Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Avstånd vid hästköp

Jag har en hästbekant som letar ny tränings och tävlingskompis och vi kom att diskutera hur långt man är villig att åka när man är i ”hästletartagen”.

Jag insåg att jag är ganska bortskämd för precis som jag aldrig åker speciellt långt för att tävla så gör jag det sällan när jag letar häst heller.

Majoriteten av mina hästar har jag köpt ”nästgårds”- inte bara i Skåne utan typ max 5 mil från dåvarande bostad!

Kreon fanns tex till försäljning i stallet där jag hjälpte till ibland, 3 km från mitt hem 🙂 , Decima i ett försäljningsstall kanske 2 mil hemifrån och Heron hos sin uppfödare ca 3 mil från mig.

Att jag åkte (flög) ända till Stockholm för att titta på Vicke berodde mycket på att jag fick honom rekommenderad åt mig samt att jag såg resan som en liten minisemester mitt i sommaren.

Rent generellt tycker jag att utbudet av saluhästar i Skåne är så pass stort att det ska mycket till för att jag ska åka längre (Archie köptes dock i Borås…).

Nåväl…idag undrar jag hur långt ni har behövt att åka för att köpa era hästar?

Avstår ni från att åka och titta efter ett visst antal kilometer och när infaller detta i så fall?

Mina EXAKTA tankar

Sitter och läser vad ”Silverbjälke” har att förtälja på Facebook och även om jag inte håller med om allt så är vissa inlägg banne mig mina exakta åsikter och reflektioner, som här tex:

” Många smårycker i grimskaftet när hästen har egna planer vid hämtning från hagen eller lastning. de drar, rycker lite lätt 3-4-7-11 gånger och säger nej.

hästen stannar vid hinder, eller vill inte gå fram, eller har en egen plan under ryttare och många småpillar med pisken eller skänkel, smårycker & drar i tygeln och säger nej- gå !

och så håller de på år efter år efter år…. och kommer ingen vart

I hagen, i flock, i sällskap hugger hästen den andra hästen så ini helvete hårt så man själv skulle dö… eller den vänder upp och sparkar så träffen skulle kunna riva en vägg… en gång… en gång gör de detta, sen är ordningen ställd rörande vem som bestämmer när. en ordning som håller livet ut. en gång..

Ändå reagerar folk om man skulle dra till hästen en gång, en ynka gång….

Om jag har en häst som inte fått en enda smäll på 9år och beter sig som ett as… då får den en smäll och sen är det inte mer med det och vi behöver aldrig mer bli osams, aldrig smårycka i tyglar, grimskaft, irritationspeta med spö eller skänkel. Jag har typ 60 kilo muskelmassa, hästen har över 400. Det är inte så att den får ont, men behöver du göra det mer än en gång så är du fel ägare till hästen eller gör så mkt andra fel att du aldrig kommer vinna hästens förtroende som dess ledare eller partner.”

Ja, det är exakt så jag gör, dvs ger hästen….ursäkta uttrycket: ”en djävel” om det behövs- och sedan behövs inget mer.

Så klart talar jag inte om någon misshandel men en rejäl smäll som KÄNNS, inte femtioelva duttanden med grimskaftet/ spöt/ whatever.

Och vet ni…mina egna djur behöver i princip aldrig få denna typ av tillsägelse för de fattar redan långt innan var skåpet ska stå och detta trots mycket kärlek, omsorg och inte alls någon kadaverdisciplin. Konstigt va (eller inte)…..?

Outslitliga lindor?

Jag sålde nyligen 15 (femton !!!) par udda fleecelindor i olika färger – så skönt att bli av med dessa platstagande saker från stallet.

Insåg att jag dels hade haft vissa av lindorna i säkert 10 år och framför allt att jag högst troligt  aldrig skulle använda dom igen.

Varför? Tja…om inte annat för att jag fortfarande har minst 20 lindor TILL!

Och dom jäklarna tycks aldrig slitas ut???

Lindan på bilden tex är köpt på Gekås för massor av år sedan och den används tillsammans med 3 av sina kamrater vid varje träning hos Olof.  Ändå inte en ”skråma” eller fläck som inte går bort….

