Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag har vi varit och tränat för Nina och för ovanlighetens skull i Granelundshallens mindre ridhus (det finns två; ett på ca 22*64 gissar jag och ett på 20*40).
Jag föredrar absolut det stora ridhuset men idag kunde vi inte vara där och jag fick se det som en nyttig träning att rida på en mindre yta.
Det gick riktigt bra och jag kunde köra hem nöjd och glad.
Vad gäller det föregående inlägget som handlade om att ännu en ryttarprofil har pekats ut som hästmisshandlare blev artikeln jag länkade till låst under dagen (om man inte betalar för Aftonbladets plustjänster) men man kan läsa om det hela på både Hippsons och tidningen Ridsports sidor på nätet.
Bibbi, som när hon kom till mig i september förra året, var rejält underviktig (revbenen buktade ut) är numera rund som en elefant 🙂 !
Jag tror att hela Frenchie skulle få plats i hennes mage om man knycklade ihop honom!
Lite skämt och lite allvar men jag börjar undra om jag bara har haft en enorm tur som har lyckats göda upp Bibbi på bara några månader och på i princip enbart torrt hösilage, havre och sojamjöl. Knappast…
I dagsläget får hon bara kanske 1 kg havre (fördelat på 3 mål och som krubbskrammel) och så mycket hösilage hon vill äta vilket inte ens är 15 kilo.
Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att det är stråfodrets förtjänst eftersom jag dessutom ser att även den svårfödde Frenchie är ovanligt rund (med hans mått mätt) sedan jag började fodra med detta hösilage.
Jag läser jätteofta foderfrågor på nätet där hästägare vill göda upp tunna hästar och det är ingen måtta på tipsen, det ena fodret dyrare än det andra.
Jag förstår att man inte alltid har möjlighet att välja stråfoder men om man KAN så är det verkligen det tveklöst bästa, i alla fall om hästen inte är kräsen och inte VILL äta annat än små mängder av detta.
Även dyrt stråfoder (som kostar säg…6 kronor kilot) kan man ge 3 kilo av för samma kostnad som många kraftfoder/ tillskott kostar och tänk så mycket mer tuggtid man ger hästen.
Och för 6 kronor kilot (nu tar jag bara denna summa som ett exempel) kan man högst troligt hitta stråfoder med bra värden så att man inte behöver ge en massa kraftfoder.
Fick upp denna bild som ett minne (Kroatien 2019) och kände att vi behöver lite sol på bloggen för IRL finns den då sannerligen inte, inte här i alla fall…
Hela dagen har gått i de iskalla vindarnas tecken och det har inte bara stormat utan även varit molnigt och mulet- riktigt innesittarväder.
Min plan i morse var att rida ut men det var innan jag nästan lyftes av blåsten på väg mot stallet och efter lite velande fram och tillbaka lät jag den förnuftiga Birgitta gå segrande ur kampen med den mer dumdristiga.
Det fick bli tömkörning i ridhuset och det var tryggt och gick bra.
På tal om blåst är jag ganska övertygad om att detta är ett sätt som klimatförändringarna visar sig på.
Det här rejäla blåsandet var inte alls så frekvent för x år sedan eller vad säger ni andra som också har upplevt en massa stormar de senaste åren? Visst var det bättre förr?
Nej, jag har inte tipsat Hippson om detta men det är ju exakt det jag har skrivit om på bloggen många gånger.
Och klubben det handlar om är ju ”min” träningsklubb där jag själv redan har avverkat 2 Pay and rides i år. På den ena var jag reserv nummer 11 från början!
Igår blev jag sugen på fläskfilé och en god efterrätt så jag bokade bord till oss på St Marcus vinkällare för dagens middag!
Och nu sitter jag proppmätt i soffan….
Vi åt av buffén som är helt i vår smak; vi är inga gourméer utan gillar tex fläskfilé, en god sås och potatis och sedan är jag glad i efterrätter, gärna med mycket grädde.
Tidigare under dagen har jag motionerat mig och Frenchie genom ett dressyrpass i ridhuset och bara mig själv genom att packa lite gödselsäckar.
Nu är halva gödselstacken borta och det är alltid lika skönt när den börjar decimeras.
