Inlägg av

Täcke efter ridning

En av mina ”käpphästar” är som ni som läst bloggen länge vet ”täckesnarkomanin”; en överanvändning av täcken vare sig de behövs eller inte.

Jag är själv också ”better safe than sorry” och har hellre täcke än inte om jag är tveksam men försöker ändå att besinna mig och inte alltid utgå från mig själv eftersom jag är väldigt frusen.

Även jag som fryser lätt rider tex aldrig med jacka i ridhuset; dels blir jag varm men framför allt är det på tok för otympligt för dressyrarbete.

Men efter ett pass i ridhuset blir jag kalla dagar väldigt snabbt ner/avkyld och därför skyndar jag mig alltid att sätta på både termobyxor och jacka.

Och det är här vi skiljer oss från hästarna och det är detta ni måste tänka på om ni, likt väldigt många ryttare, kastar på hästen täcke innan ni knappt suttit av!

Inte heller behöver ni täcka hästen för att ni ska leda den till eller från ridhuset om ni står på anläggningen, de x metrarna det tar er att gå från punkt A till B hinner hästen absolut inte bli avkyld eller börja frysa på; det ska i så fall vara om ni precis har helklippt hästen och det är många minusgrader.

Hästar reglerar inte sin temperatur som vi och det finns absolut ingen anledning att genast täcka en varm eller rent av svettig häst!

Forskning som bekräftar detta kan ni läsa lite om här!

Ni vill måhända härma svårklassryttarna man ser på tv vars hästskötare redan i ryttargången efter en ritt kastar på täcke men dels rider ni gissningsvis inte på svårklassnivå och framför allt är det faktiskt FEL!

Tisdag- grey day

Kolla vilken fin bild Henrik tog på mig och Vicks i söndags!

Idag är det ett helt annat väder; grått och regnigt.

Vicke vilar efter gårdagens vaccination, tänkte passa på och ge honom några lugna dagar (han har bara skrittat i söndags och vilade även igår).

Själv motionerade jag genom lite hagmockning; jag vill inte påstå att jag gör detta jättenoga eller med x dagars intervall men vill ändå försöka hålla hagarna hyfsat bajsfria och nu när jag också stödfodrar inte helt översållade med nertrampat ensilage.

Ofta när jag mockar hagarna kommer den här lille luffaren fram och ska kolla läget!

Som ni ser finns det fortfarande gräs att pilla med (ännu mer än i bild i vissa delar av hagarna) och det märks på hästarna som inte precis kastar sig över ensilaget.

De får bara något kilo var än så länge och så kommer jag att fortsätta att fodra så länge intresset är så svalt.

Att Vicke hellre letar efter enstaka grässtrån än äter utlagt stråfoder vet jag sedan många år tillbaka och då har det ändå funnits avsevärt mycket mindre grönt i de hagarna.

Den mängd ensilage jag mockat ut från hans hage genom åren och antingen gett någon annan häst som kastat sig över det om det varit ok eller slängt på gödselstacken uppgår till många hundra kilo…..

Nu har jag precis varit och hämtat mitt nybesiktigade släp; jätteskönt att kunna stryka det från to do-listan och dessutom utan att allt för många tusenlappar flög sin kos.

Det är ju alltid ett orosmoment med äldre fordon tycker jag; reparationer kan kosta allt från några hundra till många tusen. Avskyr det!

Lättarbetat kring stallet

Nu har jag haft mina tusen-tons block mellan stallet och gödselstacken i några månader och om ni vill höra min utvärdering så är jag väldigt nöjd med denna lite speciella återanvändning.

Blocken var kvarlämnade i en hög utanför ridhuset av föregående hyresgäster och jag har ingen aning om vad de hade använts till eller var planerade för men vad jag vet var att de vägde hur mycket som helst och att vi hade fått köra mer än en runda till återvinningen om vi ens hade fått dumpa dom där.

Den här lösningen med att lägga ut dom vid gödselstacken har visat sig vara ganska fiffig; tidigare växte där massor av gräs och ogräs som jag nu slipper klippa samtidigt som det inte kan bli lerigt och geggigt och därmed slirigt när man kommer med en överfull skottkärra.

Och detta leder mig in på ämnet ”lättarbetat kring stallet” för är det något jag lärt mig som inackorderad i över 30 år så är det hur man kan underlätta eller försvåra för hästägare att vara delaktiga eller slarva massor kring allt som inte direkt har med deras egen häst/ box att göra.

Så klart finns det alla kategorier av hästägare; engagerade, lata, okunniga, jätteupptagna, händiga, egoistiska, pedantiska….you name it!

Men oaktat personernas lust och möjlighet att engagera sig så är min erfarenhet att det är viktigt att göra stallarbetet så smidigt och lättjobbat som möjligt; då ökar i vart fall chansen för hjälpsamhet och ordning.

Att ha ordentliga redskap underlättar tex massor; sopkvastar, grepar och annat som används regelbundet. Samma sak med skottkärror.

Tillhandahåller man inte bra utrustning ökar risken för att bajs inte blir upp-plockat i ridhuset, att stallgången förblir osopad eller att gödselstacken svämmar över alla bredder och skottkärror töms utan hänsyn till hur nästa person ska kunna tömma sin kärra.

Även om jag är ensam i mitt stall och bara har 2 hästar att sköta så försöker jag hela tiden hitta förbättringsområden för att underlätta mitt arbete och plattorna på bilden, även om de är obetydliga på alla vis utom vad gäller vikten 🙂 är ett exempel på detta!

Mera måndag- veterinärbesök

Ja, träningen för Nina blev som tidigare nämnts inställd men jag hade även annat på agendan som tack och lov blev av.

Jag började med att köra min transport till Malmö och ÖB Service som jag anlitat i ca 30 år (!!!) till reparationer av de släp jag haft genom åren.

Idag ”beställde” jag en genomgång och besiktning därefter- jätteskönt att slippa hålla på med detta själv och köra fram och tillbaka.

Någon timme senare var det dags för ett avtalat veterinärbesök, munhåleundersökning för båda hästarna och den årliga vaccinationen för Vickes del.

Förra årets munhåleundersökning och vaccination på klinik resulterade i att Vicke blev jättetjock i alla benen och hade feber i några dagar- ”så klart” precis när jag var bortrest.

Som tur var tog min stallkamrat Elisabet och stallägaren Anette hand om Vicke på bästa sätt och höll telefonkontakt med veterinär och jag fick dessutom inte kännedom om hela förloppet förrän jag var hemma igen och Vicke hade kvicknat till sedan några dagar tillbaka.

Jag kan ju säga att det i sådana lägen är underbart med ett föredömligt agerande från de man anlitar som hästpassare; fel person hade dels förstört hela min USA-resa genom att kontakta mig ”i onödan” och dessutom kanske åsamkat mig rejäla veterinärkostnader genom att kanske av (fullt förståelig) rädsla för att ta hand om någon annans häst köra den till klinik/ ta ut veterinär för säkerhets skull. Är man erfaren vågar man ha is i magen om det ”bara” handlar om som i detta fallet svullna ben och feber och jag menar så klart inte att man ska lämna varken sin egen eller andras hästar åt sitt öde hur som helst men det förstår ni säkert.

Jag misstänker att Vicke drog på sig någon lättare infektion på kliniken eftersom han aldrig reagerat på vaccin förut så i år ska det förhoppningsvis inte bli varken feber eller svullna ben.

Hästarnas munhåleundersökningar gick hur bra som helst, båda hade knappt något som behövde åtgärdas annat än med lite slipning av mindre hakar. Väldigt skönt att få detta kollat; jag har ju aldrig själv låtit kolla B:s tänder och köpte honom obesiktigad och han är ju trots allt ingen ungdom längre.

Men veterinären tyckte att han var en ”ur-häst” med tänder därefter 🙂 så än finns det inget att oroa sig över för hans del.

Jag rådfrågade också veterinären om hans hull som hon tyckte var helt lagom, han får inte bli fet men ska så klart inte heller falla ur.

Själv är jag mest förundrad över hur en ponny kan stå på fri tillgång av stråfoder utan att varken äta upp allt eller sprängas 🙂 , det har jag aldrig varit med om tidigare ha ha ha!

Nu har jag precis ätit resterna av gårdagens middag (moussaka med potatis i stället för aubergine) – det är sååå skönt när man gör stora portioner och kan ha mat i flera dagar tycker jag!

Måndag- inställt

Idag var planen att åka till Nina men 20 minuter innan jag skulle köra och när jag hade tagit in Vicke från hagen kunde jag konstatera att en av skorna inte längre satt på hans hovar.

”Det kommer att bli som att leta efter en nål i en höstack” tänkte jag när jag begav mig ut på sko-jakt och när Henrik ringde medan jag letade så sa han ”det är ju som att leta efter en nål i en höstack”….

Strax efter hans profetia hittade jag skon vilket får betraktas som smått otroligt och i nivå med att vinna en miljon på lotto inte bara för att hagen är enorm och full av halvhögt gräs utan för att skon låg nästan fullkomligt ”inkörd” i en lerhög så att bara kanten av lädersulan stack upp!?!?

Så fyndet får kategoriseras som ”mer tur än skicklighet” och tur var det verkligen för om ni tittar på sömmarna så förstår ni hur illa det hade kunnat gå om Vicke längre fram råkade trampa på skon!

Om man nu ska ha en avdragen sko kunde den inte ha kommit loss snyggare; hoven är fullkomligt intakt vilket också det är tur när man har en häst med så känsliga framhovar.

Dålig rödfärg

Nu, ett halvår efter vårt stallbygge är jag väldigt nöjd med hur vi två amatörer lyckades få ihop 3 boxar, en stalldörr och lite annat smått och det är hittills bara en grej jag ångrar.

