Inlägg av

När man betyder olika mycket för varandra

Idag funderar jag på ett fenomen jag nyligen diskuterade med några vänner; det här med att betyda olika mycket för varandra.

I en kärleksrelation älskar förhoppningsvis båda den andra och troligen ungefär lika mycket men när det kommer till andra relationer i livet kan balansen se väldigt olika ut.

Jag ”drabbades” själv för några månader sedan; en person som jag ändå trodde att jag betydde ”något” för efter massor av år visade sig inte ha några problem med att bara kapa all kontakt, utan minsta betänklighet kändes det som.

Jag blev både förvånad och besviken, minst sagt….

Sedan har jag upplevt motsatsen också; personer som jag tydligen har påverkat väldigt mycket utan att själv förstå det, dvs hur mycket jag faktiskt har betytt för dom (medan de inte alls betytt lika mycket för mig).

Jag hörde nyligen en person prata om en gemensam bekant och det är för både mig och andra ganska uppenbart att medan den ena parten tror att hen och den andra parten är jättegoda vänner så ”vet” alla att den sistnämnda personen inte alls känner på samma vis utan nästan tvärtom….hen skulle nog gladeligen se att deras kontakt upphörde och snackar också ganska mycket ”skit” om den som tror att de är ”bästisar”. Lite sorgligt att betrakta utifrån.

Men så ÄR livet tänker jag oavsett vad man tycker om det..man kan inte tvinga fram känslor.

Man får bara inse att det kan bli så här ibland.

Onsdag- ny vlogg och sooooool!

Se på fan!?!?

9 grader och sol klockan 10.15…….prisa herren……halleluja!

Hejdå tjockt vintertäcke med hals….hej ofodrat regntäcke!

I morse avverkade jag ett kortare dressyrpass á la ”är vi överens om vad vi gjorde hos Olof igår” på vilket Vicks gav ett jakande svar och därefter blev det sedvanliga stallaysslor och ett hagutsläpp från vilket en som vanligt überintressant (NOT) vlogg spelades in.

Men vill ni lyssna på lite struntprat medan ni dammsuger eller nåt så….

 

Att leva på gamla meriter

Förra veckans diskussioner kring ”vad som är värt att avla på” fick mig att fundera på en grej som jag tycker ibland förekommer i det sammanhanget; man lever på gamla meriter.

Som jag skrev i en kommentar då betyder en 3 eller 4-årings resultat från en visning inte ”allt” för mig- vare sig om jag skulle avla på hästen i framtiden eller köpa den för träning eller tävling.

En så ung hästs prestation under en given dag är så ”sårbar” och behöver inte alls reflektera varken hur hästen egentligen ÄR just då eller kommer att bli i framtiden.

Kommande hantering och ridning kan förändra sååååå mycket och även hästens egna förutsättningar och genetik.

Jag märkte ju tex en ENORM skillnad på Archie som 5-åring och när han blev äldre och fick större krav på sig.

Som unghäst var han dels otroligt vacker för en lekman (hans benställning tex lämnade en del att önska men för en ”amatör” var han jättefin att titta på vilket jag fick höra hur ofta som helst) och dels skördade han stora framgångar i lätt klass.

Men; så fort vi lämnade LB-stadiet började han ”säga upp sig”- då var det inte lika roligt att arbeta och definitivt inte inne på tävlingsbanan.

Höll man sig till de lättaste klasserna gick det fortfarande många år senare hur bra som helst, även när jag sålde honom som lektionshäst!

Så det där med att värdera det som har varit för mycket är definitivt inget för mig- jag vet hur fort en hästs prestationer kan ändras och det handlar inte bara om det som hände med Archie, det är liksom något som är allmänt känt.

Men ändå så ser man det ständigt i annonser tex; säljare som berättar vad hästen har presterat för 3 år sedan.

Jag ska inte säga ”who gives a shit” men nästan….framför allt om det handlar om hoppning.

