Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Utbränd in absurdum?

Ibland tycker jag att det känns som att ”utbrändhet” är den nya folksjukdomen i Sverige.

Jag funderar på om det är så i många andra länder också?

Jag förstår också att jag riskerar att trampa på många ömma tår med mina funderingar och jag känner personligen en hel del personer som har gått in i den berömda väggen av olika anledningar.

Jag menar inte att förringa denna sjukdom; de som drabbats har i många fall haft en otroligt lång väg tillbaka och många upplever också att de därefter inte är och aldrig kommer att bli den de var innan utbrändheten slog till.

Men det jag ibland kan regera på är hur snabbt vissa börjar vifta med utbrändhetskortet och det är där jag funderar på hur bra det är?

Är det bara av godo att medvetenheten är större idag och kan detta förhindra många nya sjukdomsfall?

Eller finns det en risk att de som växer upp idag inte klarar ens det minsta lilla motstånd eftersom de ”tillåts” att ge upp ”för att inte riskera att bli utbrända”.

Jag förstår också att det kan vara en hårfin balans ibland.

Men livet är inte alltid ”en motorväg”; man kan känna ledsnad ibland, vara överhopad med problem, ha mycket att göra osv och för det mesta går det över, av sig självt eller genom olika strategier.

Det är liksom inte onormalt att ibland känna olika former av negativa känslor och det är väl här jag har reagerat ibland; att så fort någon uttrycker att den inte mår bra och eller har för mycket att göra så börjar en del i omgivningen skrika ”akta dig så du inte blir utbränd”.

Jag kan ibland fråga mig hur lite ”motstånd” en del anser är för mycket om de direkt varnar för just utbrändhet; då undrar jag också om de verkligen vet vad att vara utbränd innebär (det vet jag inte själv heller till fullo kanske)?

Ja, mycket svammel från mig måhända….kanske har ni något vettigare att tillföra?

Söndag- grimas

Ibland blir det ofrivilligt knäppa bilder; eller vad sägs om dessa 🙂 ?

Jag skrev skämtsamt på Instagram att Baltis ”ger mig fingret” (tungan snarare ha ha) men egentligen råkade det bara bli så här roliga bilder och Baltis och jag är de bästa vänner!

Jag har varit på Granelundshallen och ridit en MSV A:1 (fanns ingen MSV B:5) och skrapade ihop 61%.

Fortfarande ingen optimal känsla, låååångt därifrån vilket är både (mest) urtrist men ändå bra.

Bra så tillvida att jag känner att det finns hur mycket som helst (typ allt) som vi gör mycket bättre på träning- det hade varit tusen gånger värre om jag var jättenöjd och ändå bara fick så låga procent.

Tyvärr inte omvänt

Lite skämt och lite allvar skulle jag vilja påstå att bilden illustrerar.

Killar med häst är inte sällan populära hos tjejer….i alla fall hos hästtjejer ha ha!

Att man som kille däremot ska undvika hästtjejer har jag hört flera gånger och skälet som brukar åberopas är framför allt ekonomiskt 🙂 .

Vi hästtjejer har rykte om oss att ”aldrig ha några pengar” (läs; allt går till hästen) och tja…det ligger väl en del sanning i det också 🙂 !

Komplettering

Ännu ett litet projekt som har avslutats tack vare min händige make!

En bit av vindnätet hade lossnat och Henrik har fäst det så ordentligt och bra nu. Och som jag sa; bättre att fixa med sådant i behaglig sensommarvärme än när vindarna viner och regnet piskar. Och då hade revan dessutom kanske hunnit bli större.

Jag konstaterade att vi kompletterar varandra väldigt bra när vi gör olika saker på gården; jag vill att det ska gå snabbt och kan vara ganska slarvig, Henrik är omständlig och noga så en mix blir oftast bäst 🙂 !

Gödselmask

Har ni sett på den här rackaren?

Hen ska förhoppningsvis föröka sig massor och min gödselstack ska förhoppningsvis minska i samma takt 🙂 !

Cecilia, som har en gödselstack som vimlar av maskar hade med sig en hop igår och jag ser väldigt mycket fram emot detta experiment.

Cecilias erfarenhet är god och när jag lyfte frågan på ett hästforum på Facebook var det flera andra som vittnade om maskarnas nytta.

Jag lovar att återkomma med rapport om hur det går efter ett tag!

Torsdag- kul besök

Idag har jag och Vicke varit och tränat för Nina och efter det skyndade jag mig hem eftersom jag väntade besök.

En stallkamrat från min tid på ridskolan skulle hälsa på och eftersom hon också har ett eget stall som hon renoverar till viss del i stil med mitt hade vi mycket att prata om förutom allt annat som hästmänniskor som har känt varandra i över 30 år har.

Cecilia hade med sig hagpinnarna som ni ser i bild; dom såg jag på annons för någon dag sedan och konstaterade fanns mycket nära henne men 1 timme bort från mig.

Long story short hämtade Cecilia dom åt mig och tog med både dom, en jättepåse äpplen åt hästarna (de tackar så mycket) och en grej som jag tänkte berätta om i ett separat inlägg om i morgon.

Hagpinnarna tänker jag kan vara bra att göra provisoriska hagar av beroende på hur pass ”slitna” de ordinarie blir efter höst och vinter.

Mark har jag ju och även en del överbliven eltråd så pinnarna kan nog komma till nytta före eller senare.