Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Äta hund?

Den här bengeten hade man inte blivit så mätt på …..

Jag orkar inte googla och kolla runt på nätet men undrar uppriktigt om det är någon som är insatt i varför man äter hundar i Kina?

Är köttet speciellt gott? Tror man att det ger några särskilt ”helande” egenskaper att äta hund?

I min värld har hunden betraktats som människans bästa vän ”i evigheter” och inte bara i Europa så för mig personligen är det något av en gåta varför man väljer just detta kött på sin tallrik?

För en del är det lika illa vilket djur man än äter och det förstår och respekterar jag men jag undrar ändå över just hund?

De flesta hundar torde det ju inte gå att utvinna särskilt mycket kött ur heller? Inte som en ko eller en gris tex?

Förklara gärna om ni vet?

Materiell hästlycka

I förrgår kunde man i Flyinge se denna syn (fotot taget av en fd stallkamrat)!

På något vis har ett enormt lass med morötter tappats på vägen och jag kan bara gissa att förbipasserande hästmänniskor passade på att plocka på sig lite hästgodis 🙂 ?

Inackorderingar, del 654

Nu när vi planerar att flytta frågar vissa inte bara om jag ska skaffa en ridhäst till utan även om jag ska ha inackorderingar.

Detta är ju ett ämne som stötts och blötts på bloggen i hur många år som helst så tycker ni att det är uttjatat ska ni sluta att läsa NU!

Vårt nya ”ställe” är på många vis verkligen ultimat för fler än 2 hästar, det vill jag påstå utan tvekan.

Det finns både stallplatser och hagmark så det räcker tex.

I stallet finns det förvisso bara plats för 3 boxar totalt hur man än skulle vrida och vända på planlösningen men sedan har vi även en lösdrift som man både kan använda som den är eller bygga boxar i.

Jag har dessutom hört ryktas att det tidigare fanns uppställda uteboxar nära stallet så det är ju också en möjlighet.

Att bygga upp emot 10 vettiga hagar (dvs inga grusrutor) skulle också fungera.

Men, och detta är ett avgörande men: jag vill inte och ser i dagsläget ingen lönsamhet i inackorderingsverksamhet.

Att få sällskap av en vettig person som dessutom kan hjälpa oss när/ om vi vill resa bort skulle vara det enda skälet till att ha fler än mina egna hästar hemma; så känner jag i dagsläget i alla fall.

Skulle min ekonomi försämras drastiskt så att jag stod och föll med några hundralappar varje månad, fick jag helt plötsligt massor, massor av fritid och inte behövde bry mig om någon vinst alls så kanske jag kommer att resonera annorlunda.

Men jag har själv stått i flera stall och både träffat helt underbara människor som jag gärna umgåtts med men också sett hur samma personer gjort saker som jag vet hade stört mig för mycket för att jag skulle vilja omges av detta på en daglig basis när jag inte behöver.

Jag vill ha min ordning, min sopade stallgång, jag vill inte tjata om bajs på ridbanan, att ljuset ska släckas, sadelkammare låsas och allt möjligt annat.

Jag påstår verkligen inte att jag själv aldrig har brutit mot stallregler eller att jag i allas ögon själv är den perfekta hyresgästen men oaktat vilket så vill jag inte själv ha inackorderade.

Sedan handlar det till syvende och sist faktiskt inte bara om mig, mig, mig utan minst lika mycket om Henrik som ”så klart” verkligen är med på denna ”resa”.

Jag kan inte bara tänka på mig själv (och Vicke) utan det handlar ju även om vad Henrik trivs med och hur han vill ha det.

Och Henrik är inte heller intresserad av att vårt ”private space” (stallet ligger ju typ 30 meter från vårt hus) ska ”invaderas” av folk på alla möjliga tider, som ska parkera sina bilar och släp på vår mark, ta med sig vänner och bekanta osv.

Och nu låter vi kanske som värsta surmupparna men samtidigt så har vi ju ett val och då ser jag ingen anledning till att inte välja det som passar oss bäst.

Andra tycker annorlunda och gör andra val; annars hade jag nu själv inte kunnat vara inackorderad i alla år….

Konstant hälta

Härom dagen mötte jag en man som var ute och gick med sin hund och det som fångade min uppmärksamhet var att hunden haltade.

Detta fick mig att fundera över om jag skulle ”klara av” att ha en konstant halt hund eller häst, oaktat om det gick att bevisa att djuret inte hade ont eller ej?

Vad säger ni? Hade ni klarat det? Har ni rent av haft ett sådant djur?

Och med ”halt” menar jag inte ”lite stel som värmer ur” utan konstant halt även i skritt.

The moment of truth

Påsken närmar sig med stormsteg och det kommer nog att visa sig då, om inte förr, hur ”allmänheten” i Sverige agerar.

När man är ledig, vädret förhoppningsvis är fint och man också börjar känna sig trött på ”coronatjat”.

Kommer ”man” att resa på ledighet tex?

Jag hoppas innerligt inte men det återstår att se….

Mobbning i stallet

En stallägare som annonserade att hen har lediga stallplatser berättade för ett tag sedan att någon som hade ringt på annonsen hade frågat om det förekom mobbning i stallet!

Inte den första frågan man brukar få och den fick mig att fundera på fenomenet.

För jag gissar att det finns en hel del som har råkat ut för det, eller?

Jag drabbades själv för en massa år sedan och minns hur otroligt obehagligt det var, trots att jag alltid tycker att jag har haft skinn på näsan och bla bla bla.

