag har, när jag är på jobbet (eller någon annan stans) INGEN tillsyn av hästarna om de är i hagen (hagarna syns ej ens av de grannar som bor närmast). Detta innebär att eventuella skador på hästarna inte blir upptäckta förrän jag kommer hem och framför allt innebär det att hästarna MÅSTE stå ute oavsett vilket väder som kan råka drabba dom efter utsläppet och tills jag kommer hem. Kanske inte sååå kul att sitta på jobbet och se orkanvindar fara fram och veta att man har 45 minuters körväg hem?
Fördelen med nya stallet är att det alltid finns kunnig personal på plats som kan ta in Archie vid skador, dåligt väder, om hovslagaren kommer eller whatever. Det finns också flera sjukhagar om Archie, gud förbjude, skulle bli skadad/ sjuk på ett sådant vis att han inte kan gå i en ”vanlig” hage och dessa ligger i direkt anslutning till övriga hagar så att han alltid har sällskap.

5. Med egen gård tillkommer kostnader (ridhuskort, diverse redskap/ maskiner osv) som vi nu inte alls har/ behöver och ARBETSINSATSER (harvning av utebana, in och utsläpp i hagen, fodring, inköp av foder, lagning av allt som kan gå sönder i ett stall/ hagar osv) som jag idag inte behöver ägna mig åt.

Så summa summarum känns det just nu som att jag genom flytten till det nya stallet har fått nästan alla den egna gårdens fördelar men ingen av nackdelarna och då börjar jag få svårt att motivera en gårdsflytt.

Nej, nu vill jag försöka att verkligen ”bo in” både mig och Archie i det nya stallet och först senare åter fundera på om vi ska fortsätta att leta gård på allvar eller ej.
Kanske är jag just nu i en ”smekmånadsfas” i nya stallet och ser allt i rosenrött?

Maken har ju aldrig varit den drivande i gårdsfrågan hur som helst även om han kunde se att ha Archie hemma skulle vara bra för mig (och därmed för honom :=)) och han är dessutom fullständigt ointresserad av hästar så han håller helt med i mitt resonemang om att vänta.

Tänk så det kan bli!

En pigg och en trött socialarbetare (ibland har vi kul på jobbet :=))

En dag i förra veckan fick Soya följa med mig till jobbet och jag passade då på att prova kamerafunktionen på min jobbmobil :=). Jag och arbetskamraten som syns på bilden skickade sedan iväg fotot som ett mms till den arbetskamrat vars stol Soya hade ockupperat tillsammans med texten ”du har blivit utbytt mot en billigare arbetskraft”.

När Soya tyckte att arbetskamraten hade stört henne tillräckligt (han tog också kort på henne med SIN mobil) hoppade hon upp på HANS stol i stället och efter att ha intagit denna sköna sovställning hade han inte hjärta att knuffa ner henne så han fick hämta en annan stol och sätta sig på den i stället medan lilla Mishi sov vidare :=).

Min man var kanske inte helt fel ute trots allt?

En av de första hästgårdarna jag och maken var och tittade på blev jag superintresserad av direkt medan maken inte kunde uppbåda något engagemang över huvud taget.
Eftersom vi brukar tycka tämligen lika om det mesta var jag både förvånad och besviken men givetvis måste man var 100 % överens vid en så här stor affär så det var inte mer med det.

Nu, flera månader senare ser jag att gården, som funnits på hemnet hela tiden har fått ett nytt pris, 400.000 lägre än när vi var och tittade!

Ingen liten småsumma precis och det visar bara att det inte är helt lätt att sälja så pass dyra objekt (gården kostar nu knappt 4,5 miljoner).

Själv blir jag väldigt vaksam när gårdars försäljningspris sänks eller när samma objekt varit till salu i månader.

I min värld betyder det oftast att objektet (om det inte varit helt fel pris-satt från början och sådant brukar mäklare försöka att undvika) är svårsålt och jag skulle verkligen tveka att själv köpa det.

För är det svårsålt när jag köper så finns risken att det är lika svårsålt när/ om jag vill sälja, framför allt om det är läget som folk inte gillar.
Allt annat kan man väl mer eller mindre förändra och förbättra men läget är liksom där det är.

