En läsare ställde följande fråga under ”frågestunden” härom dagen:

Hur tänker du kring att avla på en häst med höga prestationspoäng, men som har ”sköra” hovar?

Jag tycker att detta är en jättesvår fråga att svara på; dels för att jag inte är speciellt avelskunnig per se och dels för att det kan finnas ”en miljon” parametrar att beakta.

För att ta några exempel:

Vad innebär ”höga prestationspoäng” och vid vilken ålder har dessa erhållits? Är det poäng hästen har fått visad som 3 och/ eller 4-åring?

Är hästen tävlad? I vilken gren och med vilka resultat?

Vad menas med ”sköra hovar” och hur pass påverkad är hästen av detta?

Hur är hästens temperament?

Osv….

Vad jag vill komma till är att enbart ”höga poäng” inte är skäl nog att avla på en häst in my book.

Dessa höga poäng kan erhållas i tidig ålder då hästen kanske hade en ovanligt bra dag och/ eller en visare/ ryttare som lyckades kräma ur allt som gick för dagen.

Ideal-stoet för mig att använda i avel är en extreriört korrekt häst men goda gångarter, ett minst lika gott temperament och en hög ridbarhet, gärna på tävling.

”Sköra hovar” kan vara otroligt jobbigt ja, om man med detta menar hovar som lätt trasas sönder och som gör det svårt att fästa skor.

Ju skickligare hovslagare man har och desto mer tid och noggrannhet man själv är villig att hitta lösningar för en sådan häst desto mindre försvårande är/ blir det.

Exempelvis ökar risken för avtrampade skor om hästen springer mycket i en väldigt lerig hage och man har långa skointervall, inga boots i hagen bla bla bla bla….

Att beakta tycker jag också är att hovslagare idag oftast har en högre kompetens och vilja att lära och prova nytt/ nya rön/ material osv än för bara 20-30 år sedan.

Med detta sagt skulle jag väga in ”sköra hovar” vid beslut huruvida jag skulle avla på ett sto med dito hovar och högst troligt göra det ändå (avla alltså) om mycket annat talade för det, dvs flera goda egenskaperna hos djuret.

Jag har själv haft en häst (Vicke) med hovar som under en period var sämre än genomsnitts-hästens.

Jag löste detta genom skicklig hovslagare, täta skointervall (var 6:e vecka), boots i hagen och han gick dessutom ensam och sprang mycket sällan i de alltid underlagsmässigt ”fina” hagarna han gick i.

Men det finns givetvis grader av ”sköra hovar” och är det riktigt illa är det verkligen svårt. Där var jag aldrig med Vicke.

Bilden; en av de saker man inte vill hitta i hagen; en avtrampad sko!

En läsare med en pigg 8-årig fullblodshäst som hon tränar i både dressyr, hoppning och fälttävlan har ställt 2 frågor som jag ska försöka svara på utifrån hur JAG hade gjort:

1. Ditt bästa tips att få fram nosen, min häst viker gärna in den och kommer ngt bakom lod stundtals. Detta mest på banan, ute är hans nos mer framför lod och även ofta över tygeln.

Om hästen vill vika in nosen och hamna bakom lod är uppresande tygeltag ett sätt att få fram nosen. Att rida på ett mildare bett kan också hjälpa. Många halvhalter, att variera tempot och olika rörelser så att det inte bara blir ”runt, runt” på banan.

2. Bästa tipset att samla galoppen. Reglera galoppen. Min häst är stor och jag är liten och har svårt att hålla om och hålla i om du förstår vad jag menar. 

Tips på att samla galoppen på en framåt och stor häst tänker jag är att börja med korta sekvenser där du försöker samla tex en halv långsida och sedan rida lite mer framåt. Att rida svaga öppnor hjälper också samlingen. Försök att tänka att bakbenen ska komma längre in under hästen. Sitt tungt i sadeln, dvs låt dig inte dras framåt och tänk på att ha korrekt tygellängd då hästen kan vilja dra sig lång. Ta upprepade förhållningar. Utomhus kan du ta hjälp av att rida i mindre uppförsbackar.

Imorgon kommer svar på några andra frågor!