Inlägg av

Myter i hästvärlden

Igår, medan jag stod och lindade Kreons bakben inför studshoppningen funderade jag på det här med MYTER i hästvärlden där ju en är att ett 3 meter långt tygstycke i fleece kan ge stöd åt hästens ben.

Näää….hur gärna vi vill tro detta så ger fleecelindan inget STÖD, däremot ett SKYDD för slag och dylikt men det är en jäkla skillnad på stöd och skydd.

En annan myt är att hästar måste äta kraftfoder för att orka.

Kan ni komma på fler?

Veckan som gått

Som jag skrev i ett annat inlägg är i alla fall jag trött på vintern nu- inte för att jag någonsin sett fram emot den eller njutit medan den pågår förvisso.

Men detta pendlande mellan diverse tråkiga väderlekar är allt annat än trevligt- det är alltid lite eller mycket kallt, ibland isigt, ibland snöblaskigt, när det blåser känns allting tusen gånger besvärligare osv.

Så;  nu har jag fått gnälla av mig även om det egentligen är helt meningslöst för som någon sa i stallet så är det ändå absolut ingenting man kan göra åt vädret- det är som det är.

Kreon har i alla fall jobbat på bra tycker jag, det har både varit sedvanlig tisdagsträning för Christina och X-ridning i fredags.

I lördags skrittade jag och Maria ut i blåsten och söndagen var vikt åt hoppning.

I veckan har jag introducerat ett nytt fodermedel för Kreon och samtidigt som potatisproteinet har gjort entré så har vi sagt adjö till sojan som jag misstänker är boven i Kreons kliande-drama.

Nu kliar han sig ganska mycket och jag kan inte komma på något annat som skulle kunna utlösa detta än att prova att ta bort sojan.

Någon pälssättning kan det ju inte vara tal om och att han skulle vara varm under sitt täcke har jag svårt att tro- han kliade sig lika mycket när det var minus 15 grader för några dagar sedan.

Det är alltså kroppen han kliar- inte svansen, och han är avmaskad och har ingen ohyra eller utslag och ingen annan häst i stallet kliar sig.

En annan Soya…min älskade hund fyllde 5 år i veckan och har förhoppningsvis mååååånga år framför sig. Hon ska bli 100 år har maken och jag bestämt i alla fall :).

Annars har veckan innehållit en hel del planering av diverse aktiviteter som förhoppningsvis kommer att inträffa i framtiden men om detta ordar jag inte förrän det är dags- man vet aldrig vad som händer på vägen…

Söndag- jour

Denna söndag var det min tur att ha jouren i vårt stall och eftersom jag även hade åtagit mig att släppa ut hästarna i det stora stallet blev det en hel del motion för min del innan alla djuren stod i sina respektive hagar och jag hade fixat med allt annat smått också.

Kreon fick som vanligt hoppa sina studshinder och det gick lätt och ledigt- utan problem.

På eftermiddagen hade jag egentligen tänkt att skritta ut en runda men vädret var för blåsigt så vi gick en 20-minuters promenad i stället.

Tack och lov har det idag varit mildare, till och med en plusgrad men nu känns det som att vintern mer än gärna hade fått lämna oss.

Jag läste igår att ”man” förutspår att februari ska bli kallare än vanligt och den prognosen hoppas jag verkligen inte stämmer det minsta- tvärtom vore däremot mycket tacknämligt!

Om jag hade 7 miljoner….

Ni som har läst bloggen länge vet att både jag och läsarna ibland länkat till bostäder so vi både gillat och förfasat oss över- framför allt då jag och maken var i gårdköpartankar.

Som jag har berättat sedan dess har vi gett upp dessa planer- av många olika orsaker.

En av dessa har varit att vi inte har hittat något objekt där allting känts mer eller mindre ”rätt” i förhållande till priset- antingen har det varit hyfsat billiga gårdar där man hade fått lägga  miljoner på att få det som man vill eller så har det varit fina ställen där man bara hade behövt byta ut vissa grejer men då har gården å andra sidan varit olöslig för våra plånböcker.