Att folk slentrianmässigt svarar ”bra” på frågan ”hur är det” fast de inte alls mår bra är många gånger inte så konstigt; man kanske inte orkar och vill berätta om whatever för sin omgivning.
Men att så många (och här inkluderar jag även mig själv) skriver under nästan vad som helst utan att läsa igenom allt- det är egentligen mer anmärkningsvärt och skulle kunna få potentiellt rejält allvarliga konsekvenser.
Jag minns hur jag reagerade över klienter som på den tiden jag arbetade med ekonomiskt bistånd skrev under vilket papper jag än stack under näsan på dom- utan att knappt titta på det!
”De skulle skriva under sin egen dödsdom” minns jag att jag sa lite skämtsamt till kollegor men egentligen är det ju inte roligt alls utan tvärtom ganska skrämmande.
Och som sagt så gör jag likadant själv ibland och hoppas på att allt är som det ska. Men egentligen är det verkligen dumt.
Idag har Frenchie vilodag, det var någon minusgrad i morse men solen strålar väldigt värmande och det är helt klart vår i luften.
På hemvägen från min promenad med Molly kunde jag konstatera att mitt arbete med en av de ursprungligen jättetrista ytorna på Ryhus börjar se helt ok ut.
Den första bilden visar hur det såg ut vid inflytt och sedan har jag genom åren försökt att röja och klippa ner allt som jag kunnat.
Förra året, efter att den tredje bilden togs körde jag över så mycket jag kunde med åkgräsklipparen efter att ha rensat bort x stenar i varierande storlek och det skumpade en hel del när jag forcerade en massa ogräs, brännässlor och diverse tuvor.
Men nu ser det riktigt plant ut och det kommer att gå mycket lättare att underhålla framöver!
Ibland läser jag om folk som ondgör sig över att tex hästar i den yppersta eliten ”inte får vara hästar”, att de inte får gå i hage, att de har skydd från topp till tå osv.
Och så menar man att hästens värde är oväsentligt för den måste ändå få vara häst.
Och här menar jag att jag undrar om inte en del är hycklare?
Nu får ni inte missförstå mig för jag tycker tveklöst att ALLA hästar tex ska få gå i hage varje dag men jag är lika övertygad om att en majoritet av alla hästägare faktiskt hade behandlat en häst värd 50 miljoner annorlunda än en som kostade 5.000 i inköp.
Jag tror inte för en sekund att en vanlig hobbyryttare som plötsligt hade fått/ haft/ägt en ”miljonhäst” hade hanterat den utan minsta tanke på att ”försöka skydda sitt kapital” i alla fall liiiite.
Absolut finns det människor för vilka pengar inte har något som helst värde, även fast de har ont om dom men jag vill påstå att de är i minoritet. Vi andra har hellre 10 miljoner på sparkontot än 10 spänn….
Och jag erkänner för egen del utan pardon att jag är mer rädd om Frenchie än jag hade varit om jag hade haft en ridhäst som jag visste att jag omgående kunde ersätta för en tiondel av hans inköpspris.
Nu har jag en häst som inte bara var svår att finna utan som även kostade så pass mycket att jag inte har samma summa som bara ligger på ett sparkonto redo att investeras i hans like om det skulle hända honom något.
Och ni som tänker ”Carl Hester har minsann sina hästar i hage t.o.m. tillsammans med andra”; ja, det har han och heder åt honom men han står inte heller och faller med en enda häst.
Skulle någon av hans hästar skadas i hagen tex så har han för det första fler och för det andra möjlighet att via sponsorer införskaffa ytterligare djur. Den möjligheten påverkar en hel del tror i alla fall jag.
Idag började jag min morgon med att rida ut i skogen som det faktiskt finns hur mycket som helst kvar av, bilden till trots 🙂 .
Eftersom jag galopperade så mycket igår och inte hade hjärta att trava därefter (det gäller att sluta när man har bra känsla…) blev det idag bara skritt och växlingar mellan trav och passage.
På eftermiddagen var det dags för den 74:e blodgivningen för min del och det är jag faktiskt lite stolt över.
Stolt att jag trots spruträdsla har övervunnit den i så många år och kommit upp i detta antal.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer