Kors i taket- det BLEV uteritt idag!

Jag vågade inte utmana ödet för mycket utan valde att ta in Kreon från hans bassäng i förtid- detta eftersom det var ganska fint väder och vindstilla.

”Givetvis” hann vi knappt in i stallet förrän vinden tilltog men jag tänkte ”jag provar att rida ut och verkar det rent omöjligt så vänder jag hem”.

Men det gick att rida hela den planerade rundan (tar ca 1 timme att skritta) och nu börjar ”vanans makt” äntligen att märkas.

Just för att inte ”utmana” Kreon för mycket har jag valt att rida exakt samma runda varje gång jag rider ut och det har helt klart haft önskvärd effekt. Antalet snurrningar är nu nere från typ 50 ( utan överdrift…..) till kanske 5!

Noterade åter att medan en del bilar knappt vågar köra förbi oss, de kryyyyypkör bakom så verkar andra tro att det bästa är att slippa oss så fort som möjligt, dvs gasen i botten är det som gäller!

Hade jag trott att det gjorde någon skillnad hade jag skrivit en vädjande insändare i dagstidningen men det tror jag tyvärr inte på alls. De som kör så vettlöst är om inte annat troligen inte ens läskunniga och de som mot förmodan är det skiter säkert i vilket. Cynikern har talat.

Igår var jag nära att förklara KRIG med vädret, först på eftermiddagen när jag inte kunde rida som jag ville pga blåst och regn och sedan i natt då jag väcktes klockan 03.00 av regndroppar stora som knytnävar som dunkade frenetiskt mot fönstret.

Jag hann mentalt avboka både dagens promenad i Dalby med Åsa och inse att det inte skulle gå att släppa ut några hästar i hagarna innan jag somnade om men otroligt nog vaknade jag till TYSTNAD, dvs det hade både slutat att regna och blåsa.

Så morgonen har ägnats åt att släppa ut 15-talet hästar som fick simma ut i respektive hage- det gick fort att förstöra dessa trots att vi haft torka så länge innan allt regnet kom.

När stallsysslorna var avklarade körde jag planenligt till Dalby och mötte Åsa och hennes doggys och sedan gick vi i helt vindstilla och ibland nästan soligt väder i nästan 2 timmar.

Nu håller jag tummarna för att vädret och jag är kompisar igen- jag skulle så gärna vilja rida ut med Kreon om någon timme och vädret allra

Usch, idag har Skåne verkligen (åter!!!) visat sig från sin sämsta sida!

Massor av regn och massor av blåst i kombination- kan det bli sämre?

När klockan var 12 och det hade ösregnat i säkert en halvtimme så veknade mitt annars ganska hårdhudade ”hag-hjärta” och jag körde till stallet för att ta in Kreon trots att det egentligen återstod några timmar till ordinarie intag.

Och jag är glad att jag kom och det var Kreon också!

Stackaren stod helt ihopkurad och började gnägga när han såg mig (vilket han annars bara gör när jag morgonfodrar) och sedan gick han som ett lamm mot stallet, han som vanligtvis kan sprätta omkring, framför allt om det är blåsigt.

Väl i stallet fattade jag det korkade beslutet att rida- ja, det mycket kloka var att jag begrep det farliga i att följa ursprungsplanen som var uteridning men jag borde inte ha tagit ut hästen ur stallet i så dåligt väder över huvud taget.

Vi blåste in i ridhuset och väl där lät det som att världen höll på att rämna utanför.

Kreon var otroligt på tårna och även om man kunde tänka ”bra träning på hemmaplan” så fann jag faktiskt för gott att avsluta passet efter bara en liten stund.

Det var inte precis så att Kreon BEHÖVDE gå hårt, han har gått tillräckligt i veckan, och att sitta på en häst som var spänd som en fiolsträng och hoppade till hela tiden kände jag att jag kunde vara utan.

I affären idag hittade jag en pocket med min favoritförfattare Harlan Coben- DET och en god
middag som jag faktiskt orkat tillaga ska bli dagens njutning i väntan på Downton Abbey, det bästa som visas på svensk tv just nu!