Så nej…nu ska jag aldrig mer köpa lindor tänkandes ”kan vara bra att ha….”.

Till mitt försvar har merparten av lindorna knappt kostat något alls (typ 40 spänn för ett 4-pack på Gekås) eller så har någon häst (Kreon mest) fått dom i pris när Olof tävlade.

Skillnaden mellan att vinna och förlora en kund

Henrik köpte ett par billiga fritidsbyxor på Jula för kanske 10 månader sedan och nyligen gick de sönder.

Han hade inte sparat kvittot men åkte dit för att reklamera dom på vinst och förlust eftersom byxorna är lätta att känna igen i Julas sortiment.

Det blev kalla handen- utan kvitto var det bara att slänga eller laga byxorna själv tyckte Jula.

Uselt tycker jag….att som affär ”skita ner sig” för max 200 spänn i stället för att visa goodwill.

Jämför med Gekås där jag köpte ett bett till Archie för säkert 7-8 år sedan.

Bettet kostade runt 150:-, jag provade det en gång och konstaterade att det inte passade.

Trots 30 dagars bytesrätt tog jag med mig bettet till Gekås flera månader senare och de gav mig ett tillgodokvitto utan en sekunds diskussion.

Viss skillnad och inte så svårt att figga ut vem som vinner i längden….

Johan Glans

Igår var Henrik och jag och lyssnade på Johan Glans på Malmö Arena.

Det var verkligen och bokstavligen hur roligt som helst; jag skrattade massor.

Vi köpte biljetter i april (!!!) förra året och detta efter massa besvär med att köa på nätet osv men det var absolut ”worth waiting for” och rekommenderas om ni får chansen.

Närmare sanningen (om Jerringpriset)

Måste säga att denna artikel och undersökning känns som mycket närmare sanningen än att Peder vann Jerringpriset för att ”svenska folket hade talat” och han var mest populär osv…

Peder vann för att hästfolket mobiliserade sig och det var/ är tillåtet att rösta FLERA GÅNGER per person. Och ja, för mig ÄR det en skillnad och dessutom mycket märkligt (att man ska få rösta flera gånger alltså).

Jag som själva varande ”hästmänniska” fattar mer än väl vilken prestation Peder gjort men gemene man gör inte alls det på samma vis och jag är dessutom övertygad om att fler vet vem tex Sarah Sjöström är än Peder.

Just sayin’ .

Med hästfolket skriker högt så fort man bara andas ett ifrågasättande…..

Vår sårbara sport

Pratade med en god vän om det här med att vara hästägare och hon sa att hon hade svårt att förstå hur man klarade av det rent tidsmässigt och ekonomiskt.

Jag svarade att dessa två parametrar inte alls var ett lika stort bekymmer för mig som något långt värre; den ständiga/ konstanta oron!

Jag har hört föräldrar säga samma sak om hur det är att ha barn och måhända är jag en aning (he he) överspänd men jag oroar mig banne mig för allt möjligt kring Vicke ständigt.

Till största delen handlar det om oro att han ska bli sjuk/ skadad på något vis och som hästägare vet man också hur förödande detta kan bli och hur allt man tränat mot, kämpat för osv kan bytas ut mot att man står hästlös från en minut till en annan nästan.

Och jag tycker inte det blir lättare, inte i mitt fall i alla fall med en häst som bara blir värd mer och mer pengar och som jag är längre och längre ifrån att kunna ersätta om något skulle hända honom.

Jag och min vän hann inte mer än prata om detta förrän jag läser om ”storbloggaren” Linn Olsson vars blogg jag följer sedan kanske 1 år tillbaka.

Hon var nyss på samma nivå som jag med Vicke; kvalade till MSV A förra hösten precis som vi.

Och nu …..hästen utdömd pga en hastigt påkommen skada och Linn i fullt förståeligt bottenlös sorg.

En hemsk påminnelse om hur sårbart det är att ha just ridning som sport och hästen som ”verktyg”.

Ja fy tusan….