Skrivet
Fick precis ett sms (?!?!?) om att jag har VUNNIT 2 MILJONER DOLLAR!!!!
Fatta vilken lycka!!!
Det enda jag behöver göra är att skicka ett e-mail till freemobileprize så är pengarna mina.
Guuud så roligt!!!
Ska bara publicera detta inlägg och därefter genast kasta mig på mailen!!!!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Alltså:
Finns det NÅGON i hela universum som går på detta?!?!? Tja…tyvärr finns det nog det….
Skrivet
Idag var det dags för Kreons vilodag och den fick han förutom i sin hage tillbringa med att bege sig på en liten spatsertur med mitt andra djur, snabbspringaren.
Soyis har för den delen arbetat på ”socialen” idag och gjort lika stor succé som hon alltid gör bland både gamla och nya kollegor.
Förvisso är hon så stillsam att jag lätt hade kunnat hålla henne gömd en hel arbetsdag men när kollegorna väl fick veta att hon var på plats var det ingen måtta på hälsandet :). Ja, i jämförelse med hennes popularitet står man sig slätt ha ha!
Skrivet
Skrivet
Hihi…lite provocerande rubrik där och jag tänkte förklara lite närmare vad jag menar.
När jag läste en av kommentarerna till inlägget som handlade om kommunikation där läsaren Cristel skiver ”vi har ett litet block där vi skriver vad vi gjort i stallet om vi var ensamma, oftast skriver vi något roligt till varandra” slog det mig:
Tänk vad trevligt och roligt det hade kunnat vara om man även använde whiteboarden i stallet till att GLÄDJA varandra och faktiskt också DELA MED SIG av sin egen glädje.
Men det känns inte riktigt ”comme il faut” tycker jag….
Jag minns att jag faktiskt vid ett tillfälle på ridskolan skrev något i stil med ”idag får ni ge Archie en extra morot för han fick med sig en rosett från gårdagens tävling” men jag kan ofta känna (kanske helt felaktigt, vad vet jag….) att sådana budskap lätt kan mottas med ”äh..vem tror hon att hon är”, ”så barnsligt” eller dylikt. Inte alla verkar heller fatta när man SKOJAR utan allt ska vara så himla allvarligt och trist.
Är det så att ”man” ska vara lite så där ”lagom” för att accepteras och inte tas för en skrytpelle?
Är det kanske en generationsfråga?
Om man läser bloggar så känns det för mig som om ungdomar vågar skriva lite mer ”skrytsamt” och har högre tankar om sig själv än vi som är lite äldre.
Jag känner faktiskt att jag själv ”håller igen” ibland, både på bloggen och IRL av rädsla för att folk genast ska dra jättestora växlar på det jag sagt/ skrivit.
Om jag skriver att Kreon gjorde 5 klockrena byten (bara som exempel) är jag rädd att det genast ska komma någon neggo-pelle och kommentera ”om du nu redan gör byten med din häst- varför ska du då tävla LC/LB om jag får fråga” och saker i den stilen (liknande scenarion HAR hänt).
När jag tränar för NN brukar jag ibland kalla Kreon för ”min världsmästare” men både NN och jag känner att man får vara lite försiktig med att säga sådant HÖGT- det finns alltid folk som genast ska ”hugga” och nästan påstå att jag på fullt allvar TROR att jag äger en bokstavlig världsmästare.
Så för att återgå till usprungstanken hade JAG tyckt att det var roligt om folk någon gång kunde använda exempelvis stallets whiteboardtavla till kommentarer som ”idag gick det sååå bra när jag tränade- hurra!” eller ”så snyggt ni har krattat utanför stallet- tack!!!”och inte bara till att klaga på olika saker.
Men det känns väldigt långt bort….eller?
Skrivet
Idag var jag helt ensam i ridhuset trots att jag red på eftermiddagen och det gjorde jag med blandade känslor.
Å ena sidan var det mycket skönt och trevligt att rida på en helt avslappnad häst som inte hoppade till i galoppfattningarna och var ”på tårna”, å andra sidan är det ju dessa situationer jag måste träna på att jobba mig ur.
Idag red jag lite enklare övingar, linjer ur LB-programmet bland annat och det gick bra, det är väl egentligen bara travökningarna som jag skulle vilja få till mycket bättre men det kommer väl.
Skrivet
http://www.blocket.se/dalarna/Lilla_Gubben_38082638.htm?ca=23_11&w=3
Skrivet
Skrivet
Sitter och läser ett inlägg på Buke som handlar om att en inackorderad tydligen ”bombarderas” med SMS så fort hon har gjort något ”fel” i de 2 andra inackorderingarnas tycke. Skribenten tycker att detta är så jobbigt att hon knappt vill åka till stallet vissa dagar och hon är dessutom ständigt orolig för att åter bli påhoppad kring olika saker.
