Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Inte mer än rätt

Har själv hört talas om affärer som vägrar att ta emot mynt eller som bara tar emot en viss mängd mynt som betalning för varor och det är skönt att läsa att detta inte är ok alls!

Inte för att jag någonsin har några kontanter på mig (betalar allt med kort eller swish) men tycker ändå att det är höjden av att ta sig friheter att hitta på egna regler som affär….

Hund-dating

Det börjar närma sig semestertider och den hundvakt som passade Molly sist vi var bortresta (en person vi känner) och som skulle passa henne även under kommande resa har tyvärr blivit sjuk och vågade inte ta på sig uppdraget igen.

Eftersom jag (eller VI faktiskt) är väldigt sjåpig med vår doggy och absolut inte kan se henne på ett hundpensionat där djuren ju inte får vara i ”hemmamiljö” utan i olika former av boxar/ egna rum/ whatever så fick vi lite panik för vi känner ingen annan som kan ta sig an Molly i en hel vecka.

Märkligt nog har alla som vi tycker skulle vara lämpliga i övrigt katt och jag litar inte på detta djurslag- blir det fight går de efter ögonen och jag vill inte riskera varken en blind hund eller andra skador.

För att försöka hitta en bra lösning började jag, älskaren av Internet, googla på ”hundpassning” och då dök detta upp!

En sida på nätet som nästan påminner om en dating-sida 🙂 , man kan välja en hundpassare utifrån deras presentation, bild, avstånd från ens hem, dygns/ timpris osv.

De flesta hundpassare i vår region (vi bor mellan universitetsstäderna Malmö och Lund) verkar vara studenter men vi ville helst ha någon äldre eftersom jag såg framför mig hur studenten vill sommarjobba medan vår hund passas (=mycket ensamtid hemma) eller ligga på stranden/ gå på fester/ sitta på uteserveringar och ja, jag VET att detta kanske är fördomar (eller inte….).

För att göra en lång historia kort hittade vi ett par i 60-årsåldern i Malmö och var där och hälsade på igår.

Att vi fastnade för just dom berodde inte bara på deras ålder utan att de uttryckligen skrev att hunden får vistas i soffor/ säng och även om det kanske låter knäppt för vissa så var detta ett KRAV från vår sida då Molly tillbringar 90 % av sin vakna inomhustid i just dessa möbler, precis som 95% av alla whippets så vitt jag vet.

Så här långt verkar alla överens om att det inte blir några problem med passningen av Molly men vi ska ändå lämna henne på en ”provpassning” om några dagar.

Förhoppningsvis kommer allting att slå väl ut och blir det riktigt lyckat kanske vi har hundpassare även till framtida semestrar?

Kostnadsmässigt handlar det om ungefär samma pengar som om man lämnar hunden på pensionat (runt 200-250:–/ dygn) men det finns även hundpassare som tar det dubbla (alltså 500:–/ dygn) vilket i min värld är ”lycka till med det…” och verkligen overkill (då motsvarar kostnaden för hundens vistelse, 3500:–, nästan vad en restresa kostar) men det finns som sagt billigare alternativ.

Nu håller vi tummarna så rapporterar jag hur det hela utvecklar sig!

Omväxling

Ibland känns det som att ridningen mer eller mindre alltid liksom går i samma gamla hjulspår men när jag red ut härom dagen slog det mig att det ändå blir en del variation utifrån årstiderna.

På sommaren tex är ridhuset stängt i 1-1,5 månad och då är det ridning på grusbanan som gäller vid dressyrträning.

Eller så kan man rida på vår stora gräsbana där vi också alltid har hinder i alla fall 2-3 månader om året.

Sensommar innebär underbara och oändliga stubbåkrar under i alla fall en månad eller mer om vi har tur.

Sommartid finns det både får och kor på bete ute och just korna utgör ett hinder om jag vill klättra med Vicke- de enda vettiga backarna ligger precis bredvid kornas hage.

Men resten av året kan man klättra lite  – även i platta Skåne.

Vintertid finns det bra ridvägar OM det skulle komma en massa snö men tyvärr är det sällan vi kan ägna oss åt snöträning.

De vägar som på våren och sommaren kan bli för hårda om det inte regnar på länge är jättebra på hösten OM nederbörden kommer då i stället.

Hos Olof är det stor grusbana som gäller sommartid medan det resten av året är träning i ridhus.

Så visst kan man variera underlaget och omgivningarna en del- inte året runt så mycket kanske men som sagt efter årstiderna!

Förbättra dina halter

Ganska fin halt till och med när sambon ”rider” 🙂 !

Nyligen läste jag ett bra tips på hur man kan träna på att göra bättre/ bra halter på Frida Hallgrens Instagram-konto. Så här skriver hon:

”Jag tränar alltid framför speglarna hemma, ofta från skritt. Gör halt, konstaterar att höger bak kanske står lite bakom. Trycker då med höger skänkel och ber hästen flytta in det benet. Kanske ställer hästen då in det lite längre in än vänster, då trycker jag med vänster skänkel istället. När jag flyttat runt alla benen på hästen och den till slut står jämnt, klapp och beröm! Gör sedan om detta några ggr med nya halter framför spegeln och fortsätter samma procedur att rätta benen med hjälp av skänkeltryck. Det gäller som i alla andra rörelser att få hästen att förstå vad den förväntas göra, så när den står jämnt på alla fyra måste!! beröm komma. Snart kommer den förstå att jämn halt = något bra som min matte gillar!!! Men jag rättar som sagt benen ur stillastående halter, ibland tar det sin tid innan alla fyra ben är på plats.”

