Ja, då var det äntligen dags att träna igen och som vanligt var det sååå roligt.

Jag dristar mig faktiskt till att påstå att även Kreon tycker att det är roligt, han verkar för det mesta väldigt nöjd och det är kanske inte så konstigt. Det man har lätt för brukar man ju tycka är kul, framför allt om man får en massa beröm på köpet.

Men vi behöver verkligen träna!

Jag märker att vi båda blir bekväma när vi är ensamma för länge och därför behöver vi någon som tvingar oss att utmana oss själva :).

Kreon har ju som sagt lätt för det mesta så jag ”fastnar” gärna i detta och tycker att det är ”good enough” fast det hade kunnat göras ännu bättre och Kreon ,tja…eftersom han är så van att allting går så lätt för honom så kan han bli tjurig när det för en gångs skull krävs att han får ta i och anstränga sig.

Idag red vi mycket övergångar, skänkelvikningar och tränade på att Kreon ska ta ytterhjälperna och  verkligen vara rak och inte fuska genom att ”orma sig”.

Jag hade en väldigt bra känsla för det mesta även om jag också märkte att jag blev lite försiktig i min ridning nu när jag red sent på eftermiddagen med flera hästar i ridhuset.

Också detta är en jättebra utmaning som jag måste anta; jag kan inte bara gömma mig i ridhuset på morgnarna för att jag ”vet” att Kreon då går lugnt och avslappnat medan risken för upprörda känslor ökar med ganska många procent om det finns andra hästar där.

Idag började djuret tex gnissla tänder så fort en ponny kom in i ridhuset; varför detta störde honom så kan man verkligen fråga sig men tack och lov slutade han faktiskt efter ett tag vilket var ett framsteg i sig.

Och som sagt; jag MÅSTE vänja honom vid att gå lika avslappnat med vilka hästar som än kommer och går- så är det bara.

Hur som helst var jag som sagt mycket nöjd när jag hoppade av och även Christina tyckte att Kreon såg ”förbättrad” ut i både traven och formen vilket så klart var väldigt roligt att höra eftersom det är detta jag mest jobbar med.