Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Havre- ett utdöende foder?

Idag funderar jag på det här med kraftfoder.

Själv fodrar jag med havre sedan urminnes tider eller i alla fall sedan jag köpte min första häst; från början för att det ingick i  stalllhyran och att det då, på stenåldern, ärligt talat inte fanns något annat med att fodra med (möjligen korn men alla dessa färdigfoder fanns ej och Krafft kom efter en tid).

Numera ger jag havre för att det är outstanding billigast, jag köper av en bonde för under 2 kronor kilot men även ”i foderaffären” kostar alla andra foder både dubbelt och tre gånger så mycket.

Och ”givetvis” tycker jag att det fungerar med havren, både vad gäller hull och energi.

Intressant är, tycker jag, att i princip ingen av hästägarna i min bekantskapskrets/ stall jag känner till fodrar med havre!

Jag vet 2 personer på rak arm; den ena har 2 hästar och tränar på medelsvår/ svår nivå i dressyr och den andra säljer foderanalyser på nätet.

Lika intressant är att många som köper färdigfoder inte har någon analys på stråfodret så hur de ”vet” hur mycket hästen behöver äta är för mig en gåta, förvisso samma gåta oavsett vad man fodrar med.

Att man väljer många gånger mycket dyrt kraftfoder (runt 12 kronor kilot) kanske beror på att man ändå tycker att det är ”billigt” sett hur lite hästen äter per månad?

Så om man betalar 4 eller 12 kronor kilot och per dag kanske kvittar?

Ja, inte vet jag men det är en teori.

För så gör ju vi med Mollys torrfoder.

Nu äter hon inte det allra dyraste fodret men det finns många långt billigare sorter men jag har valt att använda mig av de märken Soyas uppfödare rekommenderade en gång i tiden.

Jag vet att de fungerar och Molly äter så lite att kostnaden blir runt 200 kronor per månad (som Henrik och jag dessutom delar på) att jag inte bryr mig om billigare alternativ.

Hur resonerar ni kring kraftfoder?  Vad fodrar ni med och hur har ni gjort detta val? Ingår det en viss sort/ mängd foder i er stallhyra?

Favoritbilar

Det börjar bli dags att besiktiga min bil- utan tvekan en av årets mest ångestframkallande undersökningar.

Jag minns hur jag ibland körde ifrån besiktningen gråtandes i min ungdom- mina första bilar hölls ibland nästan ihop med silvertejp och balband 🙂 och då kunde det bli en del kostsamma reparationer för att få grönt ljus att köra ett år till.

Så illa har det inte varit på många år tack och lov; jag har kunnat köpa bilar i bättre skick men kan fortfarande känna nervositeten komma krypande när jag kör in på besiktningen.

För man vet ju aldrig…det kan ju bli så att det hittas något fel som kostar väldigt mycket att laga och ibland får man kanske också överväga om det är lönt eller man i stället ska skrota/ sälja.

Så blev det med min förra bil, en Volvo V-70 som jag till slut bedömde skulle bli för dyr att laga.

Den bilen bytte jag in och köpte min nuvarande Subaru som jag väl är hyfsat nöjd med.

Men jag har sedan ett tag sneglat på andra bilar; jag tycker att det finns många snygga modeller och sedan gäller det så klart att hitta något som passar ens plånbok och som är anpassat till mitt hästliv.

Jag måste ju kunna dra en transport med bilen och automatväxlat är också ett krav så det begränsar urvalet något.

Någon tipsade om Hyundai vars modell Tucson är ungefär det jag vill ha utseendemässigt, andra har varit väldigt nöjda med Honda CRV och rekommenderat dessa som ”hästbil”.

Men vad säger ni läsare; vad har ni för bil? Är ni nöjda eller sneglar ni också på andra märken/ modeller och vilka i så fall?

Vad är viktigt för er när ni köper bil? Bensinförbrukning? Lastutrymme? Att bilen är liten och därmed lättparkerad? Hit me!

Gammal är bäst

Nickade instämmande när jag läste denna (gamla) undersökning om olika rengöringsprodukter.

Stübbens sadeltvål upptäckte jag redan för ca 30 år sedan och trots att jag provat en del annat genom åren så förblir detta en favorit.

Jag putsar av mitt träns efter alla ridpass eftersom insidan av tyglarna blir skitig om inte annat och tycker att resultatet blir bäst med Stübben.

Jag gillar inte när lädret känns ”fettigt” utan vill att det ska kännas ganska torrt men ändå mjukt.

Och är lädret fett så fastnar smuts mycket lättare och det vill man ju inte.

I rest my case

Gissningsvis är många av er rejält trötta på mitt frekventa tjat om täckesnarkomani (mitt egenmyntade ord för ”överanvändning av täcken”) så jag lovar att denna länk där Anna Hassö redogör för sina åsikter i frågan ska bli den sista på ett tag.

Jag kan dock inte låta bli att nicka åt hennes kommentarer som är ”spot on” enligt mig och ärligt talat väger hennes (en erfaren svårklassryttare som tävlar i alla discipliner på olika nivåer och med många olika hästar) ord låååångt mer än vad vilt främmande hobbyryttare tycker sig ”veta” gör.

Jätteintressant och bra att Anna tar upp detta med avkylning efter ridpass då många inte kan täcka hästen fort nog utan slänger på täcke redan medan de skrittar av inomhus- helt onödigt precis som jag alltid har trott och gjort!

Foderproblem

På senare tid har jag läst och hört om en hel del hästägare som har fått akut stråfoderbrist.

Jag har också läst om ockerpriser på det foder som fortfarande finns att köpa, om de som importerat foder från utlandet och någon stackare som blev blåst av en lurendrejare som påstod att han hade foder att sälja men bara behöll pengarna han fått för detta utan att leverera något.

