Sist jag tävlade var ju Vicke ganska spänd och tittig och vid ett tillfälle kastade han sig så pass i sidled att jag kasade i sadeln och tappade den ena stigbygeln.

Jag vill inte säga att jag var NÄRA att ramla av men hade jag inte återfått kontrollen snabbt och hade Vicke fortsatt att kasta sig så håller jag det inte för osannolikt.

Detta kom jag och Olof att prata om på senate träningen och vi konstaterade också att det är sällan och aldrig man ser någon faktiskt ramla av inne på en dressyrbana.

Det har tack och lov aldrig hänt oss och vi kunde inte på rak arm komma på att vi sett någon annan ramla av heller.

Jag har vid ett tillfälle förvisso sett en ryttare ”ramla av” i den avslutande halten i LA men det berodde enbart på att hästen snubblade och gick omkull så det var liksom oundvikligt.

Olof berättade för övrigt att han vid ett tillfälle ramlade av på framridningen vilket hade föregåtts av att hästen knockade honom så blodet sprutade ut näsan.

Han lyckade detta till trots a) fånga hästen på den stora utomhustävlingsplatsen och b) vinna klassen.

Vilken story va 🙂 ?

Men har ni ramlat av på dressyrtävling någon gång eller sett någon annan göra det?

Efter sanering.….

Misstankarna som kan uppstå hos andra när man äter chokladpudding i bilen och spiller…..💩💩💩😂😂😂!

Det är helt klart andra tider nu inser jag som inte ”hänger med”.

Jag har flera gånger på senare tid läst om hobbyryttare som via nätet ber privatpersoner om sponsring av ny häst, träningar, veterinärkostnader och jag förundras.

För mig känns det så….tja…fel i brist på bättre ord även om det givetvis står var och en fritt att betala andra för deras hobby.

Och kanske ska man bara beundra ”tiggarnas” framåtanda även om jag själv inte skulle drömma om att be om pengar på detta vis.

Har för övrigt ingen aning om folk ger några pengar eller vilka summor det handlar om…eller jo….i ett fall läste jag att det swischades hej vilt men beloppen kan ju ha varit väldigt modesta.

Jag minns vilket ståhej det blev när en fälttävlansryttaren tiggde pengar för att få behålla en häst (som hon sedermera ändå sålde) men det var i alla fall en ”mästerskapshäst” om det nu ska spela någon roll.

Många bidrog medan andra sa ”aldrig i livet” och nu är vi alltså på gräsrotsnivå med denna önskan om sponsring.

Vad säger ni läsare?

Skulle ni sponsra någon hobbyryttare (typ på min nivå) och varför i så fall?

Om jag ville träna oftare för Olof- skulle ni reagera om jag bad er läsare om pengar?

Om tex Vicke blev sjuk och jag inte hade råd med den veterinärvård som krävdes- skulle ni tycka att jag fick skylla mig själv, ta ett banklån, låna av mina närmaste eller hade det varit helt acceptabelt om jag startade någon form av crowd funding?

Socialstyrelsen tillkännagav nyligen en upptäckt av en potentiellt farlig substans i hästars tagel. Substansen Amobacter Equui har kunnat kopplas till följande symptom hos främst kvinnor:
– Minskat intresse för att laga mat, städa och hushållsarbete i allmänhet.
– Minskat intresse för att bära make up, vackra kläder och högklackat.
– Bristande intresse för att spendera pengar på t ex hemmet och bilreparationer före det att ”älsklingen har ny utrustning såsom skydd, sadel, täcke och grimma samt förnödenheter som hö, kraftfoder och diverse tillskott.”
Amobacter Equui leder ofta till att infekterade personer tillbringar många timmar hemifrån och vidare till utmattning vilket kan leda till minskad fysisk kontakt med andra människor, i synnerhet äkta män/makar.
Amobacter Equui är starkt beroendeframkallande och jakten på ytterligare objekt med tagel kan leda till flocktänkande likt chipsreklam ”du kan inte bara ha en”.

Observera! Om du kommer i kontakt med kvinnor infekterade av denna substans, var förberedd på att prata om hästar i timmar.

Socialstyrelsen varnar: Hästar är dyra, beroendeframkallande och kan påverka kvinnors goda omdöme.

Det är därför ingen får röra mina stigläder och ändra längden 🙂 !

Ibland tycker jag att ”man” lär ut konstiga eller rent ut sagt fel saker vad gäller ridning/ hästkunskap eller i vart fall är det sådant som jag själv aldrig skulle göra.

Vi kom att diskutera detta med longering på ett hästforum för ett tag sedan och jag vet inte hur det är idag men när jag började rida fick man lära sig att man som linförare skulle stå helt stilla medan longering utfördes.

Ett vansinnigt korkat råd skulle jag som är lite av en underlagsnörd säga.

För det första rider man inte på detta vis och framför allt så gör man spår i underlaget, med en del hästar rena diken!

Jag har sett och försökt att undvika att rida i dessa diken för många gånger i mitt ridliv och blir jätteirriterad när jag ser dom.

Minns att vi hade en tjej på ridskolan jag stod på tidigare som longerade ganska ofta.

Hon kunde gå ut och ”sabba” en precis nyharvad bana på ett pass genom detta staty-stående…..grrrrrr!

Såvida man inte har en egen bana och kan göra som man vill skulle jag verkligen vilja be de som staty-longerar att sluta med detta- vi som rider vill inte ha denna egentillverkade volt var den än placeras!

Efter att jag själv har longerat går det inte att SE om jag gjort detta eller ridit. Jag flyttar mig hela tiden- dels för att skona hästens ben och dels för att inte göra spår.