Inlägg av

Lördag- eller heter han ”Braaaaa”?

Det blev inte mycket sömn för mig natten till idag- jag är väl fortfarande lite ”i spänning” eller vad man ska säga.

Så…uppstigning 05.00 och avfärd till stallet med viss bävan; skulle jag hitta Kreon med någon skada eller dylikt?

Han började ju inte sitt boende i Grevie helt ultimat om man säger så- redan efter en kort stund i boxen sparkade han ner fönstergallret som väger säkert 30 kilo!

Faktiskt gjorde Archie detta också när han var ny i stallet- mycket konstigt och jag har ingen förklaring till varför.

Hur som helst; Kreon stod på benen när jag dök upp och efter lite mockning och borstning var det dags för det första besöket i vårt ridhus.

Planen var att tömköra vilket jag redan har gjort 4 gånger tidigare totalt men då hos NN och det gick minst lika bra idag om inte bättre.

Som rubriken antyder undrar jag om inte Kreon snart tror att han heter ”BRAAAAA” så ofta som han får höra detta av mig.

Och jag skojade med folk i stallet och sa att precis som jag ofta misstänkt att maken gärna skulle gifta sig med Soya om det bara hade gått så har jag också lust att skilja mig och gifta om mig med Kreon i stället- så nyförälskad är jag just nu :).

För eller senare stundar säkert andra tider då och då men idag kände jag verkligen bara ”Totilas…hitta en soptunna, hoppa i den och stäng locket för här kommer Kreon”.

Ja, ja…lite skämt och lite allvar…jag vill inte påstå att Kreon är någon ”supergångare” men hans gångarter är fullt tillräckliga och det känns dessutom som att han bara rör sig bättre och bättre för varje gång jag ser honom.

Tids nog ska jag berätta mer detaljer om hur vi ”fann varandra” osv men jag kan redan nu avsölja att Kreon är 6 år men både kroppsligt och utbildningsmässigt mycket mer som en 4-åring.

Han är endast grundriden och har aldrig varit i närheten av en tävlingsbana men förhoppningsvis kommer det att gå att utbilda honom snabbare än just en 4 -åring eftersom han trots allt är mer eller mindre färdigvuxen om än utan så mycket ridmuskler osv.

Otroligt nog lyckades jag filma några sekvenser med min I-phone, kvalitén är usel och man ser inte så mycket (dessutom kommer inte gångarterna det minsta till sin rätt) men jag ska ändå lägga upp filmerna lite senare i kväll så kan ni i alla fall få en liten uppfattning om hur ”BRAAAA” ser ut :).

Nu ska jag åka med Soya till Dalby, har jobbat hos NN hela förmiddagen och målat och fixat i trädgården en lång stund efter lunch men sen blir det som sagt lite filmtajm :).

Man ska aldrig säga aldrig….och inte ljuga heller för den delen, del 1

Jag vet inte var jag har fått det ifrån men jag är väldigt skrockfull när det gäller VISSA saker.

Det finns sådant jag verkligen undviker att påstå (även om det skulle råka vara 100 % sant) och att fabricera ens den oskyldigaste vita lögn kring annat undviker jag in i det sista- inte bara för att jag i alla tider varit övertygad om att en LÖGN ALLTID KOMMER FRAM.

Det kan ta 5 minuter eller 5 år men enligt min erfarenhet avslöjas alla lögner förr eller senare vilket om inte annat är EN anledning att jag själv faktiskt aldrig ljuger.

Men för att återgå till det skrockfulla så är jag väldigt försiktig med vad jag ”stoltserar med” livrädd att detta ska ”back-fire” omedelbart.

Minns en diskussion vi hade på nätet för flera år sedan som handlade om tappskor.

Jag min dumma åsna basunerade klämkäckt ut att detta var något som jag aaaaaldrig drabbades av och ni kan ju tänka er hur många skor hästen hade på fötterna efter ett hagintag bara dagar därefter!

Och när jag var ännu yngre var jag vid ett tillfälle hembjuden till en kompis för att äta pizza.

Jag tackade först ja men ångrade mig därefter och ringde och sa att jag hade fått punktering på min bil!

Varför jag hittade på något så urbota korkat kan man ju undra- men åter igen kan ni ju gissa vad som hände mig på motorvägen mellan Malmö och Lund på väg till en föreläsning (jag studerade på den tiden) kort därefter.

Jag ska INTE skryta om att jag INTE haft punktering varken förr eller senare efter denna incident som ägde rum för över 20 år sedan- det vågar jag verkligen inte :)!

Fredag- och välkommen….pojken?!?!

Klockan är bara strax efter 18.00 och jag har bara arbetat fram till 10.00 men ändå är jag DÖDSTRÖTT.