Jag tjatar ofta om det här med KOMMUNIKATION och hur lätt det blir missförstånd och sura miner, helt i onödan- bara för att man inte VÅGAR/VILL kommunicera.
Jag har skrivit om det förr; min ”allergi” mot när man använder exempelvis stalltavlan som ett redskap att avreagera sig på/ leka ”Bror Duktig” och/ eller att hänga ut enskilda inackorderingar.
”Birgitta, du glömde att sopa efter dig” och liknande meddelanden på stalltavlan skulle göra mig mycket sur- sådant tar man ”face to face” eller i absoluta nödfall via sms, inte genom att hänga ut någon offentligt. Det är både fegt och onödigt tycker jag.
Har man något att säga ska man göra det till den det gäller- ”alla andra” behöver inte gotta sig i att någon får ”smisk på fingrarna”.
Men jag förstår ABSOLUT att folk använder både tavla och sms för sådant de inte vågar säga rakt ut- tänk så bekvämt att få utlopp för allt man har på hjärtat utan att riktigt behöva stå för det.
Samtidigt bäddar det som sagt för både missförstånd och onödiga irritationsmoment- hade man pratat med varandra hade man kanske fått en fullt acceptabel förklaring på varför någon ”glömde” att sopa stallgången eller vad tusan det nu kan röra sig om.
Jag tror också att folk ytterst sällan gör saker av ren illvilja- typ medvetet struntar i att sopa en stallgång om vi nu ska fortsätta att ta detta som exempel.
Sedan vet jag att en del som älskar att klottra på tavlan skulle skylla på att ”vi träffas så sällan” och så kan det ju mycket väl vara- vissa av mina stallkamrater ser jag tex inte på flera dagar ibland men har hittills inte träffat en enda hästägare som saknar mobiltelefon så om inte annat så kan man faktiskt RINGA till den man behöver lufta något med.
Hur fungerar det i era stall? Har ni hästägare som älskar att klottra? Blir ni sms-jagade? Andra erfarenheter?
Skrivet
I morse blev jag verkligen medveten om hur stor skillnad det är om jag rider ensam i ridhuset på morgonen eller med andra på eftermiddagen.
Visst har jag märkt skillnad även innan men trott att det OCKSÅ kunde bero på att Kreon precis har vilat och kanske haft lite överskottsenergi men den förklaringen kan jag helt bocka av nu.
Medan gossen varit sååå på tårna de sista passen med andra i ridhuset och dessutom bestämt sig för att delar av ridhuset inte ska beträdas så gick han nästan och segade sig fram i morse- i alla fall med hans mått mätt. Och att gå i hela ridhuset var inte det minsta konstigt.
Ja, ja…detta stärker mig bara ännu mer i att jag ska undvika morgonritterna, precis som jag ju gjort de senaste veckorna.
Idag var det också ”nypremiär” för Mini-ridning, hon har inte suttit på Muppe på 3 veckor (herregud vad tiden går….) och vi blev båda positivt överraskade när vi kunde konstatera att poletterna vad gäller både slutorna och byten verkligen har rasslat ner i det lilla djurets hjärna. Jättekul var det, verkligen!
Skrivet
Nu när jag har satt igång Kreon efter hans minivila kan jag bara ännu en gång konstatera, för vilken gång i ordningen vet jag knappt, att det är sååå bra att vila en frisk häst.
Missförstå mig rätt, så klart ska man givetvis också vila den sjuka/ skadade hästen, inget snack om den saken.
Men om man vilar en häst som man TROR är frisk och den inte genast efter typ första eller max andra ridpasset känns mer eller mindre som innan vilan, dvs BRA då vill jag påstå, i alla fall om jag ska generalisera att det är NÅGOT ”fel” på hästen och att man ska vara väldigt vaken och kanske beställa en tid hos veterinären.
En frisk häst ska inte kännas styv och stel när man sätter igång den, inte heller ovillig till att bjuda framåt när detta begärs eller ”käftig” när man tar tyglarna.
Min erfarenhet är att friska hästar känns MINST lika bra efter en vila som innan den medan hästar som det är något fel på känns minst lika dåliga som innan vilan, i alla fall om man inte behandlat dom.
Visst…en del skavanker läker ut fast sällan efter bara 1-2 veckor men det finns också skador som visar sig mycket tydligare när hästen har fått ”slippa” arbete.
Minns en stallkamrats unghäst som gavs en viloperiod. När den sattes igång kändes den hemsk att sitta på och efter en veterinärcheck visade det sig att hästen hade någon form av sammanväxningar i ryggen. Medan den hölls igång märkes detta ej men när den fick vila så blev den genast sämre.
Känner ni igen detta, håller ni med eller har ni andra erfarenheter?
Senaste kommentarer