Inlägg av

Skrivet

Tisdag- bättre

Tisdagar är ju normal ”träning för Christina-dagar”- så även idag.

Jag ville visa att vi har tränat på rakriktningen i framför allt galopp och få bekräftat att Kreon ÄR rakare nu vilket Christina tack och lov instämde i.

Kreon tar ytterhjälperna bättre, slår inte om eller bryter av utan jobbar på- RAK.

Idag jobbade vi också med öppnor, några slutor och faktiskt också lite byten.

Bytena åt det lätta hållet gjordes…tja…lätt och bytena åt det svåra hållet var… svårare.

Men det går ändå åt rätt håll även åt det svåra hållet- det gäller bara att veta var man ska göra bytet för att lättast få det korrekt. På ”vänd snett igenom” brukar det bli för mycket banan-häst, gör man dom i ett hörn efter en långsida i förvänd galopp kan det bli riktigt bra.

Sammantaget kändes Kreon fin om än lite halvt istadig då och då, framför allt i början av passet då han gick och tryckte mot en ponny som också var i ridhuset.

Jag börjar bli lite blasé på detta tramsande och bryr mig knappt numera, det är ändå inte lönt att göra någon grej av det för om man försöker ta till hårda hjälper blir det bara värre men folk som ser min dressyrmaskin som plötsligt stannar, vänder eller gör något från ingenstans för att sedan åter fortsätta att gå som om ingenting har hänt undrar nog vad han sysslar med.

Skrivet

Good boy

Min hjälpryttare tänker tillbaka på en ovanligt bra öppna Kreon gjorde på senaste träningen.

Skrivet

Boktips för vuxna hästtjejer

Har ni tänkt på hur ofta hästar, ridning, ryttarutrustning och dylikt beskrivs väldigt töntigt i skönlitteratur. man förstår liksom direkt att författaren knappast är ryttare själv när man använder ord som betsel eller skriver att ”hon red i hagen”…bara föra att ta några exempel.

Nu har det faktiskt kommit en bok som lanseras som ”den första hästboken för vuxna” och någon hästbok vill i alla fall jag inte karakterisera den som men dock en väldigt lättläst roman som till viss del utspelar sig i hästmiljö (ett stall på landet).

Just häst/rid-delen av boken känns verkligen helt överensstämmande med hur det kan vara att ha häst…tja det skulle vara bortsett från att jag har lite svårt att tro att man skulle ha en ”fin dressyrhäst” i ett stall som detta :).

Men men…är ni ute efter ett lättläst bok (jag sträckläste den faktiskt vilket inte är så vanligt) med lyckligt slut så kan jag varmt rekommendera denna

Jag lånade mitt exemplar på biblioteket så man behöver inte ens lägga ut några pengar :).

Någon som läst boken förresten? Vad tyckte ni?

Skrivet

Think, think, think

Min hjälpryttare funderar över hur han ska få bytena från höger till vänster lika bra som de från vänster till höger.

Skrivet

Måndag- en ny lek

Då jag longerade Kreon förra måndagen ägnade han en stund åt en lek som jag inte precis uppskattade: ”undrar om jag kan slita longeringslinan ur dina händer om jag hoppar, studsar och rusar runt i vettlös galopp tillräckligt mycket”-leken.

Eftersom omväxling förnöjer var det tydligen dags för en ny lek idag och denna gillade jag långt mer: ”vi leker att jag är en 20-årig pensionerad svårklasshäst i dressyr. Vill du se förvänd galopp på volt? Samlad galopp? Spänstig och schwungfull trav? En 9-mässig halt? Ok…here goes!”

När Kreon hade roat mig med sin förvandling i kanske 10 minuter fick det vara nog, vi gick glada tillbaka till stallet från utebanan.

Jag hade inte tänkt motionera honom mycket mer än så oavsett men vill gärna se att han rör sig lite eftersom jag inte vet vad han sysslar med i hagen nu när 95 % av den är täckt med djup lera. Jag misstänker att det då mest blir stående vid grinden= ingen motion precis.

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du har din häst uppstallad i ett litet stall utan större ”omsättning”, dvs de flesta hästarna står kvar i flera år.

Boxen bredvid din häst är outhyrd och stallägaren frågar dig om det är OK att en häst som krubb-biter flyttar in.

Du har precis läst att forskning indikerar att krubb-bitning INTE ”smittar”.

Stallägaren säger att det är upp till dig att avgöra om just denna häst ska få flytta in eller ej.

Hur resonerar du?

* Jag säger att jag absolut inte vill att min häst ska bli boxgranne med en krubb-bitare.

* Jag säger att det är helt ok att krubb-bitaren flyttar in.

* Jag säger att det inte spelar mig någon som helst roll vilket beslut som fattas. 

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en november-vecka går mot sitt slut och den har rusat iväg lika snabbt som de föregående.

November måste för övrigt vara årets gräsligaste månad och årets har hittills inte visat sig från någon bra sida tycker jag; mycket regn, blåst och lera.

Jag är otroligt glad att jag trots allt har lyckats få till en hel del rid-pass utomhus, i måndags longerade jag i paddocken, i torsdags och lördags skrittade jag ut på långa rundor med sällskap och idag blev det en kort vända på egen hand.

I tisdags tränade jag för första gången på länge för Christina och det var verkligen roligt att vara tillbaka på allvar så att säga.

Både jag och Kreon behöver ett vakade öga och inte någon som bara smeker oss medhårs; det är vi så bra på själva :).

Jag är också mycket nöjd med att ha börjat avverka mina ”semester-torsdagar”, har 8 kvar och blir de lika härliga som de 2 jag redan har förbrukat kommer jag att vara mer än nöjd.

Jag hoppas mycket på Kreons boxgranne Landmann som förhoppningsvis kan vara Kreons nya utomhus-sällskap; erfarenheten har visat mig att majoriteten av hästarna på anläggningen inte är så pålitliga vid uteritter att jag vågar ta sällskap av dom.

Som jag redan har berättat flera gånger är våra ridvägar omgärdade av allt möjligt som kan skrämma den snällaste hästen, detta reflekterade jag inte ens över när jag ägde super-Archie men tänker desto mer på sedan Mupp-Kreon kom in i mitt liv :).

På Soya-fronten inget nytt, hon är lika underbar som alltid och den största glädjen i mitt och makens liv.

Vad gäller Gullis och hans vänner Mimmi och Katten med Hatten fortsätter de också att förgylla mina dagar, jag vet inte hur mycket tid jag lägger dagligen på att klappa de små liven.

Katten med Hatten är nu konstaterat en pojke och går att klappa åt alla håll och kanter men däremot är han precis som sin mamma Mimmi livrädd för att bli upplyft.

En stallkamrat gjorde misstaget att framhärda häromdagen och det tackar hennes rivna och bitna händer henne nog inte för- Katten med Hatten kommer nog att vara ett långtidsprojekt på den fronten till skillnad från Gullis som man så fort han blev tam har kunnat släpa på och ta ganska burdust i utan att han bryr sig.

Till och med när Gullis leker tar han så försiktigt med sina små nål-tänder trots att han lätt hade kunnat bita till- det är jag verkligen tacksam över :).

Lite höstbilder från min grannes parkliknande trädgård. Hösten är vacker när solen skiner men när det spöregnar mest varje dag och leran når en till knäna…då drömmer i alla fall jag bort mig till sommaren igen.