Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Ouppfostrade säljare

Att hästköpare kan vara en släkte för sig och ha alla möjliga och omöjliga idéer för sig är väl en allmän sanning höll jag på att säga och detsamma gäller uppenbarligen för säljare också.

Läste nyligen om en person som var på väg för att kolla på en häst och som 35 minuter innan utsatt tid via sms får veta att hästen redan är såld.

Personen hade då redan kört ganska många mil och var, fullt förståeligt inte så glad…to say the least…

Jag förstår ju att många vill sälja…tja om inte kanske till ”första bästa” så i alla fall till den som bestämmer sig snabbt och utan krångel men borde det inte höra till ”god ton” att meddela någon som är på väg för att kolla på hästen att ”du…jag har någon som ska komma klockan xx och om den personen bestämmer sig på plats så säljer jag hästen”?

Den här skojaren var aldrig utannonserad utan köptes ”på kontakter”- en mycket smidig affär!

Eller tvärtom

Visst har det hänt att jag har ”förstört” kläder som egentligen inte var menade att användas i stallet just för att de ibland hamnade där men ännu vanligare är att jag har köpt något plagg för att HA i stallet och sedan tyckt att det har varit ”för fint” för att smutsas ner där.

Köpte tex en dunkappa för typ 3 år sedan- tanken var att den skulle vara ett stallplagg men jag använder den fortfarande bara till vardags.

Samma med vissa tröjor som först efter lång användning ”privat” hamnar i stallet.

Känner ni igen det?

Smile- eller inte

Läser denna artikel och funderar på om det stämmer eller ej?

Själv reagerar jag på en överdriven användning av smajlisar och det känns som att många i dagens lättkränkta samhälle är så rädda för att vara raka att de måste infoga detta lilla, liksom förmildrande tecknet överallt.

Ser det ganska ofta på olika stalltavlor och än om det är harmlöst så undrar jag ändå varför man måste skriva:

Snälla sopa upp hästbajset efter din häst 🙂  i stället för:

Snälla sopa upp hästbsjset efter din häst!

Är vi så rädda för att uppfattas som ”aggressiva” (?) när vi ber om självklarheter att allting måste lindas in med en smiley?

Omöjliga frågor

Ända sedan jag först kom i kontakt med Internet har jag läst dom; frågorna som INGEN som håller på med hästar kan besvara eller rättare sagt; där det kan finnas så många olika svar beroende på omständigheterna att det nästan inte är lönt att fråga för det finns liksom inte ETT rätt eller fel utan bara många olika alernativ.

Ändå förekommer de ständigt och i en aldrig sinande ström; alla hästforum är fyllda av:

Hur mycket kan jag ta betalt av min medryttare

Vad kan jag ta betalt för stallplats xx som ligger i län yy

Vilken sadel passar till denna rygg (med bild på stillastående häst) 

Vilket bett ska jag köpa till en häst som drar iväg/ ruskar på huvudet/ biter sig tag/ släpper kontakten osv osv

Bör man klippa en häst

Vilket täcke ska jag använda på vintern

Vilket kraftfoder ska jag ge till min slöa häst för att den ska bli piggare

Vilken veterinär/ hovslagare är bra

Osv osv………………

Jag säger verkligen inte att det är FEL att fråga; tvärtom- frågar man inget får man inget veta men kanske bör man välja någon mer tillförlitlig än ett forum på nätet?

Någon som faktiskt SETT ens häst, stall, ridning, whatever?

Och i alla fall jag blir alldeles matt när jag ser trådar med över 150 svar; vem orkar plöja igenom det och dessutom förhålla sig till om inte 150 så kanske 50 olika alternativ?

Visst frågar även jag om saker på nätet ibland men framför allt förlitar jag mig på ”mitt team” som det numera har blivit så populärt att kalla det gudbevars, dvs min tränare, hovslagare, veterinär och eventuellt någon hästmänniska som jag KÄNNER (IRL eller på nätet) som jag anser vara kunnig.

Även bloggen har varit till stor nytta ibland men här svarar inte 150 personer och de som svarar ”känner” jag oftast på ett eller annat sätt.

Sant?

Sant eller inte men jag som är ganska nyfiken av mig kunde ha en liknande konversation som den nedan både med min fd man och med Henrik:

Jag: vad sa XX om sin resa?

Henrik: Jo, hen var nöjd.