Nu tror jag förvisso inte att det är just läget som gör att denna gård inte blivit såld än utan jag misstänker att det kan var den dirktverkande elen som kan vara ”boven i dramat”. Att bo i hus med direktverkande el kan bli dyrt nog och att då värma en hel gård med en massa kringbyggnader på detta vis…tja…då kostar det!

Till Moa: utlovad glasögonrapport :=)!

Sådär ja Moa….nu har jag för första gången i mitt liv ridit med glasögon och ska jag vara ärlig lär det nog bli den SISTA också :=)!

När jag hade ridit i ridhuset i typ 5 minuter hann jag tänka ”vad menade Moa egentligen med att glasögonen IMMAR IGEN” innan jag mer eller mindre direkt fick svaret!

Det var inte speciellt givande att rida med immiga brillor så jag tog ganska snabbt av mig dom och kommer som sagt nog inte att prova igen!

Clearround-tävlingar i dressyr- ett slugt sätt för arrangören att spara pengar?

Som jag redan nämnt i ett tidigare blogginlägg råkade jag av ”misstag” (läs: jag slarv-läste propositionen) anmäla mig till en LA:1 som visade sig vara en clear round.

Faktum är att alla 3 klasserna den tävlingsdagen (LC, LB, LA) var clearrounder och jag kan inte låta bli att undra varför?

Är detta ett ”smart” (hmmm…) sätt för arrangören att spara in på hederspriser?
För det enda man skulle få om man red ihop 58-63% var en rosett och från 64% skulle man få rosett och plakett.

Tro inte att det skulle kosta mindre att anmäla sig till denna tävling än ”vanliga” dito, nej- kostnaden var densamma ändå: 130 kronor per klass.

Nej, ärligt talat förstår jag inte riktigt vitsen med clearround på lokala tävlingar och definitivt inte om de ska kosta lika mycket som andra tävlingar där man får hederspriser eller någon form av penningpris.

Vill man tävla under mer lättsamma former eller vad nu skälet skulle vara till att vilja rida just clearround kan man ju anmäla sig till regelrätta programträningar eller finns det andra skäl till att vilja rida clearround på LA-nivå?

Att BARN gärna vill ha en rosett bara de är felfria/ uppnår en viss procent när de tävlar kan jag förstå men inte är det väl det man är ute efter som vuxen-tävlande, eller (får sååå många barn ser i alla fall aldrig jag på dressyrtävlingar)?

Förklara/ övertyga mig :=)!

Veckan som gått

Det mest spännande som hänt i veckan var faktiskt inte Ullaredsbesöket som jag gjorde tillsammans med några arbetskamrater (har åter lyckats ”frälsa” några tidigare tveksamma shoppare- GEKÅS borde snart göra mig till hedersmedlem efter allt detta värvande… ) även om det så klart var roligt att fynda diverse produkter till hela familjen.

Mest nöjd är jag nog med Archies regntäcke som jag köpte lite impulsartat och som visat sig stå emot många timmars oupphörligt regn utan minsta problem.

Nej, flytten till nya stallet har (så klart) varit det som upptagit det mesta av mina tankar och tid i veckan och hittills är jag mer än nöjd.

Archie verkar ha funnit sig väl till rätta i stallet och jag ber varje dag en väldigt stor bön att omställningen till nytt boende och därmed också nytt foder inte ska utlösa ett fånganfall.

Vädret har verkligen inte varit på vår sida sedan flytten men Archie har ändå varit ute i hagen varje dag och det känns underbart att han kan gå ute i fler timmar än han gjorde på ridskolan.

Ridningen har det inte varit det minsta konstigt med och där tror jag att Archies ”coolhet” i allmänhet och stora tävlingsvana i synnerhet har bidragit till att han inte höjer på ögonbrynen åt nya miljöer där han förväntas arbeta.

Att kunna kombinera hundpromenaderna med besök hos hästen känns också jättebra- man slår många flugor i en smäll så att säga.

Nu gäller det att komma in i nya rutiner för min del och också passa på att ”tagga ner” vad gäller mitt stora kontrollbehov.

