Nyligen, medan jag kratsade Frenchies hovar slog det mig att jag nog aldrig har köpt en hovkrats!

Eller, jag gjorde det måhända någon gång för ca 40 år sedan om det räknas men jag kan inte komma ihåg det.

Det jag fortfarande minns var att jag på en av mina första hopptävlingar med egen häst (Menelli) var placerad i 2 klasser på Burlövs ryttarförening och där fick en röd hovkrats i pris i den ena klassen och en blå i den andra 🙂 . ”Fattiga” priser även på den tiden….men jag har dom fortfarande!!!!!

Hur som helst; jag tenderar att kunna ha mina ”hästsaker” i en evighet och äger massvis med prylar som har minst 20 år på nacken.

Och mycket har jag fått så de gånger jag åker till en affär för att köpa något till mig själv eller hästen/ stallet är lätträknade.

Visst; rena förbrukningsgrejer köper jag så klart men tex grimskaft, sporrar, borstar för att ta några exempel kan jag ha hur länge som helst. De går varken sönder, slits ut eller tappas bort.

I vintras tappade jag….kors i taket….en brodd i Frenchies box och jag väntar fortfarande på att den ska klonka till i grepen när jag mockar 🙂 !

Är ni likadana eller shoppar ni ofta; för att det behövs eller bara för att förnya er?

Jag läser relativt ofta inlägg på Facebook där någon söker en hovslagare som kan slå på en tappsko akut eftersom man inte får tag på sin ordinarie hovslagare eller rent av någon som önskar en vanlig skoning till sin häst av samma anledning (onåbar egen hovslagare).

Varje gång jag läser dylika annonser tänker jag ”lycka till att hitta någon” för i min värld så är de vettiga/ duktiga hovslagarna fullt upptagna med egna kunder och har varken tid eller lust att akut slänga sig iväg för att sko en vilt främmande persons häst. Men kanske är det inte alls så?

Samma sak när folk nu söker ”småbalshö av god kvalité och gärna med analys” i Skåne! Även där önskar jag dessa hö-letare lycka till för jag tror inte att de förstår hur otroligt svårt det är att ens hitta småbalshö som överlevt den fuktiga och regniga hösten och vintern i Skåne. Det var otroliga svårigheter att hitta stråfoder redan i höstas så jag kan aldrig tänka mig att det är lättare nu men även där har jag kanske helfel?

Och förstå mig rätt…folk får givetvis annonsera efter precis vad de vill men ibland känns dessa annonser otroligt naiva och jag undrar verkligen hur många som söker det de verkar tro är så lätt att finna?

Viktigt meddelande till intresseklubben 🙂 :

Frenchie har fortfarande ALDRIG, inte ens EN gång bajsat i något ridhus/ utebana sedan jag köpte honom för över 2 år sedan !!!!

Han tar dock igen det i tex transporten som synes 🙂 !

Minns ni att jag tipsade om att man kan bespara sig en massa tråkig lövkrattning genom att i stället klippa itu löven med gräsklipparen?

Så här såg det ut i början av november efter lövklippningen:

Och så här ser det ut just nu:

Jag är supernöjd! Inte ett tag med lövräfsan och ändå så här prydligt!

Läser detta och funderar:

”Jag äger 50% av en häst och av olika anledningar vill jag nu sälja min del.
Ägare 2 vill varken köpa ut mig, hitta någon som vill köpa min del eller sälja hela hästen. Hur tusan gör jag? Värdet på hästen är runt 100000kr.
Vad har jag för ”rättigheter?”

I inlägget påstås dessutom att den andra ägaren ”inte kan samarbeta med ngn och tänker bara på sig själv”.

Nu är det ju så att ”gjort är gjort” men vem tusan vågar köpa en häst ihop med någon annan och när nu bara en vill sälja; vem skulle våga köpa hens del?!?

För mig låter det som bäddat för problem med ett oskyldigt djur ”i mitten”.

Att dela på ett dött ting (en bil, sommarstuga eller whatever) kan vara komplicerat nog men en häst?!?!

Jag undrar om Frenchie har vett att uppskatta sin hage 🙂 ? Jag gör det i alla fall ENORMT!

Såg precis en annons om ett ”knappt 2 hektar stort BETE”, dvs exakt lika stort som Frenchies hage! Bibbi har bara hälften att röra sig på stackarn 🙂 …..

I en annan annons erbjuds man ”gräshage på sommaren, en till varje häst ca 15*30” (läs: gräset kommer att vara nerbetat till svålen på en vecka).

Jag visade er en film för en tid sedan där man kan se att Frenchie numera går helt lös från stallet och till sin hage.

Och sedan jag konstaterade att det går hur lätt som helst har jag ”förfallit” ännu mer så nu går Bibbi inte ens med grimman runt halsen vid in och utsläpp utan nu har hon bara ett grimskaft runt halsen som jag ”låtsashåller” i. Hon hade lätt kunnat ge sig av men det gör hon inte även om jag inte vågar ha henne lös eftersom hennes hage ligger liiiite längre bort än Frenchies och inbjuder mer till att gå ut på vägen. Och hade någon av dom väl gått ut på vägen är jag verkligen inte säker på hur lätt jag hade fångat in dom för utmed vägen finns flera enorma gräsfält.

Men nu är det alltså grimskaft runt halsen in och ut för hennes del, lös ut och grimskaft runt halsen in för Frenchie som är standard…slappheten hos ägaren är således näst intill total 🙂 .

”Hej Birgitta!

Du minns säkert inte mig. 

Jag var en tämligen intetsägande figur. 

Men jag minns dig mycket väl och tänker på dig ibland. Jag har undrat hur du har det. 

Genom din Hästsida kan jag se att det går bra för dig, vilket glädjer mig mycket. 

Jag såg oerhört mycket upp till dig och beundrade ditt sätt att vara. Du hade så mycket kunskap om allt, var trygg, självsäker och bjöd på dig själv. 

Önskar dig all lycka.”

Oj så glad jag blev när jag fick detta i min in-box nyligen!

Och det är för övrig något jag själv vill föra vidare till andra; att inte vara rädda för att ge beröm och positiv feedback, även oombedda.

Jag gör det så fort jag får tillfälle och de där orden kan i sämsta fall göra någons dag och i bästa fall påverka deras liv ganska mycket. Tror jag.

Och vet ni; jag minns mycket väl denna ”intetsägande” (hennes ord) person trots att det har gått säkert 20 år sedan jag träffade henne senast. Jag kan t.o.m. höra hennes röst och minns som sagt en hel del från den tiden. Jag hjälpte henne bland annat med tömkörning av hennes häst.