Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Potentiella ridbanor

Härom dagen såg jag att ”man” hade tagit ensilage på ett fält nära vår anläggning.

Jag känner inte alls ägarna och har aldrig sett hästar kring deras gård men hade det inte varit stenhårt i marken överallt just nu (och således även på detta fält) undrar jag om jag inte hade tagit mod till mig och frågat om man får rida där.

Och jag gissar att jag inte är ensam om att se potentiella ridbanor ”överallt”, framför allt om man är ute om kör bil?

Det klassiska är väl att se en golfbana och sucka hänfört ”åhhh…tänk att få rida här” 🙂 , eller?

Jag har i alla fall tänkt tanken många gånger!

Samma vad gäller en del stränder– tänk så härligt att få galoppera utmed strandkanten, vada i vattnet eller rent av simma med hästen!

Här har ni förresten den ultimata kombinationen….problemet är bara att det råkar vara en fin golfanläggning; Links Golf på Öland !

Ligger ju hur nära havet som helst och gräset ser väldigt sviktande och fint ut men tyvärr tror jag inte att det hade varit så uppskattat om man kom dundrande där till häst ha ha!

En levande gräsklippare och lite gnäll

31 maj

4 juni

6 juni

8 juni och nu är i princip allt ätbart i Vickes mage.

VAR ÄR REGNET?????

Prognosen har aviserat det flera gånger men när det har kommit till kritan har det uteblivit.

Så klart känns det trist att den förväntade grästillväxten är noll hos oss men i mitt stall HAR vi trots allt ensilage att fodra med och ingen av våra hästar skulle på bete.

Jag läser i dagsläget rätt många efterlysningar på stråfoder,  både för att förra årets inköp visat sig inte räcka och för att folks beten inte räcker! Stödfodring i början av juni!?!?

Bra tips från en läsare

För ett tag sedan beklagade jag mig här på bloggen kring ett par nya läderridstövlar jag köpt men aldrig använder; de stenhårda skaften skar in i mina knäveck så det gjorde rejält ont OCH jag kände dessutom att jag inte hade den stadga i foten som jag, med mitt redan usla skänkelläge, behöver.

Jag har därför undvikit stövlarna trots att de är snygga medan mina ordinarie verkligen ”sjunger på sista versen” men att åka och tävla med smärta och flaxande ben har liksom inte varit att tänka på.

En läsare tipsade om kilklackar och jag köpte sådana för 29 kronor på Hööks men hade fortfarande ”knivsmärtan” i färskt minne och har ständigt skjutit upp att börja mjuka upp stövlarna på träning.

Igår tog jag dock tjuren vid hornen och OJ vilken skillnad!

Ingen smärta alls och bra stadga i foten!!!!

Trodde aldrig att skillnaden skulle bli så stor men tackar och tar emot och kommer att använda stövlarna från och med nu!

Tävla till varje pris?

Läser denna artikel och funderar….

Artikeln avslutas med orden ”Elizabeth hoppas att hennes resa med Rio ska inspirera andra ryttare med blinda hästar” och tja….jag är inte säker på att man SKA inspirera andra till att rida och till och med tävla på blinda djur.

För övrigt tycker jag över huvud taget att det ibland har gått för långt när man ser bilder på och/ eller läser om husdjur som fått tex diverse proteser och som hoppar omkring med dessa men det är kanske lätt för mig att sitta och döma utan att ha sett djuren IRL.

Jag tror att jag själv hade varit rätt så bestämd med att tex inte hålla en blind hund eller häst vid liv men vem vet…skulle det inträffa så är det kanske andra ställningstaganden man skulle göra.

Hur tänker ni?

Inför tävling

Följer ju några hästbloggar och läste nyligen 2 diametralt olika åsikter kring det här med förberedelser inför tävling skrivna av 2 olika bloggerskor.

Den ena verkligen älskar förberedelserna innan tävling.

Hon skrubbar hästen minutiöst och utrustningen likaså.

Hon flätar, fixar sitt eget hår supernoga och man ser på de bilder som läggs ut att allting är så on top som det bara kan bli.

