Inlägg av

Lördag- regn, regn och regn

Nu råder det ingen tvekan; sommaren är definitivt förbi och jag tänkte ”tvättmaskin och nerpackning” när jag såg Vickes flugtäcke på täckeshängaren idag.

Det har regnat mycket i några dagar och jag har till min fasa hört att det nog ska fortsätta så i flera dagar till- måtte DEN prognosen ändras.

Jag har valt att vänta med ihopsläpp av Vicke och Mini pga vädret- när det är så blött ovh lerigt i hagarna vill jag inte riskera att de varken springer och halkar av ”nyhetens behag” eller river upp det lilla gräs som finns kvar.

Vicke reds i ridhuset idag och Molly fick en långpromenad i Dalby- tyvärr till viss del i regn så vi var genomblöta när vi hoppade in i bilen.

Nu myser vi i soffan innan det är dags att åka och äta middag- tror bestämt det blir planka på kycklingfilé idag.

Så här fint var det i Dalby i förra veckan- idag betydligt dystrare!

Soff-njutare!

Sååå imponerad

Jag är inte säker på att jag har visat er denna film tidigare men oavsett förtjänar den att ses igen!

Jag menar att pararyttares olika handikapp kan vara svåra att jämföra/ ställas mot varandra men det här måtte väl ändå vara något av det svåraste att göra på hästryggen om man är blind????

Jag är i alla fall både väldigt imponerad och tårögd när jag ser denna prestation.

Fredag- slappt

I morse gick jag ut hårt och var hos Olof innan 8.00 men redan på vägen hem bestämde jag mig för att bara slappa resten av denna regntunga dag.

Det är måhända tjatigt att läsa om hur nöjd jag alltid är efter ett besök hos Olof men så är det- jag kan inte ljuga.

Dock är ju dressyr en enormt tålamodsprövande syssla så det kan verkligen handla om att formen blir bättre centimeter för centimeter, att hästen orkar bära sig någon meter mer från den ena veckan till den andra eller att den tar ett steg mer i piaff än gången innan.

Det gäller att kunna se dessa, ibland mikroförbättringar och uppskatta dom i stället för att reta sig på att det inte går snabbare.

Idag red Olof och förutom att han får betalt för att rida får han också stå ut med mitt babbel under tiden.

Vi tycker lika om det mesta som har med hästar att göra och idag enades vi bland annat om Mias schabrakens outstanding kvalité samt vissa andra produkters motsats.

Jag har ju inte så många skickliga dressyrryttare att bolla tankar och åsikter med till vardags och IRL så det blir mest med Olof jag rådgör- kanske inte just vad gäller schabrak 🙂 men mycket annat.

Nu ska jag förhoppningsvis bara få ligga i soffan resten av dagen och, om inte äta praliner så i alla fall njuta av en ledig dag!

Vad man INTE skriver på Fejjan

Ett ämne jag har berört flera gånger!

Har också stött på det då och då- folk jag är ”vän” med på Facebook som skriver saker där om sitt jobb/ sina arbetskamrater eller sin (brist på) arbetsmoral och jag blir lika förundrad varje gång.

Nog för att man ibland och i ogenomtänkt frustration vill spy galla över vad det nu än må vara men Facebook eller andra sociala medier känns inte precis som några kloka kanaler för detta….

Jag skulle inte alls förvåna mig om tex tilltänkta arbetsgivare söker info om en på nätet och då kan vissa uttalanden säkert ligga en i fatet.

Jag som socionom är otroligt försiktig med vad jag postar om det kan tyckas yrkesrelaterat- det är så lätt att det skrivna ordet misstolkas och vänds mot en på ett sätt som man absolut inte menat!

Torsdag- en ny vän?

Åhhhh så skönt med några dagars ledighet!

Det har börjat bra i alla fall; köpte en skjorta oprovad och när jag packade upp den hemma satt den som en smäck!

Vad jag hoppas ska sitta ännu mer som en smäck är ihopsläppet mellan Vicke och en ganska ny häst hos oss; varmblodet med det missvisande namnet Mini (han är långt ifrån liten).

Jag gjorde ett kort ”prov-släpp” idag och det gick bra men jag ropar inte hej ännu.

Jag är den första att förorda hagsällskap OM det går bra men precis lika snabb till att låta hästen gå ensam vid minsta misstanke om ”ej försumbar skaderisk”.

Leon som Vicke gick ihop med innan den förstnämnde flyttade var ”stensäker” och det måste hästar vara för att jag ska vilja chansa med MIN snälla häst.

På tal om snäll klippte jag Vicke idag och bortsett från att det är en tråkig syssla så kunde man inte önska sig en snällare häst.

