Inlägg av

Lördag- vad är oddsen?

Idag var vi 2 ryttare från min anläggning som var och tävlade (på samma ställe men olika klasser) och vi blev båda första ekipage utanför placering och båda petades ner av sista ryttaren i klassen.

Vad är oddsen liksom?

Å andra sidan brukar jag raljera om att jag hade haft minst 50 rosetter till om inte det där sista ekipaget hade funnits så jag är van sedan tidigare….

Jag var i alla fall väldigt nöjd med ritten (MSV C:1) och procenten (66,9).

Fick en 8:a på en galoppfattning och en SJUA på en sluta- det sista torde nästan motsvara en 9:a för andra hästar ha ha ha!

Funderade lite över Vickes beteende igår medan jag red fram och kom fram till att han, till skillnad från alla andra hästar jag ägt är extremt vaken för och ogillar förändringar i invanda miljöer; som vårt eget ridhus och Olofs utebana.

Minsta lilla något ändras där börjar han oja sig.

På platser som han inte känner till (olika tävlingar tex) är han inte alls lika känslig för där vet han liksom inte vad han ska förvänta sig.

Visst kan han titta även där men det går oftast över snabbt och tur är det för hade han varit lika gloig som han var igår tex hade det inte varit någon vits att tävla såvida man inte vill rida på 40 % typ…

Måste förresten berätta hur knäpp han var för några veckor sedan då en tjej kom in i vårt ridhus iförd en parkas med pälskrage.

Vicke blev fullständigt panikslagen och jag kan bara gissa att det var pälskragen som gjorde det- kanske trodde han att det var något djur 🙂 ?

Tjejen har han sett förut och hon gjorde absolut ingenting- hon liksom bara stod rätt upp och ner 🙂 !

Fredag- flashback och reminder

Idag har jag varit hos Olof och tränat- vi red igenom MSV C:1 och en del linjer ur MSV B:5.

Innan dess, dvs under framridningen blev jag påmind om Vickes och min första tid ihop- då när jag inte kunde sitta ner på honom mer än 2 meter i taget….typ.

Det tog tid att inse att detta berodde på en i övrigt osynlig spändhet- och när Vicke slappnade av blev han helt normal att sitta ner på och har så förblivit.

Men idag stod vattenspridaren framme och trots att den var avstängd var Vicke helt övertygad om att den skulle mörda honom- och gjorde inte spridaren det skulle några bommar och plank som låg utanför banan göra det.

Han blev jättespänd, flåsade som en blåsbälg med dunkande hjärta och jag var helt slut efter 15 minuter- bara av att försöka sitta på honom.

När Olof kom och tog bort spridaren blev Vicke sig själv igen och jag kunde börja andas normalt och sitta avslappnat.

Man kan ju undra över varför min annars så snälla häst kan få sådana psykbryt- förra året när Olof försökte rida med spridaren på banan (avstängd) slutade det hela med att vi fick ta bort den och jag fick LEDA Vicke runt banan med Olof på ryggen flera varv innan han kunde rida ”utan ledare”.

Ja dessa djur!

Och för 30 år sedan hade jag blivit tokig av ilska och säkert gett Vicke ett rapp i röven eller två men idag fattar jag att det inte tjänar något till alls- tvärtom.

Är man genuint rädd blir man inte avslappnad av stryk….

30 år!

Började räkna lite härom dagen och insåg att jag nu haft en och samma hovslagare i….30 år!!!!

Inget rekord för enligt honom har han haft några kunder längre än mig men ändå….

Som ni vet har jag alltid lovordat honom- inte bara för hans arbete utan även för att man kan ”ställa klockan” efter hans ankomst ; en egenskap man verkligen inte ska ringakta.

Vad säger ni läsare? Någon som kan slå mina 30 år 🙂 ?

Var finns passet?

Ja, som rubriken säger; var förvarar ni hästpasset?

Jag ska erkänna att jag till 90 % eller nåt har det HEMMA.

Skulle aldrig lämna det till mina stallägare; inte för att jag misstror dom på något sätt men vill inte lägga detta ansvar på dom helt enkelt och inte heller behöva få passet av dom varje gång jag ska tävla.

Detta är alltså enda gången jag tar passet utanför hemmet: vid tävling.

Tydligen ska man även ha det med sig när man åker på tex träning men det har jag aldrig haft.

Är ni mer laglydiga än undertecknad?

