Jag vet att en del i allmänhet och en specifik bloggläsare i synnerhet har en stark aversion mot halstäcke som anses som en totalt onödig pryl men jag ska erkänna; jag är helsåld!

Inte bara slipper man en massa väta som rinner ner från hästens hals och in mellan täcket och bog och bringa utan framför allt slipper man (läs: jag i alla fall) en ganska rejäl typ daglig sanering av man och hals.

Frenchie har dille på att verkligen gnugga huvudet och halsen i lera och medan hans lilla ansikte ofta är lerinpackat vid intag så slipper jag i alla fall ibland våt gyttja i manen. Och kalla mig lat men det är väldigt skönt att slippa 🙂 !

Bilden är för övrigt tagen när jag åkte för att hämta Frenchie efter att jag hade köpt honom ❤️!

Mitt ridhus består ju delvis av vindnät, något jag knappt hade någon erfarenhet av innan vi flyttade till Ryhus.

Hade någon frågat mig vad jag trodde om detta innan flytten hade jag nog svarat att jag trodde att det kunde bli väldigt kallt med nätet på vintern och att det kanske skulle regna in lite trots detta ”skydd” men så är det verkligen inte.

Jag upplever varken att vindnätet gör ridhuset kallare eller det minsta lilla blött ens vid ösregn och jag har hittills inte upplevt att underlaget har frusit.

Jag rider ju inte där mellan säg…april och oktober men det verkar inte bli speciellt dammigt ens under varma sommardagar vilket jag noterat när det varit tex enstaka hundträningar där då.

När vi flyttade hit fanns det små revor i nätet i några hörn och dessa lyckades vi laga men efter snart 4 år här och rätt många stormar blev det ett lite större hål som inte gick att fixa till.

Jag hade turen att hitta nästan identiskt vindnät hos Bole, köpte 6 kvadratmeter av det över nätet (observera ordvitsen) för knappt 500:- inklusive frakt och så här fint blev det efter att Henrik bytte ut den skadade sektionen:

Dagens tips är att titta efter extra förvaringsutrymme till stallet på tex Myrorna eller Erikshjälpen.

Skåpet ovan såg jag på Erikshjälpen i Genarp häromdagen och det kostade 150:-.

Mitt eget skåp, som passar jättebra i stallet och har nästan samma färg som boxarna kostade 600:- på en annan Erikshjälpen, den i Arlöv.

Alltså….ibland kommer autocorrect på de mest konstiga förslagen….

Nyligen frågade jag en vän hur det var med hennes häst som hade gått omkull och fick svaret:

”Han har sträckt insida höger korvgryta, var öm i musklerna i ländryggen på båda sidor.”

Korvgryta!?!?!? Jag skrattade nästan ihjäl mig!

Korvgryta skulle alltså vara LÅR !?!?!

Förklara gärna logiken!?!?!

(Jag har skrivit en kortare version av nedan i en kommentar för ett tag sedan så ni som läser alla kommentarer kan scrolla vidare) :

En sak som jag tycker är ett extremt märkligt sammanträffande, verkligen superkonstigt är grejen med att jag gav Bibbi detta smeknamn.

Hon heter något helt annat i passet, ett namn som på ett annat europeiskt språk betyder ungefär ”min älskling”.

Jag hade ingen aning om detta när jag tyckte att hon kunde kallas för Bibbi och hennes riktiga namn kan med väldigt god vilja anses kunna ge detta smeknamn.

Ungefär som om man skulle kalla en häst som heter Darling för….säg Lily, dvs ganska långsökt men inte fullständigt obegripligt.

Hur som helst så visste jag alltså inte vad henne namn betyder förrän jag fick för mig att googla det för att ens se OM det betyder något och en tid därefter besökte en vän mitt stall.

Vi kom att prata om Bibbis riktiga namn och vännen visste till skillnad från mig vad det betyder och sa dessutom: ”ja, ungefär som HABIBI”.

Och ja, Habibi betyder OCKSÅ ”min älskling” fast på arabiska.

Men igen; det är absolut inte därför jag kallar henne Bibbi och hennes riktiga namn har inte den minsta likhet med just Habibi!

Ett fenomen jag aldrig tidigare kommit i kontakt med IRL men som vi såg när vi var i San Francisco var självkörande bilar!

De var inte många och de swischade förbi innan jag hann ta några kort så bilden ovan har jag snott från nätet.

Har ni sett självkörande bilar i verkligheten eller rent av åkt i en?

Skulle ni VÅGA åka i en sådan bil?

Ärligt talat hade jag inte vågat. Kanske beror det på min avsaknad av tillräckliga kunskaper men i dagsläget finns det inte en chans att jag hade låtit ett sådant fordon transportera mig. Varken i en storstad eller ens på en öde motorväg.

Ni som är i min ålder; minns ni dessa?

Kanske lät era föräldrar rent av trycka upp sådana här kort om ni blev konfirmerade (inte jag)?

Jag har nog fortfarande kvar en hel hög från klasskamrater och kompisar men egentligen känns det i efterhand som en väldigt konstig pryl, eller?

Och idag görs de väl inte längre gissar jag?