Idag tänkte jag visa ett exempel på den ULTIMATA GÅRDEN- jag ”vet” det eftersom jag har besökt den och tro mig- hade jag haft 7 mille så hade jag köpt den utan en sekunds tvekan.

Titta och njut !

Birgitta och Kreon på hovslagaräventyr!

Ja, igår utspelades ett litet äventyr för min och Kreons del- kanske tycker ni att historien är lite rolig i alla fall och/ eller så får ni ett tips inför framtiden om ni själva skulle drabbas?

Redan när X red i fredags tyckte jag att det ”klonkade” lite om skorna när han började rida och jag berättade för X hur Kreon när jag precis hade köpt honom slog i sko heeeela tiden- det var ett djä…la oväsen.

Detta har numera upphört nästan helt och gjorde även när X ridit en stund och jag tänkte inte mer på det.

Igår morse tyckte jag dock att jag åter hörde som ljudet av en ”halv-lös” sko när jag gick med Kreon till hagen och mycket riktigt- när jag lyfte på den ena bakhoven i hagen så kunde jag konstatera att skon var lös.

Jag kunde inte bedöma hur länge skon kunde tänkas sitta kvar- den satt ändå ”hyfsat” men att den inte skulle ramla av innan inbokad skoning om 10 dagar bedömde jag i alla fall som fullständigt osannolikt.

Vad göra? Jag hade planerat att rida ut med Maria och Hera klockan 13.00 och ville helst inte missa detta och även söndagen inbegrep planer då bakskor är ett måste.

Ringde min hovslagare (klockan var då 8) som inte svarade och då började min hjärna arbeta på högvarv.

Även OM han hade svarat kunde jag ju inte veta när han skulle kunna komma- att han skulle kasta sig i bilen under helgen förstod jag vore för mycket begärt men kanske skulle han även vara uppbokad under några vardagar?

Och nu när det ser ut som det gör i hagarna (stillastående hästar) så MÅSTE jag rida och vill inte göra det utan denna ringsko som Kreon fått just för att hjälpa bakbenen.

Den hovslagare som en gång tidigare hjälpt mig akut och som då bodde nästan granne med stallet flyttade för ett tag sedan så honom kunde jag utesluta….hjärnan fick jobba vidare och se där: BINGO!

Jag kom på att ju i princip alla travstall inne på Jägersro skor sina egna hästar och tänkte att jag kunde köra dit (det tar 15 minuter) och höra om någon kunde förbarma sig.

Sagt och gjort- klockan 9 stegade jag in i det första stallet på Jägersros stallbacke och fick napp DIREKT!!!!!

En ung dansk kille svarade ”ABSOLUT” på min fråga om jag kunde köra dit Kreon inom en timme och så blev det också.

Tack och lov skötte sig min kära häst som en klocka i denna för honom ovana miljön och skon var åter fast förankrad på mindre än 10 minuter.

Jag frågade killen om 200 kronor var OK som tack för hjälpen och det tyckte han så vi var säkert mycket nöjda båda två.

Jag har många gånger tackat min lyckliga stjärna att jag har egen bil, eget släp och en lättlastad häst- i hästsammanhang är detta tillsammans med pengar och lite initiativförmåga värt ALLT :).

Tänk om jag hade bott någonstans i Norrlands obygd?

Tja..då hade väl Kreon fått gå utan sin sko i några dagar gissar jag men när det gäller sådant här vill jag inte vänta en SEKUND- än mindre dagar.

På vägen hem ringde min hovslagare och undrade vad som stod på och då kunde jag lugna honom med att allt redan var ordnat vilket säkert han också uppskattade :):

Ännu en affärsidé? Jourhavande hovslagare!

Jag har ju ibland gett er tips på affärsidéer som  jag själv inte kan förverkliga av olika anledningar och här har ni en till:

JOURHAVANDE HOVSLAGARE

Denne inbillar jag mig hade kunnat tjäna en del pengar på att ”alltid vara redo” men då också ta betalt därefter :).

För om man VERKLIGEN vill iväg till sin träning/ tävling/ whatever så är i alla fall jag villig att betala en rejäl summa för snabb hovslagarservice.