Du kan för evigt sabba en hästs vilja att hoppa på några ridpass och då hjälper det inte vad den gjort x år tidigare- dom framgångarna kanske aldrig mer upprepas.

En dressyrhästs utbildning är svårare att ”förstöra” men VILJAN till arbete, som trots allt är hur värdefull som helst- den kan komma och gå beroende på en massa olika saker.

Så färska resultat är det som gäller för mig framför allt- det andra kan man absolut beakta men ska ändå tas med ganska många nypor salt.

Tisdag- endast inomhus

Ja, det är endast inomhus, som här i vårt vardagsrum, som man kan få lite vårkänsla- tyvärr stämde prognosen alltför bra i morse och det ”regn-snöade” rejält i flera timmar.

Jag har ju numera bara ca 12 minuters körning till Olof så det var inga bekymmer att ta sig den korta sträckan med släp men det är ju tröttsamt med blask oavsett.

Tröttsamt var det inte att rida i alla fall och vi nötte vidare eller implementerade som det också kan kallas med ett finare ord 🙂 !

Men för att få bort invanda reaktioner hos Vicke och lika invand ridning hos mig vill det till och det finns inga genvägar!

Jag saknar speglar i vårt ridhus något enormt men det får inte hindra mig och dessutom har jag fått lov att rida i Olofs ridhus även när jag inte tränar för honom så det ska nog bli bra.

Att ge och få beröm

På tal om en diskussion på ett hästforum kring att ge eller inte ge andra beröm vad gäller hästar och ridning har jag funderat på hur det är “i min värld”.

När jag tävlade hoppning för över 25 år sedan kunde jag hos vissa stallkamrater märka en missunnsamhet.

Det blev kanske för svårsmält att jag som extremt orutinerad hobbyryttare lyckades hitta en superbillig häst som visade sig vara något av det bussigaste man kunde finna om man ville tävla hoppning.

Visst skenade han mot allt man styrde emot i början men hans grundinställning var att han VILLE hoppa- en egenskap som knappt går att mäta i pengar men den är GULD!

Och för en del andra hästägare kändes det måhända för ”orättvist” när jag hade så fina framgångar med denna häst att det var svårt för dom att glädjas MED mig i framgång medan deras skadeglädje var svårare att dölja i motgång.

Men om vi ska blicka framåt tycker jag att jag numera mest upplever att ”folk” inte är rädda för att ge beröm, positiv feedback, vare sig det handlar om stallkamrater eller andra ryttare hos Olof varav en del är personer jag aldrig träffat förut.

Och det är så klart jättekul och en egoboost när fler än jag gillar min lilla häst.

Att vissas ord sedan väger tyngre än andras är kanske inte så konstigt; för mig är det långt viktigare vad tex Olof och olika dressyrdomare tycker om Vicke än någon random bloggläsare som bara har sett en stillbild på nätet.

Själv har jag aldrig haft problem med att ge andra beröm; jag ser liksom inte varför man skulle hålla inne med det?

Min prestation/ häst/ whatever ändras ju inte bara för att jag berömmer någon annan.

MEN; jag ljuger aldrig.

Jag vet att jag ibland har haft vänner och bekanta som har tyckt att man kan säga något snällt fast man inte menar det (=ljuga) bara för att göra någon annan glad men det är inte alls min grej.

Säger jag något positivt så menar jag det och försöker i annat fall att vara tyst (om jag tycker att något är fult/dåligt).

En gång för länge sedan kände jag mig tvingad att gå emot min princip om att aldrig ljuga och det var jättejobbigt.

Jag deltog i en sammankomst där alla skulle säga något positivt om de andra och när det kom till EN specifik person kunde jag på fullt allvar inte komma på något ärligt i stunden utan lyckades hitta på en nödlögn.

Jag kunde bara inte med att göra så mot någon annan men det kändes inte heller ok att ljuga…

Hur upplever ni det här med att ge och få beröm? Får ni ofta beröm? Aldrig? Ger ni beröm?