Guld värt att kunna helklippa på 40 minuter utan tjafs och han blev sååå fin (film på Instagram).

Förutom att det är tusen gånger snyggare med klippt än oklippt häst ser man hullet 100 % korrekt och jag kunde konstatera att Vicke är helt ”perfekt” ha ha- varken för tjock eller för tunn.

Film-ljug

Det diskuteras ju numera ganska ofta i hästsammanhang hur bilder och till och med filmer kan ge en väldigt skev bild av verkligheten beroende på hur tex en film klipps ihop.

Funderade på vilken missvisande film man hade kunnat göra om jag nu var en kändis man ville ”komma åt” när jag nyligen var hos Olof.

Vi stod och pratade en stund efter passet och Vicke försjönk väl i någon form av total avslappning/ halvslummer bredvid mig.

När jag plötsligt klappade honom ganska hårt på halsen hoppade han till, en del skulle säkert säga förskräckt.

Och tänk hur man hade kunnat presentera DET: ”Stackars häst….han är så ovan vid ömhetsbetygelser att han blir livrädd för sin egen ägare”…typ 🙂 !

Onsdag- hej höst

Vilken härlig känsla när man har hunnit rasta hunden, ta in Vicke från hagen och hoppat upp i ridhuset när världens ösregn bryter ut och man inser att det kommer att regna läääänge.

Jag fortsatte med samma jobb som hos Olof igår och hade en bra känsla hela tiden.

Några seriebyten blev inte så bra förvisso men sedan fanns det dom som var desto bättre och det är det viktigaste.

Längtar efter mina lediga dagar; pga ett extrapass kommer jag att ha jobbat 4 i stället för 3 nätter efter nattens jobb och det känns.

Hur man lockar tävlande (eller inte)

Så ska det se ut…..

Jag noterar med intresse att det inte bara är på min blogg det har diskuterats hur man kan öka antalet startande i dressyr och vad man kan göra åt det faktum att det i vissa delar av landet har dippat vad gäller antalet dressyrstarter/ år.

Jag har läst många förslag och själv kommit med några och det ska bli intressant att se om trenden går att vända och med vilka medel i så fall.

Något som har framförts är att man, när urvalet av tävlingsplatser är stort, väljer den arrangör som man som tävlande på olika vis bedömer som ”bäst” och det behöver inte handla om avståndet utan tex prispengar, bemötande eller kanske det viktigaste: framridningen och tävlingsbanornas skick.

Jag är den första till att instämma i det sistnämnda och kan ta ett, eller snarare två exempel på tävlingsplatser som jag besökt i år och som verkligen skilt sig åt.

Den ena tävlingsplatsen (som jag väljer att namnge då jag bara har det bästa att säga om den) är Stensäters ryttarförening.

Arrangören har där tillgång till en maskinpark utan dess like och dessutom intresse och kunskap om hur man sköter underlag för att det ska bli optimalt att rida på.

När jag har tävlat där har man exempelvis harvat mellan klasserna (och då talar vi om max 20 starter per klass) och vid ett tillfälle körde man till och med ut med en gigantisk vattentank och vattnade under tävlingen eftersom det var sommar och torrt.

Denna tävlingsplats skulle jag pga ovan välja framför de flesta andra- får man inte hästen att gå där beror det i alla fall inte på underlaget- det är en sak som är säker.

En tråkig motsats stötte jag på hos en annan arrangör som BORDE ha en adekvat maskinpark och som har anordnat tävlingar i minst 20 år- de är således inga ”nybörjare” på detta.

Under en klass som jag bevittnade (jag red den ej själv) var framridningen så djupharvad att jag är väldigt tveksam till om jag ens hade vågat göra något annat är skritta där inne.

Frågade någon av ryttarna hur underlaget kändes och fick mycket riktigt svaret ”jättetungt” och hörde också om någon som bara hade vågat rida fram i 10 minuter pga detta.

Alltså…ska man finna sig i att bara våga rida fram i 10 minuter när man har betalat 300 kronor eller mer för att få rida en klass?

Nej, jag tycker verkligen inte det och även om framridningstiden kan variera beroende på häst så tror jag nog att väldigt få, om någon häst kan prestera på topp efter endast 10 minuters framridning.

Så skulle valet stå mellan denna tävlingsplats eller någon annan vet jag ju vad jag hade valt och frågan är om jag ens hade åkt även om det inte fanns andra arrangörer att välja bland? Högst sannolikt inte- jag är livrädd för just djupharvade underlag.

Så; jag tror att en del tävlingsplatser kommer att liksom rensa ut sig själva nu när det inte är så stort tryck på de som vill tävla och det är kanske lika bra det, eller?