Jag anammade faktiskt samma inlärningsprocedur redan på den tiden jag ägde Heron fast jag då brukade göra det när jag tömkörde.

Det var lätt att se hur han ställde upp sig och om han inte gjorde det korrekt brukade jag gå fram och bokstavligen flytta hans ben så att han stod som jag ville.

Efter X gånger så ställde han sig i princip alltid mycket bra, till och med ibland när han sprang i hagen och gjorde halt ur galopp 🙂 !

Så helt klart värt att prova tycker jag!

När fan blir gammal blir han religiös….

Från i somras när Henrik skrittade ut på Vicke 🙂 !

Eller…”sent ska syndaren vakna” 🙂 !

Som jag har berättat förut rådde inte hjälmtvång på ridskolan på den tiden när jag köpte min första häst.

Många vuxna privatryttare red utan hjälm och det gjorde jag också.

Jag ansåg att de hästar jag ägde var mycket snälla och dessutom fick jag någon slags hjälmaverison i början av min ryttarkarriär eftersom en av mina första hjälmar var för liten och klämde åt huvudet så att jag fick huvudvärk.

Jag förstår om detta låter väldigt märkligt alltihop idag men så var det för över 30 år sedan…

Jag inte bara red dressyr utan red även ut utan hjälm och hopptränade ensam på 130-hinder!

Tack och lov hände det aldrig något och de sista åren på ridskolan BLEV det hjälmtvång och är så även på nuvarande anläggning så oavsett vad jag ville (jag ville helst rida utan hjälm) så var det bara att rätta in sig i ledet.

Och vet ni….NU ”hundra år senare” så har jag äntligen insett att det är korkat att rida utan hjälm och NU kan jag störa mig enormt när jag ser ryttare som rider utan på olika sociala medier.

Absolut tycker jag fortfarande att vuxna människor ska få göra som de vill med hjälmen I SAK men om man tex är en ”kändis” så känns det bara så dumt att skylta med att man inte anser att huvudet är värt att skydda.

För övrigt har jag aldrig sett Olof skritta en meter utan hjälm så HAN föregår med gott exempel i alla fall.

Perfekt ridbana

Jag antar att jag inte är ensam om att tänka ”åhhh vilken fin hage/ ridbana detta hade varit” vid passerandet av olika golfbanor?

Varje gång jag går förbi den här fotbollsplanen som till råga på allt aldrig verkar användas tänker jag samma sak; en perfekt ridbana 🙂 !

Fredag- flashback och reminder

Idag har jag varit hos Olof och tränat- vi red igenom MSV C:1 och en del linjer ur MSV B:5.

Innan dess, dvs under framridningen blev jag påmind om Vickes och min första tid ihop- då när jag inte kunde sitta ner på honom mer än 2 meter i taget….typ.

Det tog tid att inse att detta berodde på en i övrigt osynlig spändhet- och när Vicke slappnade av blev han helt normal att sitta ner på och har så förblivit.

Men idag stod vattenspridaren framme och trots att den var avstängd var Vicke helt övertygad om att den skulle mörda honom- och gjorde inte spridaren det skulle några bommar och plank som låg utanför banan göra det.

Han blev jättespänd, flåsade som en blåsbälg med dunkande hjärta och jag var helt slut efter 15 minuter- bara av att försöka sitta på honom.

När Olof kom och tog bort spridaren blev Vicke sig själv igen och jag kunde börja andas normalt och sitta avslappnat.

Man kan ju undra över varför min annars så snälla häst kan få sådana psykbryt- förra året när Olof försökte rida med spridaren på banan (avstängd) slutade det hela med att vi fick ta bort den och jag fick LEDA Vicke runt banan med Olof på ryggen flera varv innan han kunde rida ”utan ledare”.

Ja dessa djur!

Och för 30 år sedan hade jag blivit tokig av ilska och säkert gett Vicke ett rapp i röven eller två men idag fattar jag att det inte tjänar något till alls- tvärtom.

Är man genuint rädd blir man inte avslappnad av stryk….

30 år!

Började räkna lite härom dagen och insåg att jag nu haft en och samma hovslagare i….30 år!!!!

Inget rekord för enligt honom har han haft några kunder längre än mig men ändå….

Som ni vet har jag alltid lovordat honom- inte bara för hans arbete utan även för att man kan ”ställa klockan” efter hans ankomst ; en egenskap man verkligen inte ska ringakta.

Vad säger ni läsare? Någon som kan slå mina 30 år 🙂 ?

Var finns passet?

Ja, som rubriken säger; var förvarar ni hästpasset?

Jag ska erkänna att jag till 90 % eller nåt har det HEMMA.

Skulle aldrig lämna det till mina stallägare; inte för att jag misstror dom på något sätt men vill inte lägga detta ansvar på dom helt enkelt och inte heller behöva få passet av dom varje gång jag ska tävla.

Detta är alltså enda gången jag tar passet utanför hemmet: vid tävling.

Tydligen ska man även ha det med sig när man åker på tex träning men det har jag aldrig haft.

Är ni mer laglydiga än undertecknad?