Åhhhh….idag har jag ridit på en av stallägarens stubbåkrar och jag ville aldrig sluta.
Det var så bra underlag och Kreon gick så fint.
Jag glömmer faktiskt bort denna härliga typ av ridning inför varje sensommar- på ridskolan behövde vi aldrig rida på stubbåkrar för att kunna vara ute ganska länge oavsett och dessutom finns det inga åkrar i direkt anslutning till den anläggningen.
Förra sensommaren blev det inte mycket ridet på stubbåkrarna heller, marken var för djup och tung och Archie var till salu och jag vågade inte riskera något med hans ben.
I år hoppas jag absolut att det kan bli mycket ridet på detta underlag, en utmärkt träning för Kreon som idag gjorde små, små ansatser till att vilja stanna och backa i vissa lägen som jag dock redde ut bra.
Däremellan kunde jag rida tex samlad galopp och växla mellan slutor och öppnor samt även rida som en form av ”skänkelviknings-sax”.
Några gånger när jag vände från stall-riktningen blev det som sagt något stopp men det är en mild bris mot hur Kreon kunde bära sig åt tidigare när han tjurade och den typ av mupperier han nu ägnar sig åt (stannar och eventuellt backar) är inget som jag tycker är det minsta obehagligt till skillnad mot då han slog med bakbenen, kastade sig i sidled, försökte stegra sig och annat lika skoj-NOT!