Jag har själv en vän som letar hö ganska desperat och hon har varit med om både mögliga leveranser och säljare som i sista stund sålt till någon annan trots att hon var lovad fodret.

Själv sitter jag lugnt i båten- vi har haft samma leverantör i flera år och har bokat foder så det räcker vilket känns skönt så klart.

Men vad säger ni läsare? Har ni märkt av någon brist?

Den anklagandes blick

Fick denna bilden av Henke….så ser Molly ut när någon av oss lämnar hemmet.

Jag kallar det ”den anklagandes blick” för hon kan verkligen konsten att se ut som att världen går under.

Dock vet jag att detta är lite hur hon liksom ”ser ut” många gånger utan att det betyder något….jag vet ju också vad hon gör hela dagarna vare sig vi är hemma eller inte- SOVER! Konstant.

Sedan ÄR hon bara ensam hemma runt 3 timmar per dag på sin höjd- fördelen med att jag jobbar natt och Henrik dag så det är inte det minsta synd om henne 🙂 !

Som man frågar får man INTE svar

Planerar nya resor där man kan göra detta i december och inte vada i lera eller snö….

En sak som jag tycker är ganska intressant är hur tex kommentarer på en blogg kan ”dra iväg” så att man plötsligt diskuterar något helt annat än ursprungsinlägget/frågan.

Samma sak gäller frågor man ställer på olika forum och där  måste man vara beredd på att så fort man har frågat så kan man få alla möjliga svar; inte alltid kring det man undrar över men  många gånger nyttig/ bra information ändå och ibland också sådant man inte alls vill veta.

Ett roligt exempel är att jag själv nyligen efterfrågade om någon kunde ge tips på ”sevärdheter i Dubai” på Facebook.

Henrik och jag funderar alltså på att åka dit i december eftersom vi vill åka till ett solsäkert land dit det inte tar massor av timmar att flyga och min fråga gällde om det fanns några sevärdheter i Dubai.

Jag fick massvis av svar där inte ens hälften VAR svar på min fråga 🙂 !

Majoriteten av svaren handlade i stället om tips på helt andra resmål (merparten med låååång flygresa trots att jag förklarat att det inte är detta vi är ute efter) eller så fick jag bara veta varför vissa personer aldrig skulle välja Dubai som resmål (behandlar gästarbetare illa, homosexualitet är förbjudet, djurplågeri förekommer osv).

Jag säger inte att något svar var ”fel” trots att alla inte besvarade själva frågan för av det som skevs så kan man absolut få ny input men är man inte beredd på hur svaren kan se ut så kan man säkert bli lite förvånad 🙂 !

En händig köpare

För ett tag sedan sålde jag ett par läderridstövlar som jag haft liggande i en evighet eftersom de inte passade.

Köparen berättade att hon ämnade ”göra om” stövlarna eftersom hennes ena ben är tjockare än det andra och hon ville komma i stövlarna lätt.

Och när hon var klar med sitt projekt fick jag bildbeviset!

Hon har alltså snittat upp stövlarna och dragit skosnören längst med sidorna- väldigt snitsigt må jag säga!

Resor och djur

Eftersom jag gillar att planera har jag redan börjat fundera på var vi skulle kunna resa i vinter 🙂 !

Både Henrik och jag tyckte att det var guld att slippa den gräsliga vintern som rådde här för i vart fall en vecka där vi i stället befann oss på Kap Verde och badade i havet och hotellpoolerna samt solade allt vad vi orkade.

Vi har absolut inte bestämt något resmål ännu och kanske gör vi så denna gången att vi väntar in i det sista för att eventuellt hitta något fynd?

Att vänta in i det sista vad gäller djuren låter sig dock inte göras och alla som har hund/katt/ häst vet vilket projekt det kan vara att hitta lämpliga ”passare” så det vill jag ha klart långt i förväg.

För Vickes del brukar det bli helvila när vi reser bort- det behöver han oavsett några gånger om året och då passar det utmärkt när vi ändå inte är hemma.

Jag vill inte heller flytta honom och då behöva ta hänsyn till nya rutiner med foder, hage osv- inte för så kort tid.

Så i hans fall handlar det om att ”någon” ska mocka och göra i ordning hans foder- inget märkvärdigt och Vicke själv är ju en förnöjsam typ 🙂 !

Med Molly är det lite omständligare eftersom hon är lite….tja…känsligare än min häst i alla fall 🙂 .

Hon ska ju också rastas på ett annat sätt och då vill vi veta att detta sker på ett ordentligt men säkert sätt.

Vi har hittills anlitat både en familj vi känner och när de inte kunde hittade vi ett annat jättebra ställe genom att söka på nätet.

Jag vet att en del drar sig för att resa just för att djurpassningen blir ett bekymmer men vi bestämde redan när vi köpte Molly att inte låta detta hindra oss från ett av våra största gemensamma intressen- det handlar ju trots allt bara om någon enstaka vecka om året.

Och det finns verkligen massvis med ställen dit man kan lämna sina djur- det märkte jag tydligt när jag själv letade.

Nu kan utbudet förvisso variera mycket beroende på var i Sverige man bor men man kan ju också lämna hunden i närheten av den flygplats varifrån man reser om man ska utomlands tänker jag (förutsatt att man tar bilen dit, annars blir det kanske för meckigt).

Kring Malmö/Sturup finns det många som passar hundar och ännu fler om man reser från Stockholm, där finns tex detta hundhotell som jag fastnade för.

Hur gör ni när ni reser iväg? Lämnar ni bort hund/ katt på pensionat eller känner ni någon som ombesörjer passningen?

Undviker ni att resa pga era djur?