Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Vi känner alla någon….

….som mockar så här petigt eller ni kanske rent av känner igen er själva 🙂 ?

Jag är inte fullt så manisk alls, möjligen strör jag lite väl mycket enligt vissa.

Just de som strör med spån/ torv/ pellets kan jag ganska ofta tycka är snåla med ströet; enligt min åsikt är det möjligen lättare att mocka med lite strö men man sparar egentligen ingenting för man måste lägga in mer än om man har en ordentlig bädd från början.

Annars är väl höjden av petighet att skala och slanta morötter som en fd stallkamrat till mig gjorde; snacka om att lägga tid på ”trams” och dessutom kan morotsslantar lägga sig som lock över matstrupen så det  är egentligen mer farligt än något annat.

Avundsjuka eller sunt ifrågasättande?

När ”foderkrisen” blev ett faktum i somras startades det en Facebookgrupp med namnet ”Foderhjälpen 2018”.

Gruppen fick snabbt tusentals medlemmar och idag är de över 20.000 trots att många har lämnat efter att de fått tag på foder.

Härom dagen såg jag en efterlysning från en av gruppens administratörer; i ett eget inlägg ombads man att swisha lite fikapengar till administratörerna.

Det är för övrigt den allra första meningen man möter när man läser beskrivningen av vad gruppen är för något; inte att man är en grupp för att hjälpa folk att finna foder utan att man just ombeds att swisha fikapengar…

Nåväl…när jag läste inlägget från 27 november om fikapengarna reagerade jag eftersom jag bara en månad tidigare, 24 oktober, läst ett inlägg med samma ordalydelse och sett att det fått över 190 (!) svar där merparten påstod sig ha swishat.

Jag ifrågasatte inlägget från 27 november så tillvida att jag undrade varför man åter ”tiggde fikapengar” när man månaden innan fått in flera tusen och då togs hela inlägget bort och ett nytt inlägg publicerades:

den svenska avundsjukan lyser igenom klart och tydligt från vissa håll kommer inga framtida insamlingar att hållas.”

Ehhhh…..”svenska avundsjukan”????

Jag tycker inte att mitt ifrågasättande handlar om svensk avundsjuka utan var en enkel fråga varför man ständigt ska swisha till ideellt arbetande personer med självpåtagna arbetsuppgifter?

Sedan ÄR det absolut fantastiskt att det finns de som vill engagera sig och hjälpa andra och folk får absolut ge sina pengar till precis vem de vill men för mig börjar det rimma illa när det därefter ska tiggas pengar…

Lucia-längtan?

Har ni följt debatten om det slopade Lucia-firandet?

Om inte så läs här och svara sedan på några uppriktigt nyfikna frågor från undertecknad:

När ni själva var ”små”: var Luciafirandet viktigt för er och något ni såg fram emot?

Ni som har barn; om ni tycker att Luciafirande är viktigt; varför tycker ni det?

Anledningen till mina frågor är att jag inte kan minnas mina egna Luciafiranden som något speciellt alls.

Det var bara lite bök med att hitta/ köpa/ låna linne och det där portabla ljuset man skulle ha i näven 🙂 .

Jag har ju själv inga barn men de gånger något dagis har vandrat i mina jobbkorridorer så har jag varken tyckt bu eller bä om detta; hade absolut kunnat avstå från Luciatåget utan att för en sekund känna mig berövad några svenska traditioner?

Jag får tveklöst känslan att de som är så uppbragta över risken att tågen slopas tror/ anar/ tycker att det har något med ”ska vi nu inte få hålla på våra svenska traditioner för att inte stöta oss med invandrare” att göra och så var det ju faktiskt inte alls i just exemplet ovan i alla fall….

Och jag är såååå trött på att ”man” anar ”diskriminering av oss svenskar” där det faktiskt inte alls finns!

Utomhusnöjen

I morse när jag var ute hos Vicke i det fantastiskt vackra vintervädret (sol, vindstilla och med allting inbäddat i frost) slog det mig så lyckligt lottad jag är som bor så att jag kan njuta av så mycket vacker natur, med eller utan djur.

Jag pratade med en vän om detta nyligen; hen har köpt en begagnad båt och puttrar numera omkring på havet så fort tillfälle ges. Man blir ju lite nyfiken att kika på begagnade båtar och jag kan absolut förstå både känslan av ro och stillhet och möjligheten att vara i vackra omgivningar.

Henrik och jag är ju själva väldigt förtjusta i ”havsmiljö” även om vi inte har en båt och vi går ofta med Molly utmed stranden i Lomma.

Skogen är en annan favorit och då brukar vi åka till Skrylle eller Dalby stenbrott, där det sistnämnda alternativet nästan alltid erbjuder mycket rofylld omgivning eftersom väldigt få människor går där, ensamma eller med sina hundar.

Det är tyvärr lätt att fastna i soffan hemma, framför allt på hösten och vintern men kommer man väl ut finns det mycket att njuta av tycker jag.

Har ni några favoritplatser som ni besöker?