Inlägg av

Skrivet

Torsdag- jag har en plan Sickan

Även idag blev det morgonritt, dock inte lika tidig som igår.
 
Jag inledde med att trava och galoppera över bommar och cavallettis som låg lite här och där- Kreon klev på bra och jag ser det som både omväxling och lite styrketräning för hans del.
 
När jag hade ridit en stund kom Mini och bytte plats med mig och så fortsatte hon sitt sedvanliga arbete med slutorna och galoppombytena.
 
Min önskan och plan är att det är precis så här Mini och jag ska göra ett tag framöver: Mini ska rida 2 gånger i veckan och träna på det som jag har svårare för och ingenting annat och detta tror jag är mycket bra för Kreon- inte bara för att det givetvis blir lättare för honom med en ryttare som har lättare för vissa saker än en annan ryttare utan också för att jag tror på ”vanans makt”.
 
När man lär in ett nytt moment anser jag att det är viktigt med logik och konsekvens och att en ”röd tråd” följs.
 
I detta fallet tänker jag att Kreon alltid ska veta (så mycket en hästhjärna nu kan ta in) vad som komma skall när Mini sitter upp.
 
När jag sedan rider själv övriga 4 dagar i veckan kan arbetet varieras på olika vis (också viktigt).
 
Idag gick bytesträningen inte lika lätt som de föregående gångerna och det har jag väntat på så det störde mig inte alls utan det är nästan så det ”ska” vara menar jag.
 
Man får i princip alltid en ”dip” i sin träning eller att hästen av en eller annan anledning ifrågasätter/ inte går så bra om vanligt och det ser jag som helt naturligt.
 
Idag blev det en del hopp och skutt och det som gladde mig var att Mini totalt ignorerade dessa utan bara red vidare i lugn galopp vilket liksom helt tog udden av Kreons små försök till att konstra.
 
Hade jag suttit på hade han förmodligen lyckats försätta mig i en helt annan obalans och jag hade då antingen behövt bryta av och rätta till tyglar, mig själv osv eller så hade jag blivit nervös och kanske rent av avbrutit bytesförsöken.
 
Minis metod fungerar mycket bättre, hon gör ingen affär av det inträffade och det gör också att Kreon direkt efter sina hopp och skutt fortsätter att galoppera som om ingenting har hänt- precis det jag vill men aldrig trodde skulle gå att åstadkomma så lätt.
 
Och efter en del diskussioner så blev det ett rent byte åt vardera hållet och då fick Kreon genast sin belöning- slut på ridpasset…också precis så jag tycker man ska göra.

Skrivet

Speciella annonser del 400, ännu en ”over-priced” grej!

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag sedan tidigare raljerat över NH-produkter som jag tycker är hutlöst dyra, enbart för att de är just NH-prylar misstänker jag?

Man säljer diverse rep, snören och tåtar och kallar det något annat och vips så kostar snöret 400 kronor eller mer (hade man köpt samma grej i en affär som säljer just rep hade man fått det för en femtionlapp).

Kolla på denna ”stick”!

http://www.blocket.se/vasterbotten/Carrotstick_Ridstick_Barnstick_37627565.htm?ca=23_11&w=3

Vad är det EGENTLIGEN?

Ett kort spö som man knutit ett lädersnöre i ena änden på.

Värt över 300:–? Knappast….sådana spön finns på Gekås för 20 spänn!

Skrivet

Dagens (kärleks)fråga

För att anknyta  till gårdagens inlägg om att sälja en ”icke-passande” häst funderade jag lite kring det här med ”kärlek till sitt djur” och om och i så fall hur/ när detta kan ändras.
 
Jag vet att tex maken hade lite svårt att förstå mitt enorma engagemang kring min häst innan han själv blev hundägare.
 
Han hade dessförinnan aldrig fått uppleva den enorma kärlek man kan känna till ett djur och har man inte själv haft något djur kan det säkert vara svårt att förstå att man tex kan sörja oerhört om ens djur går bort, hur man kan betala tusentals kronor i veterinärvård för ett sjukt djur eller hur djuret blir den som nästan ”styr” en familj vad gäller semestrar och dylikt.
 
Nu när vi har Soya får man nog leta efter en mer ”kär” hundägare än maken- jag brukar ju skoja och säga att den dagen det blir tillåtet att gifta sig med sin hund så är det ”bye-bye Birgitta” direkt :)))!
 