I stallet finns rutinerade personer som är fullt kapabla att fodra, släppa ut och ta in min fogliga häst helt utan min hjälp och jag behöver inte bevaka allting och därmed också lägga tid på sådant som kan skötas utan min medverkan :=).

Det var väl något som jag hade svårt för på ridskolan och som därför också slet onödigt hårt på mig och jag ska som sagt försöka att ändra mitt ”tänk” i det avseendet framöver.

Något tävlande har det inte blivit och kommer inte att bli i nästa vecka heller eftersom jag upptäckte att den tävling jag anmält mig till (utan att syna propositionen tillräckligt tydligt) visade sig vara en clear round. Med tanke på hur många ”riktiga” LA jag ridit i år känns det inte inspirerande nog att rida en clear round faktiskt så vi står över och tränar som vanligt den dagen i stället.

Hela havet stormar!

Nyss hemkommen efter premiäruteritten sedan flytten till nya stallet kan jag inte vara annat än nöjd.

Jag skulle egentligen ha ridit ut med Birk-Lena på ridskolan men eftersom det har stormat friskt här i flera timmar och det desutom kom några regnskurar så bestämde vi oss för att skjuta upp den gemensamma ritten till nästa helg.
Inte så kul att köra transport när det blåser så häftigt och kanske dessutom bli dyngsur under ritten och sitta så i bilen efteråt.

Nu valde jag i stället att rida ut med Soya och det var så roligt att se henne i hennes nya roll som vägvisare.

I vanliga fall när vi rider ut går Soya väldigt ofta nästan i svansen på Archie och verkar söka lite skydd bakom honom men när vi nu red ut på för henne lika välkända domäner som de var okända för Archie så tog hon täten och såg ut att säga ”kom här…jag vet var vi ska”.

Med tanke på den minst sagt hårda blåsten får jag säga att Archie skötte sig ypperligt särskilt med tanke på att vi red förbi flera trädgårdar där folk hade samlat ”gud vet allt” förmodligen i tanke att ”det kan vara bra att ha”.

Vad är det med folk som bor på landet och har egna trädgårdar/ täppor/ större ytor?

Varför måste man samla på rostiga oljefat, uttjänta däck, trasiga trädgårdsmöbler, fladdrande presseningar och byggmateral som har legat på samma plats i åratal?

Hur som helst kom vi helskinnade tillbaka till stallet efter 1 timme och jag kunde mycket nöjd konstatera att Soyas regntäcke, som jag hade glömt att ta av innan vi red ut, sitter som gjutet. Hon kan springa hur obehindrat som helst i det; inte illa för ett Ullaredstäcke för 59 kronor.

Pratade hundtäcken med flera whippetägare på dagens LC-träning och även om många hade fina sådana så låg priset på ganska många hundralappar för en del och deras passform såg inte ett dugg bättre ut än Soyas.

Några hade till och med som ”pyjamas” med 4 ben (urgulligt) men dessa kan man nog inte motionera hunden i utan får väl ha enbart som värmare om hunden ska stå/ ligga någonsans där det är kallt.

Förresten har det givetvis inte kommit en regndroppe sedan jag ringde Lena och ställde in dagns ridtur men det är ju bara sådant man nästan kan lista ut i förväg. Hade vi inte ställt in hade det väl regnat knytnävsstora droppar som hade dränkt oss….

Soya- smart eller korkad har-jägare?

Eftersom vädret idag bara är markant bättre än igår trodde jag inte att det skulle bli någon Lure Coursing-träning i Sjöbo men det blev det och i alla fall Soya fick sprungit sitt träningslopp eftersom hon startade först :=).
Hur det gick för flertalet andra vet jag inte för när jag körde hem efter 1½ timme hade maskintrassel samt några störtskurar i kombination med hård blåst gjort att bara 5 av 27 lopp hade hunnit gå.

Tanken var egentligen att Soya skulle ha sprungit ytterligare ett lopp efter dessa 27 starter men med det usla väder som rådde valde jag att köra hem.

Ytterligare en faktor som påverkar mig lite negativt på våra träningar förutom dåligt väder som man ju inte kan göra så mycket åt är att Soya den milda, förvandlas till en ganska störande och framför allt SKÄLLANDE och GNÄLLANDE furie som sliter och drar i kopplet i princip oavbrutet.