Det var 2 vuxna personer som då hade stått i stallet i många år som gissningsvis såg mig som någon form av ”inkräktare”(?) och som betedde sig mycket illa.

Det kunde handla om att de himlade med ögonen bakom ryggen på mig om jag pratade om något, de hittade på egna regler som de påstod gällde för stallet (som inte alls stämde när jag frågade ansvariga), de svarade otrevligt vid tilltal, skrev trista meddelanden på stallanslagstavlan osv.

Jag minns hur jag nästan tyckte det var obehagligt att åka till stallet och då har det ju definitivt gått för långt.

För att göra en lång historia kort slutade det hela dock mycket bra för min del och inte alls bra för övriga inblandade.

Jag fick helt enkelt nog en dag när min häst dessutom blev ”inblandad” i konflikten och är det något man aldrig ska göra så är det att ge sig på mina djur, inte ens verbalt (se den mycket talande bilden ovan…).

Jag gav den ena personen verkligen ”a piece of my mind” och var mycket saklig och iskall (det biter ännu bättre än att bara skrika och svära….) men lät personen förstå att detta som de höll på med var vuxenmobbning som jag inte tänkte acceptera mer.

Båda personerna sa upp sina stallplatser inom loppet av några dagar (nästa dag om jag minns rätt) och därefter bytte de stall x gånger som jag känner till.

Jag hade och har inte det minsta dåligt samvete för att de lämnade stallet efter många år för så som de betedde sig så var det långt ifrån ok och det var inte heller engångshändelser så att säga.

Annars kan man absolut bli ovänner och dylikt med sina stallkamrater och ibland också uppfattas på ett sätt som förvånar en själv.

För jag har faktiskt råkat ut för det sistnämnda vid ett tillfälle, och detta är också många år sedan, när det kom fram att en annan tjej i stallet påstod att hon nästan hade varit ”rädd” för mig under en period under hennes tonår!?!?

Hon berättade det själv efter några år; jag hade inte alls känt dessa vibbar men hon var mycket ung och osäker på den tiden och tyckte liksom att det var läskigt att tex rida i ridhuset när jag var där.

Enligt henne själv var det absolut inget jag hade gjort mot varken henne eller min egen häst som ”skrämde” henne utan det var mer att hon tyckte att jag var en bestämd, vuxen och hon blev osäker och nervös. Ja, jag blev både chockad och tyckte det var tråkigt att hon hade känt så en gång i tiden men kunde samtidigt inte göra något åt saken då. Och idag är tjejen en person jag gärna ber om hjälp och det är absolut inga hard feelings mellan oss.

Ja, detta var några berättelser ut mitt hästliv; har ni mobbats i stallet eller råkat ut för annat ni vill dela med er av?

Måste det självklara framhävas?

När jag hopptränade för Jana Wannius för en miljard år sedan använde han ibland ett uttryck som jag kom att tänka på i ett helt annat sammanhang; ”beröm inte hästen för det självklara”.

Man kan ju tycka vad man vill om det; det är enligt mig aldrig ”fel” att ge positiv förstärkning men så klart blir det överdrivet om vi tex uppsuttet skulle berömma vart och vartannat steg en häst tog, hur kravlöst den än reds. Som ett exempel.

Hur som helst så slog det mig nyligen att det är rätt sorgligt att så många, framför allt lite mer kända ryttare på sociala medier liksom ”måste” visa när deras hästar går i hagen varpå de blir ivrigt påhejade av läsare/följare som tycker att det är sååååå fiiiiint att hästen X ”får gå i hagen”.

Det borde ju vara så självklart att det inte ska behöva liksom poängteras, eller?

Eller när en bloggare betonar att hen skrittat fram utomhus för att liksom visa att ”jag rider minsann också varierat”.

Mer ilska

Härom dagen blev jag arg över att bli uppringd av en religionspådyvlare- igår blev jag minst lika sur när jag körde till jobbet på kvällen.

Lördagar i allmänhet och ”löne-helger” i synnerhet brukar innebära svårigheter att hitta parkering inne i Malmö men igår trodde jag i min enfald att det skulle vara lättare.

Och tja…det var marginellt lättare ja men verkligen bara marginellt.

Och när jag tittade genom skyltfönstret till en restaurang såg jag att den var smockad med folk!?!

Alltså vad är det ”man” inte begriper?

Brinner det så i plånboken att man måste ut och socialisera sig med x främlingar i dessa tider?

Vad hjälper det att många är superförsiktiga, undviker att både åka till jobbet, handla mat och gud vet vad när andra ”måste” ut och partaja bara för att det råkar vara lördag och lönen precis har kommit?

Nej, jag befarar att vi står inför en lockdown och är helt övertygad om att risken inte alls hade varit lika stor om alla kunde respektera de rekommendationer som utfärdats.

Och bara för att man nu inte får samlas mer än 50 personer betyder det givetvis inte att det är helt ok och riskfritt att exempelvis sitta och fika/ äta ute, dricka drinkar och dylikt.

Jag lider utan tvekan med alla företagare som är till råttorna just nu men aldrig i livet att jag skulle riskera min egen hälsa bara för att stötta dom genom att tex sätta mig på en restaurang.

Nej gott folk….stanna för allt i världen hemma om ni inte måste ut och handla eller uträtta andra viktiga ärenden.

Och när ni är ute; iaktta hellre överdriven försiktighet! Försök att besöka affärer med få kunder, håll avstånd från andra och var supernoga med handhygienen.

Så klart kan man bli smittad hur man än lever (nästan) men vi kan väl ändå alla försöka att tänka oss för liiiite mer än vad vissa uppenbarligen gör?