Den senaste tidens anspänning, gårdagens förkylningsutbrott och dagens hästköp har tagit ut sin rätt!

Jodå…ni läste helt rätt, en ny häst har redan inhandlats!!!!

Detta djur stiftade jag bekantskap med redan då Archie varit till salu i kanske en vecka men faktiskt har jag inte letat upp honom utan han har snarare sagt LETATS upp åt mig skulle man kunna säga.

Av någon outgrundlig anledning kallar jag oftast hästen för ”pojken”- vet inte riktigt hur DET kan komma sig även om det ÄR en hästpojke :).

Nu ska jag hålla er på sträckbänken lite och inte skriva mer idag- jag ORKAR faktiskt inte:)!

Hejdå Archie!

Som en del initierade och/ eller nyfikna bloggläsare misstänkt sedan länge sedan har jag nu sålt Archie och han åker, om inget oförutsett inträffar, till sitt nya hem idag.

Inofficiellt har han varit mer eller mindre till salu sedan snart 1 år tillbaka men då jag har velat fram och tillbaka så annonserade jag inte ut honom förrän för ca 2 månader sedan vilket flera bloggläsare noterade och hade frågor kring.

Jag har inte velat kommentera NÅGOT kring detta förrän allting varit klart och även nu kommer jag tills vidare inte att berätta om Archies nya hem, jag vill veta att allt fungerar som det ska först.

Ni som känner mig förstår säkert att mitt beslut inte har varit enkelt eller lättvindigt fattat, frågan väcktes faktiskt redan av Archies och min första tränare för säkert 2½ år sedan.

DÅ blev Birgitta, 12 år bara tjurig och tänkte ”jag ska minsann visa att du har FEL” och bytte trotsigt tränare.

När även tränare nummer 2 dristade sig till att föreslå samma sak var jag mer mottaglig och det var faktiskt också på grund av dessa tankar som jag kom i kontakt med NN.

Jag vet inte om jag har berättat det innan men NN lånade tillfälligt vårt ridhus för sin verksamhet i vintras och jag, som aldrig hade träffat henne tidigare beslutade mig för att förhöra mig om hon var villig att ge mig en ”second opinion” vad gällde min framtid med Archie.

Jag sa som det var; att jag väldigt starkt övervägde en försäljning men att jag ville vara säker på att jag innan dess hade uttömt alla möjligheter att ”förbättra oss som ekipage” så att jag inte i efterhand skulle ångra mig eller börja tänka ”om jag bara…..”.

Och sedan dess och under ungefär ett halvårs tid har NN och jag fört ständiga diskussioner om var Archie och jag står, vad jag tycker, hur det går med tävlandet osv vilket alltså slutligen utmynnade i mitt eget beslut (förvisso stöttat av NN till 100%) att sälja.

De senaste 2 månaderna har varit fruktansvärt jobbiga och i princip hela min semester räknar jag som mer eller mindre förstörd på grund av mitt beslut att sälja.

Och det är väl delvis också därför jag HAR velat fram och tillbaka; jag har hela tiden vetat hur otroligt påfrestande det skulle bli att sälja och jag är verkligen ingen hästhandlare…det ska gudarna veta.

Jag skulle ha kunnat skriva hur många inlägg som helst under resans gång, inspirerade av allt möjligt som jag hört, sett och upplevt sedan jag satte in annonsen men jag har som sagt valt att lägga locket på i stället.

Kanske utmynnar en del av mina erfarenheter i inlägg framöver, vi får se vad jag känner för att skriva om vad det lider.

Ny häst ska givetvis inhandlas och om mina tankar kring DET får ni i alla fall läsa inom kort!

Torsdag- slätt och skog

Idag har det varit en fullspäckad dag med mycket på agendan.

Nu känns det som att det är en förkylning i antågande och jag kan bara hoppas att ett rejält intag av mina Esberitox-tabletter kan jaga den på flykt.

Någon flykt har i alla fall inte djuren ägnat sig åt- båda har skött sig lika bra som vanligt.

Archie och jag skrittade och travade i omgivningarna kring stallet, dvs på grusvägar och sedan åkte Soya och jag till kalkbrottet i Dalby och tog en långpromenad.

Vi hade turen att träffa 2 trevliga hundägare med en flat coated retriever som Soya busade en del med så vandringen blev extra roligt för oss båda.

Nu var det ett tag sedan vi var i Dalby så Soya var tvungen att revirmarkera en 20 gånger eller något så nu lär det inte finnas något kiss kvar till kvällsrundan :).

Och Bodil: björnbären såg små och eländiga ut, kanske pga vädret så något att plocka är det faktiskt inte tal om.

Dagens (sto/valack)fråga

En bekant funderar på att sälja sitt ung-sto och vi kom att prata om huruvida KÖNET är av godo eller ondo vid en försäljning, dvs om det påverkar antalet köpare, intresse för hästen som sådan osv.

