Så här i semestertider undrar jag hur ni som har djur gör och resonerar kring att resa iväg, utomlands eller i Sverige?
Reser ni bort alls?
Om ni gör det; tar ni med er djuret eller ordnar ni passning och av vem i så fall?
Stallkamrater, grannar, släktingar, pensionat?
Tycker ni att djurägandet begränsar er vad gäller resandet; ekonomiskt och /eller pga att ni inte kan/vill lämna bort djuren?
Hade ni rest oftare om ni inte hade djur?
Både jag och Henrik är väldigt roade av att resa och jag är övertygad om att vi hade gjort det oftare och också mer spontant om vi inte hade behövt att ta hänsyn till Molly och Vicke.
Vi har ändå haft jättebra människor som passat båda men det går inte att komma ifrån att det krävs en del planering och givetvis också betalning för passningen.
I år tex är mitt nuvarande stall halvtomt då många rest bort med sina hästar och min ypperliga tidigare hästpassare, kompisen Anneli kunde dessutom av olika anledningar inte hjälpa mig.
Nu löste det sig ändå genom att en stallkamrat tog hand om mockning och fodersättning men detta är ju inget man kan förutsätta att någon vill ta på sig, framför allt om det handlar om en vecka som i mitt fall.
Molly passades av en familj som också tidigare haft henne när vi rest men där gällde det att passa in vår resa så att inte de också skulle resa samtidigt (de reste iväg dagen efter att vi kom hem).
Vi sa redan när vi skulle köpa Molly att det här med passning måste gå att lösa något vis då vi absolut inte vill avstå från ett så stort gemensamt intresse men jag vet också en hel del djurägare som inte VILL lämna djuren eller har något större intresse av att resa för den delen.
Hur gör och resonerar ni?
Senaste kommentarer