Måndag- nostalgi

I morse blev det ett ridhuspass med ”det sedvanliga”- det ovanliga var att jag fick sällskap av en stallkamrat efter en stund.

”Är det dags att komma nu när jag precis har gjort 10 ettor (helt sant, 2 gånger till och med) ” skojade jag och påmindes om en skämtbild jag sett på Fb med texten ”I don’t always have the perfect ride but when I do no one is there to see it”  🙂 !

Nåväl…när jag hade ridit klart sa min stallkamrat att hon förstod varför jag tycker så mycket om att rida min häst- hon har aldrig sett honom bli riden förut men tyckte att han verkar så fin.

Jag kunde inte annat än instämma men det är alltid roligt när någon berömmer ens häst vilket jag för övrigt har skrivit ett inlägg om som publiceras denna veckan.

Efter lunch gjorde Henrik och jag något som tydligen även halva Skåne hade bestämt sig var en god idé; vi åkte till Skryllegården för en promenad med Molly.

Det var för övrigt där vi var på vår första date: 2 nervösa personer på skogstur med min dåvarande hund Soya. Men det gick ju bra till slut 🙂 !

Idag kunde vi inte som då stanna och äta middag som vi planerat, kön var för lång helt enkelt så det fick bli hämtmat i byn i stället.

Man tror det man vill tro

Vet inte hur många gånger jag tex läst uppbragta ”sanningar” kring hur mycket socialbidrag som betalas ut till olika grupper.

Och det är ju då för djävligt att vi ger en ensamstående flyktingmamma med 3 barn 90.000 i månaden skattefritt medan de stackars svenska pensionärerna tvingas äta kattmat och de hemlösa hänvisas till att sova på en parkbänk….typ….

Jag blir lika trött varje gång och kan inte ens fatta hur man kan tro på ovan och allt möjligt annat?

Ibland har jag försökt att svara och påpekat att eftersom jag själv GJORT utbetalningar av socialbidrag i 15 års tid så är jag kanske att betrakta som liiiite tillförlitlig men nej…vissa har bestämt sig och en del har till och med plockat bort mig som ”vän” på FB efter dylika debatter?

Ja inte för att just det sistnämnda har gjort något alls egentligen men man blir ju mörkrädd när så lättlurade personer ska få uppfostra barn tex eller ha ansvarsfulla poster i yrkeslivet….

Veckan som gått

Med förra veckans slut inleddes en ny månad och jag tycker att de senaste månaderna har gått sååå snabbt.

Jag känner mig ledsen över att våren, när den nu anländer, kommer att bli kort; jag har alltid tyckt att det är den bästa årstiden eftersom man fortfarande har en förhoppningsvis härlig sommar att se fram emot.

Vicke och jag tränar på som vanligt och det blev 2 planenliga besök hos Olof.

Dock red jag själv båda passen även fast jag egentligen också vill att Olof ska rida men ibland måste jag prioritera min egen inlärning.

Hade jag haft råd hade jag faktiskt tränat 3 gånger i veckan ibland men så klart är jag oerhört tacksam att jag kan unna mig så mycket kring hästen; det är inget jag tar för givet.

Eftersom jag jobbar på schema har jag inte ledigt ”röda dagar” som många andra men just denna ledighet inföll med Henriks ”påsklov” så vi har fått lite extra tid tillsammans.

Vi har unnat oss lite uteätande och tittat på en del hyrfilmer- inget märkvärdigt men mysigt ändå.

Söndag- mera brunch

I morse red jag ut i isande kyla, de noll graderna kändes som många minus och det enda som var bra var att den enligt prognosen utlovade snön uteblev- tack för det!

Kanske var prognosen ett aprilskämt?

Vicke är inget skämt i alla fall och han traskade på i vinden utan problem.

Efter stallvisiten besökte Henrik och jag hålan Nötesjö i jakten på det ultimata brunchstället.

Deras nådde inte riktigt ända fram men gott var det och absolut värt en söndagsutflykt.