Ovan är verkligen så sant som det är sagt!

Att folk slentrianmässigt svarar ”bra” på frågan ”hur är det” fast de inte alls mår bra är många gånger inte så konstigt; man kanske inte orkar och vill berätta om whatever för sin omgivning.

Men att så många (och här inkluderar jag även mig själv) skriver under nästan vad som helst utan att läsa igenom allt- det är egentligen mer anmärkningsvärt och skulle kunna få potentiellt rejält allvarliga konsekvenser.

Jag minns hur jag reagerade över klienter som på den tiden jag arbetade med ekonomiskt bistånd skrev under vilket papper jag än stack under näsan på dom- utan att knappt titta på det!

”De skulle skriva under sin egen dödsdom” minns jag att jag sa lite skämtsamt till kollegor men egentligen är det ju inte roligt alls utan tvärtom ganska skrämmande.

Och som sagt så gör jag likadant själv ibland och hoppas på att allt är som det ska. Men egentligen är det verkligen dumt.

Känner ni igen det?

Ibland läser jag om folk som ondgör sig över att tex hästar i den yppersta eliten ”inte får vara hästar”, att de inte får gå i hage, att de har skydd från topp till tå osv.

Och så menar man att hästens värde är oväsentligt för den måste ändå få vara häst.

Och här menar jag att jag undrar om inte en del är hycklare?

Nu får ni inte missförstå mig för jag tycker tveklöst att ALLA hästar tex ska få gå i hage varje dag men jag är lika övertygad om att en majoritet av alla hästägare faktiskt hade behandlat en häst värd 50 miljoner annorlunda än en som kostade 5.000 i inköp.

Jag tror inte för en sekund att en vanlig hobbyryttare som plötsligt hade fått/ haft/ägt en ”miljonhäst” hade hanterat den utan minsta tanke på att ”försöka skydda sitt kapital” i alla fall liiiite.

Absolut finns det människor för vilka pengar inte har något som helst värde, även fast de har ont om dom men jag vill påstå att de är i minoritet. Vi andra har hellre 10 miljoner på sparkontot än 10 spänn….

Och jag erkänner för egen del utan pardon att jag är mer rädd om Frenchie än jag hade varit om jag hade haft en ridhäst som jag visste att jag omgående kunde ersätta för en tiondel av hans inköpspris.

Nu har jag en häst som inte bara var svår att finna utan som även kostade så pass mycket att jag inte har samma summa som bara ligger på ett sparkonto redo att investeras i hans like om det skulle hända honom något.

Och ni som tänker ”Carl Hester har minsann sina hästar i hage t.o.m. tillsammans med andra”; ja, det har han och heder åt honom men han står inte heller och faller med en enda häst.

Skulle någon av hans hästar skadas i hagen tex så har han för det första fler och för det andra möjlighet att via sponsorer införskaffa ytterligare djur. Den möjligheten påverkar en hel del tror i alla fall jag.

Dagens tips för att göra stall-livet enklare/ inte så skitigt är att köpa ett paket engångshandskar och ha liggande där.

Även gummihandskar är bra att ha med kan kännas klumpigare att ha på händerna, beroende på vad man ska göra.

För att ge några exempel på när jag tycker handskar är bra så kan det tex handla om när man linimentar en häst.

Jag blev rekommenderad ett liniment av min veterinär som ”luktar julkryddor” och jag har jättesvårt för just den doften och vill inte att den fastnar på händerna.

När jag smörjer min utrustning vill jag inte få fettet/ tvålen under naglarna och runt ringarna.

En del hästsalvor luktar också ”pi” (jag har tex mycket svårt för tjärdoft) och den doften kan också sätta sig.

Man är så klar olika känslig för att få allt möjligt på händerna/ in under naglarna osv men jag tycker att det är ett enkelt och billigt sätt att hålla händerna rena!

Finns det fler än jag och Henrik som med ojämna mellanrum ägnar sig åt den ofrivilliga leken ”var fan la jag läsglasögonen” ? En otroligt irriterande ”lek” tycker jag.

