Veckan som gått

Så var det då dags att sammanfatta veckan!

Även denna veckan har mestadels varit rolig och bra på alla möjliga vis, för mig är det på gott och ont så att mitt humör styrs väldigt mycket av hur ”hästeriet” fungerar så det är skönt att jag inte har några större klagomål på den fronten sedan Kreon blev ridbar igen.

Som jag berättade för några dagar sedan kommer Mini snart (om en knapp vecka närmare bestämt) att flytta till Danmark så fram tills dess försöker jag, tja…om inte att suga musten ur varken henne eller Kreon att i alla fall ”utnyttja” henne så mycket som känns rimligt.

Att få hjälp med bytena har ju varit det största/ viktigaste projektet över tid och det har Mini lyckats med jättebra anser jag och jag har ju också haft enorm nytta av henne vid Kreons igångsättning och när något nytt har introducerats.

Jag ska inte sticka under stol med att det ibland har känts tryggare att själv stå på marken och låta någon som är yngre och vigare ta vissa potentiella fighter men jag har faktiskt också gjort vissa val utifrån att jag har kunnat fungera som en säkerhet för Mini (genom att snabbt kunna ingripa OM något skulle hända) medan jag ju till 99 % är ensam när jag själv rider OCH dessutom inte litar på att ANDRA hade kunnat hjälpa mig på det sätt JAG önskat om jag hade hamnat i en ”nödsituation”.

I torsdags åkte vi tre till Eva; en kiropraktor jag anlitat vid några tillfällen- Eva hade bjudit in oss att miljöträna på hennes utebana och det var ett erbjudande jag gärna antog.

Väl på plats fick Kreon en nyttig träning och Mini och jag lite ny input och det är ju verkligen inte fel- framför allt för mig som inte precis är översvämmad av kunniga och dressyrinriktade hästägare som jag kan bolla idéer med i vardagen.

Visst har jag vänner som jag kan maila till och även ni bloggläsare förser mig med mycken klokskap men någon gång måste man SE saker och ting IRL för att veta vad man snackar om så att säga.

Annars har ridveckan varit omväxlande och det tycker jag är önskvärt ur många aspekter; det ger varierad träning och man kan fokusera på olika saker olika dagar.

Någon dag blir det kanske mer jobb för hjärnan än benen så att säga, någon dag varierar man utrustningen och/ eller underlaget osv.

Kreon har i veckan fått gå på både träns och kandar, i ridhuset, på grusbanan, gräsbanan, varit hos Eva, i omgivningarna runt stallet och så avslutade vi helgen med en lång skrittrunda i skogen. Perfekt!

Jag insåg förresten att jag nog lagt för mycket energi och tankar på att reta mig på vad jag anser vara tämligen usla uteridningsmöjligheter kring vår anläggning (det tyckte jag inte när jag red på bomb-säkre Archie ska tilläggas) i stället för att försöka hitta andra (läs: bättre) alternativ.

Precis som en bloggläsare skrev så tvekar man ju inte inför att köra och TRÄNA med sin häst så varför skulle det vara annorlunda när man vill komma till BRA uteridningsmöjligheter. Nä….just det!

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Träffsäkert inlägg:-) Angående humöret får jag säga att jag är precis likadan, på gott och ont… De som står en närmst skulle nog önska att djuret var tipp topp alltid, då är nämligen matte likadan 🙂 Har även precis som du, tyckt att uteridningsmöjligheterna varit minimala kring anläggningen där jag står, men började för en tid sedan köra ca 1gång/vecka till skogen vilket dessutom gjort min lite livliga herre mycket stabilare även vid utesluter på hemmaplan!
    // Paula.

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Paula:

    Jag önskar faktisk att mitt humör inte var så ”häst-styrt”- de gånger mina hästar varit halta tex har det ju inte varit så muntert i x antal veckor liksom när Archie fick fång eller Décima fick buköppnas.
    Hade varit lättare om man kunde ta det hela mer med en klackspark som vissa hästägare; för mig känns det ibland liksom hela världen går under.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>