Mer om bloggvärlden och ridfilmer

Jag har sedan länge varit väldigt restriktiv med vilka bilder i allmänhet och ridfilmer i synnerhet jag visar på Vicke- både när jag eller Olof sitter i sadeln.

Som jag har förklarat för er tycker jag att bloggläsare kan vara otroligt elaka när de är anonyma bakom en datorskärm och jag har inte sett någon anledning till att utsätta varken mig eller framför allt Olof som inte ens har med min blogg att göra för detta.

Det är till och med så att jag inte skriver om vissa saker på träningarna för att inte ”folk” ska ha allt för mycket åsikter om varför vi tränar på A men inte B eller för att något inte ska uppfattas som skrytigt osv.

Nyligen bekräftades min inställning till 100 % och jag kommer absolut att fortsätta att vara ”försiktig”.

Jag började nyligen följa Linn Olssons blogg och det är numera så att hon efter ganska lång tids tävlande utan placeringar börjat få fina resultat och tom vunnit 2 MSV C på rad.

Och efter senaste vinsten läser jag inte bara glada grattis från hennes läsare utan verkligen elaka kommentarer om både hennes och hästens prestationer på banan.

Alltså… detta efter att människan vunnit en klass på nästan 70 %?!?!

Då är hästen styv, sitsen spänd, poängen har erhållits för att Linn är känd och har en välstammad häst och jag vet inte vad?!?!

Så nä…jag känner att jag gör fortsatt rätt i att vara selektiv för uppenbarligen kan ens läsare hitta elakheter att skriva framför allt när det gäller ridfilmer och varför utsätta sig för det?

Tråkigt för filmer ÄR ju oftast roliga och givande men tyvärr förstör de som vill vara elaka i alla fall min lust att dela med mig för mycket.

Inte lätt att vara storbloggare

Läst på Nellie Berntssons blogg (en kommentar från en läsare):

”Varför är uppdateringen så dålig? Liksom 2 inlägg per dag typ….tycker det blivit sjukt tråkigt att läsa tyvärr!”

Alltså….

Tjejen (17 år) har 4 hästar som ska ridas, tränas och tävlas, hon sköter mockning, fodring och hagutsläpp/intag själv, har femtioelva olika uppdrag både på hemmaplan och runt om i Sverige, filmar titt som tätt och så har hon mage att bara uppdatera 2 gånger om dagen. Ja fyyyyy!!!!!

Tillbakablickar: tävla med svårlastad häst

I helgen hade jag stallkamrater som tävlade hos Dagstorportens ryttarförening och plötsligt mindes jag en händelse för snart 30 år sedan som utspelade sig just där.

Nu ter dig sig både lite komiskt och måhända märkligt men på den tiden såg jag ingen bättre lösning.

Jag ägde vid tillfället Menelli, ett sto som var världens snällaste på alla vis men ohyggligt svårlastad.

Enligt hennes förra ägare hade hon råkat ut för ett trauma som unghäst då hon gick över bommen i en transport och den första tiden i min ägo var hon näst intill omöjlig att få in i en transport.

Det var faktiskt tack vare henne (dvs de idoga lastningarna med detta djur) som banade vägen för att jag sedermera skulle betrakta mig som en självutnämnd lastningsexpert men det är en annan historia…

Nåväl…

En sommar ville jag åka och tävla hoppning med Menelli.

En tidigare tävling hade löst sig genom att jag RED dit- till närmaste grannklubb tog det kanske 30 minuter att skritta genom ett trafikerat Malmö (har nog inte hört om någon som gjort samma rutt varken förr eller senare men nöden hade ingen lag…) men nu ville jag till Dagstorp som ligger kanske 2-3 mil från Malmö.

Hur garderar man sig för att kunna tävla med en svårlastad häst?

Tja…min lösning blev att hyra en transport (ingen på ridskolan ägde en på den tiden), hitta uppstallning (!!!) på skrittavstånd från Dagstorp, lyckas baxa in Menelli i släpet dagen innan tävling och på så vis vara säker på att komma till start nästa morgon utan att behöva fundera på om lastningen skulle ta 5 minuter eller 5 timmar (det var på den nivån….).

Precis som jag aldrig hört talas om någon som i modern tid ridit genom Malmö för att komma till en tävling har jag inte heller hört om någon som stallat upp hästen 2-3 mil från det egna stallet för att tävla 2 lätta klasser men….så var det…

Och tävlingen gick bra, vi kom både dit och hem utan besvär och jag blev en erfarenhet rikare 🙂 .