Den andra ryttaren uttrycker sig i stället så här:

”Momenten innan tävling är rätt så tråkiga tycker jag. Det här med att packa, pusta, duscha hästar osv. Naaah, inte min grej alls. Vill bara bort till tävlingen och göra min grej.”

Citatet ovan kändes rätt befriande att läsa för mig som ibland har undrat om det är mig ”det är fel på”.

För jag kan inte minnas att jag någonsin älskat att putsa grejer inför tävling- jag GÖR det men det gör jag å andra sidan till vardags också.

Och fläta har jag alltid tyckt är något av det tråkigaste som finns trots snälla, stillastående hästar med lättflätad man.

Jag är inte heller maniskt noga med att ha speciell tävlingsutrustning utan ibland har jag tex särskilda stövlar som bara används på tävling, ibland inte (just nu inte). Täcken och annat används i princip när det passar, det är väl bara sporrarna och ridjackan som aldrig används utanför tävling.

Nu tävlar ju jag ”mycket” och har gjort så i 30 år men inte ens i början längtade jag efter att skrubba hovar inför tävling eller sätta upp mitt hår innanför hjälmen och dagens fråga blir: hur gör och känner ni?

Har det ändrats över tid? Och om ja, varför? Pga tidsbrist, bättre ekonomi, annat?

Är ni oroliga?

Nu skördas det hö/ ensilage på flera håll i Skåne och alla jag frågat vittnar om myyyyyycket mindre skörd än föregående år.

Man hoppas på att kunna ta en andra och till och med tredje skörd men det är så klart inte bara att ”gå ut och hämta”- det kostar tid, maskiner osv.

Dagens fråga är om ni är oroliga för att inte få in/ kunna köpa tillräcklig mängd stråfoder?

Har ni avtal med någon bonde?

Är ni bekymrade över högre priser?

Favorit i repris (fölbilder)

Vi kom att diskutera föl i ett annat Internetforum och jag äääääälskar ju dessa bebis-djur (liksom kattungar och valpar).

På min förra anläggning fick vi föl flera år i rad och det var helt underbart att kunna gosa med dessa.

Tur för Vicke att jag fick honom i vuxen ålder annars hade jag nog ätit upp honom som en godis 🙂 !

Titta själva så söt han var:

Hur låser ni?

Att stölder kan förekomma överallt är ingen nyhet, således är varken hästmänniskor eller stall förskonade.

Läste senast idag om att ett stall bestulits på…..ensilagebalar….det är ju verkligen inget man bara tar under armen eller ens i bilen och kör iväg med!?!?!

Idag är jag lite nyfiken på hur ni har gjort i era stall och anläggningar för att hålla tjuvar stången?

Har ni lås på era hästtransporter?

Hur låser ni sadelkammaren?

Att låsa in hästarna är väl inte så smart OM det tex skulle börja brinna men mycket annat kan ju också vara värt rätt mycket pengar, bara en sadel kostar ju lätt 30.000 eller mer.

Och lyckas man då roffa åt sig 10 stycken….

Ett problem som jag kan uppleva med att man låser med nyckel är att man aningen har en nyckel gömd någonstans eller att ALLA har vars en nyckel och jag tycker att båda alternativen har sina brister.

Om det bara finns en nyckel finns risken att någon råkar få med sig den hem= andra kommer inte åt sina saker förrän personen återvänder med nyckeln.

Om å andra sidan alla har nycklar händer det förr eller senare att dessa tappas bort vilket inte heller känns så säkert.

I vissa stall har man kombinationslås på dörren och detta är väl inte så dumt bara man ändrar siffrorna då och då eller när folk flyttar ut.

Annars har man efter ett tag hur många människor som helst som känner till koden och som dessutom kanske har berättat den för medryttare, andra som hjälper till med hästen osv.

Det bästa tänker jag vore om man hade RFID-taggar som man kan programmera som man vill.

När någon flyttar eller för den delen tappar sin tag så tar man bara bort den ur systemet och så behöver man inte oroa sig för det mer.

Men nu vill jag veta vilket system ni använder er av och hur ni tycker att det fungerar. Känns det säkert, har ni haft stölder och har ni idéer om andra lösningar?