Jag: men vad sa hen mer?

Henrik: nä men hen sa inte mycket mer…

Jag: men frågade du inte vilket hotell XX bodde på, hur långt ifrån stranden det låg, hur lång transfern var, om det var god mat, vilket bolag hen reste med, vad resan kostade bla bla bla bla och tusen frågor till….

Henrik: Näää

🙂 🙂 🙂

Vinterpäls?

Jag har sedan flera dagar tillbaka noterat att Vicke redan har börjat sätta en aningens vinterpäls och det känns som väl tidigt eller?

Förvisso brukar jag klippa honom i slutet av september men ändå…

Har era hästar börjat sätta päls?

Gratisjobbare

Ett tips…..

Sitter och läser ett inlägg på nätet där en hästutbildare har räknat ut vad hen ”får över” när alla kostnader för att ta emot en häst för utbildning är betalda = nästan inget.

Utbildaren ställer frågan om de som väljer att utbilda sin häst själva är snåla eftersom de i sin tur ofta tycker att det är (för) dyrt att lämna bort hästen.

Jag har läst liknande klagosånger många gånger förut och då inte bara vad gäller hästutbildare utan även tex de som inackorderar andras hästar, de som föder upp hästar (och hundar) osv och ärligt talat börjar det kännas lite tröttsamt.

Någon skrev att hen hade drivit ett eget företag i 4 år utan att kunna ta ut någon lön och när jag frågade varför hen fortsatte med detta fick jag ungefär följande svar ”ja säg det, tur att jag har en snäll man” ?!?!?!?

Själv har jag svårt att förstå att man annat än extremt temporärt väljer att ”jobba gratis” MEN om man nu GÖR det så får man faktiskt stå sitt kast och inte gnälla och kalla de som anlitar ens tjänster snåla.

Jag är den första till att begripa hur mycket kostnader man tex har när man driver inackorderingsstall, kostnader som den uppstallade inte har en aning om (eller skiter i rent ut sagt) men ärligt talat; vem tvingar dig att fortsätta att sponsra andra?

För det är ju ofta så det läggs fram; att de som föder upp hästar sponsrar ridsporten, de som driver inackorderingsstall sponsrar enskilda hästägare, de som utbildar hästar ”måste” avlöna sin personal svart för att ha råd att ha dom anställda bla bla bla.

JA, det är mycket möjligt att det är så men åter igen; det är faktiskt FRIVILLIGT.

Det är ingen som tvingar någon annan att ta emot en häst för inridning/ tillridning för pengar man inte kan försörja sig på osv.

Jag pratade nyligen med en person som tidigare hade inackorderingar som själv har valt att sluta med detta då hen bedömde att det inte gav någon vinst.

Jag känner också en person som alltid har haft flera tomma boxar i det egna stallet men inte vill ha inackorderingar just för att det kostar mer än det smakar.

Och det tycker jag är mycket vettigare än att klaga till ingen nytta.

Byt jobb, stäng ditt stall, betäck inte ditt sto- det är mitt råd eftersom jag är ganska övertygad om att hästägare aldrig kommer att vilja betala vad det faktiskt kostar om du vill kunna försörja dig/ få en vettig vinst i det du gör.

Frieserhår- hiss eller diss?

Många anser ju att ”man” absolut inte ska ”röra” (läs: oftast klippa) det som liksom kännetecknar en ras; fjordingar ”ska” ha sin ståndman, travare och araber lång man, nordsvenskar en massa hovskägg osv.

Själv känner jag inte alls så- har alltid ogillat lång päls, lång man och en massa hovskägg på hästar- oavsett ras.

Tycker det oftast ser ovårdat ut och drar med sig en massa smuts- jag hade gärna huggit i med en sax 🙂 !

För ett tag sedan såg jag en jättefin frieser- den rörde sig flott och härligt, såg mycket trevlig ut att rida men mina ögon återkom hela tiden till benen och den hord av hår kring hovarna!

Allt detta hår förtog i mina ögon absolut en annars riktig skönhetsupplevelse!

Jag brukar annars sällan reagera för hur andras hästar ser ut, var och en får givetvis ha vilken utrustning man vill osv men just detta jäkla hovskägg reagerade jag på.

Men vad säger ni läsare?

Hiss eller diss på bilden nedan?

Skulle ni ta fram rakapparaten eller är det fint med så mycket hovskägg?