Fler som instämmer 🙂 ?

Har sedan gårdagens snöande funderat på om det kommer att gå att åka och tävla på söndag som planerat.

Nu behöver jag inte ägna mer tankemöda åt det.

Dyr i drift men jag betalar själv….

Jag har de senaste 1-2 åren noterat en avsevärd ökning av ”tiggeri på sociala medier”  där enskilda, såväl ”kända” som okända söker ekonomiska bidrag till exempelvis sina hobbys och husdjur.

Man behöver ekonomisk stöttning till veterinärvård, en tävling utomlands, träningar på hemmaplan, en ny häst, whatever…

Minns då en fälttävlansryttare för några år sedan fick in massor av pengar för att kunna köpa loss en häst- då var detta lite nytt och ”ögonbrynshöjande” men idag verkar det mycket  vanligare, i alla fall på tex Facebook där jag som sagt har sett det flera gånger.

Och så klart står det var och en fritt att önska sig pengar till vad man vill och för andra att bidra till vad som helst och med vilka summor som helst men jag måste säga att det är mig personligen heeelt främmande att tigga på detta vis.

Jag skulle inte drömma om att be om pengar till tex en ny häst om det hände Vicke något även om jag ganska säkert ”vet” att jag aldrig kommer att kunna köpa hans like.

Men att be andra människor om bidrag till en…tja…på många sätt LYXHOBBY…där går liksom gränsen.

Och om man, som jag sett förekommer, begär pengar för veterinärvård; då kanske man snarare ska fråga sig om man ska HA djur? För tänk om ingen bidrar när man tigger…vad ska man då göra? Avliva djuret?

Men vad säger ni läsare; brukar ni ge bidrag till dylikt eller har ni i vart fall gjort det någon gång och till vad i så fall?

Värd mer än sin transport….

Deltog nyligen i en diskussion på nätet som handlade om hästlastbilar.

Jag tycker att det är ett fascinerande fenomen att dessa börjar bli ganska vanliga även hos hobbyryttare med en häst med tanke på vad de faktiskt kostar (nypris på över en halv miljon är inte konstigt…).

Och så klart får man köpa vad man vill men jag blir ändå lite förundrad över hur folk har råd att prioritera något som i vart fall en hobbyryttare med en häst i Skåne inte lär använda flera gånger i veckan eller för att köra några längre sträckor annat än i undantagsfall. Det blir väldigt dyra mil….

Hur som helst…detta med lastbil fick mig att fundera på en annan prioriteringsfråga som jag inte heller förstår:

Jag har mer än en gång varit med om att hästägare köpt en långt dyrare hästtransport än häst; säg att man har gett runt 30 tusen för hästen och mer än dubbelt så mycket för transporten.

Jag hävdar ju att man oftast får vad man betalar för vid hästköp och är man ambitiös, vill träna och tävla bör man nog lägga lite mer än 30 tusen på en häst.

Och varför man samtidigt tycker att man behöver ett nytt släp är som sagt en gåta.

Det finns massvis med fina begagnade hästtransporter och har man en skral kassa kanske man inte ens ska börja med att köpa en transport det första man gör som hästägare utan hyra ett.

De fall jag känner till där billig häst och dyrt släp har köpts har i alla fall övertygat mig om att det hade varit långt klokare att lägga mer pengar på hästen och ryttarna hade besparat sig mycket tråkigheter om de gjort så.

Såg nyss en annons om stallplats på ett ställe som jag besökte när jag själv letade ny bostad åt Vicke och rös vid minnet.

Hur den som drev stället kunde visa mig runt utan att skämmas var en minst lika stor gåta som hur någon kunde välja att ha sin häst i de smutsiga, trånga utrymmena med lågt i tak och en jäkla massa bråte och utrustning överallt- inte bara ”fult” utan både farligt och hälsovådligt.

Men precis som vad gäller den egna bostaden är acceptansen för vad som är ett skäligt/ bra stall olika och man prioriterar också olika saker.

Sjölv tycker jag tex att estetik är önskvärt om jag får välja men det får inte ske på bekostnad av tex dålig ventilation som är något av det viktigaste i ett stall enligt mig.

Får ens häst luftvägsproblem pga ventilationen hjälper inte all världens vackra murade väggar eller annat som jag tycker är vackert- bra luft är A och O.

Sedan är jag av uppfattningen att allt inte behöver vara toppmodernt, dels gillar jag ”det gamla” om det är välskött och funktionsdugligt och dels bryr sig hästarna knappast om de har guldknoppar på boxfronterna 🙂 .

Mycket är så klart en kostnadsfråga men jag har också märkt att det dels är lätt att bli hemmablind och dels att man som sagt värderar allt möjligt i ett stall olika.

Jag vill tex om jag får välja ha en ur säkerhetsaspekt tillräckligt bred stallgång som är lättsopad, möjlighet att tvätta både häst och utrustning i varmvatten, det ska vara ”lättjobbat” och finnas närhet till gödselstack och förvaringsutrymmen som dessutom ska vara anpassade för många gånger dyr häst och ryttarutrustning.

Att balansera en ranglig skottkärra på en sviktande planka över gödselstacken vill jag inte, ej heller hänga min fina sadel i en fuktig skrubb som luktar gammalt och smutsigt läder och jag har sett båda sakerna mer än en gång.

Mycket kostar en hel del att anlita hantverkare för att åtgärda men om man inte är helt ohändig kan man också göra en del själv. Såg lite tips på www.weber.se tex, om man vill putsa, mura eller laga betong.

Just fasadens skick tycker jag gör hur mycket som helst för en byggnads utseende; det ser så trist ut om det är stora hål/ putssläpp överallt.

Och vad målarfärg kan åstadkomma ska verkligen inte förringas, faktiskt inte heller något så simpelt som en rejält rengöring. Och ”tvål och vatten” torde alla ha råd med!

Vad gäller tex stallgolv handlar det för övrigt ju inte bara om estetik utan faktiskt också om säkerhet för framförallt hästarna; ett halt stallgolv kan bli väldigt farligt.

Möjlighet att tvätta hästen i varmvatten på en ordentlig uppställningsplats inomhus är guld värt.

Lättsopad stallgång utan en massa saker som står i vägen.

Vackert äldre stall som underhålls noga för att både vara funktionellt och estetiskt tilltalande.