Minns en lördagkväll då Archie blev skodd på en vilt främmande gårdsplan i skymningen- han hade då påpassligt (grrrr….) tappat en sko dagen innan en tävling.

Jag lyckades övertala en gammal bekant som jag inte träffat på ”hundra år” och som sedermera utbildat sig till hovslagare att förbarma sig och det var verkligen otroligt snäll att ställa upp med någon timmes varsel och ”mitt i middagen” för hans del.

Så vad tror ni om tanken- hiss eller diss?

Något ni hade kunna tänka er att utnyttja eller ställer er ordinarie hovslagare upp ”24/7”?

Lördag- o-skönt

Idag har jag verkligen haft fullt upp på hästfronten- ägnade bland annat någon timme under förmiddagen åt ett helt oväntat projekt som jag tänkte berätta om i ett separat inlägg imorgon.

När det var dags att rida var jag helt stelfrusen efter mycket tid ute i minusgrader och dagens ritt måste jag säga inte var speciellt behaglig.

Minusgrader och blåst på det = blä!

Dock måste jag få dela ut en förhoppningsvis inte temporär guldstjärna till min häst som även under denna uteritt skötte sig utmärkt.

Han är mycket mer avslappnad nu för tiden och de där många lösa bajsspåren efter vilka man lätt hade kunnat följa vår rutt är ett minne blott.

Så de som hävdar att Kreon är/ har varit enbart ”dum” och inte alls rädd vid uteritter får gärna försöka övertyga mig om hur en dum häst kan producera denna mängd av löst bajs som brukade kanta vår väg :).

Stenhårt i marken var det så vi kunde bara trava korta sträckor i mycket samlad trav och för övrigt skrittade vi.

Jag har fortfarande både hängslen och livrem förresten- gramanen och martingalen kommer jag nog inte att släppa på länge då framför allt den förstnämnda känns som en otrolig säkerhet OM det skulle bli hopp och skutt på uteridningarna.

Jag är så tacksam över våra ständiga följeslagare Maria och Hera- utan dom hade allting blivit så mycket krångligare.

Varför började du rida?

Idag undrar jag om ni vill dela med er och berätta om hur det kom sig att ni blev intresserade av hästar/ började rida- om ni nu minns detta?

För jag kan ärligt talat inte minnas exakt när jag blev intresserad av hästar eller varför.

Det jag kommer ihåg är att jag läste mycket hästböcker från ganska tidig ålder (mellanstadiet) och att jag också började köpa Min Häst något år innan jag de facto började rida.

Mina föräldrar har aldrig varit det minsta intresserade av hästar (och ingen annan i min släkt heller) men däremot hade jag en klasskamrat som red och som övertalade mig att börja- fast jag själv tyckte att jag var ”jättegammal”- jag skulle fylla 15.

I min värld började alla rida när de var små och jag trodde att jag skulle bli utskrattad om jag kom som oerfaren tonåring men klasskamraten försäkrade mig om att så inte skulle vara fallet och givetvis fick hon rätt.

Jag började rida en gång i veckan på samma ridskola där hon red och minns hur otroligt nervös jag var inför varje fredag då min lektion skulle äga rum.

Jag mådde nästan illa på bussen till stallet men jag hann knappt hoppa av hästen efter lektionen förrän jag längtade till nästa gång.

I början var jag alltså bara i stallet när jag red min lektion men snart började jag hänga där flera gånger i veckan för att slutligen mer eller mindre bosätta mig där :).

Jag började sköta en lektionshäst, därefter en privathäst, jag gick med i ungdomsstyrelsen, började gå ungdomsledarkurser och efter något år även jobba extra på helgerna med mockning.

Den första hästen köptes när jag var 20 år och jag har förblivit ridskolan trogen så tillvida att jag haft alla hästar utom Kreon där tills jag flyttade till nuvarande anläggning för 3 år sedan. Jag tävlar också fortfarande för samma klubb och har inga planer på att byta.

Ja, detta var extremt kortfattat om början på min ridkarriär- nu vill jag höra om era!