Jag är själv också tokig i den lilla snabbspringaren så det är ju roligt att vi delar denna besatthet och jag kan inte tänka mig vad som skulle få mig att sluta att älska henne.
 
Helt i linje med ”mina barn och andras ungar” misstänker jag att jag hade både utstått och bortförklarat många beteenden som jag hos andra hundar hade fått mig att uppmana ägaren att göra sig av med hunden.
 
Och hade Soya tex blivit aggressiv mot andra hundar eller människor hade jag troligen aldrig låtit henne träffa varken den ena eller den andra utan mer eller mindre isolerat henne.
 
Ja, detta är vad jag tror i alla fall, det finns liksom inte i min föreställningsvärld vad Mimmi skulle kunna hitta på för att jag inte längre skulle vilja ha henne.
 
För stackars Kreon är oddsen långt sämre, se gårdagens inlägg :))).
 
Där kan jag nog tänka mig en del som skulle få kärlekens låga att slockna och det beror väl på flera olika saker.
 
Exempelvis har vi den aspekten att Kreon faktiskt är köpt för ett specifikt ändamål: TÄVLINGSRIDNING i DRESSYR men jag tänker också på den så kallade säkerhetsaspekten.
 
Skulle Kreon tex börja dänga av mig i parti och minut hade jag inte bara tappat mina känslor för honom- jag hade inte heller längre VÅGAT fortsätta rida på honom.
 
Och som sagt- skulle vi på tävling efter tävling få urusla resultat hade jag också bytt ut honom, i alla fall om jag inte trodde att allt berodde på MIG och att detta var något som JAG kunde förändra.
 
Vad säger ni läsare? Har ni haft djur där era känslor svalnat av mer än tillfälligt? Vad har det berott på? Vad har ni gjort då?

Skrivet

Onsdag- hej och hå, vi tränar på


Hej matte, kan vi gå hem nu?

 

Ok, då kommer jag till dig!

För att spinna vidare på inlägget ”Byt häst och bli glad” måste jag berätta att jag redan igår kväll längtade efter morgonens ridpass, trots att det skulle ske i ottan.
 
Jag tycker helt enkelt att det är sååå roligt att rida på min nya häst…fast det tyckte jag i ärlighetens namn att det var med Archie också utom när jag väl hade bestämt mig för att sälja honom.
 
Idag tränade jag på slutor i trav, galoppfattningar från skritt och trav, avbrott från galopp till skritt och sist men inte minst lite travökningar.
 
När man läser det så här så låter det ju ganska avancerat sett till hur lite Kreon är riden men då får man också ta i beaktande att allt detta är sådant som TRÄNAS, dvs därmed inte sagt att det utförs så som det ska vara när det är ”färdigt”.
 
Slutorna börjar likna slutor men fortfarande brister det (givetvis), stundom tappar vi bjudningen eller böjningen men än så länge tycker jag inte heller att jag kan begära att Kreon går med både den samling och kadens som är önskvärd OCH böjer sig i bålen och tvärar exakt lagom.
 
Galoppfattningarna görs numera ganska bra- tänk så fort det går att glömma ”bakutarna” som jag inte sett röken av på så länge….
 
Avbrotten från galopp till skritt- tja…där saknas fortfaranade tillräcklig styrka för det mesta, det kan bli något travsteg emellan och/ eller lite för mycket i handen.
 
Travökningarna avslutningsvis är inte heller mer än…ska vi säga på sin höjd ”6-mässiga” om vi skulle tävla LB- det går bättre om jag rider lätt (så klart) men helt klart behövs mer vila i steget och ett större svävmoment, inte bara att benen trummar på snabbare :).
 
Men som sagt…det är väldigt roligt att träna och jag hoppas att Kreon också tycker detsamma.
 
Han är så tillgiven och kelig, lite ”pillig” på valackers vis och ska gärna undersöka saker i ridhuset om han går lös men håller också hela tiden koll på var jag är och kommer gärna fram och lägger huvudet i famnen på en- vem kan motstå DET? Inte jag i alla fall…

Skrivet

Speciella annonser del 399, min affärsidé

Oj, oj, oj så mycket pengar jag tjänade en gång i tiden på något liknande denna annons:

http://www.blocket.se/malmo/Hasttransport_uthyres__hast_levereras_35639470.htm?ca=23_11&w=1

Men det var på den tiden jag var i princip den enda på stora ridskolan som hade transport- den rullade många gånger i månaden och bidrog till att betala flera stallhyror och träningar.