Trots att jag redan för över 20 år sedan myntade uttrycket ”ett bra sto är bättre än en bra valack men ett dåligt sto är sämre än en dålig valack” och trots att jag dessutom själv ägt 2 ston med underbart temperament (brunst-vad är det???) så vill jag i alla fall för egen del påstå att det skulle mycket till för att jag skulle köpa ett sto igen.

Någon annan har sagt att ”ett sto säger man inte till- ett sto BER man” och det är väl lite här skon klämmer för min del, jag som också myntat uttrycket ”den som betalar bestämmer”.

Det ligger inte riktigt för mig att truga och be en häst eller att till och med ”ge mig” tänkandes ”nåja…det går säkert bättre en ANNAN gång…när hästen är på bättre humör”.

Ridning är svårt nog ändå utan en häst med en massa egna idéer och framför allt ett lynnigt humör och tyvärr har jag sett mer än ett sto som uppvisat det där tjuriga när det inte passat.

Att stanna, backa, stegra är förvisso inte egenskaper som bara ston han visa upp, tvärtom, men jag har alltså sett det lite oftare hos ston som har någon ”issue” med ryttaren och jag gillar det INTE.

Men vad säger ni andra?

Har jag bara haft otur och träffat på vad vi i Skåne ibland kallar ”pissemärrar”?

Är ett sto rent av att föredra framför en valack som man ju tex inte kan avla på?

Erfarenheter, tankar, åsikter!

Onsdag- vi chillar

Om dagen idag har jag icke mycket att förtälja.

Inget mer spännande har hänt än att Archie sprang runt lite i sitt snöre (blev longerad heter det visst) på sin vilodag och det tyckte han nog var roligt….eller inte :).

Soya ligger i köket och tjurar- hon och maken drabbades av världens skyfall under sin eftermiddagsrunda och det var ju en världskatastrof enligt den förstnämnda!

Dagens (kvitto)fråga

Väldigt nära mitt arbete har en NETTO-affär öppnat för inte så länge sedan.

Förödande för godis-galningen Birgitta, frestelsen blir ofta för svår och priserna är ju väldigt modesta.

Om det är just det sistnämnda, dvs att priserna lockar till sig ett väldigt ”kostnadsmedvetet” klientel, vågar jag inte svara på men jag har aldrig varit med om maken till ”kvitto-kollare”!

Och om sedan personalen är ovanligt klantiga eller ej låter jag också vara osagt men jag kan inte räkna de gånger jag hamnat i en kassakö där någon påpekat att den eller den varan debiterats ett för högt pris eller någon annan ”fadäs”.

Och visst är det bra att folk är om sig och kring sig- rätt ska givetvis vara rätt men nu kommer dagens fråga: har ni för vana att kontrollera era kassakvitton?

Själv gör jag det ytterst sällan men däremot tycks jag ha något slags inbyggt räkneverk i skallen så jag har ofta väldigt bra koll på vad slutsumman kommer att bli.

En enda gång tyckte jag att matkassen blev väl dyr och vid kontroll visade det sig mycket riktigt att kassörskan slagit in mineralvatten för mer än 100 kronor för mycket.

Annars är det väl bara Gekås-kvittot jag kollar noga i efterhand- mest för att jag brukar handla till även andra personer än mig själv.

Och där har jag också bara upptäckt ett enda fel och det var när jag redan satt i bilen på väg hem.

En jacka jag trodde kostade 79:– tog man 29:–(!!!!) betalt för och det har jag givetvis inte klagat på- och….jackan används än…flera år senare :)!

Och så motsatsen: USLA produkter vi köpt!

Jag vet inte riktigt vad det beror på men det händer faktiskt ytterst sällan att jag köper något som jag är direkt missnöjd med och rent av slänger i soporna direkt.

Kanske är mina krav inte så höga eller så har jag en förmåga att på förhand gissa mig till om en vara är något att ha eller inte.

Så för egen del kan jag inte rada upp en mängd produkter som jag vill varna er för och avråda från att köpa, på rak arm kan jag nog endast komma på ett enda riktigt uselt köp och det var en glansspray av märket Emin.

I just det fallet var det det klassiska ”snålheten bedrar visheten” som blev mitt fall- jag stod och valde mellan flera olika märken, köpte det billigaste och fick en flaska som jag än idag undrar om den trots allt inte innehöll enbart VATTEN.

Annars brukar jag som sagt vara allt från hyfsat nöjd till sprudlande entusiastisk över saker jag köper men ni har kanske gjort andra erfarenheter?

Finns det något som fått syna soptunnans insida så fort det kommit innanför era dörrar och vad och varför i så fall? Berätta, berätta!