Jag börjar absolut förstå de som har ”senilsnöre” på sina brillor och det borde jag också börja med.

Vi har hemma rätt många billighetsalternativ, enkla läsglasögon som vi har utspridda både här och där (läs; i flera rum, i våra bilar osv) och sedan har jag ett par som är utprovade hos optiker som jag föredrar och använder mest.

Härom dagen blev jag ”så klart” av med just det paret och jag har letat ihjäl mig efter dom sedan dess.

Hittills har det enda resultat varit enorm irritation OCH ett välstädat hem.

För medan jag ändå vände upp och ner på soffkuddar, tittade under soffan bla bla bla så passade jag även på att städa, dammsuga och plocka undan allt möjligt.

Så det är dagens städtips för att ändå få ut någon nytta av vimsigheten.

Jag tycker att det är relativt vanligt att jag på nätet läser om hästar som är rädda för, om inte nästan allt så benämns de som mer eller mindre spooky.

Och oftast, men inte alltid, är inlägget författat av en +50 kvinna.

Mina erfarenheter vad gäller ”rädda” hästar och rädda skrivet inom citationstecken är att det oftast är vi människor som skapar denna lättskrämdhet hos hästar.

Absolut har avel ett finger med i spelet, dvs att vissa blodslinjer ger mer alerta/ reaktiva hästar (som vissa skulle benämna ”rädda”) men framför allt tror jag att det beror på annat.

Att jag ser fenomenet bland +50-kvinnor beror på att jag sett en hel del hästägare i denna grupp som antingen köpt sin första häst i vuxen ålder och med mycket liten hästerfarenhet än den man får när man rider på ridskola eller så HAR man lång erfarenhet men har råkat ut för någon eller flera hästrelaterade olyckor/ skador som har gjort att man har blivit mer försiktig/ rädd.

Man blir också ofta klokare med åren (tack och lov) och många vittnar om diverse farligheter de gjorde som barn och unga till häst som de som vuxna aldrig skulle drömma om att göra.

Vissa vågade då rida barbacka, galoppera i grimma, hoppa höga hinder, rida utan hjälm och allt möjligt annat potentiellt mycket farligt.

Men för att gå tillbaka till de ”rädda” hästarna vill jag påstå att hästar till mycket stor del blir vad vi gör dom till, inom rimliga gränser så klart.

Hästar ÄR oftast av naturen snälla och tillitsfulla men om de inte känner att de har en ”stark” (läs; som inger pondus och förtroende) ledare kan de reagera med tex osäkerhet/ rädsla.

Om man själv är rädd för whatever utstrålar man ofta detta och hästar kan oftast läsa oss bra.

Och det viktigaste av allt: vi måste ”utsätta” våra hästar för ”allt möjligt” (åter igen inom rimliga gränser) för att de ska acceptera och tolerera omgivningen utan att ständigt hoppa till och vara på tårna.

Om vi alltid rider i vårt egna ridhus, aldrig lämnar stallplanen och aldrig vågar rida ut, möta en bil, rida förbi en brevlåda eller en stor vattenpöl (nu tar jag bara några random exempel) är det kanske inte konstigt om hästen reagerar genom att titta, inte vilja gå förbi, hoppa till osv?

Har hästen dessutom överskottsenergi pga för lite hagvistelse/ motion och är den överutfodrad med kraftfoder kan man få ganska häftiga reaktioner som ett onödigt brev på posten.

Så jag menar att många av dessa påstådda rädslor hos våra hästar är vårt eget fel och skapade av oss.

Varför är vissa hästar stencoola med en ryttare men helt istadiga med andra? De läser oss och så har vi så klart olika kunskap att hantera olika situationer till häst.

Och nu menar jag inte att vi alla ska börja rida bredvid motorvägar, tömköra på öppna fält som jag gjorde på bilden med Vicke och annat som vi inte känner oss bekväma med bara för att träna hästen på att inte vara rädd men igen så menar jag att många hästar inte är rädda per se utan bara ovana vid whatever.

Så innan vi skyller på hästen måste vi rannsaka oss själva!