Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Staty-longering

Ibland tycker jag att ”man” lär ut konstiga eller rent ut sagt fel saker vad gäller ridning/ hästkunskap eller i vart fall är det sådant som jag själv aldrig skulle göra.

Vi kom att diskutera detta med longering på ett hästforum för ett tag sedan och jag vet inte hur det är idag men när jag började rida fick man lära sig att man som linförare skulle stå helt stilla medan longering utfördes.

Ett vansinnigt korkat råd skulle jag som är lite av en underlagsnörd säga.

För det första rider man inte på detta vis och framför allt så gör man spår i underlaget, med en del hästar rena diken!

Jag har sett och försökt att undvika att rida i dessa diken för många gånger i mitt ridliv och blir jätteirriterad när jag ser dom.

Minns att vi hade en tjej på ridskolan jag stod på tidigare som longerade ganska ofta.

Hon kunde gå ut och ”sabba” en precis nyharvad bana på ett pass genom detta staty-stående…..grrrrrr!

Såvida man inte har en egen bana och kan göra som man vill skulle jag verkligen vilja be de som staty-longerar att sluta med detta- vi som rider vill inte ha denna egentillverkade volt var den än placeras!

Efter att jag själv har longerat går det inte att SE om jag gjort detta eller ridit. Jag flyttar mig hela tiden- dels för att skona hästens ben och dels för att inte göra spår.

Märklig (hund)hälta

Med sin vän Kaj!

Någon gång ska vara den första vad gäller allt och idag var jag med om en märklig grej med Molly.

Vi var ute och gick (med Kaj 🙂 ) när hon plötsligt började halta och bokstavligen hoppa på 3 ben.

Jag stannade henne direkt och lyfte på tassen och vad får jag se:

Ett smält, varmt tuggummi på vilket ”grusgångsgrus” hade fastnat på trampdynan!?!?

Tro f..n hon inte ville stödja på tassen….

Lyckades med lite besvär få bort kletet och hunden var återställd direkt 🙂 !

Tänk om man kunde bota alla hästhältor lika lätt…..

Potentiella ridbanor

Härom dagen såg jag att ”man” hade tagit ensilage på ett fält nära vår anläggning.

Jag känner inte alls ägarna och har aldrig sett hästar kring deras gård men hade det inte varit stenhårt i marken överallt just nu (och således även på detta fält) undrar jag om jag inte hade tagit mod till mig och frågat om man får rida där.

Och jag gissar att jag inte är ensam om att se potentiella ridbanor ”överallt”, framför allt om man är ute om kör bil?

Det klassiska är väl att se en golfbana och sucka hänfört ”åhhh…tänk att få rida här” 🙂 , eller?

Jag har i alla fall tänkt tanken många gånger!

Samma vad gäller en del stränder– tänk så härligt att få galoppera utmed strandkanten, vada i vattnet eller rent av simma med hästen!

Här har ni förresten den ultimata kombinationen….problemet är bara att det råkar vara en fin golfanläggning; Links Golf på Öland !

Ligger ju hur nära havet som helst och gräset ser väldigt sviktande och fint ut men tyvärr tror jag inte att det hade varit så uppskattat om man kom dundrande där till häst ha ha!

En levande gräsklippare och lite gnäll

31 maj

4 juni

6 juni

8 juni och nu är i princip allt ätbart i Vickes mage.

VAR ÄR REGNET?????

Prognosen har aviserat det flera gånger men när det har kommit till kritan har det uteblivit.

Så klart känns det trist att den förväntade grästillväxten är noll hos oss men i mitt stall HAR vi trots allt ensilage att fodra med och ingen av våra hästar skulle på bete.

Jag läser i dagsläget rätt många efterlysningar på stråfoder,  både för att förra årets inköp visat sig inte räcka och för att folks beten inte räcker! Stödfodring i början av juni!?!?

Bra tips från en läsare

För ett tag sedan beklagade jag mig här på bloggen kring ett par nya läderridstövlar jag köpt men aldrig använder; de stenhårda skaften skar in i mina knäveck så det gjorde rejält ont OCH jag kände dessutom att jag inte hade den stadga i foten som jag, med mitt redan usla skänkelläge, behöver.

Jag har därför undvikit stövlarna trots att de är snygga medan mina ordinarie verkligen ”sjunger på sista versen” men att åka och tävla med smärta och flaxande ben har liksom inte varit att tänka på.

En läsare tipsade om kilklackar och jag köpte sådana för 29 kronor på Hööks men hade fortfarande ”knivsmärtan” i färskt minne och har ständigt skjutit upp att börja mjuka upp stövlarna på träning.

Igår tog jag dock tjuren vid hornen och OJ vilken skillnad!

Ingen smärta alls och bra stadga i foten!!!!

Trodde aldrig att skillnaden skulle bli så stor men tackar och tar emot och kommer att använda stövlarna från och med nu!

Tävla till varje pris?

Läser denna artikel och funderar….

Artikeln avslutas med orden ”Elizabeth hoppas att hennes resa med Rio ska inspirera andra ryttare med blinda hästar” och tja….jag är inte säker på att man SKA inspirera andra till att rida och till och med tävla på blinda djur.

För övrigt tycker jag över huvud taget att det ibland har gått för långt när man ser bilder på och/ eller läser om husdjur som fått tex diverse proteser och som hoppar omkring med dessa men det är kanske lätt för mig att sitta och döma utan att ha sett djuren IRL.

Jag tror att jag själv hade varit rätt så bestämd med att tex inte hålla en blind hund eller häst vid liv men vem vet…skulle det inträffa så är det kanske andra ställningstaganden man skulle göra.

Hur tänker ni?

Inför tävling

Följer ju några hästbloggar och läste nyligen 2 diametralt olika åsikter kring det här med förberedelser inför tävling skrivna av 2 olika bloggerskor.

Den ena verkligen älskar förberedelserna innan tävling.

Hon skrubbar hästen minutiöst och utrustningen likaså.

Hon flätar, fixar sitt eget hår supernoga och man ser på de bilder som läggs ut att allting är så on top som det bara kan bli.

Den andra ryttaren uttrycker sig i stället så här:

”Momenten innan tävling är rätt så tråkiga tycker jag. Det här med att packa, pusta, duscha hästar osv. Naaah, inte min grej alls. Vill bara bort till tävlingen och göra min grej.”

Citatet ovan kändes rätt befriande att läsa för mig som ibland har undrat om det är mig ”det är fel på”.

För jag kan inte minnas att jag någonsin älskat att putsa grejer inför tävling- jag GÖR det men det gör jag å andra sidan till vardags också.

Och fläta har jag alltid tyckt är något av det tråkigaste som finns trots snälla, stillastående hästar med lättflätad man.

Jag är inte heller maniskt noga med att ha speciell tävlingsutrustning utan ibland har jag tex särskilda stövlar som bara används på tävling, ibland inte (just nu inte). Täcken och annat används i princip när det passar, det är väl bara sporrarna och ridjackan som aldrig används utanför tävling.

Nu tävlar ju jag ”mycket” och har gjort så i 30 år men inte ens i början längtade jag efter att skrubba hovar inför tävling eller sätta upp mitt hår innanför hjälmen och dagens fråga blir: hur gör och känner ni?

Har det ändrats över tid? Och om ja, varför? Pga tidsbrist, bättre ekonomi, annat?