Jag som HATAR allt vad ”ljud som kan komma ur en hunds strupe” heter har förvisso blivit precis som de småbarnsföräldrar som till slut blir tämligen döva för den egna avkommans oljud men det är ändå något stressande med detta hoppande och ”låtande” HEEEELA tiden.

Förvisso tolkar jag all denna akrobatik och ljudande som att Soya verkligen VILL och tycker om att träna/ springa och vill därför inte bestraffa henne men ändå…

Tack och lov är just min hund i minoritet och de flesta andra är om inte knäpptysta så i vart fall tämligen lugna i jämförelse med henne, annars hade jag nog blivit galen av allt oväsen :=).

Dagens träning bekräftade en misstanke jag haft redan innan och det är att Soya, precis som jag läst som varningar på olika vinthundsforum, börjar bli ”lure-wise”, dvs hon springer inte längre mer eller mindre rakt bakom ”luren” (låtsas-haren) utan har börjat gena mer och mer för varje träning.

När jag läste om andra whippetägare som för att undvika detta i princip aldrig tränar med sina hundar utan bara låter dom ställa upp på tävlingar trodde jag nog inte att även Soya skulle ”drabbas” och framför allt inte eftersom hon trots allt inte ens deltagt i sammanlagt 10 träningar men så är det alltså.

En annan deltagare tröstade mig med att det är min hund som är smart och skulle ”få äta” i naturligt tillstånd (dvs hon skulle fånga bytet genom att genskjuta det) medan det är de ”korkade” hundarna som följer den snitslade banan utan att ta egna (smarta?) alternativa vägar.

Det må vara hur det vill med den saken (om Soya är att betrakta som smart eller korkad), jag har hur som helst absolut inte köpt henne för tävling så egentligen kan det kvitta. Och förhoppningsvis hamnar vi aldrig i en sådan situation (krig? en epidemi som dödar 90 % av allt levande på jorden?) att Soya måste äta egenhändigt avrättade kaniner (hon vill bara käka dom som är till oigenkännlighet förmultnade).

Så länge hon tycker att det är kul att springa över huvud taget och så länge jag ids och det inte krockar med det andra djurets tävlingar/ träningar (för det är trots allt det HAN verkligen är köpt för) så fortsätter vi för det trevliga umgängets skull och då eftersom Soya som sagt verkligen gillar det.

Nästa hundprojekt är annars att tillsammans med några andra whippetvänner prova på rundbane-löping, så som ni kanske har sett greyhounds på tv springa. Annars är väl närmaste jämförelse med (häst)galopp.

Denna tränings/tävlingsform är väl det som jag egentligen tror kommer att passa Soya bäst eftersom hon är mer av en långdistanslöpare. Whippetrace körs ju på en rakbana som inte ens är 150 meter lång och det är aldeles för kort för att hon ska hinna få upp den fart och kraft hon besitter och LC har hon alltså blivit för ”smart” (?) för.

Fördelen mellan rundbana och LC är dessutom att det är den som är snabbast på rundbanan som vinner medan LC är en bedömningstävling där man som nämnts tex inte får gena och därigenom fuska. Så även om en hund når luren först i LC behöver det inte betyda att den är bäst och själv föredrar jag, den dressyrtävlare jag själv är till trots, enklare ”spelregler” à la ”först är bäst” :=).

Sedan vet ni alla att även om Soya skulle vara sist och sämst i alla träningar och tävlingar hon skulle ställa upp i så är hon ändå bäst i hela världen i min och makens ögon och det går inte en dag utan att vi sänder tacksamma tankar till den slump eller vad man ska kalla det som gjorde att just hon blev vår.

Ett i-lands problem till vid dåligt väder!!!!

Påmindes just om ytterligare en HEMSK sak som händer här hos oss på landsbygden och mig och maken som bor omgivna av höga träd.

När det blåser och regnar riktigt häftigt så bildas det som en gardin som stoppar signalmottagningen till vår parabol = VI HAR INGEN BILD PÅ TV:n!!!!!!!!!

FASA om man har spetsat in sig på att se sitt favvoprogram på tv, det föstår ju alla och envar :=)!