Och så många turer jag kört till olika beten och djursjukhuset i Helsingborg! Jag kan än idag knappt uthärda vägen dit- den är förknippad med så många hemska minnen.

Idag vet jag inte om man skulle tjäna så värst mycket på att hyra ut sig själv och/eller sin transport- nu verkar var och varannan människa ha ett eget släp.

Man får ju också väga risken mot förtjänsten- kanske inte så kul att få transporten ”förstörd” av någon oaktsam som man sedan måste ”jaga” för att få den fixad.

Kan ju säga att det var ganska många år sedan jag själv lånade/ hyrde ut MIN transport.

Skrivet

Byt häst och bli glad

För ett tag sedan pratade jag med en hästägare som hastigt och lustigt hade bytt häst och detta mycket kort (ca 3 månader) efter att den bortbytta hästen hade inhandlats.
 
Ägaren kände att köpet hade blivit ”fel”, ryttare och häst passade inte ihop och dessutom upplevdes hästen inte som helt pålitlig/ säker i vissa situationer (läs: olycksrisk för både människa och häst).
 
Själv applåderade jag beslutet då jag vet hur mycket förutfattade meningar som finns bland ANDRA hästägare (läs: de som inte behöver befatta sig med ”eländet”, då är det lätt att tycka en massa typ: ”man ska inte ge upp för tidigt” eller ännu mer skrämmande: ”en häst är inte en handelsvara som man bara kan göra sig av med hur som helst”).
 
Och det är just det sistnämnda påståendet som jag vill slå hål på för det är rent krasst precis vad jag tycker att en häst är: en handelsvara!  
 
Därmed inte sagt att man inte kan DYRKA sin ”handelsvara” (provocerande ord I know) men man kan också sälja den precis när man själv tycker menar jag.
 
Åh så många felköp jag har sett genom mitt ca 30-åriga hästliv!
 
Och folk som styvnackat vägrar att sälja/ byta häst av missriktad välvilja (”ingen kan ta hand om min häst så bra som JAG”), någon form av ”prestigeförlust” (”vad ska folk tycka…jag som har köpt en så fin tävlingshäst som jag inte klarar av”) eller vanföreställningen ”det ordnar sig nog….” (vilket man hoppas på i flera år utan att en enda förbättring syns).
 
Ibland kan ett felköp också handla om tämligen okunniga föräldrar som köpt en opassande häst till sitt barn/ tonåring och som sedan inte kan begripa att det faktiskt kan bli just fel.
 
Och barnet/ tonåringen kanske varken vill eller vågar gå emot sina föräldrar, det vill inte känna sig otacksamt, värdelöst som ryttare eller så finns rädslan att ”om vi säljer denna hästen får jag ingen ny”.
 
Själv är jag krassare än att jag hänger fast vid något som jag inte längre vill ha/ tycker om  och så har det alltid varit under min tid som hästägare.
 
Trots att jag vågar påstå att alla mina hästar, om de hade haft talförmåga, hade vittnat om min oerhörda kärlek till dom har jag inte tvekat att sälja när det inte längre har känts ”rätt”.
 
Jag har inte velat komma till det stadiet då ett stallbesök känns som en plåga, då man söker varje upptänklig ursäkt för att slippa rida eller försöker få vem som än är intresserad att ta några pass åt en- oj så mycket sådant jag har sett hos andra!
 
Själv tycker jag att det är såååå roligt med mitt ”hästeri”- annars skulle jag ”givetvis” inte lägga den tid, de pengar och det engagemang som jag gör 365 dagar om året, jag kan sitta på jobbet eller hemma och riktigt LÄNGTA efter min häst trots att vi sågs dagen innan ha ha.
 
Och för att bibehålla denna känsla av att det är roligt, kanske inte 365 dagar om året men i vart fall 350 så har jag ibland bytt ut hästar som inte längre ”passat” mig av olika anledningar och det skäms jag inte det minsta för- tvärtom tycker jag att det har varit väldigt klokt och inget jag ångrat.

Skrivet

Tisdag- sedvanligt soffmys

Klockan har inte ens slagit fem men både Soyis och jag ligger redan under värmefilten i soffan och slappar.

Med andra ord har Kreon vilodag- därav den tidiga hemkomsten.

Man har ”hotat” med snöblandat regn om en timme men jag tillåter mig att tvivla- just nu kommer det ett ”rent” regn nämligen.

Härligt att vi klarat oss så länge i alla fall- tack alla som satte snösulor på era hästar för över en månad sedan. Det är tack vare er vi sluppit eländet tror jag :)))!