Färgen jag målade stalldörrarna och uppbindningsplatsen utanför med:

Nog för att rödfärg kan ”fälla” lite men denna sorten var helt fel val eftersom den inte bör användas på ohyvlat trä vilket amatören Birgitta missade.

Jag har målat uppbindningsplatsen minst 3 gånger totalt varav 2 gånger med någon månads mellanrum och både den och stalldörrarna har tappat hur mycket färg som helst.

Det enda jag är extremt tacksam över är att min man köpte en annan sorts rödfärg när vi målade vårt stora förråd för medan jag lätt kommer att kunna måla om stalldörren tex, även om det är retligt så hade jag blivit tokig om vi hade behövt måla om hela denna byggnad:

Söndag- familjepromenad

Idag var nästan hela familjen på skogspromenad; det var bara Baltis som fick stanna hemma och vakta Ryhus.

Maken, doggy och Vickster förflyttade sig till fots medan jag ”åkte häst”.

Skönt nog var gårdagens gräsliga väder utbytt till motsatsen; sol, så vår tur blev verkligen mysig på alla vis!

Första staketsprängningen

När jag skulle ta in hästarna igår kunde jag konstatera att nedertråden var av och att Baltis mycket lätt hade kunnat gå in till Vicke.

Jag gissar att det är någon dovhjort som tagit sönder tråden och vidare gissar jag att detta hänt efter mörkrets inbrott vilket har gjort att Baltis inte sett att tråden låg nere. Han hade lätt kunnat gå under men verkar ha stor respekt för trådarna.

Jag har inte haft strömmen påkopplad hittills men ska nog börja med det nu även om det säkert inte hindrar dovhjortarna från att strömhoppa (observera ordvitsen) ut och in ur hagarna som de gjorde i somras.

Igår kväll gjorde jag bara en provisorisk lagning i mörkret och blåsten; jag knöt helt enkelt ihop trådarna så att jag skulle kunna släppa ut hästarna i morse innan det hunnit bli ljust.

Men är det något jag har lärt mig av att stå i olika stall så är det att ha ordentlig tråd och definitivt inte göra en massa usla lagningar som inte leder ström så idag blev det skarvning, snyggt och prydligt med de små skarvlåsen som ni kan se på bilden ovan. Enkla att hantera, lagar snyggt och kostar inte en förmögenhet. Finns på bla Granngården.

För övrigt har jag valt en tunn tråd som leder ström mycket bra men som kostar lite mer.

Vår hyresvärd vill inte att vi stängslar med tjocka elrep eller dito band eftersom dovhjortar sedan tidigare fastnat med sina horn och gått en mycket plågsam död till mötes.

Detta vill jag så klart inte medverka till och jag känner definitivt samma sak vad gäller mina hästar även om de just inte har horn 🙂 !

Aha-upplevelse och hur lätt man glömmer

I tisdags när Vicke och jag var hos Nina berättade jag om en aha-upplevelse jag fått under ridpasset dagen innan.

”Nu får du vatten på din kvarn….igen” sa jag skämtsamt för det är inte första gången något Nina sagt har visat sig stämma mycket väl även om jag ibland har behövt processa det lite eller själv uppleva det.

Då handlade det om hur pass mycket stöd i handen jag behöver ha för att få en bra bjudning; det jag tidigare har tyckt räckte visade sig inte vara tillräckligt och när jag fick ännu mer stöd så insåg jag skillnaden mellan de båda lägena.

Jag försökte faktiskt också filma för att visa er skillnaden på galoppen nu och tidigare men dels blev inte filmen så bra och dels kunde jag inte hitta något bra jämförande material.

Jag är rätt säker på att det sistnämnda beror på att jag inte har velat spara filmer där hästen traloppar som en skadeskjuten kråka….

En annan intressant sak är att i alla fall jag ofta glömmer hur illa något har varit när det väl börjar fungera eller rättare sagt så glömmer jag ibland att jag ens haft ett visst problem när det väl är borta. Känner ni igen det?

Men det är kanske inte så konstigt att man noterar det som liksom finns, inte det som är borta?

När jag köpte Vicke ”nickade” han (lyfte huvudet upp och ner ganska mycket) ofta i framför allt vänster galopp. Det blev mer markant på tävling och enstaka domare hängde upp sig en del på det och påtalade det på flera bedömningspunkter.

Fram tills för någon månad sedan fanns nickande bara kvar i höger galopp och den galoppen var också synbart sämre än den vänstra.

Numera är höger galopp faktiskt en liiiiiten aning bättre än den vänstra (!) och halleluja…..nickandet är borta!

Så klart sprang Vicke inte runt och vevade med huvudet konstant och jättemycket men det fanns där om man liksom inte passade honom men nu när han är mer på bakbenen så är det alltså borta. Hejdå och inget jag saknar utan tvärtom är mycket nöjd över. Så det går att ändra även 13 år gamla hästars rörelsemönster (så klart) och detta är bara ett bevis.